Ekonomiska förhållanden

Kristna samfund bland kurder har ofta haft specialiserade ekonomiska uppgifter och i de flesta fall har de haft politiska och ekonomiska positioner (van Bruinessen 1992, Björk- lund 1981:42–43). Dessa förhållanden visar att kurderna varit beroende av vissa tjänster som de assyriska/syrianska hantverkarna kunnat erbjuda. Detta medförde att det fanns en intresseaspekt i de etniska relationerna:

De här grupperna som fanns i området var mycket beroende av assyrierna, de behövde hjälp. Om en kurd t.ex. slog sönder sin dörr kunde han inte laga den. Han kunde inget om snickeri, utan skulle gå till en assyrier och be honom göra det. Man skäms direkt för att bli fiende, man bromsar. Och i den meningen fungerade relationerna bra. Och assyrierna visste mycket väl att de här relationerna inte byggde på kärlek eller att folk- grupperna tycker om varandra, utan på att man hade gemensamma intressen (MVG 3:25).

The main sources of livehood for the Christians as well as for the population as a whole are agriculture and stock-rasing; if the muslims have dominated in cattle farming, the Christians have generally been the more successful agriculturists [...] The economic inte- gration is characterized by the various groups having different specialities [...] Prosper- ity among the Christians (as well as among the Muslims) is very uneveenly distributed; but on the whole the Christians tend on the average to be better of than the Muslims [...] the number of landless Christians is clearly less than the number of landless Muslims. In part this may be due to the superior efficiency of the Christians as agriculturists as van Bruinessen suggests (Björklund 1981:42, 43).

Dessa uppgifter bekräftas i intervjumaterialet. Assyrierna/syrianerna har utöver jordbru- ket varit dominerande inom hantverkaryrken såsom hovslagare, krukmakare, brunnsbyg- gare, smeder, skräddare och inte minst byggnadsingenjörer. De senare spelar en stor roll eftersom de byggde eller restaurerade egna kyrkor, moskéer och minareter. Generellt ver- kar gruppen haft det bra ekonomiskt ställt och det har även funnits intraetniskt ekono- miskt stöd i form av pengar och sädeslag till behövande genom kyrkans försorg. En intres- sant fråga är var denna yrkesmässiga och arbetsmässiga skillnad kommer ifrån. Ett svar som indikeras i intervjumaterialet är att hantverkandet och yrkeskunnandet funnits hos gruppen under lång tid. En trolig förklaring är att detta middleman-beteende är frukten av den kristna religionen och minoritetskapet. I detta beteende som kännetecknas av ekono- misk rationalitet och effektivitet finns den viktiga komponenten att kompensera sitt poli- tiska och sociala underläge med ökade ekonomiska aktiviteter och tillgångar. En viktig samspelande faktor utgörs av de begränsade politiska eller ekonomiska möjligheterna som samhället erbjöd gruppen i storsamhället, vilket hänger samman med gruppens tidigare höga analfabetism, men också, vilket är viktigare, den diskriminering som de senare möt- tes av i storsamhället.

Att religiösa dogmer och ekonomiska aktiviteter har en släktskap och att den förra präglar den senare har Weber (1978, 1987) belagt på ett entydigt sätt. Utifrån förhållandet att vi dessutom talar om en miljö och en grupp människor där religionen har en fullstän- digt central roll i människans liv och identiteter torde dessa förhållanden bekräfta och förstärka Webers teser; religionen måste i detta fall ses som en av de avgörande förklarings- variablerna till gruppens ekonomiska och arbetsmässiga företagsamhet. Tillsammans med det politiska och sociala underläget förstås också tydligare sociala och psykologiska me- kan-ismer till kompensation och hävdanden inom den sfär där det varit möjligt. Vad som föreslås som förklaring är sålunda religionen, som sammanfaller med och genomsyrar människors handlande, etik och föreställningar, vilken tillsammans med gruppens sociala och politiska handikapp och viljan att kompensera detta, bidragit till gruppens ekonomis- ka beteende. Denna tolkning stämmer med de uppfattningar de intervjuade redovisat i frågan. Självbilden är också att den egna gruppen är flitig och arbetsam och minoritetska- pet ses som förklaring till att vilja och kunna ”bli bättre de andra” (MVG 10:15).

Ytterligare en förklaring som tas upp i intervjuerna är gruppens tillgång till ackumule- rade yrkeskunskaper, vilket kan hänföras till gruppens historiskt sett långa och en gång i tiden mycket vitala utbildningscentra som de olika klostren utgjorde. Dessa utbildnings- centra har funnits i området i sekler och även om ett fåtal utbildat sig vid dessa kan de ha spelat en viktig roll för gruppens bildningsnivå. Frågan om bildning är givetvis relativ; i jämförelse med dagens västerländska nivå på skolutbildningen är den i Tur Abdin obefint- lig, men i historiska termer och i förhållande till grannfolkets bildningsnivå spelade de historiska utbildningscentren en icke obetydlig roll. Ett exempel på denna bildningsnivå är att Deir al Zaafrans kloster hade ett av de första tryckerierna i landet.

Som en motpol till en slags utvecklad offerbild av sig själva som grupp, som vann motstånds- kraft genom underdånighet och eftergivenhet finns också hos gruppen en stolthet över den religiösa tillhörigheten och det historiska ursprunget. Denna motpol visar att man haft en självbild av att vara flitiga, duktiga, civiliserade, rena och rättvisa i kontrast till grannfol- ken. Denna ambivalenta hållning är vanlig hos underställda minoriteter, vilka å ena sidan präglas av de överordnades attityder och handlingar och utvecklar ett slags mindervärdes- komplex och å den andra sidan har uppfattningar om sig själva som mer kultiverade.

Hos de intervjuade spelar religionen en väsentlig roll, på så sätt att världen tolkas och uppfattas genom religionens prisma och förstås utifrån dess språkdräkt vad gäller reella eller föreställda etniska skillnader. Detta är inte minst fallet då etniska relationer, i synner- het då de varit konfliktfyllda och problematiska, skett längs religiösa gränslinjer. Detta betyder att religion, identitet och kultur sammanfaller och är sammanvävda, oskiljaktiga och alla skillnader förklaras i termer av religionstillhörighet. Även den generation som tillika utgör ett slags etnisk elit i undersökningsgruppen har dessa föreställningar och detta synsätt, trots att de i många avseenden i övrigt gärna diskuterar det problematiska i att förstå och härleda allting till religionen.

Mindrevärdeskomplexet och underdånighetens motpol – stolthet över tillhörighet och kultur – kan också, utöver att ses som en reaktion på de vertikala etniska relationerna, ses som en överlevnadsstrategi. Den underställde med den stigmatiserade identiteten, som diskrimineras, trakasseras och kränks utvecklar i sitt inre ett motstånd, ett skydd mot angreppen och den sämre behandlingen. Detta är ett mentalt motstånd, inte fysiskt eller politiskt, inte ens ver-balt, utan en inre psykologisk mekanism. Denna tes konfirmeras av materialet. Ett bevis härpå är den positiva självbilden.

Jag tror också att den kristna kyrkan och den kristna tron stärkte oss i vår identitet i och med att den kristna kyrkan och tron är mer progressiv i och med att den tar till sig utveckling, är en kyrka som går framåt, utvecklas och förändras efter de förhållanden och världsordning och ny teknologi o.s.v. Som sådana har vi haft ett försprång gentemot kurder, turkar och araber o.s.v. Om vi hade haft möjligheter skulle vi i mycket högre utsträckning ha satsat på utbildning, kultur och utveckling på ett helt annat sätt. Mar- din, Diyarbakir, Adena och Midyat och alla de här områdena. När det gäller socialt liv var de mycket mera utvecklade än andra samhällen i Turkiet när det gäller kultur, konst, teater, musik, skrift, framställande av tidningar och litteratur (MVG 16:7).

En annan förklaring till gruppens relativa ekonomiska och yrkesmässiga goda position, är skillnader mellan muslimer och kristna vad gäller familjebildning. Medan den kristna lä- ran tillåter mannen att endast gifta sig med en kvinna tillåter den islamiska religionen att en man gifter sig med fyra kvinnor. Denna situation torde medföra stora följder för famil- jernas ekonomiska försörjningsform och situation. Den större familjen måste vara mycket svårare att försörja än den mindre. Ytterligare komponenter som särskiljande faktorer är användningen av preventivmedel hos assyrierna/syrianerna, dock givetvis i en mycket blyg- sam omfattning. Materialet tillåter ingen som helst uppskattning av omfattningen av det- ta, eftersom sexualitet är ett tabubelagt ämne och användningen av preventiv faller inom dess domän. Det finns dock i intervjumaterialet några intervjuade som kände till att pre- ventivmedel användes i deras by eller familj från decennieskiftet 1960/1970.

Ett problem för alla yrkesmässigt och ekonomiskt framgångsrika minoriteter är dock att de genom sin ekonomiska aktivitet utmärker sig och drar på sig grannarnas avund och t.o.m. aggression. Detta är något som också är fallet för assyrierna/syrianerna.

Det gällde för dem att inte visa så mycket för muslimerna, att de hade pengar och så- dant. Samtidigt var det svårt att inte göra det heller, för på bynivå så vet i princip alla allt om varandra. Det var också svårt det här med. De visste att om de har mycket pengar. Pengar och sådant var ju också kopplat till makt och ägande. Våra köpte allt mer mark och ägodelar från muslimer. De hade så pass mycket pengar, så att de kunde köpa. Muslimerna blev ju allt fattigare (KVG 15:9).

Sammanfattningsvis var etniska och ekonomiska intressen sammanflätade i varandra. Vi

måste beakta de båda för att förstå relationerna mellan assyrier/syrianer och kurder. Många fattiga kurdiska bönder eller jordlösa har haft ekonomiska intressen i att provocera fram etniska konflikter. Ett förhållande som styrker dessa uppgifter är den bristande tillgången på jord i området och inte minst den assyriska/syrianska gruppens relativt goda ekonomis- ka och yrkesmässiga position. van Bruinessens (1992:54–55) data om att de kristna i Van- sjö-området i östra Turkiet dödades och deras egendomar och marker övertogs av kurder under första världskriget gäller också för Tur Abdin, den kristna befolkningen har decime- rats kraftigt p.g.a. händelserna kring första världskriget, men även senare har kristna byar avfolkats och den kurdiska befolkningen har bosatt sig där.

Det ser man ju resultatet av också, att vi blir allt färre och färre. Till slut är hela området nu kurdifierat. Det är kurderna som har tagit över och de som tjänar på hela det här, det har legat i deras intresse att vårt folk decimerats i området, för de har ju fått allt starkare position och då får de mer rättmätiga krav på något sätt. De kan ju rättfärdiga sina krav också numera, att nu besitter de hela det här området och det är deras område och då kan de ställa krav på centralmakten och de kan begära någon form av sympatiyttringar från omvärlden också. [...] Både i den enskilde bondens intresse där, att komma åt en bit jord, att komma åt en kristen assyrisk flicka, alltså att gifta sig med, eller också ekono- miskt... och dessutom var det religionen. Och sedan, man kunde ju alltså utföra sina dåd utan att riskera någonting. Man kunde utöva utpressning, man kunde röva bort, man kunde göra vad som helst, utan att man riskerar någonting allvarligt och det fanns ju ingen motkraft (MVG 13:6).

It is scarcely remarkable that the poverty-stricked Kurdish agricultural population look jealosuly at the relative prosperity of the Christians. It is also hardly a matter of surprise that Kurdish agas, themselves looking for land, find it necessary to reduce the discon- tent of their frustrated Muslim followers by appropriating land (or other property belonging to Christians). Van Bruinessen has pointed out that Kurdish agas and seyx have much more incentive to turn conflicts inte conflicts between Muslims and Christi- ans in order to divert discontent from their own position and exploitative role (Björk- lund 1981:46).

Assyriernas/syrianernas trygghet har utgjorts av de klansystem eller den paternalism de ingått i eller av centralregimen, som dock p.g.a. områdets ringa integration varit mer en formell än reell makt att få hjälp av. Bortsett från återkommande kriser som 1843, 1890, 1915, 1973 då de paternalistiska banden med några få undantag kollapsat helt och hållet och i andra fall där beskyddarna inte kunnat försvara sina skyddslingar, förmedlar intervju- personerna i de bägge generationerna en underliggande spänning och utsatthet. De har levt med rädslan att döttrarna ska kidnappas utan att förövarna bestraffas, med risker för att utsättas för plundring, för att bli bestulen på boskap och odlingar, för att bli skymfad och kränkt utan möjlighet till rättvisa eller upprättelse.

Flyttning av assyrier/syrianer från Tur Abdin till storstäderna var ett tydligt mönster. Orsaken var främst av ekonomisk art, det jordbruk som var huvudförsörjningen räckte inte till för att försörja den expanderande familjen och barnens nybildade familjer. Utflytt- ningen från Tur Abdin på 1960-talet till storstäder verkar ha varit av temporär art. Fram-

förallt flyttade unga män för arbete och ett fåtal för utbildning. Med tiden bildade eller tog dessa unga män sin familj till städerna. Flera ingick i den turkiska arbetskraftsinvandring- en till Tyskland under decennieskiftet 1960/70. Men det fanns även, p.g.a. att gruppen diskriminerades och förtrycktes av den kurdiska gruppen i Tur Abdin och levde i stor osäkerhet, starka etniska skäl till migrationen. Den lilla säkerhet de hade var dels beroende av de tjänster de kunde erbjuda, dels av olika allianser de ingick i. Det har inneburit att de underkastat sig kurdiska agor. Allianserna har periodvis brutit samman och då har kurde- rna överfallit gruppen. Osäkerheten och utsattheten ökade under 1960- och 1970-talen till följd av Cypernkriserna och olika islamiska rörelsers ökade inflytande, vilket ledde till att assyrier/syrianer jämte utvandringen till storstäder och framför allt till Istanbul utvandra- de till Libanon och sedan till Europa, i huvudsak till Tyskland fram till invandringsstoppet 1972 (Socialstyrelsen 1979, Björklund 1981).

The migration processes can to a great extent be described as chain migrations, in which existing relations, especially kinship ties have played a desicive part. As reasons for attacks on Christian lives and property by Kurdish agas and their followers to an increasing extent in recent years the following have been advanced: the relative prosper- ity of the Christians, the economic and demographic development of the region, agita- tion against Christians in connection with external political events and as an attempt on the part of the traditional Muslim leaders to ensure that discontent is not directed against themselves (Björklund 1981:47–48).

Utvandringen från Tur Abdin till storstäder och utanför landet har fortsatt på 1980- och 1990-talen. I mitten av 1990-talet uppskattades det att ett par tusen syrisk-ortodoxa fanns kvar i Tur Abdin (Tur Abdin Solidarity Group 1993:4). Under 1990-talet har ockå de kvar- varande hamnat i en svår situation i strider mellan regeringstrupper, PKK-gerillan och anhängare till Hisbolla-rörelsen. De kvarvarande syrisk-ortodoxa har utsatts för flera mord, tortyr, kidnappningar, stölder, utpressningar av de stridande parterna, vilka båda kräver att syrisk-ortodoxa ska stödja dem i striderna mot den andra parten och beskyller dem för att stödja fienden. ”På dagen kommer regeringstrupper och på natten kommer PKK-an- hängare”. Den vedertagna slutsatsen i gruppen i Tur Abdin och exilländer är att det inte finns någon framtid i området:

Everything indicates that the Tur Abdin is extremely jeopardized and can no longer hold out. In the minds of the people affected – seeing no future perspectives in the Tur Abdin, many of them selves saved their lives by emigrating to the west - as well as in the minds of many experts who have known about the area’s problems for years, the Tur Abdin seems to be an already given up matter (Tur Abdin Solidarity Group 1993:14).

De etniska relationerna mellan assyrier/syrianer och kurder utanför Tur Abdin är mer kom- plicerade än vad som framgår av analysen. Även om dessa går utanför studiens ramar är det av vikt att framhålla att det trots de konfliktfyllda relationerna finns flertaliga band mellan assyrier/syrianer och kurder genom långvariga kontakter, bosättning i samma om- råden och många delade kulturella egenskaper och minoritetsposition. Olika röster och organisationer bland kurder erkänner kurdernas delaktighet i folkmordet på assyrier/syria- ner i Tur Abdin 1915 och betonar det som förenar de båda folken. Flera kurdiska organi- sationer har också skarpt kritiserat kurdernas förtryck av syrisk-ortodoxa i Tur Abdin.

Framförallt har politiskt aktiva kurder och intellektuella från 1960-talet och framåt lyft fram de bägge folkens gemensamma intressen. Många nestorianska assyrier i Irak har sedan 1960-talet anslutit sig till den kurdiska befrielsekampen och i takt med att repressio- nen mot minoriteterna ökat i landet har fler deltagit i kampen. Under och efter Gulfkriget fanns det ett långtgående militärt och politiskt samarbete mellan kurder och nestorianska

assyrier i norra Irak. De kaldeiska och syrisk-ortodoxa assyrierna har däremot hållit sig utanför politiken. Framförallt i Syrien har nestorianska assyrier samarbete med kurder i politiska syften och i vissa fall även väpnade aktiviteter (Andersson 1983:29–36). Också i Turkiet deltar syrisk-ortodoxa assyrier i olika kurdiska organisationer. Detta samarbete finns även i exilländer som t.ex. Sverige och Tyskland. Ett bra exempel på detta är organi- sationen Bethnahrin patriotiska revolutionära organisation, vilken samarbetar militärt med bl.a. PKK i Irak och Turkiet och opinionsmässigt i exiländer. Ett annat exempel är en gruppering av kurdsympatiserande assyrier vilka sände egna kultur- och nyhetsprogram två timmar i veckan på den kurdiska satellitkanalen Med-TV tills den stängdes 1999 av den belgiska staten efter påtryckningar från Turkiet. Kanalen sänder nu från Egypten.

8.2 Upprätthållande av etnisk identitet