Region/
delregion Nationellt ID Startår Syfte
Finns underprogrammet med i annat program?
Nordsjön ANSSE-PEL-D145-
Pigment 1985
Tillstånd/
miljöförändringar Ja, i Övergödning (D5) Östersjön BALSE-PEL-D145-
Pigment 1982
Växtplankton innehåller, liksom övriga fotosyntetiserande växter, pigmentet klorofyll a. Genom att mäta koncentrationen av klorofyll a i vattenprover kan man få en grov uppskattning av växtplanktonbiomassan. Ökad näringstillgång leder ofta till en ökad tillväxt av växtplankton och därmed förhöjda
koncentrationer av klorofyll a i vattnet. På detta sätt kan man delvis bedöma näringssituationen och därmed miljötillståndet. Mätningar av klorofyll a startade mera regelbundet i Östersjön 1982 och i Nordsjön 1985 inom ramen för den nationella övervakningen.
Förutom att alla växtplankton har klorofyll a har de även andra så kallade accessoriska pigment eller antennpigment. Vissa antennpigment är taxonomiskt specifika. Genom att även mäta koncentrationen av
antennpigment kan man få en grov uppskattning av vilka taxonomiska grupper som förekommer och dominerar i en planktonpopulation. Ett exempel är dinoflagellater som innehåller antennpigmentet peridinin vilket inte
förekommer hos andra växtplanktongrupper. I dagens nationella och regionala program mäts dock endast pigmentet klorofyll a, vilket också är det som havsmiljödirektivet föreskriver.
Rumslig och tidsmässig täckning
I dag sker provtagning av vatten för analys av klorofyllhalt mellan 1–26 gånger per år beroende på station. Vid de flesta stationer sker provtagningen generellt en gång i månaden under hela året, under den produktiva delen alternativ under sommarmånaderna. Några utvalda stationer har tätare provtagning för att bättre fånga in blomningsförlopp (figur 31 och 32).
I Nordsjön sker provtagning vid 23 stationer, företrädesvis en gång i månaden i nationell och regional miljöövervakning samt i recipientkontrollprogram förutom vid två högfrekventa stationer där provtagning sker två gånger per månad. I tillägg till den nationella och regionala provtagningen driver SMHI provtagning via ett FerryBox-system där klorofyll-prover tas varannan vecka från sex stationer i Nordsjön (Västerhavet/Kattegatt). Kontinuerliga
fluorescensmätningar görs även under hela rutten Göteborg–Kemi–Uleåborg– Lübeck–Göteborg.
I Östersjön sker provtagning vid 132 stationer, mellan 1–26 gånger per år. I Egentliga Östersjön sker provtagning i den nationella provtagningen företrädesvis varje månad förutom vid ett par kustnära stationer där provtagning sker cirka 20–26 gånger per år med mer intensiv provtagning under den produktiva perioden april till september. I
recipientkontrollprogrammen samt regionala program som rapporterar in till datavärd sker provtagning mellan en till tolv gånger per år. I Bottniska viken sker nationell provtagning företrädevis cirka tio gånger per år fördelat under året. I de regionala programmen samt recipientkontrollprogram sker
Figur 31.Stationer i delregion Nordsjön och Egentliga Östersjön. Endast stationer som övervakas löpande och där data finns hos datavärd ingår i kartan. De gröna linjerna avgränsar havsmiljödirektivets bedömningsområden (se bilaga 1).
Figur 32.Stationer i Bottniska viken i region Östersjön. Endast stationer som övervakas löpande och där data finns hos datavärd ingår i kartan. De gröna linjerna avgränsar havsmiljödirektivets bedömningsområden (se bilaga 1).
Det nationella programmet har utformats utifrån det hydrografiska
övervakningsnätverkets stationer för att med få biologiska stationer täcka in utsjö och kustvatten och därmed möjliggöra en övergripande övervakning av områdena. De regionala programmen och recipientkontrollprogrammen är lokaliserade i områden där risk för antropogen påverkan kan förekomma. I dessa program är provtagningsfrekvensen varierande från månadsvis över året till att som lägst endast provta ett par gånger under sommarmånaderna.
Bedömning av miljötillstånd
För närvarande finns det två funktionella indikatorer för koncentration av klorofyll a i kustvatten och utsjövatten.
5.2A Biomassa växtplankton i kustvatten (klorofyll a-koncentration och biovolym)
5.2B Klorofyll a-koncentration i utsjövatten
Indikator 5.2A följer bedömningsgrunden som tagits fram inom
vattenförvaltningen för bedömning av vattenförekomster enligt Havs- och
vattenmyndighetens föreskrifter om klassificering och miljökvalitetsnormer avseende ytvatten (HVMFS 2013:19) med undantaget att miljöstatusska bedömas för havsbassängernas kustvattentyper (bilaga 1). Denna indikator kräver även biovolymdata (se underprogrammet Växtplankton och
Bakterieplankton)
Indikator 5.2B ska användas för bedömning av havsbassängernas utsjövatten (bilaga 1). Det finns dock inga referensvärden eller gränser för god miljöstatus fastställda för utsjövatten i Nordsjön. Däremot finns detta för kustvatten genom vattendirektivet och dessa gränsvärden används för närvarande för bedömning i Nordsjön enligt Havs- och vattenmyndighetens föreskrifter om
klassificering och miljökvalitetsnormer avseende ytvatten (HVMFS 2013:19). Gränsvärden för utsjövatten finns dock framtagna för Östersjön inom Helcom (HELCOM 2009) och dessa används i indikatorn för bedömning av
havsbassängernas utsjövatten (bilaga 1).
Referensvärden samt gränsvärden för Nordsjön är under utveckling inom Ospar.
Metoder
Vattenprovtagning sker antingen med slang, eller rör, som ett integrerat prov från den övre vattenmassan eller från diskreta djup provtagna med
vattenhämtare. Växtplankton samlas upp genom filtrering av vattenprovet genom filter (vanligen glasfiberfilter av typ Whatman GF/F). Klorofyll a extraheras från filtren vanligen med 96 procent etanol (i vissa fall används aceton eller metanol) och koncentrationen av klorofyll a räknas ut efter
avläsning av provets absorbans i spektrofotometer eller genom fluorescensmätning i fluorometer.
Kvalitetssäkring mellan laboratorier sker genom interkalibreringar inom QUASIMEME. Detta är ett krav för att upprätthålla ackreditering av
laboratorier. Provtagning och analyser i både Nordsjön och Östersjön utförs av ackrediterade laboratorier och följer Helcom Monitoring Manual (HELCOM 2014d). Eftersom metoden är likartad inom Helcom kan svenska data
aggregeras tillsammans med likvärdig data från andra länder. I Nordsjön kan dock provtagning och analys skilja sig mellan länder och det är inte lika lätt att agregera data för hela regionen. Troligtvis bör man dock kunna aggregera på delregion-nivå mellan de nordiska länderna.
i Helcom Monitoring Manual (HELCOM 2014d). Övervakning av klorofyll a ingår även i Ospar Jamp (OSPAR 2012; OSPAR 2014d).
Var finns data?
Samtliga data från nationell och regional miljöövervakning samt de recipientkontrollprogram som levererar data till datavärd finns lagrad och tillgänglig hos det svenska datavärdskapet som ligger hos SMHI (2014a). Data rapporteras och lagras normalt med ett års förskjutning i tiden. Datavärdskapet innebär att SMHI leveranskontrollerar, lagrar och tillgängliggör data som produceras inom den nationella och regionala miljöövervakningen. Data lagras även i ICES databas (2014b).