Vad är biologisk mångfald?

2.1.1 Från primitiva bakterier till biologisk mångfald

De första levande organismerna, primitiva bakterier, uppkom i haven för omkring 3,5 miljarder år sedan. Sedan dess har antalet arter mångfaldigats i miljontals arter, både genom vertikal evolution (en art bli en annan) och artsplittring (en art blir flera arter), och biologisk mångfald har uppstått till följd av denna evolution.⁹⁷ Samtidigt som nya arter uppstår, går andra arter förlorade.⁹⁸ Hur många arter som uppstår och går förlorade är dock okänt, eftersom det finns ett stort antal arter som inte är dokumenterade. De arter som går förlorade kan bära på unika genetiska arvsanlag till nytta för utvecklingen av nya mediciner eller dyl.⁹⁹ Den biologiska mångfalden är därmed under ständig

97 Wilson (1995), s. 55.

98 En arts livslängd kan variera kraftigt. En del arter dör ut mycket snabbt, men många arter har uppskattats bestå i cirka 1 miljon år. Gaston och Spicer (2004), s. 22.

99 Wilson (1995), s. 208.

förändring med upp- och nedgångar i tillväxten.¹⁰⁰ Den biologiska mångfalden är vidare ojämnt fördelad över jordens yta. Idag antas exempelvis mer än hälften av alla jordens organismer finnas i de tropiska regnskogarna, d.v.s. på en geografisk yta mindre än sex procent av hela jorden. Detta kan bl.a. förklaras med att det ofta finns ett samband mellan latituden och antalet arter, antalet arter ökar från polerna mot ekvatorn (enligt den s.k. latitudrelaterade diversitetsgradienten).¹⁰¹ Sverige är därmed ett relativt artfattigt land, men även inom landet rådet skillnader. De flesta organismgrupper ökar i antal från norr till söder.¹⁰² Dessutom föreligger skillnader mellan olika höjder, djup och olika typer av naturtyper.¹⁰³ Exempelvis antas cirka 50 procent av alla arter inom de flesta organismgrupper i Sverige vara knutna till skog eller träd och bland dessa antas ädellövskogarna vara särskilt artrika.¹⁰⁴ Att vissa områden inhyser ett betydligt större antal arter än andra områden innebär dock inte att ett relativt artfattigt område, exempelvis ett land som Sverige eller ett relativt artfattigt ekosystem såsom de svenska fjällen, inte kan inhysa arter som är värda att bevara. Dessa arter kan vara sällsynta globalt sett och/eller bära på gener som är sällsynta i ett globalt perspektiv.

2.1.2 Den biologiska mångfaldens funktioner och värden

Den biologiska mångfalden utgör grunden för ekosystemens långsikta funktioner, såsom produktion och cirkulering av näringsämnen och utbyte av gener mellan organismer och andra livsnödvändiga ekologiska och evolutionära processer.¹⁰⁵ Den biologiska mångfalden skapar med andra ord förutsättningarna för alla arter existens (inklusive människans).¹⁰⁶ Bevarandet av den biologiska mångfalden är därför en förutsättning för en hållbar utveckling, ett rättsligt bindande mål fastslaget såväl i den svenska miljölagstiftningen, såsom i unionens primärrätt samt i den internationella rätten.¹⁰⁷ Bevarandet kan emellertid även motiveras med att mångfalden kan anses ha ett inneboende värde (eller s.k. existensvärde), som innebär att bevarandet har ett värde i sig, utöver de nyttor och funktioner som den biologiska mångfalden ger upphov till för mänskligheten.¹⁰⁸ Det totala ekonomiska värdet av bevarandet av biologisk mångfald

100 Sett över geologisk tid (d.v.s. över hela livets historia) har det dock skett en nettotillväxt i den biologiska mångfalden.

101 En förklaring till detta samband ges av den s.k. ESA-teorin som ställer upp sambandet mellan diversitet och inflöde av solenergi, stabilt klimat och med arealens storlek (Wilson, 1997, s. 188-190).

Huruvida detta samband förekommer i marina ekosystem är dock mer oklart (studier har framför allt utförts på landbaserade arter och arter i sötvattenmiljöer). Se Gaston och Spicer (2004), s. 74-80.

102 Niklasson och Nilson (2005), s. 22.

103 Se Gaston och Spicer (2004), s. 80-85.

104 Niklasson och Nilson (2005), s. 22-23.

105 Detta brukar benämnas ekosystemtjänster. Ur ett ekologiskt perspektiv är denna benämning mindre problematisk än begreppet biologisk mångfald. Ur ett juridiskt perspektiv är dock begreppet biologisk mångfald nödvändigt att använda eftersom begreppet är definierat och implementerat i såväl nationell och internationell och EU-rättslig lagstiftning. Motsvarande saknas för begreppet ekosystemtjänster för närvarande.

106 Se exempelvis Gaston och Spicer (2004), s. 105.

107 Enligt 1 kap. 1 § 1 st. MB bygger en hållbar utveckling på insikten att naturen har ett skyddsvärde och att människans rätt att förändra och bruka naturen är förenad med ett ansvar för att förvalta naturen väl.

108 Se ovan samt kapitel 5.

måste således beaktas vid beslut om olika typer av åtgärder (eller icke-åtgärder).¹⁰⁹ Det finns ett flertal teorier och metoder för värderingen av den biologiska mångfaldens totala ekonomiska värde.¹¹⁰ Det är emellertid oerhört svårt att sätta ett adekvat monetärt värde på många av den biologiska mångfaldens värden, särskilt sådana värden som ej kan prissättas på en marknad (såsom rening av luft och vatten, pollinering av växter och andra typer av ekosystemtjänster). Detta beror bl.a. på att det finns brister med de tillgängliga värderingsmetoderna men även på att många värden t.o.m. kan vara okända för mänskligheten.¹¹¹ När dessa världen inte kan mätas och därmed inte heller räknas in (internaliseras) i ekonomiska modeller, exempelvis genom användning av miljöskatter, är risken att beslut blir snedvridet och ohållbart.¹¹²

2.1.3 Förlusten av arter – ett hot mot bevarandet av livsnödvändiga ekosystemfunktioner

Den biologiska mångfalden förändras som sagt ständigt, emellertid uppskattas den nu förekommande minskningen av mångfalden vara den snabbaste och mest destruktiva någonsin.¹¹³ Minskningen av den biologiska mångfalden sker på alla nivåer, men förlusten på artnivå är den mest omfattande.¹¹⁴ Enligt den omfattande och tvärvetenskapliga studien av Förenta Nationerna (FN), Millennium Ecosystem Assessement, har förlusten av arter ökat 1000 gånger under senaste 100 åren.¹¹⁵ Utöver de arter som redan gått förlorade är en stor del av världens arter sällsynta eller hotade, vilket innebär risk för ytterligare minskning av den biologiska mångfalden.¹¹⁶ En majoritet av världens kända arter (cirka 1,3 miljoner arter är katalogiserade) uppvisar minskningar i populationsstorlek eller i utbredning och enbart i Sverige beräknas cirka 500 djur- och växtarter vara akut hotade.¹¹⁷

Förändringar i den biologiska mångfalden sker även utan mänsklig påverkan, dock anses den antropogena aktiviteten vara den mest kritiska faktorn till den minskning av

109 Wilson (1995), s. 269, skriver att ”Biodiversiteten är vår värdefullaste, men minst värderade resurs".

110 Se exempelvis Pearce och Warford (1993), s. 97- 148.

111 Dessutom utgår många värderingsmetoder från människans värdering av resursen, ex. vid värdering av existensvärdet genom den s.k. Contingent Valuation Method (CVM-metoden).

112 Även om detta är något som uppmärksammats sedan relativt lång tid tillbaka (åtminstone teoretiskt) saknas ofta sådana internaliseringar i praktiken. Se mer om bristen på värderingar av ekosystemtjänster på http://miljoaktuellt.idg.se/2.1845/1.156754.

113 Den biologiska mångfalden har minskat kraftigt under sex utrotningsperioder, varav den sjätte är den nu förekommande. Se Wilson (1997), s. 185.

114 Minskningen på artnivå är åtminstone den vi har mest kunskap om. Se Duraiappah och Naeem (2005a), s. 2ff.

115 Duraiappah och Naeem (2005a), s. 2ff. Se även Gaston och Spicer (2004), .s. 108 och Brandt och Gröndahl (2000) som studerar skogsbrukets effekter på den biologiska mångfalden.

116 CBM (2007). Klassificeringen av arters bevarandestatus, som dock ej är rättsligt bindande, sker utifrån Artdatabankens kriterier, vilka i sin tur bygger på IUCN:s kriterier. Se mer om klassificeringen av arter på http://www.artdata.slu.se/rodlista/.

117 CBM (2008). Se http://www.cbm.slu.se/omcbm.htm. (2008-05-01).

den biologiska mångfalden som äger rum idag.¹¹⁸ De bakomliggande huvudorsakerna till den negativa trenden i den biologiska mångfaldens status är den direkta exploateringen av arterna (exempelvis jakt och fisk), förlusten och försämringen av kvaliteten på arternas habitat (exempelvis genom jordbruks- och skogsbruksaktiviteter men även föroreningar av mark, vatten och luft), introduktion av främmande arter samt utplåning av kaskader, d.v.s. av ekologiska processer och samband.¹¹⁹ I Sverige anses de omfattande förändringarna av markanvändningen (såsom jord- och skogsbruk) vara den största orsaken till att den landbaserade mångfalden minskar.¹²⁰ När det gäller de marina ekosystemen antas överutnyttjande av fiskeresurserna och övergödning vara huvudorsaker till förlust av biologisk mångfald.¹²¹

Konsekvenserna av den pågående minskningen av den biologiska mångfalden är på grund av dess omfattning allvarliga men även oförutsägbara. Förlusten innebär inte enbart att vissa arter och visst genetiska material går förlorade. De flesta ekologiska system genomgår betydande förändringar, vilka förväntas orsaka oförutsägbara försämringar av ekosystemens funktioner, stabilitet och uthållighet.¹²² När den biologiska mångfalden minskar är risken att de livsnödvändiga värden som system producerar går förlorade, tillfälligt eller för all framtid. Hur stor minskningen av den biologiska mångfalden kan vara utan att allvarliga eller irreversibla försämringar i ekosystemens funktioner uppstår är ofta okänd. Det beror på att ekosystemen ofta reagerar icke-linjärt p.g.a. av förekomsten av bland annat tröskel- och synergieffekter.

Generellt sett gäller att det finns en positiv korrelation mellan ekosystemens förmåga att motstå förändringar (resiliens, eller s.k. buffringsförmåga) och biologisk mångfald, vilket innebär att ju större biologisk mångfald desto mer stabila är ekosystemen och den produktion av tjänster som ekosystemen står för.¹²³ Att bevara biologisk mångfald är således en försäkring för att upprätthålla ekosystemens funktioner och processer.¹²⁴

2.1.4 Den biologiska mångfaldens dimensioner

Begreppet biologisk mångfald populariserades under 1980-talet av biologen E.O.

Wilson och definierades även i ett internationellrättsligt sammanhang cirka tio år senare.¹²⁵ Sedan dess har begreppet används i många olika sammanhang, såsom inom biologisk forskning, såväl som i miljöpolitiken och miljölagstiftningen.¹²⁶ Ofta används

118 Se exempelvis Daily (1997) och Duraiappah och Naeem (2005a), s. 8-10.

119 Gaston och Spicer (2004), s. 116.

120 Se prop. 2004/05:150, s. 206.

121 Se prop. 2004/05:150, s. 206.

122 Macrory (2006), s. 352.

123 Tilman (1997).

124 Detta är något som brukar benämnas funktionell diversitet. Se mer om detta nedan.

125 Se Wilson och Petter (1988), s. 521.

126 Den utgör även utgångspunkten för FN:s rapport, Millennium Ecosystem Assessement (2005). Se mer om detta i Deke (2007), s. 8, Se även Birnie och Boyle (2002), s. 568, Miller (2007), s. 58ff, Gaston och Spicer (2004), s. 139 och Macrory (2006), s. 352.

begreppet synonymt med mångfalden (variationen) av arter. Biologisk mångfald innefattar dock betydligt mer än antalet arter. Utöver en mångfald av arter består den biologiska mångfalden av genetisk variation inom arter och variation av ekosystem.

Detta framgår också av den rättsligt bindande definitionen i 1992 års konvention om biologisk mångfald, som slår fast att biologisk mångfald innefattar mångfald på tre organismnivåer.¹²⁷ CBD (art. 2), definierar biologisk mångfald som:

”variationsrikedomen bland levande organismer av alla ursprung, inklusive från bland annat landbaserade, marina och andra akvatiska ekosystem och de ekologiska komplex i vilka dessa organismer ingår;

detta innefattar mångfald inom arter, mellan arter och av ekosystem”.¹²⁸

Konventionens definition omfattar således alla levande organismer i alla miljöer, d.v.s.

både landbaserade och akvatiska ekosystem, samt de ekologiska komplex i vilka dessa organismer ingår. Konventionens definition refererar endast till levande organismer, men genom hänvisning till ekosystem bör samspelet mellan levande organismer och icke-biologiska faktorer inbegripas.¹²⁹ Stöd för denna tolkning finns i konventionens definition av ekosystem samt av de vägledande besluten som fattats av konventionens parter (COP).¹³⁰ Enligt beslut VI/7, inbegriper konventionens definition av biologisk mångfald, mångfald av växter, djur och mikroorganismer på gen-, art-/samhälls- och ekosystems-/habitatnivå inklusive ekosystemets strukturer och funktioner.¹³¹ Ekosystem definieras i konventionens artikel 2 som:

”ett dynamiskt komplex av växt-, djur- och mikroorganismsamhällen och dessas icke-levande miljön som integrerar som en funktionell enhet”.¹³²

Enligt beslut V/6¹³³, specificerar definitionen ingen rumslig enhet eller nivå.¹³⁴ Ett ekosystem kan därför vara en näve jord, en damm, en skog, en biom¹³⁵ eller hela

127 SÖ 1993:77.

128 Författarens kursivering.

129 Se diskussion om detta i NOU 2004:128, s. 66.

130 COP står för ”Conference of the Parties”, och utgör konventionens styrande organ. Parterna har hittills träffats nio gånger (åtta ordinära möten och ett extramöte för antagandet av biosäkerhetsprotokollet). Det nionde ordinära mötet sker i Bonn, Tyskand den 19-30 maj 2008. De beslut som COP utfärdar är inte rättsligt bindande, men vägledande för tolkningen och tillämpningen av konventionens bestämmelser.

131 COP VI, beslut VI/7, annex, p. 1 och 4. Författarens kursivering.

132 Översättning genom SÖ 1993:77. Författarens kursivering.

133 COP V, beslut V/6, annex, p. 3.

134 Jfr definitionen av habitat. Habitat definieras som ”den plats eller typ av område där en organism eller en population förekommer naturligt” (artikel 2, CBD).

135 Biom är ett biologiskt samhälle med särskilda fysiska och kemiska egenskaper och där vissa organismer är dominerande, ex. tundra eller öken.

biosfären.¹³⁶ Definitionen av biologisk mångfald i konventionen är således omfattande.

En viktig avgränsning är dock att människan inte inkluderas i definitionen.¹³⁷ Att definitionen även inkluderar mångfalden på den genetiska nivån och ekosystemnivån innebär exempelvis att ett artfattigt ekosystem kan utgöra en viktig beståndsdel i variationen av ekosystem. Vidare kan vissa underarter eller geografiskt avgränsade populationer av vanligt förekommande arter bära på arvsanlag som är sällsynta och därmed bidra till den genetiska mångfalden. Det finns dock inte några klara gränser mellan de olika nivåerna och det finns även ett samspel och beroende mellan dem. En minskning av exempelvis artvariationen påverkar därmed även variationen på både genetisk och ekosystemnivå.

2.1.5 Definitionen av biologisk mångfald som utgångspunkt för rättslig analys

Definitionen av biologisk mångfald innebär som ovan beskrivits att en mer holistisk och bredare målsättning har införts såväl i den internationella rätten och EU-rätten som i enskilda länders nationella rättsordningar. Definitionen innebär att även variationen av gener och ekosystem omfattas av variationsrikedom (d.v.s. mångfald)¹³⁸ och ges samma rättsliga betydelse som variationen av arter.¹³⁹ Även om definitionen numera används med stor omfattning i den miljöpolitiska diskussionen och även har införts i ett flertal rättsliga kontexter råder det långt ifrån en enighet om vad biologisk mångfald faktiskt innebär.¹⁴⁰ Givet definitionens vida omfattning och de olika kategoriseringsmöjligheterna inom varje nivå kan biologisk mångfald nämligen definieras på många olika sätt.¹⁴¹ Den kan med andra kritiseras för att ge liten faktiskt vägledning för tolkning och tillämpning av miljörättsliga normer. Trots definitionens brister är den emellertid rättsligt bindande för konventionens parter och ett av de delmål som ska uppfyllas vid tillämpning av såväl EU-rättsliga naturskyddsregler som miljöbalkens regler. Det är således nödvändigt att utgå från definitionen och diskutera

136 Med biosfär menas de levande organismerna på jorden samt deras miljö.

137 Vid COP II, 1995, fastslogs att människan inte omfattas av CBD. Se även Gillespie (2008).

138 Biologisk mångfald likställs ofta i vardagligt tal med ett visst antal arter, men enligt definitionen i konventionen om biologisk mångfald inryms som ovan beskrivits även variationen av gener och ekosystem. Begreppen variationsrikedom och mångfald är synonyma enligt defintionen och används även så i denna avhandling. Även begreppet biodiversitet används synonymt.

139 Variationen på dessa nivåer är således lika viktiga som variationen av arter. Se sista bisatsen i defintionen (”detta innefattar mångfald inom arter, mellan arter och av ekosystem”).

140 Deke (2007), s. 9, Le Prestre (2002), s. 209-212 och Daily (1997). I FN:s Millennium Ecosystem Assessement (2005), s. 18, anges att definitionen måste specificeras mer i detalj. Vissa menar emellertid att någon vetenskaplig, objektiv definition inte kan skapas. Se exempelvis Molander (2008), s. 35 samt där angivna referenser.

141 Exempelvis har den genetiska hierarkin nivåerna nukleotid, gen, kromosom, genom, individ och population. Se om de taxonomiska och ekologiska hierarkierna i Molander (2008), s. 38. Dessutom säger definitionen inget om arternas relativa värde eller betydelse för ekosystemets upprätthållande eller tjänster m.m. En annan fråga gäller vilket geografiskt perspektiv definitionen av biologisk mångfald ska gälla för.

Bevarandet av mångfalden på global nivå kan stå i konflikt med bevarandet av mångfalden på nationell nivå o.s.v. Här antas ett globalt perspektiv som utgångspunkt för bevarandet av den biologiska mångfalden.

hur rätten bör utformas för att säkerställa att målet nås. Ett tillvägagångssätt är att konkretisera den på ett sådant sätt att den blir rättsligt operationaliserbar vid tolkning och tillämpning av regler (och i ett sista led genomdrivbara mot enskilda). Ett första steg i denna operationaliseringsprocess är att diskutera definitionens innebörd utifrån ekologisk teori och specificera viktiga beståndsdelar eller faktorer, här kallade ekologiska kriterier, som kan antas vara nödvändiga för bevarandet av biologisk mångfald på alla tre nivåer.¹⁴² Dessa ekologiska kriterier utgör sedan grunden för den rättsliga analysen i kapitel 6 i denna avhandling. I kapitel 8 diskuteras sedan, framför allt på en principiell nivå, hur rätten kan utformas för att på ett mer ändamålsenligt sätt inkorporera dessa kriterier och därmed bidra till ett mer ändamålsenligt målgenomförande.¹⁴³