Den etniska identitetens mångdimensionella karaktär Multipla identiteter

Den etniska identitetens betydelse kan vara mer eller mindre viktig för individer och grup- per i sociala relationer. Individen är påverkad av och inbäddad i etniciteten på olika sätt och i olika stor utsträckning i olika sammanhang och i olika grupper. Andra variabler som kön, religion eller klass kan i vissa sammanhang spela större roll i interaktionen över de etniska gränserna. Etnisk identitet är historisk, föränderlig och formbar. Den överlappar andra sociala identiteter och det finns inga vattentäta skott mellan den etniska identiteten och andra identiteter eftersom dessa är resultatet av en uppsättning relationer och inter- aktioner och allteftersom dessa förändras förändras också de kollektiva identiteterna. Det är därför viktigt att etnicitet betraktas som en variabel bland andra i den sociala interak- tionen. Det är vidare viktigt att skilja på den individuella och kollektiva nivån i studiet av etnicitet. Det är av stor betydelse att vi skiljer på individens etniska beteende och identifi- kation och gruppens etniska liv. Det kan t.ex. mycket väl vara så att individer assimileras medan den etniska gruppen och kulturen består. Samtidigt kan det omvända föreligga då etniska kollektiv och grupper elimineras politiskt eller marginaliseras medan enstaka indi- vider fortfarande upprätthåller den etniska kulturen och identiteten och för den vidare. Dessutom kan graden av individernas inbäddande i den egna etniciteten variera. I detta avseendet kan det också finnas sociala och klassrelaterade skillnader.

I realiteten upprätthåller medlemmar av etniska minoriteter dubbla identiteter i högre eller lägre grad. Detta betyder att individen har två lojaliteter och ibland är osäker på vilken han/hon ska välja. I vissa miljöer och sammanhang kan individen välja en tillhörig- het, i andra en annan. Vad som särskilt betonas i detta sammanhang är att även om indivi- der i en etnisk minoritet inte kan undfly sin etniska identitet, därför att etnicitet betraktas som individens grundläggande och mest omfattande identitet (Barth, 1969), så är det möj-

ligt att ”förvärva kompetens för att passera som medlem i andra grupper än sin egen” (Arnstberg/Ehn, 1976:12).

Denna kompetens benämns att behärska flera kulturella repertoarer förutom den egna etniska. Vilken repertoar som används beror på den situation individen befinner sig i och samtidigt avgör situationen om vederbörande skall framhäva eller nedtona etniciteten. Etniska strategier refererar till om individen utifrån situationen väljer en annan kulturell repertoar än den egna etniska gruppens. Och även här avgör situationen om individen ska undertrycka eller överbetona sin etniska identitet (Arntsberg/Ehn 1976). Det finns m.a.o. situationer då etnisk status eller identitet är ”illegitim” och av den anledningen inte visas (Eidheim 1969; Goffman 1971).

I de fall där de etniska relationerna är vertikala med en dominerande majoritet och underordnad minoritet är etniciteten långt oftare en belastning än en tillgång av den enkla anledningen att den dominerande gruppens medlemmar ofta ser ned på den underordnade gruppen. Nedvärderingen kan vara så stark att den underordnade gruppens medlemmar blir stigmatiserade. Detta innebär att aktörens etnicitet är så misskrediterande att denne tvingas ”manövrera i det sociala livet med – bildligt talat – en boja om vristen” (Arntsberg/ Ehn 1976:13).

Etniska grupper som självdefinierande kollektiv

Etnisk identitet är ett dynamiskt sammansatt fenomen. Den subjektiva identifikations- processen sker på olika sätt och nivåer och beror på de historiska och samhälleliga om- ständigheterna och konflikterna. Etnicitet är både givet och betingat av gruppens relatio- ner till omvärlden och den samhälleliga processen. De etniska gränserna – skiljelinjen mel- lan ”vi” och ”dem” – ser olika ut under olika historiska och samhälleliga förhållanden. Den etniska identiteten baseras på olika komponenter som kan vara mer eller mindre pri- mordiala, men etnisk medvetenhet, den subjektiva identitetsbildningen, upprätthålls och transformeras i en konkret historisk situation. Gruppens etniska medvetande eller den subjektiva uppfattningen är inte summan av en enkel och mekanisk summering av dess källor såsom språk, religion, territorium o.s.v., utan avgörs av gruppens uppfattning om sitt ursprung, sitt öde och sin framtid och upplevelse av hot från omvärlden. Det etniska medvetandet förstärks i samma utsträckning en grupp upplever hot från omvärlden.

Etniska grupper har uppfattningar om sin egen identitet, vilka de är och vilka de tror sig vara, de nytolkar och omdefinierar sin identitet. De kan förändra och förkasta delar av tidigare existerande identitet i sin strävan att förstå och begripa sig själva och sin omvärld. När etniska grupper ändrar uppfattningar om vilka de är så förändrar de också sig själva och sin identitet. Uppfattningarna förändras när de sociala och kulturella förhållandena förändras. De förstår sig själva på nya sätt över tid och i nya sociala och kulturella miljöer. Etniska identiteter kan överges, de kan modifieras och transformeras över varje genera- tion. De är inte självgående och lever inte ett eget liv, utan behöver upprätthållas. Männis- kor producerar och reproducerar sina identiteter och de har möjlighet att välja och trans- formera nya identiteter. Dessa förändringar är en naturlig process, genom olika sociala och politiska gränser transformeras den kollektiva identiteten och gruppens gränser förändras.

Etniska grupper kan i princip uppstå genom två olika processer, nämligen genom fusion eller fission (Horowitz 1985, Brass 1991, Smith 1991 m.fl.). Fusion sker genom samman- slagning av flera grupper till en, eller genom att en eller flera grupper uppgår i en större grupp. Fission innebär att grupper antingen delas upp i mindre grupper eller att vissa delar av en grupp lämnar den. Dessa processer visar på de etniska gränsernas föränderliga natur och skiftningar inom vissa kulturella ramar.

Varaktighet och förändring

Att påvisa etniska identiteters föränderlighet innebär inte att vi bortser från deras kontinu- itet. De kan inte förändras eller konstrueras hur som helst. En ny identitet kan inte skapas ur ex nihilo, utan har alltid i högre eller mindre grad någon form av band med det förflut- na och den föregående identiteten. Framför allt kommer produktionen och reproduktio- nen av identiteten att vara ett resultat av ett korstryck från det förflutna och de rådande samhälleliga förhållanden som existerar i samtiden och den unika kombinationen kommer att vara morgondagens identitet.

Den etniska identiteten är både varaktig och föränderlig, vad som s.a.s. syns eller fram- träder beror på observatörens utkikspost och frågor. Etnisk identitet består av ett samspel mellan det givna och det valda. Etniska grupper kan organisera sig på olika sätt, i olika omfattning, med olika djup och runt olika attribut. De bildar sammanslutningar inom ett kontinuum från frivilligt medlemskap till medlemskap genom födseln. Dikotomin bör m.a.o. uppfattas som ett kontinuum, där de olika egenskaperna varierar hos varje etnisk grupp, i varje specifikt etniskt möte och under varje historisk tid. Släktskap och ursprung spelar en stor roll hos etniska grupper, men detta kan definieras på olika sätt. Även om etniska grupper för det mesta består av individer som fötts inom dem, vet vi att individer kan byta etnisk identitet (se t.ex. Barth 1969, Horowitz 1985, Brass 1991) och att grupper kan ändra sina gränser.

Samspelet mellan det givna och valda är ingenstans bättre uppenbarat än i de föränd- ringar som inträffar i omfattningen av gruppgränser. Etniska gruppers gränser förändras över tid, och olika grupper skiljer sig åt vad gäller i vilken utsträckning deras gränser för- ändras över tid. Etnicitet varierar i olika kulturer, med olika kontexter inom en kultur och över tid i samma kultur: ”Group boundaries are made of neither stone or pully. They are malleable within limits.” (Horowitz 1985:66).

Etnicitetens föränderlighet och bestående visar att etniska grupper kan bli mer eller mindre inneslutande eller växa och bli större (Horowitz 1985, Smith 1991 Brass m.fl.). Gruppgränser kan antingen bli vidare eller snävare genom assimilation eller differentie- ring. Mindre grupper sammansmälter med eller upptar andra grupper eller absorberas av dem och genererar större grupper. Större grupper kan delas upp i sina mindre beståndsde- lar, eller en del av denna grupp kan lämna den och bilda en ny grupp.

Interetnisk interaktion leder, som Barth visat, inte nödvändigtvis till att skillnaderna upphör, utan etniska gränser består trots att människor korsar dem fram och tillbaka. Kategoriska etniska skillnader består genom processer av uteslutning och inlemmande. Interaktionen eller de interetniska relationerna determinerar etniska gruppers gränser, el- ler snarare hur dessa gränser dras och upprätthålls. Relationerna struktureras på ett så- dant sätt att skillnaderna, de etniska distinktionerna, kvarstår trots bestående och varakti- ga sociala relationer rakt över gränser. Etniska grupper interagerar med varandra över etniska gränser och delningar, men fortsätter att existera som distinkta grupper, trots att dessa relationer och denna kontakt förändrar de inblandade gruppernas etnicitet. De prin- ciper och normer, institutionaliserade arrangemang och strategier, som styr och reglerar interaktionen är en viktig och konstituerande del av densamma, de förmedlar och kanali- serar interaktionen.

Mening och strategi

Etniska identiteter är meningsfulla fenomen, d.v.s. att de är icke-instrumentella och betydelsefulla, meningsskapande och existentiella, men de innehåller också intressen samt strategiska och instrumentella sidor. Även om vissa sidor av etniska identiteter transforme-

ras eller skapas av instrumentella eller strategiska motiv kan de inte förstås om man inte tar hänsyn till deras ickestrategiska meningsskapande natur. Vi får inte begå misstaget att se etniska identiteter som antingen bestående av det ena eller det andra. Det ena får inte och kan inte reduceras till det andra. Etniska kollektiv artikulerar mening och identitet, skapar starka emotionella band samtidigt som denna identitet i vissa avseenden kan vara instrumentell och strategisk. Vi får, som flera pekat på (se t.ex. Eyerman 1998, Eyerman/ Jamison 1991, Calhoun 1995), en bristande förståelse av kollektiva identiteter och trans- formation av den om den enbart ses i instrumentella och strategiska termer och de me- ningsskapande aspekterna inte inkluderas eller ges betydelse. Detta innebär en reduktion av människans kollektiva identitet och transformation av dessa till uttryck för materiella eller politiska intressen. (Ett exempel på denna reduktion är rational choice-teorier, se t.ex. Hecther 1987.) Medan vi inte kan förstå kollektiva identiteter på ett adekvat sätt utan de materiella och politiska aspekterna och motiven, kan vi inte heller förstå kollektiva identi- teter utan deras kulturella och sociala innebörder och deras meningsskapande sida. De senare existerar inom ramen för materiella och politiska förhållanden och konstitueras av desamma, men bestäms och uttöms inte av dem. Människans identitet är inte enbart ut- tryck för hennes materiella och politiska kamp eller uttryck för hennes instrumentella och strategiska kamp (Eyerman 1998), utan människan är också en meningsskapande och meningssökande varelse. Annorlunda uttryckt är förhållandet mellan intressen och identi- teter den att ingen del kommer före den andra. Båda förutsätter och formar varandra i vardagslivets handlingar och kollektiva mobilisering (Calhoun 1995).

Etnisk identitets relationella och dialogiska karaktär: erkännande och kontext

Etnisk identitet har en relativ och relationell karaktär på så vis att den skapas och omska- pas i förhållande till andra grupper i en konkret historisk situation. Som Eriksen säger: ”to speak of ethnic group in total isolation is as absurd as to speak of the sound from one hand clapping” (Eriksen 1993:9). Etnicitet är inte ”the character or quality of an ethnic group” (Glazer/Moynihan 1975:1), utan uppstår och blir relevant i sociala situationer och inter- aktion och genom det sätt på vilket människor hanterar sin livssituation. Det finns inte en etnisk grupp utan flera etniska grupper. En etnisk grupp implicerar likheter och skillnader samtidigt, d.v.s. att gruppens identifikation är relationell, dikotomisk och en kontrast till andra grupper. Grupper definierar sig själva inte genom referens till sina egna kännetecken utan genom uteslutning och genom jämförelse med utomstående (Barth 1969). ”Every discourse, like every culture inclines toward what it is not, toward an implicit negativity” (Boon citerad i Cohen 1993:115). Gruppidentitet måste definieras i relation till det som det inte är; medlemskap definieras i förhållande till ickemedlemskap; ”vi” får sin innebörd i förhållande till ”dem”. Det är viktigt att lyfta fram begreppens symbiotiska relation efter- som det inte går att känna någon ingruppkänsla utan en utgruppkänsla och tvärtom. Mot- satsförhållandet både kompletterar och betingar varandra och ger mening åt själva mot- sättningen mellan ”vi” och ”dem”; det fungerar som en kompass i det sociala landskapet. Etnisk identitet beror på tillskrivande från bägge sidor av gruppgränserna och det är viktigt att analytiskt särskilja de processer i gruppidentifikation som sker innanför den etniska gränsen och den sociala kategorisering som sker utanför den etniska gränsen (Jen- kins 1998:22–23). Social kategorisering är framförallt bunden till maktrelationer, ojämli- ka etniska relationer, och handlar om den starkare partens förmåga att pålägga sina kate- gorier av tillskrivningar på andra grupper. Samtidigt handlar denna process om de resurser och möjligheter det kategoriserade kollektivet har att göra motstånd mot sådant tillskri- vande. En grupp kan således reagera på externa pålagda kategoriseringar eller kategorier.

Gruppidentifikation handlar således om ett kollektivs identifiering av sig självt som kol- lektiv och dess medlemmars uppfattning av samhörighet och vilka som tillhör gruppen. Gruppidentifikation innebär att grupper eller individer definierar sig i förhållande till var- andra och utåt visar vilka de är. Social kategorisering handlar om hur andra grupper kate- goriseras i förhållande till den egna gruppen. Det är en process där andra identifieras som tillhörande en viss kategori. Men, som Jenkins (1998:23) betonar, är dessa två processer sammanflätade, därför – vilket vi också påpekat ovan – att likhet förutsätter skillnader och inkluderande förutsätter uteslutning. Inte heller individer kan kategoriseras utan indi- videns referens till den egna identiteten. Etnisk identitet är därför en tvåfaldig process som sker mellan ”oss” och ”dem”. Detta kan också benämnas som identitetsprocessens exter- na och interna dimensioner (se Thörn 1997:115). Den externa dimensionen åsyftar hur kollektiv identitet konstrueras i förhållande till andra kollektiv medan den interna dimen- sionen åsyftar konstruktionen genom den form av interaktion som finns inom kollektivet. Eftersom etnisk identitet är relationell och dialogisk och formas av en kombination av gruppidentifikation och social kategorisering kan den inte förstås utan utgångspunkt i dess kontextuella karaktär. Den skapas och transformeras mellan interna och externa defini- tioner. När dessa och de etniska relationerna förändras förändras också den etniska iden- titeten.

Det är av betydelse att kontexten till dessa identitetsprocesser, såsom statsapparatens och olika kollektivs identitetspolitik, i hävdande, erkännande och förnekande av olika identiteter inkluderas i analysen av etnisk identitet. Vi måste framförallt ta hänsyn till de maktförhållanden som omspänner och ingår i dessa processer. Maktens betydelse i skapan- det av etniska identiteter är väsentlig. Etniska identiteter kan inte konstrueras hur som helst eftersom alla individer eller kollektiv inte har lika stor makt att ifrågasätta, försvara eller rekonstruera identitetsprocesser. Detta innebär samtidigt att de problematiska och fragmentariska aspekterna av etnisk identitet betraktas. Den formas i en mångdimensio- nell interaktion med andra grupper. Denna interaktion kan vara motsättningsfylld och konfliktartad.

Etniska identiteter måste erkännas av andra kollektiv. Om detta erkännande uteblir blir det svårt och problematiskt, kanske omöjligt, att upprätthålla en sådan identitet. Kollekti- va identiteter kan vara kontroversiella, de kan ifrågasättas i vissa situationer och tider, de reduceras, modifieras, de kan förhandlas eller förnekas politiskt, socialt eller kulturellt erkännande. Vissa identiteter kan stigmatiseras, andra kan ges företräde och prioritet.

Frågor om erkännande, status och ära är viktiga i förståelsen av etnicitet och framfö- rallt etniska konflikter eftersom denna konkurrens eller jämförelse har en betydelse, om- fattar många frågor och är livslång och inte som i andra grupper där konkurrens eller jämförelse kan finnas kring en fråga i en sfär eller under en viss tid (Se Horowitz 1985). Horowitz betonar dessa symboliska aspekter och understryker att dessa på ett avgörande sätt skiljer sig från materiella, ekonomiska eller politiska aspekter. De symboliska aspek- terna eller anspråken skiljer sig från de andra ickesymboliska anspråken genom att de svårligen låter sig bli föremål för kompromisser. Medan materiella resurser kan mätas både relativt och i absoluta termer kan en etnisk grupps status bara mätas i relativa termer i relation till andra gruppers status:

That is an important reason for being precise about what is at stake in ethnic conflict. Ethnic claims are expressed in moral language and are not quantifiable. How does a policymaker divide up the ‘glorification’ of the national language (Horowitz 1985:224).

I diskussionen av etnisk identitet är det därför viktigt att ta upp symboliska och existentiel-

göra. Inte minst är det viktigt att ta upp frågan om underställda och hotade etniska grup- pers ängslan och farhågor för sin överlevnad och framtid.

Genom den framförda uppfattningen av etnisk identitet kritiseras följaktligen synsätt som

ensidigt betonar att: 1) etnisk identitet är given; 2) etniska grupper kan definieras enbart

genom objektiva egenskaper eller deras kulturella innehåll; 3) etniska grupper kan definie- ras enbart med hjälp subjektiva kriterier och den etniska identiteten kan konstrueras hur som helst; och 4) etnisk identitet är ett instrument i konkurrens om knappa resurser. Mot bakgrund av att kritiken mot ensidiga uppfattningar av etnisk identitet är välkänd ska jag nedan endast peka på de allvarligare bristerna i dessa uppfattningar.

1) Enligt den primordialistiska uppfattningen är etnicitet något instinktivt, medfött och naturligt (Shils 1957, Isaacs 1975, Geertz 1963 m.fl.). Existensen av primordiala identite- ter eller tillgivenhet uppfattas som à priori en mänsklig erfarenhet eller interaktion som står bortom kulturen. De etniska banden uppfattas som ”ab origine o causa sui”, en upp- fattning som kan kallas idén om aprioritet (Eller/Coughlan 1993). I denna icke-rationa- listiska uppfattning av etnisk identitet impliceras tanken om etnicitet som ofrivillig, det etniska medlemskapet är inte något individen styr över utan det är determinerat.

En implikation av det primordialistiska synsättet är att etnisk identitet framställs som fri från instrumentella och strategiska aspekter och således ej är föränderlig, förhandlings- bar eller föremål för och produkt av människors handlande, deras kamp och interaktion, deras strategier och konkurrens. Premissen om aprioritet, band av affektion, är ensidig och reducerar strukturella förhållanden och strategiska aspekter av identitet och handlande till subjektivistiska förhållanden och aspekter som har med mening att göra. Följden är att etnisk identitet framställs i ett historiskt och socialt vakuum, medan det är så att etnisk identitet och kultur är ständigt föränderlig och en dynamisk del av större sociala processer. Etnisk identitet måste studeras och förstås utifrån den sociala ordningen, strukturella förhållanden, makt- och klassförhållanden. Med denna kritik förnekar vi inte att etnisk identitet kan determinera medvetande och beteende, men vi måste också fråga oss vad som determinerar etnisk identitet. Det är nödvändigt att etniciteten sätts in i ett historiskt och strukturellt sammanhang. Den primordialistiska synen använder ofta ett ahistoriskt per- spektiv och framställer etniciteten som en oberoende förklarande faktor. Detta synsätt leder till reifikation av kulturen och den förklaras vara oberoende av andra sfärer av livet. Som Steinberg (1989) framhåller har denna reifikation av etniska värden lett till mystifie- ring av etniska fenomen som i sig inte låter sig förklaras rationellt. Vi behöver istället

demystifiera etniciteten genom att undersöka hur sociala krafter påverkar dess form och

innehåll, d.v.s. undersöka den specifika relationen mellan etniska faktorer å ena sidan och historiska, ekonomiska, politiska och sociala faktorer å den andra sidan.

2) Med det här valda fokus på den etniska identitetens relationella karaktär framgår att