Sociala relationer, praktiker och diskurser

Etnisk identitet kan inte studeras enbart som en uppsättning värden och uppfattningar individerna har om sin identitet. Den kan inte reduceras till diskurser; den handlar inte enbart om självbild, upplevelse, eller om idéer och föreställningar om vem man är. Om etnisk identitet endast bestod av diskurser, som konstruktivistiska uppfattningar gör gäl- lande, skulle denna vara möjlig att förändra från en dag till annan. Etniska grupper skulle kunna förändra sin identitet genom att blott förändra sina diskurser. Etnisk identitet be- står av människors självuppfattning och deras idéer, men den är också en historisk pro- dukt och materialiserad i praktiker. Praktiker låter sig svårligen förändras över en natt. Vi måste därför i studiet av hur etnisk identitet upprätthålls och transformeras både titta på diskursiva dimensioner och sociala praktiker. Etnisk identitet består både av människors diskurser och deras sociala praktiker, både av en materiell och institutionell dimension samt en diskursiv och kulturell dimension. Den diskursiva dimensionen av identitet kan ses som ett system av mening som står i ett ömsesidigt beroendeförhållande till praktiker, vad människor gör när de bär upp denna identitet, uttrycker och försvarar den. Etnisk identitet manifesterar sig i och upprätthålls av praktiker, den har alltid en social och mate- riell dimension. Identiteten kan inte förstås eller existera utan människors praktiker, vad människor faktiskt gör och lever av. Praktiker uttrycker människors idéer, uppfattningar och föreställningar om vilka de är och tror sig vara, de är en materialisering av idéer och normer om identitet. Praktikerna uttrycker identitetens materiella sidor:

Social practise are concept-dependent; but, contrary to the hermeneutical tradition in social science, they are not exhausted by their conceptual aspects. They always have a material dimension (Bhaskar, 1989:4).

Diskurser är inte mentala produkter som finns i ett vakuum av sociala relationer eller praktiker utan uttrycker dessa och legitimerar dem. Samtidigt är det så att sociala relatio- ner och praktiker inte är några självgående fenomen, de behöver ständigt rättfärdigas, tolkas och symboliseras. Utan uppfattningar och föreställningar om den egna identiteten är praktikerna inte möjliga att förstå, diskurserna uttrycker praktikernas symboliska inne- börder.

Den etniska identiteten bestående av diskurser och sociala praktiker upprätthålls och transformeras i och av sociala relationer, d.v.s. bestämda relationer mellan individer med olika positioner och status inom det etniska samfundet. Aktörernas föreställningar och upplevelser samt handlingar begränsas respektive möjliggörs av kollektivets sociala orga- nisation, den form av interaktion och de olika institutioner som individerna agerar inom. Dessa olika kontexter formar individernas handlande och interaktion. Dessa kontexter är de olika former av sociala relationer som individerna finns inom. Individerna använder sig i sina handlingar av tillgängliga och inlärda sociala färdigheter, kunskaper, språk, kommu- nikation och deras handlande och tolkningar sker i förhållande till andras tolkningar och handlande. Det är individer som i kraft av sina sociala relationer och olika resurser (dis- kursiva, sociala, ekonomiska) upprätthåller och transformerar diskurser och praktiker. Aktörerna kan i sitt handlande och interaktion tillföra nya komponenter till aktiviteterna och på så vis kan också de sociala praktikerna förändras.

Upprätthållande och transformation av etnisk identitet handlar till sin essens om hur sociala relationer reproduceras eftersom dessa reproducerar den etniska identiteten. Iden- titet reproduceras över tid genom människors handlande och utifrån individernas repro- duktion av de traditioner, kunskaper, färdigheter och kulturella mallar som de fötts in i. Men samtidigt sker också en förändring av etnisk identitet över tid, d.v.s. innovativa ele-

ment inlemmas i denna genom människors aktiva förhållningssätt till världen och deras strävan att skapa mening och sammanhang. Detta betyder att etnisk identitet har en repro- ducerande dimension såväl som en producerande sida. Identiteten vilar på tidigare rådan- de etnisk identitet, men det sker också en transformation av den.

Diskurser definieras här som de normer, värden, ideologier, kunskaper, kulturella reg-

ler, uppfattningar, tolkningar m.m. som individer och grupper använder sig av för att arti- kulera, upprätthålla, transformera och försvara sin identitet. Diskurser handlar om att uttrycka, förstå och förklara identiteten och samtidigt göra värden, uppfattningar och normer som förknippas med denna identitet begripliga för individerna. Med denna defini- tion görs inte någon åtskillnad mellan ideologi och diskurser, de uppfattas som samman- flätade och genomsyrar och präglar varandra. Diskurser uttrycks och manifesteras i socia-

la praktiker d.v.s. sociala handlingar, institutioner och vad människor gör. Sociala prakti-

ker sträcker sig bortom och kan bestå av flera olika specifika aktiviteter och reproduceras av dessa aktiviteter. De sociala praktikerna både begränsar och möjliggör olika specifika aktiviteter.

Sociala relationer, praktiker och diskurser är ömsesidiga, samspelande och inbördes förstärkande. De griper in i varandra på ett sådant sätt att de bildar en slags enhet, men de kan inte reduceras till varandra eller determineras av varandra. Vissa former av sociala relationer genererar särskilda praktiker och diskurser, samtidigt som diskurserna legitime- rar och understödjer motsvarande form av sociala relationer och praktiker. De sociala relationerna genererar sätt att uppfatta den etniska identiteten på som bidrar till att upp- rätthålla dessa relationer.

Diskurser grundar sig på praktiker och påverkar och formar vad människor gör och ger mening åt praktikerna. Det finns en korrespondens mellan diskurser och praktiker, mellan idéer och uppfattning om etnisk identitet och hur denna identitet kommer till uttryck i gruppens materiella liv, deras handlande och position i samhället. Diskurser och praktiker bekräftar varandra, de är intimt knutna till varandra och anpassas till varandra och över- ensstämmer med varandra jämte de friktioner och konflikter som råder emellan dem. Dis- kurserna finns ständigt i människors interaktion och aktiviteter och de både reproduceras och transformeras av de sociala praktikerna och bidrar till att reproducera och transfor- mera dem. Praktiker och diskurser konstitueras av samhällets materiella och etnopolitiska strukturer. De formas av den resurs och maktfördelning som råder i storsamhället och internt inom grupper. Denna resurs- och maktstruktur möjliggör respektive begränsar dis- kurser och sociala praktiker på olika sätt. Diskurserna och praktikerna är sålunda intimt knutna till både externa och interna maktförhållanden och påverkas av dessa direkt och indirekt.

Trots att sociala relationer, praktiker och diskurser är ömsesidiga, inbördes relaterade och förstärkande, överensstämmer diskurser och praktiker aldrig helt. De determinerar inte varandra, eller återspeglar varandra mekaniskt. När det sker förändringar antingen i sociala relationer, praktiker eller diskurser måste de andra förändras därefter, annars upp- står diskrepans mellan dem. När vissa allvarliga förändringar inträffar antingen i de soci- ala relationerna, praktikerna eller i diskursen kommer detta att medföra friktioner och störningar och leda till förändringar av de andra. En etnisk grupp kan t.ex. inte anamma vilka diskurser som helst, de måste anpassas till de sociala relationerna och praktikerna och motsvara dem. Om de står i allvarlig motsättning till varandra uppstår konflikter. Yttre förhållanden och förändringar kan påverka de olika enheterna i olika takt och om- fattning. Externa förändringar är en viktig förklaring till varför det uppstår diskrepans och friktion och detta är detsamma som förändring.

Diskurser och praktiker tolkas på olika sätt. Diskurser består bl. a. av symboler som har flera betydelser. Symbolernas multiinnebörder gör det möjligt att tolka och använda dem på olika sätt. Samtidigt är praktiker alltid tolkade, de har en mening för individerna och denna mening kan variera mellan olika individer inom en grupp. Vad gäller etnisk identitet kan samma komponenter såsom kollektiva minnen, gruppens ursprung, olika kulturella karakteristika såsom seder, traditioner, ritualer o.s.v. tolkas och användas på olika sätt, de kan ges olika tyngd.