Förvaltningsområde Nationellt ID Startår Syfte
Finns underprogrammet med i annat program?
Nordsjön
ANSSE- EUTRO-D5- Naringvatt
1960-talet Tillstånd/ miljöförändringar Nej
Östersjön
BALSSE- EUTRO-D5- Naringvatt
Koncentrationer av näringsämnen mäts för att belysa övergödningssituationen och dess geografiska fördelning. Näringskoncentrationen lägger grunden för produktion av växtplankton och kan således orsaka förändringar i
näringsväven. Näringsämnen som mäts är totalkväve, totalfosfor, silikat-kisel samt ammonium-kväve, nitrit-kväve och nitrat-kväve (där de lösta oorganiska kvävefraktionerna ofta sammanfattas som DIN, dissolved inorganic nitrogen) och fosfat-fosfor (benämns DIP, disolved inorganic phosphate) (tabell 34). I vissa regionala provtagningar mäts även totalt och partikulärt organiskt kol samt partikulärt organiskt kväve.
Näringskoncentrationer började mätas under 1960-talet, men
metodutvecklingen stabiliserades inte förrän på 1980-talet. Det nuvarande miljöövervakningsprogrammet startade 1993 och mätmetoderna är likartade sedan dess. I underprogrammet ingår nationell och regional miljöövervakning, samt verksamhetsutövares recipientkontroll.
Tabell 34. Variabler som ska mätas enligt direktivets bilaga III, med förtydligande av Zampoukas m.fl. (2012) samt motsvarande parametrar som ingår i den svenska övervakningen.
Variabler som ska mätas enligt bilaga III Svenska variabler
Geografisk och tidsmässig fördelning av näringsämnen (DIN, TN, DIP, TP, TOC).
Ammonium-kväve, nitrit-kväve och nitrat-kväve, som tillsammans bildar DIN; totalkväve, fosfat-fosfor (DIP) och totalfosfor
I mindre utsträckning, TOC
Silikat - kisel
Rumslig och tidsmässig täckning
Övervakning sker i kustvatten, utsjövatten och i havsområden utanför Sveriges EEZ (se figurerna 37–42). I kustvattnet tas de flesta prover inom ramen för
verksamhetsutövares recipientkontroll (t.ex. samordnad recipientkontroll, SRK) eller genom regional miljöövervakning. Provtagningsfrekvens för dessa data varierar, men för att tillåta tillståndsbedömningar enligt vattendirektivet krävs tre års data, helst med flera provtagningstillfällen under varje säsong. Kustnära provtagning är riskanpassad då den är koncentrerad runt industrier och folktäta områden. Vid utsjöprovtagning kartläggs transport av inflödande vatten från Nordsjön till Östersjön och det tas även prover i transekter från kusten till utsjön för att belysa belastningsgradienter. Även fördelningen från norr till söder i Östersjön belyser utspädningen av kvävebelastningen från Norrlands älvar och den interna fosforbelastningens spridning från centrala Egentliga Östersjön till Bottenhavet i norr och Nordsjön i väster.
För att komplettera provtagningarna utförs årligen en vinterkartering av näringsämnen där ett utökat antal stationer besöks. Att karteringen sker under vintern beror på att koncentrationerna påverkas av växtplanktonproduktionen som är högre under vår, sommar och höst. Vinterkarteringen hjälper även till att undersöka näringsämnesförråden som kommer att driva kommande vårblomning. Att observationer fortsätter under året ger möjlighet att följa vårblomningens utveckling genom Nordsjön och Östersjön samt att identifiera ändringar i koncentrationer av näringsämnen under olika årstider som kan bero på förändringar i belastning eller biologiskt aktivitet.
I utsjön är provtagning oftast månatlig, förutom vid högfrekvensstationer där prover tas omkring 24 gånger per år samt vinterkarteringsstationer som provtas årligen.
Figur 37. Stationer för provtagning av DIN, DIP och silikat-kisel i delregion Nordsjön och Egentliga Östersjön. Kartan visar stationer som ingår i nationell och regional
miljöövervakning samt verksamhetsutövares recipientkontroll. Endast stationer som övervakas löpande och där data finns hos datavärd ingår i kartan. De gröna linjerna avgränsar havsmiljödirektivets bedömningsområden (se bilaga 1).
Figur 38. Stationer för provtagning av DIN, DIP och silikat-kisel i Bottniska viken. Kartan visar stationer som ingår i nationell och regional miljöövervakning samt
verksamhetsutövares recipientkontroll. Endast stationer som övervakas löpande och där data finns hos datavärd ingår i kartan. De gröna linjerna avgränsar havsmiljödirektivets bedömningsområden (se bilaga 1).
Figur 39. Stationer för provtagning av tot-N och tot-P i delregion Nordsjön och Egentliga Östersjön. Kartan visar stationer som ingår i nationell och regional miljöövervakning samt verksamhetsutövares recipientkontroll. Endast stationer som övervakas löpande och där data finns hos datavärd ingår i kartan. De gröna linjerna avgränsar havsmiljödirektivets bedömningsområden (se bilaga 1).
Figur 40. Stationer för provtagning av tot-N och tot-P i Bottniska viken. Kartan visar stationer som ingår i nationell och regional miljöövervakning samt verksamhetsutövares recipientkontroll. Endast stationer som övervakas löpande och där data finns hos datavärd ingår i kartan. De gröna linjerna avgränsar havsmiljödirektivets bedömningsområden (se bilaga 1).
Figur 41.Stationer för provtagning av POC, PON och TOC i delregion Nordsjön och Egentliga Östersjön. Kartan visar stationer som ingår i nationell och regional miljö- övervakning samt verksamhetsutövares recipientkontroll. Endast stationer som övervakas löpande och där data finns hos datavärd ingår i kartan. De gröna linjerna avgränsar havsmiljödirektivets bedömningsområden (se bilaga 1).
Figur 42. Stationer för provtagning av POC, PON och TOC i Bottniska viken. Kartan visar stationer som ingår i nationell och regional miljöövervakning samt verksamhetsutövares recipientkontroll. Endast stationer som övervakas löpande och där data finns hos datavärd ingår i kartan. De gröna linjerna avgränsar havsmiljödirektivets bedömningsområden (se bilaga 1).
Bedömning av miljötillstånd
Det finns i dag två indikatorer för koncentration av näringsämnen i kustvatten respektive utsjövatten som är funktionella i Nordsjön och Östersjön enligt
Havs- och vattenmyndighetens föreskrifter om vad som kännetecknar god miljöstatus samt miljökvalitetsnormer med indikatorer för Nordsjön och Östersjön (HVMFS 2012:18):
5.1A Koncentrationer av kväve och fosfor i kustvatten 5.1B Koncentrationer av kväve och fosfor i utsjövatten
Bedömning görs per kustvattentyp respektive havsområdes utsjövatten (se bilaga 1). För kustvatten används de gränsvärden som tagits fram inom vattendirektivet. För utsjön har gränsvärdena anpassats till de gränsvärden som pekats ut inom Helcom och Ospar.
Mätprogrammet för närsalter har utvärderats både inom Helcom och inom Ospar, ofta med målet att svara på frågan om mätprogrammet är tillräckligt för att kunna bedöma trender och tillstånd. Undersökningar av datamaterialet från pelagialstationen i Landsortsdjupet i norra Egentliga Östersjön visar att en provtagningsfrekvens på 10–15 ggr/år är ett minimum för att uppnå 80 procent statistisk styrka (Andersson m.fl. 2004). För Nordsjön har ett likande resultat visats, då månatlig provtagning var tillräcklig för totalkväve och totalfosfor men sämre för de oorganiska näringsämnena DIN och DIP (Axe m.fl. 2012).
För att komplettera otillräckliga data över oorganiska näringsämnen utförs varje år en vinterkartering av näringsämnen med ett förtätat provtagningsnät vilket bidrar till att övervakningen av näringsämnen bedöms vara representativ för Nordsjöns och Östersjöns bedömningsområden. Trots detta anser flera regionala myndigheter att provtagningsnätet är otillräckligt, särskilt i
kustvatten. Det finns till exempel en lucka i provtagningen i södra Bottenhavet, där Havs- och vattenmyndigheten nyligen har finansierat metodutveckling så att totalkväve och totalfosfor ska kunna mätas med FerryBox-system, vilket ökar såväl den rumsliga täckningsgraden som provtagningsfrekvensen. Nationella indikatorer saknas för silikat-kisel, då det aldrig är begränsande inom Östersjön (till skillnad från andra havsområden) eller för
näringsämneskvoten, som varierar kraftigt runt Sveriges kust på grund av stor sötvattens påverkan i Östersjön och även Nordsjöns ytvatten. Data behövs dock för att kunna utvärdera sådana indikatorer om de skulle visa sig vara lämpliga för användning.
Metoder
Provtagning sker med vattenhämtare samt slangprovtagning 0-10m, respektive 0-20 m, varpå delprover tas för kemisk analys. Prover för analys av totalkväve
och totalfosfor blandas med oxidationslösning och autoklaveras direkt för att stabilisera proverna. Vissa utförare analyserar proverna direkt på fartyget medan andra gör det senare i laboratoriet. Metoden följer
undersökningstyperna Hydrografi och närsalter, kartering och Hydrografi
och närsalter, trendövervakning (Naturvårdsverket 2004b; Naturvårdsverket
2004c). Alla kväve-, fosfor- och kiselanalyser genomförs med kolorimetriska metoder i enlighet med Helcom Monitoring Manual, underprogram Nutrients (HELCOM 2014d). Undersökningen ingår också i tema E i Ospar Jamp (OSPAR 2005c; OSPAR 2014d).
Alla utförare är ackrediterade provtagare och analyserna utförs av
ackrediterade laboratorier i Sverige. Viss kvalitetskontroll sker också i samband med leverans till datavärd (SMHI). Datavärden kontrollerar data mot
förväntade resultat och variation. En del av laboratoriets kvalitetssystem är deltagande i internationella QUASIMEME-interkalibreringar.
Data från underprogrammet används mycket och ofta inom internationellt arbete. Genom att följa internationella standarder, delta i interkalibreringar (senaste var under januari 2014) med Finland inom överenskommelsen mellan SYKE och SMHI (2014e) och vara en del av det internationella
datavärdsnätverket gör att data håller hög kvalitet och utgör ryggraden i Helcoms system för övervakning av näringsämnen i Östersjön och Kattegatt.
Var finns data?
Data finns tillgängliga för nedladdning hos den nationella datavärden SMHI (SMHI 2014a). Data rapporteras även till ICES, Helcom, Ospar och EEA. SMHI medverkar även inom SeaDataNet-konsortiet (SeaDataNet 2014) och EMODnet vilka gör att data finns fritt tillgängliga via dessa källor.