Undersökningsmodell

Utifrån ovan deklarerade teoretiska utgångspunkter och förda begreppsdiskussion är vi nu redo att sammanföra de olika trådarna och konstruera en undersökningsmodell. Denna undersökningsmodell kan sammanfattas i följande: Etnisk identitet är i huvudsak en pro- dukt av vad människor har gjort och gör och hur de uppfattar denna identitet. Den är vidare en produkt av vad andra gjort dem och gör gentemot dem i de etniska relationer de ingår och har ingått i. Vad människor har gjort, gör och uppfattar måste förstås i ljuset av deras historiskt och socialt konstituerade kapaciteter, resurser, möjligheter, och preferen- ser. Identitet består av både diskurser och praktiker, vilka konstituerar varandra och i sin tur konstitueras av det omgivande samhällets materiella och etnopolitiska strukturer, och kan således inte förstås som självständiga eller isolerade från denna omgivning. Identitet kan inte studeras isolerad utan enbart förstås mot bakgrund av dessa strukturer, gruppens etnohistoria och eliters agerande.

5.1 Modellens sju grunder

1) Människor är självdefinierande, meningssökande och meningsskapande varelser. Männi-

skan är en handlande, intentionell, självdefinierande, meningssökande och meningsska- pande varelse. Människan har uppfattningar om sin egen identitet, vem hon själv är och önskar att vara. Människans identitet är, annorlunda uttryckt, ett meningsfullt fenomen. Utifrån detta ställs följande frågor för att vi ska förstå den studerade identiteten: Vilka begrepp och föreställningar har individerna om sin etniska identitet och etnohistoria? Vil- ka betydelser och föreställningar förbinds med identitetens olika sidor? Vilka känslor, motiv och erfarenheter förknippar individerna med sin etniska identitet?

2) Etnisk identitet förstås och studeras utifrån två dimensioner: diskurser och praktiker.

Identitet kan inte förstås eller existera utan människors praktiker, vad människor faktiskt gör och lever av, och kan inte heller reduceras till diskurser. Identitet handlar inte enbart om självbild och upplevelse, eller om idéer och föreställningar om vem man är, utan ut- trycks och manifesteras i handlingar, i olika institutioner och sociala relationer. Etnisk identitet vilar alltid på en praxis, den har alltid en social och materiell dimension. Å andra sidan uttrycker dessa praktiker människors idéer, uppfattningar och föreställningar; de är en materialisering av idéer och normer. Utan uppfattningar och föreställningar om den egna identiteten är praktikerna inte möjliga att förstå. Praktiker och diskurser om etnisk identi- tet konstituerar varandra och konstitueras av samhällets materiella och etnopolitiska struk- turer. Praktikerna och diskurserna anpassas till varandra och överensstämmer med varan- dra jämte de friktioner och konflikter som råder emellan dem. När vissa allvarliga föränd- ringar inträffar antingen i praktikerna eller i diskursen kommer detta att medföra friktio- ner och störningar. Förändringar i en dimension kommer att leda till förändringar i den andra dimensionen och i de andra komponenterna i varje dimension. Om praktikerna förändras kommer detta att leda till förändring av diskurserna och omvänt.

3) Etnisk identitet är både föränderlig och bestående. Upprätthållande och transformation

av etnisk identitet förstås utifrån aktörernas intentioner och tolkningar i relation till struk- turella förhållanden och etnohistoria. Etnisk identitet är rekonstruerad, transformerad och dynamisk. Upprätthållande och transformation av etnisk identitet består både av bevarande

och förändring av etnisk identitet. Bevarande och förändring av etniska gränser och identitet

är en kontinuerligt pågående process bestående av formande, bekräftande och reviderande av distinkta drag i den etniska identiteten. Gränserna är flytande och föränderliga, de flyttas om och omdefinieras, men de består och fyller samma funktion som tidigare.

4) Etnisk identitet har en relationell och dialogisk karaktär. Etnisk identitet är relationell

och dialogisk, den skapas och omskapas i en konkret historisk situation i förhållande till andra etniska grupper och dess behov av erkännande kan tillgodoses eller förnekas av andra. Den studerade etniska identiteten kan inte förstås och förklaras adekvat, om inte både den materiella strukturens och den etnopolitiska strukturens utformning och påverkanskrafter i respektive samhälle inkluderas i analysen. Den etnopolitiska nivån innehållande etniska relationer, identitetspolitik och identitetskategorier respektive den materiella nivån ses som ömsesidigt påverkande och beroende av varandra. Utifrån detta behöver vi:

a) för att se gruppens position i samhället beskriva dess materiella struktur och hur den möjliggör respektive begränsar upprätthållande och transformation av etnisk identitet; b) besvara frågor om hur de etniska relationerna ser ut och vilken etnisk status under- sökningsgruppen har, vilket slag av särbehandling gruppens etniska status ger upphov till, d.v.s. vilka rättigheter, privilegier, förtryck och stigma de är utsatta för. Hur bemöter värdbefolkningen/majoritetsbefolkningen eller andra etniska grupper undersökningsgrup- pen? Är det i form av jämlikhet, segregation, tolerans, diskriminering eller fördomar mot gruppen. Det är således viktigt att beskriva undersökningsgruppens position i samhället eftersom olika etniska grupper ofta skiljer sig åt ifråga om olika tillgångar. Samhällsposi- tion och etniska relationer är avgörande för utformandet av de etniska gränserna; c) titta på den identitetspolitik som existerar i varje samhälle och se hur denna begränsar respektive möjliggör upprätthållande och transformation av etnisk identitet. Denna iden- titetspolitik åsyftar den uppsättning erkännanden och misskännanden i samhället av grup- pens upprätthållande och transformation av etnisk identitet;

d) identifiera vilka kategorier för kollektiva identiteter som existerar i varje samhälle och på vilket sätt dessa möjliggör respektive begränsar undersökningsgruppens upprätthållan- de och transformation av etnisk identitet. Dessa ideologiska eller diskursiva kategorier för kollektiva identiteter antas spela en avgörande roll i upprätthållande och transformation av etnisk identitet.

5) Historiskt jämförande perspektiv. Av studiens syfte och frågeställning framgår tydligt

att den historiskt jämförande ansatsen och metoden är avgörande i arbetet. Syftet med jämförelsen är att se hur upprätthållande och transformation av etnisk identitet går till i två olika tider och två olika samhällen. Vi kan med en teoretisk (och empirisk) uppsättning av kunskaper argumentera för att det finns grundläggande skillnader mellan de premoder- na respektive moderna samhällsformationerna; skillnader vilka är av sociologiskt avgö- rande betydelse när vi jämför och studerar upprätthållande och transformation av etnisk identitet i de två olika samhällstyperna.

Den historiskt orienterade analysen är speciellt nödvändig när vi som i denna studie har att göra med effekter och följder av migration och av byte av samhälle i riktning från det premoderna till det moderna. Denna förändring är avgörande eftersom den innebär ett avbrott, en diskontinuitet. Om inte förflutna förhållanden och mönster studeras är det inte möjligt att ge en riktig beskrivning och uppnå korrekt förståelse av hur skapandet och formerandet av etnisk identitet pågår i nuet. En snävt fokuserad empirism och ett synkront orienterat närmande förmår blott ge oss en sekvens av den historiska kedjan. Den förser oss med en ofullständig bild av föremålet för studien. Eftersom de två tidsperioderna och samhällena inom vilka den etniska identiteten studeras, är radikalt olika och bildar två stadier inom vårt fall, är det troligt att vi kommer att finna specifika drag och egenskaper i varje stadie. Men vi kommer också att finna samband och kontinuiteter som förs vidare från urspungssamhället till det nya samhället. Detta är i själva verket en av huvudpoängerna

med det diakront jämförande angreppssättet av problemet, som syftar till att se om, och i så fall i vilken utsträckning, transformationen av etnisk identitet i det andra samhället är en fort- sättning på det förra, och hur mycket som är rekonstruerat och omskapat i det nya landet. Även om denna studie rör ett speciellt fall av etnisk identitet är det inte desto mindre möjligt att se fallet uppdelat i två delar, i två tidsperioder och i två fundamentalt olikartade samhällen. Genom ständig jämförelse, eller kontrastering, möjliggörs belysande och åskådliggörande av signifikanta och särskiljande drag i varje tidsperiod och samhälle vad gäller upprätthållande och transformation av identitet. Jämförelsen gör det möjligt att förstå, definiera och se hur upprätthållande och transformation av etnisk identitet går till i det premoderna Tur Abdin i ljuset av hur detta går till i det moderna Sverige och vice versa. Frågan vi ställer är enkelt formulerad: hur går upprätthållande och transformation av etnisk identitet till i de två olika samhällena och hur kan vi bäst förklara skillnader och likheter?

Migrationen från ursprungssamhälle till nuvarande samhälle bildar på ett naturligt sätt två perioder, dels etnisk identitet i ursprungsamhälle före migration, dels etnisk identitet i nuvarande samhälle efter migration. Risken med användningen av en sådan indelning är att förändringar av etnisk identitet inom vardera av dessa samhällen eller faser inte lyfts fram. Med detta komparativa angreppssätt kan vi inte undvika att förenkla den konkreta, komplexa samhälleliga och historiska verkligheten.

Studien i dess helhet, de teoretiska begreppen och materialet, organiseras i huvudsak efter dessa två faser. Var och en av dessa har sedan under arbetets gång visat sig kunna indelas i underfaser, vilket speciellt gäller för perioden i ursprungslandet. Dessa underfaser inkluderas och analyseras och de visar på att betydelsefulla förändringar av etnisk identi- tet skett redan under tiden i ursprungssamhället.

Givetvis eftersträvar jag inte att fånga hela det historiska fallet och hela dess komplex- itet, utan min strävan är att fånga strategiska delar och perioder av det i förhållande till problemet och frågeställningen. Det historiska perspektivet fokuseras och begränsas till vissa speciella sekvenser av historiska händelser, vilka betraktas som viktiga förändringar i undersökningsgruppens historia. Den tidsperiod frågeställningen omfattar gäller från för- sta världskriget fram till 1997, och de sekvenser som studeras väljs ut selektivt utifrån de teoretiska motiven, och graden av detaljer avgörs av händelsers relevans för teoretisk mo- dell och frågeställning. Detta betyder att det historiska materialet och vilka slags data som insamlas i hög grad avgörs av studiens frågeställning. Det historiska perspektivet, det tids- spann som studien omfattar, avgörs rent empiriskt av hur långt tillbaka detta kan mätas. Genom retrospektiva intervjuer med den äldre generationen sträcker sig detta till början av 1900-talet. Principen som väglett urvalet är den att historiska perioder eller sekvenser ska vara absolut väsentliga för frågeställningen och att kronologin i inträffade förändring- ar ska kunna anges.

Upprätthållande och transformation i nuet löper ut ifrån och bygger på praktiker och diskurser använda i det förflutna. Kronologin i studien, den historiska aspekten av proble- met, är essentiell. Vad undersökningsgruppen har med sig från förfluten tid in i de bägge samhällena är sin etnohistoria. Detta historiska arv, kollektiva habitus, överförs till näst- kommande generationer och bildar utgångspunkten för deras identitet. Den har rötter och grunder i det förflutna, bygger på tidigare rådande institutioner, kulturella och sociala arrangemang vilka rekonstrueras i mötet med och under trycket av nya strukturella förhål- landen i det nya samhället. Etnisk identitet är formerad utifrån det kulturella arvets tryck från det premoderna samhället och utifrån de strukturella villkor undersökningsgruppen lever under i det moderna samhället.

Ett av åtagandena i studien är att söka förstå hur migration inom undersökningsgruppen påverkar och konstituerar upprätthållande och transformation av den etniska identiteten i det nya samhället. Vad särskiljer den nya etniska identiteten i detta nya moderna samhället från den gamla etniska identiteten i det traditionella samhället? Hur förändras den etniska identiteten av migrationen från ett premodernt samhälle till ett modernt samhälle? Vilka slags institutioner och institutionaliserade strategier i syfte att upprätthålla och transfor- mera den etniska identiteten överges, ersätts eller minskar i betydelse i det nya landet och vilka nya tillkommer och skapas? Vilka slags drag och egenskaper överges i den etniska identiteten och vilka nya skapas, formeras och konstrueras i det nya samhället?

6) Eliters roll. Även om upprätthållande och transformation av etnisk identitet ses och för-

stås som svar på och som hanterande av de strukturella realiteter de är omgivna av, bety- der detta inte att relationen är deterministisk. De strukturella realiteterna möjliggör res- pektive begränsar dessa processer. Etniska gruppers upprätthållande och transformation av etnisk identitet försiggår alltid inom ramen för strukturella förhållanden och utifrån gruppens etnohistoria. Inom dessa ramar har grupper och aktörer emellertid alltid alter- nativ, vissa valmöjligheter inom de möjligheter och begränsningar som de strukturella för- hållanden utgör. Faktorer som ledarskap, olika materiella och immateriella resurser och etnohistoria spelar en viktig roll i upprätthållande och transformation av etnisk identitet. Termen elit kan förstås från ett objektivt perspektiv eller i den subjektiva förnimmelsen och kategoriseringen av eliten i samfundet. I studien används bägge perspektiven.

För att förstå upprätthållande och transformation av etnisk identitet behöver vi sålunda specifikt titta på vilken roll eliter har i dessa processer. Det är av stor betydelse att titta på eliterna inom den assyriska gruppen och se hur de använder sig av gruppens etnicitet på olika sätt och hur de därigenom påverkar gruppens etniska identitet. Under studiens gång har det framkommit att det är två antagonistiska eliter som dominerar i gruppen. Den dominerande eliten i ursprungssamhället kan benämnas som den traditionella eliten be- stående av prästerskap och klanledare medan den dominerande eliten som vuxit fram i nu- varande samhälle kan benämnas som den moderna eliten bestående av unga akademiker och konstnärer. En viktig aspekt för att förstå gruppens etniska identitet handlar därför om de olika sätt varpå de två eliterna agerar, vilken funktion och konstitution de har och konflikten mellan dem. I studerandet av de traditionella och moderna eliternas funktion, konstitution och grundvalar för elitskap behöver vi besvara flera sammanhängande frå- gor: Vilka slags eliter möjliggör respektive försvårar respektive samhälles strukturer? Vil- ka olika diskurser driver olika eliter i processen av upprätthållande och transformation av etnisk identitet? Hur hanterar eliter ovannämnda omgivande samhälleliga strukturer och

etnohistorien i upprätthållande och transformation av etnisk identitet? Vilken uppfattas

eliten vara i de två samfunden och vilka sociokulturella attribut har de två eliterna? Vilken självuppfattad etnisk identitet har de? Hur använder de två eliterna olika symboler, identi- teter, och resurser för att genomföra individuella och kollektiva aktiviteter i respektive samhälle? Vilka regler har eliterna antagit i sin interaktion med varandra, med samfundet och med utomstående? Är eliterna t.ex. ivriga att använda gruppens etnoreligiositet eller etnonationalitet, etnicitet, värden och de traditionella sociala organisationerna för att upprätthålla samfundets interna kultur och bevara de etniska gränserna? Vilken roll och makt har eliterna i respektive samhälle? Det som kanske framförallt är av intresse är att se hur eliter använder etniciteten på olika sätt och identifierar sig olika. Studiet av eliten kan således bidra till att förstå dess roll i det urbana etniska samfundet, integrationsprocessen och etnicitetens mångfaldiga aspekter i Sverige.

7. Analysnivåer: Liksom alla abstraktioner förenklar även den här använda undersöknings-

modellen komplexa relationer mellan de för studiens frågeställning identifierade relevanta strukturerna i två olika samhälleliga kontexter, etnohistoria och eliters roll. Poängen med användningen av begreppen och preciseringen till de relevanta strukturerna är inte att om- fatta och gripa eller passa alla fakta eller all data, utan att fånga de essentiella dimensioner- na och abstrahera fram de förhållanden som antas vara väsentliga för att förstå och för- klara upprätthållande och transformation av etnisk identitet. Begreppen är teoretiska och abstrakta. De framhäver vissa sidor och drag i de två samhällena för att åskådliggöra och visa sammanhang mellan dessa drag och hur de formar den studerade identiteten. Begrep- pen hjälper oss att ordna materialet och ange riktningen för tänkandet om hur etnisk identitet formas av diskurser och praktiker, relevanta identifierade synkrona och diakrona strukturer och eliters agerande.

Meningen med den använda uppdelningen mellan det traditionella och moderna sam- hället ligger i att den som sökarinstrument beskriver och blottlägger strukturella skillnader och likheter för att vi ska kunna se hur dessa strukturer på olika sätt konstituerar etnisk identitet. Undersökningsmodellen består följaktligen av följande analytiska begrepp: 1) etnisk identitet bestående av diskurser och praktiker; 2) etniska eliter; 3) materiella och etnopolitiska strukturer bestående av etniska relationer, identitetspolitik och identitets- kategorier; 4) etnohistoria.

Dessa enheter eller begrepp finns på olika analysnivåer: Etnisk identitet studeras på gruppnivå – nivån mellan makroförhållanden och individförhållanden. På denna nivå finns också etniska eliter som studeras som kollektiv. Kontexten – de förhållanden eller villkor inom vilket upprätthållande och transformation av etnisk identitet existerar – består av dessa makroförhållanden, såsom det omgivande samhällets maktförhållanden, etniska re- lationer, identitetspolitik och materiella arbetsfördelning. Etnohistorien är en diakron struk- tur och handlar om undersökningsgruppens specifika grupphistoria; denna historia for- mas av storsamhällets historia. Etnisk identitet upprätthålls och transformeras utifrån grup- pens och specifikt eliters användning och tolkning av etnohistorien och hanterande av kontextens möjligheter och begränsningar.

Denna undersökningsmodell vänder sig mot en reduktion av någon av nivåerna eller enheterna till andra nivåer eller enheter. Den vänder sig också mot en reduktion av den materiella strukturen till den etnopolitiska eller vice versa i det omgivande samhället, och dessutom mot en reduktion av den etniska identiteten till att determineras av denna om- givning samt att praktikerna skulle kunna reduceras till diskurser eller det omvända. Ingen nivå eller enhet kan reduceras till de andra och är delvis autonom, men konstituerad av de andra nivåerna. Det betyder att varje nivå eller fenomen har egenskaper som inte kan återfinnas hos de andra fenomenen och därför kan inte heller en reduktion genomföras. Både dimensioner i den etniska identiteten och relationen mellan dessa samt hur dessa konstitueras av det omgivande samhällets materiella och etnopolitiska strukturer, ses där- för som väsentliga att inkludera i studien.

5.2 Val av diskurser och praktiker för analys

Det finns många olika diskurser och sociala praktiker som kan användas för att upp- rätthålla och transformera den etniska identiteten. Olika minoriteter använder olika dis- kurser och praktiker, och tilldelar dem olika betydelse. Deras innebörd förändras, anpas- sas med gruppens historia och förändrade villkor i den ekonomiska, politiska och sociala miljön.

Jag kommer att i den empiriska analysen att belysa följande diskurser i undersöknings- gruppen: 1) myter om etnisk utvaldhet; 2) principer för selektiv kulturell inlåning; 3) etnohistoria;

och följande praktiker: 1) utbyggd social organisation, bestående av utvidgad samman- hållning och intern social kontroll, nätverk i familjen och släktgrupper, eget uppfostrings- och utbildningssystem; 2) endogami; 3) rituella framträdanden; 4) användandet av eget språk; 5) geografisk och social segregation; 6) föreningsorganiserande; samt 7) yrkesstruk- tur och ekonomisk situation.

Nedan följer en precisering av vad som avses med valda diskurser och praktiker. Efter- som etnohistoria och användningen av den diskuterats ovan är ytterligare uppehåll kring den överflödiga. Vidare kommer föreningsorganiserande samt gruppens specifika yrkes- struktur här bara att nämnas kort eftersom de på olika sätt bidrar till att upprätthålla och transformera etnisk identitet och detta diskuteras utförligare i den empiriska analysen.

Undersökningsmodell