(OSPAR 2014d).
Kvalitetssäkring
Eftersom tumlare rör sig över stora områden är en sammanvägning av flera länders övervakningsdata en förutsättning för att få en korrekt bedömning av populationsutvecklingen i såväl Nordsjön/Skagerrak, som i Kattegatt/inre danska vatten och Östersjön. Övervakningen av tumlare bör därför samordnas mellan berörda länder.
Vidareutveckling av g
emensamma indikatorer och protokoll pågår inom såväl Helcom, Ospar som ICES. En utvärdering av metodik och övervakningsbehov i enlighet med havsmiljödirektivet utgör en del av det planerade SCANS-III projektet.Var finns data?
Eftersom övervakningen huvudsakligen utförts inom internationella projekt saknas en nationell rutin för datahantering inom detta program. För
närvarande kan rådata, bearbetade datamängder och modellerade data begäras ut från koordinatorn för respektive projekt, det vill säga universitetet i St Andrews för SCANS och Kolmårdens djurpark för SAMBAH. Målsättningen är att data för den svenska ekonomiska zonen även ska göras tillgänglig hos en nationell datavärd och därmed vara lättåtkomliga för länsstyrelser och kommuner som behöver dataunderlag i deras arbete med planering och tillståndsärenden.
Bestånd av säl
Förvaltningsområde Nationellt ID Startår Syfte
Finns underprogrammet med i annat program?
Nordsjön ANSSE- mammals-D14- Sal 1988 Tillstånd/ miljöförändringar Nej Östersjön BALSE- mammals-D14- Sal 1975
Det ursprungliga syftet med sälövervakningen var att studera effekter av
miljögifter i den marina miljön genom att dokumentera populationsutveckling i kombination med patologiska undersökningar. Förändringar över tiden i populationens tillväxt och utbredning kan också indikera förändringar i den marina näringsväven, både kvantitativt och kvalitativt.
Populationsutvecklingen utgör därför ett betydelsefullt underlag för tillståndsbeskrivningar av havsmiljön. Hotbilderna är primärt
miljögiftspåverkan, effekter av överfiskning samt förhöjd dödlighet (genom den kombinerade effekten av jakt och bifångster i fiske).
Eftersom det kan finnas skillnader i hur olika arter påverkas av mänskliga aktiviteter är det en fördel att flera arter ingår i övervakningsprogrammet. Vikaresälen är stationär i Bottniska viken, varför man kan förvänta sig att den kan fungera som indikatorart för detta område. På samma sätt är knubbsälen i Egentliga Östersjön och längs västkusten lokalt mycket stationär, varför det finns förutsättningar att kunna upptäcka regionala skillnader i
populationsrespons. Gråsälen är vanligt förekommande i hela Östersjön och kan användas för tillståndsbedömning på såväl bassängnivå som på
Östersjönivå.
Inventering av gråsälsbeståndet i Östersjön har utförts sedan mitten av 1970- talet av Naturhistoriska riksmuseet och beståndsövervakning av säl ingår sedan 1989 i den nationella miljöövervakningen (NMÖ). De årliga räkningarna ligger till grund för bedömningen av populationsutvecklingen och beräkningen av tillväxthastigheten. Utbredning övervakas för närvarande inte direkt men förändringar i vilka sältillhåll som nyttjas kan användas som indikation på populationens utbredning under pälsbytesperioden. I tabell 9 presenteras de parametrar som ska övervakas under havsmiljödirektivet samt vilka
motsvarande parametrar som ingår i den svenska övervakningen.
Tabell 9. Variabler som ska mätas enligt direktivets bilaga III, med förtydligande av Zampoukas m.fl. (2012) samt motsvarande parametrar som ingår i den svenska övervakningen.
Variabler som ska mätas enligt bilaga III Svenska variabler
Utbredning av marina däggdjur, lämplig och nyttjad livsmiljö
Utbredning och nyttjande av tillhåll under pälsbytesperioden.
Populationsdynamik Populationens tillväxthastighet (i %) Tillstånd för marina däggdjur Populationsstorlek (antal sälar)
Rumslig och tidsmässig täckning
Samtliga sälpopulationer inventeras årligen. Vikaresäl som är stationär i Bottniska viken (kartfigur saknas), inventeras under pälsbytesperioden då de ligger uppe på isen. Målsättningen är att täcka in minst 13 procent av den sammanlagda isytan under inventeringen.
Inventering av gråsäl och knubbsäl utförs som totalinventering där i princip samtliga nyttjade sältillhåll längs den svenska kusten övervakas, det vill säga den rumsliga täckningen är nästan 100 procent (figur 12, 13 och 14). För att reducera osäkerheten i antalet räknade sälar under pälsbytet utförs
För närvarande pågår ett pilotprojekt för en utökad samordning av
sälövervakningen i Östersjön inom Helcoms pilotprojekt Testing new concepts
for integrated environmental monitoring of the Baltic Sea (BALSAM).
Figur 12. Gråsälslokaler i Egentliga Östersjön (Arkonahavet till Ålands hav). De gröna linjerna avgränsar havsmiljödirektivets bedömningsområden (se bilaga 1).
Figur 13. Gråsälslokaler i Bottniska viken. De gröna linjerna avgränsar havsmiljödirektivets bedömningsområden (se bilaga 1).
Figur 14. Knubbsälslokaler Skagerrak, Kattegatt, Sydvästra Östersjön (Måkläppen) och i Kalmarsund. De gröna linjerna avgränsar havsmiljödirektivets bedömningsområden (se bilaga 1).
Bedömning av miljötillstånd
Det saknas i dag funktionella indikatorer som kan användas för
tillståndsbedömning med hjälp av data från övervakningen av sälbestånden i Nordsjön och Östersjön. Enligt Havs- och vattenmyndighetens föreskrifter om
vad som kännetecknar god miljöstatus samt miljökvalitetsnormer med indikatorer för Nordsjön och Östersjön (HVMFS 2012:18) finns dock två
föreslagna indikatorer: Utbredning av sälar (1.1B) och Tillväxthastighet hos
marina däggdjur (1.3D och 4.1B),
Bedömningsområden och gränsvärden för god miljöstatus har ännu inte fastställts nationellt för någon av indikatorerna, men Sverige har ställt sig bakom det regionala gränsvärdet för tillväxthastighet som har tagits fram inom Helcom. För gråsäl och vikare innebär detta att tillväxthastigheten ska vara minst tio procent tills populationen nått carrying capacity (områdets
bärförmåga). För knubbsäl är motsvarande gränsvärde tolv procent. Vid eller i närheten av carrying capacity krävs att populationsstorleken är stabil,
alternativt att minskningen är mindre än tio procent under en tioårsperiod, för att god miljöstatus ska bibehållas (HELCOM 2013c).
Metoder
Sälövervakningen ingår i den nationella miljöövervakningen (NMÖ) och utförs huvudsakligen genom flyginventering. Metoden följer den nationella
2006a) och Gråsälsbestånd (Naturvårdsverket 2005b). Eftersom den största andelen av populationen kan ses under pälsbytesperioden anpassas tidpunkten för inventering så att den sammanfaller med den tid på året då flest antal sälar av respektive art ligger uppe på land (gråsäl och knubbsäl) eller på isen
(vikare). Två olika metoder används för att följa trender i populationerna.
Metod 1 – Linjetaxering (vikaresäl)
Populationstrenden för vikare i Bottniska viken följs sedan 1988 genom årliga flyginventeringar under perioden 20 april till 1 maj då intensiteten i pälsbytet når sin kulmen. Inventeringen är upplagd som en systematisk linjetaxering, så kallad strip transect, där de inventerade transekterna (”remsorna”) täcker minst 13 procent av den totala isytan.
Metod 2 – Totalinventering (gråsäl och knubbsäl)
Gråsäl i Östersjön: Årliga inventering av gråsälsbeståndet i Östersjön har utförts sedan 1975. Från 2006 och framåt sker övervakningen huvudsakligen från helikopter, där sältillhåll fotograferas från luften och antalet sälar räknas från bilder. I områden med låga tätheter ersätts flyginventeringen med båt- eller landbaserade observationer. Inventering av samtliga kända sälltillhåll utförs vid tre tillfällen under pälsbytesperioden i maj–juni.
Knubbsäl i Östersjön: Landbaserad inventering 1977–1988. Från 1999 flyginventering av samtliga lokaler med förekomst av knubbsäl (Värnanäs, Eckelsudde, Abramsäng, Ölands södra udde, Ölands sydostkust och Måkläppen) vid tre tillfällen under augusti månad.
Knubbsäl i Kattegatt och Skagerrak: En årlig inventering mellan 1979–1987. Sedan 1988 övervakas det svenska beståndet genom flyginventering vid minst tre tillfällen under pälsbytesperioden under den andra halvan av augusti. Samverkan sker med motsvarande danska inventeringar.