Nationellt ID: ANSSE-PEL-D14 (Nordsjön) och BALSE-PEL-D14 (Östersjön)
Ansvariga myndigheter:
Havs- och vattenmyndigheten (huvudansvar), SMHI
Typ av övervakning Nationell miljöövervakning (NMÖ), regional miljöövervakning (RMÖ), verksamhetsutövares recipientkontroll (t.ex. SRK)
Programmets generella ansats
Syftet med programmet är att övervaka förändringar i planktonsamhället vad gäller förekomst och artsammansättning. Mer specifikt är syftet bland annat att övervaka de huvudsakliga ingående nivåerna i det pelagiska ekosystemet, förekomst av skadliga alger samt effekter av antropogen påverkan såsom näringstillförsel. Genom skapandet av långa tidsserier kan man även påvisa klimatpåverkan på planktonsamhället.
Programmet för pelagiska livsmiljöer innehåller fem underprogram med syftet att följa och beskriva tillståndet hos växt- och djurplanktonsamhället samt genom förändringar i artsammansättning, artabundans, biomassa eller utsträckning av livsmiljön, påvisa effekter av påverkan och belastning. Underprogrammen är Växtplankton – pigment, Växtplankton och
bakterieplankton, Djurplankton, Skadliga alger och algblomningar samt Pelagialens egenskaper – syrekoncentration. Alla underprogram, med undantag för Djurplankton och delen som rör skadliga alger hör även till programmet Övergödning (D5).
Planktonsamhället utgör den största levande massan i havet och kan påverkas av en rad olika faktorer såsom övergödning, miljögifter, invasiva främmande arter och överfiske. Övervakning av tillförsel av näring och miljöfarliga ämnen, samt främmande arter och fiskeaktiviteter ingår i andra övervakningsprogram. Det är dock svårt att med dagens övervakning fånga upp de direkta orsakerna till att tillståndet förändras, vilket försvårar kopplingen av effekter till specifika mänskliga aktiviteter. Långa tidsserier över planktonsamhället är nödvändiga för att hitta rätt förklaringsmodeller. Förståelsen av planktonsamhällets funktionella delar i näringsväven behöver också förbättras för att kunna koppla effekterna av förändringar i planktonsamhällena till övriga födoväven.
Det är också viktigt att datainsamlingen omfattar rumslig och tidsmässig variation, liksom storskaliga klimatvariationer för att kunna skilja dessa från de förändringar som beror på lokal eller regional mänsklig påverkan. Det
nationella programmet har utformats utifrån det hydrografiska
utsjö och kustvatten och därmed möjliggöra en övergripande övervakning av områdena. De regionala programmen och recipientkontrollprogrammen är lokaliserade i områden där risk för antropogen påverkan kan förekomma. För att minska påverkan från den naturliga variationen beräknas rullande
treårsmedelvärden. Programmet kan med hjälp av analys av
artsammansättning till viss del även särskilja om förändringar sker på grund av klimatförändringar eller annan antropogen påverkan då nya arter tillkommer, försvinner från samhället eller om artdiversiteten förändras markant.
Koppling till andra direktiv och processer
Syftet med att övervaka pelagiska livsmiljöer är att bedöma tillståndet i vattentyper och havsbassänger utifrån bedömningsgrunder samt att följa långsiktiga trender vid uppföljning av de nationella miljökvalitetsmålen. Programmet ger underlag till bedömning av ekologisk status och miljöstatus för vattendirektivet respektive havsmiljödirektivet, samt preciseringarna om god miljöstatus, och god ekologisk och kemisk status i miljökvalitetsmålet Hav
i balans samt levande kust och skärgård. Klorofyll berör även preciseringarna
om tillstånd i kustvatten och tillstånd i havet i miljökvalitetsmålet Ingen
övergödning (Miljödepartementet 2012).
Växtplankton är en biologisk kvalitetsfaktor som ingår i bedömningen av ekologisk status inom ramen för vattendirektivet. Djurplankton ingår inte som kvalitetsfaktor för vattendirektivet.
Vattendirektivet sträcker sig dock endast ut till kustvattnet och inbegriper inte utsjön.
Övervakning av plankton ingår i Ospar Jamp (OSPAR 2014d) och Helcom Monitoring Manual (HELCOM 2014d). Växtplankton har ingått som parameter i Ospars statusbedömning av Nordsjön 2010 (OSPAR 2010b) samt i Helcoms statusbedömning av Östersjön (HELCOM 2010). För att kunna utföra denna typ av gemensamma statusbedömningar ställer konventionerna krav på att medlemsländerna använder liknande övervakningsmetoder och övervakar samma parametrar så att data blir likvärdiga och därmed jämförbara.
Bedömning av tillräcklighet
Programmet bedöms i nuläget inte vara tillräckligt för att bedöma tillståndet utifrån biologisk mångfald (D1) och marina näringsvävar (D4) eftersom övervakningen främst har utformats för att följa effekter av övergödning. I dag används indikatorer som främst består av uppskattad totalbiomassa av
växtplankton baserat på de bedömningsgrunder som utvecklats för bedömning av ekologisk status inom vattendirektivet. Dessa indikatorer används för att följa upp effekter av övergödning och listas därmed i tabell 33 i programmet
Övergödning (D5). Det finns därför ett behov av att utveckla indikatorer som
bedömning av tillståndet utifrån kriterierna för deskriptor 1 (Biologisk
mångfald) och 4 (Marina näringsvävar). För att möjliggöra en sådan utveckling behöver kunskapsläget om ingående arters och gruppers funktion och inbördes dynamik i marina näringsvävar förbättras.
Tabell 27 visar de kriterier som berörs av programmet, EU-kommissionens föreslagna indikatorer, jämförbara svenska indikatorer, jämförbara indikatorer som har pekats ut som gemensamma inom Helcom och Ospar samt
information om hur programmets övervakning motsvarar behoven.
Tabell 27.EU-kommissionens föreslagna indikatorer som berörs av programmet, jämförbara svenska indikatorer, indikatorer som finns eller utvecklas inom Helcom (H) och Ospar (O) samt programmets övervakning. Helcom- och Ospar-indikatorerna finns redovisade i bilaga 5.
EU-kommissionens
indikator Svensk indikator
Helcom/
Ospar Övervakning
Kriterium 1.5 Livsmiljöns utsträckning
1.5.2 Livsmiljöns volym, där det är relevant Saknas Det finns utvecklingsbara indikatorer Underprogram – Pelagialens egenskaper – syrekoncentration
Kriterium 1.6 Livsmiljöns tillstånd
1.6.2 Relativ abundans och/ eller biomassa, enligt det som är lämpligt Saknas Det finns utvecklingsbara indikatorer H, O Underprogram – Djurplankton,
Växtplankton och Bakterieplankton
samt Växtplankton – pigment (till
viss del)
Kriterium 1.7 Ekosystemets struktur
1.7.1 Sammansättning och beståndsdelarnas relativa andelar (livsmiljö och arter)
Saknas Det finns utvecklingsbara indikatorer
O Underprogram – Djurplankton,
Växtplankton och Bakterieplankton
samt skadliga alger och
algblomningar
Kriterium 4.3 Abundans/utbredning av trofiska nyckelgrupper/-arter
4.3.1 Abundanstrender för funktionellt viktiga utvalda grupper/arter Saknas Det finns utvecklingsbara indikatorer H, O Underprogram – Djurplankton,
Växtplankton och Bakterieplankton
samt Växtplankton – pigment (till
viss del)
Pelagiska livsmiljöers utsträckning (kriterium 1.5) kan bedömas utifrån rekryteringsområden för fisk. Till exempel kan volymen vatten med tillräckligt hög salthalt i kombination med rätt temperatur och tillräcklig
syrekoncentration användas för att bedöma torskens reproduktionsvolym då torskäggen kräver en viss densitet för att hålla sig flytande och en viss syrehalt för att kunna utvecklas. Det saknas dock funktionella indikatorer för att bedöma utsträckningen av pelagiska livsmiljöer (se även underprogrammet
Pelagialens egenskaper – syrekoncentration samt programmet Biologisk mångfald – fisk (D1 och D4)).
Övervakningsprogrammet ger underlag för bedömning av förändringar i livsmiljöns tillstånd (kriterium 1.6), ekosystemets struktur (1.7) och abundans av funktionellt viktiga grupper eller arter (kriterium 4.3). Det saknas dock provtagning av vissa grupper i det pelagiska programmet Till exempel saknas uppgifter om förekomst och tillväxt av vissa grupper av mikroorganismer, såsom encelliga cyanobakterier och heterotrofa bakterieplankton i de flesta mätprogrammen, samt adekvat uppskattning av mikrodjurplankton och makrodjurplankton (exempelvis maneter). En kartläggning av maneter och deras roll kan vara viktig för förståelsen av utvecklingen i planktonsamhället och födotillgången för fisk.
Framför allt för växtplankton och den övriga pelagiska födoväven saknas indikatorer för bedömning av artsammansättning. Det pågår arbete inom både Nordsjön och Östersjön via nationella eller internationella forskningsprojekt för att utveckla indikatorer och arbetet övervakas och drivs på av Ospar och Helcom. Det är dock relativt svårt att i nuläget veta om övervakningen rumsligt eller tidsmässigt är tillräcklig för att uppfylla kraven från framtida funktionella indikatorer. Det är dock viktigt att säkerställa att den geografiska täckningen, utifrån kustvattentyper och bedömningsområden i utsjön, är tillräcklig.
Miljökvalitetsnormer
Enligt Havs- och vattenmyndighetens föreskrifter om vad som kännetecknar
god miljöstatus samt miljökvalitetsnormer med indikatorer för Nordsjön och Östersjön (HVMFS 2012:18) finns det en beslutad miljökvalitetsnorm som rör
pelagiska livsmiljöer (se ruta).
I dag finns det endast en funktionell indikator baserad på data från underprogrammet och det är indikator 5.2b Klorofyll a-koncentration i
utsjövatten. Denna indikator ska användas för bedömning på skalnivån
havsbassängers utsjövatten (bilaga 1). Data som genereras i underprogrammet
Växtplankton – pigment kan användas för att bedöma om
miljökvalitetsnormen uppfylls. Det ger dock endast ett grovt mått på biomassan av växtplankton och ger ingen information om eventuella förändringar av artsammansättning eller biologisk mångfald.
Miljökvalitetsnorm:
A.1 – Koncentrationer av kväve och fosfor i havsmiljön till följd av tillförsel av näringsämnen från mänsklig verksamhet orsakar inte negativa effekter på biologisk mångfald och ekosystem.
Slutsatser
Miljöövervakningen i det nationella delprogrammet Fria vattenmassan, kommer fram till 2016 att utvärderas för att möjliggöra en förbättrad och utökad miljöövervakning. Inför nästa rapportering av övervakningsprogram (2020) kommer övervakningen dessutom att utvärderas i enlighet med de rekommendationer som läggs fram inom forskningsprojekt rörande pelagiska näringsvävar (se Marina näringsvävar i kapitel Bristanalys och slutsatser). Det anordnas även olika workshops om övervakning och indikatorutveckling rörande marina näringsvävar, bland annat av ICES.
Havs- och vattenmyndigheten kommer att utvärdera alternativa
övervakningsmetoder såsom satellit-övervakning, in situ-system (t.ex. Sentinel (2a och/eller 3a), bojar och FerryBox-system) samt modellstödd övervakning för att fram till nästa bedömning 2018 komplettera den fartygsbaserade övervakningen i programmet.
Det finns även ett behov av att övervaka genetisk inomartsvariation inom pelagiska samhällen, eftersom det har en viktig betydelse för de pelagiska näringsvävarnas funktion, dynamik och återhämtningsförmåga vid yttre negativ påverkan på populationerna. Det finns därför planer på att inför nästa bedömning 2018 ta fram metoder och rutiner för en sådan övervakning. Arbetet att utveckla funktionella indikatorer som baserar sig på
artsammansättning har pågått under en längre tid. En del nationella och internationella initiativ har startat i form av enskilda forskningsprojekt eller större internationella projekt. Både Helcom och Ospar har bildat expertgrupper för att påskynda processen, och svenska experter deltar i detta arbete.