Matti Similä har undersökt svenskt och finskt i historieläroböcker i Sverige och Finland under 1950-talet. Mönstret visar att finlandssvenska läroböcker har en stark överensstämmelse med finska läroböcker, men samtidigt ses en tendens till att berätta mer svensk historia än de finska läroböckerna. I denna inledande undersökning sågs mönster runt Finska kriget och Ålandsfrågan. Finska kriget skildrades relativt lika i de två länderna, men följderna av kriget och summeringen av den gemensamma tiden skiljde sig åt. Finlandssvenska läroböcker var mer positiva till den gemensamma tiden än de finska. I de svenska läroböckerna beskrevs freden som en geografisk förlust av Finland och Åland. Efter 1809 verkar svenska läroboksförfattare betrakta allt öster om Bottenhavet som Ryssland, Finland försvann således ur läroböckerna under dryga hundra år. Rörande Ålandskrisen hade finska läroböckerna ett mer konfliktbetonat perspektiv, medan finlandssvenska läroböcker antog ett mer inifrånperspektiv, samt skildrade Sverige som hjälparna. Svenska läroböcker betonade lösningen av krisen och att den skett i största samförstånd och på ett civiliserat sätt.169
Niklas Ammert har studerat vilken typ av berättelser som förmedlas gällande relationen/mötet mellan Finland och Sverige och vilken bild av Sverige som ges i finländska läroböcker under 2000-talet. De tendenser som framkom om finsk-svenska möten i finlandssvenska läroböcker i historia visar på en gemenskap och öppenhet, men också en jämförelse mellan länderna som ibland legitimerar handlingar, ibland tonar ner Sverige. Den identitetsskapande bilden eleverna får läsa om är dubbel. Läroböckerna beskriver en gemenskap med Sverige och den svenska historien, men målar samtidigt upp en bild där Finland och det finska betraktades som det främsta. Läroböckerna visar således upp en ambivalent hållning till Sverige.170
168 Johan Wickström. Våra förfäder var hedningar. Nordisk forntid i den svenska folkskolans pedagogiska
texter fram till år 1919. (Uppsala 2008) s.290-301.
169 Matti Similä, ”Svenskt och finskt i svenska och finska historieböcker” i Tom Sandlund (red.) Nya Argus, nr.6 (Helsingfors 2002) s. 108-110.
En genre som varit i fokus för undersökningsperioden är läseböcker. 1868 gavs Folkskolans läsebok ut i Sverige.171 Henrik Edgren har studerat boken och skriver att ambitionen med den statliga läseboken var att etablera och lära ut en kanon av nationell kunskap alla svenskar skulle känna till. Det var ett lyckosamt projekt kan tyckas då ca sju miljoner folkskolebarn beräknas ha läst boken från utgivningen 1868 till 1940-talet. Både svenska Läsebok
för folkskolan och Finlands Boken om Vårt land följde den europeiska
trenden med encyklopediska läseböcker, där målet var att unga medborgare skulle skapa en nationell identitet som svenskar, finländare eller annan nationell tillhörighet. Läroböcker som skrevs i detta syfte var viktiga byggstenar i det stats- och nationsbygge som pågick under andra halvan av 1800-talet. Edgren lyfter flera gånger fram det anmärkningsvärda i att finländaren Zacharias Topelius fosterländska dikter ges tyngd i den svenska läseboken. Han förklarar det med att det fortfarande var svårt att särskilja svensk och finländsk kultur åt sedan separationen 1809. Läseboken dominerades av etnisk nationalism och var regionalt beskrivande genom landskapsbeskrivningar, vilka lyftes fram genom sina särarter. Förlusten av Finland diskuterades inte alls och det enda som återfinns är Runebergs dikt om Sven Dufva. Inte heller nämns statskuppen mot Gustav IV, vilket av Edgren förklaras med att det inte passade i Sveriges framgångshistoria som läseboken skulle förmedla till folkskolebarnen. De enda finländska inslagen i läseboken utgjordes av Runebergs dikter och genom en beskrivning av samojeder, där de likhetsmässigt kopplades till finnar genom egenskaperna betänksamma, saktmodiga, envisa och egensinniga.172
I Finland har Zacharias Topelius och hans finländska läsebok Boken om
Vårt land studerats i flera sammanhang.173 Läseboken från 1875 användes
flitigt från utgivningen ända fram till början av 1900-talet. Boken var ursprungligen avsedd som läsebok för de lägre elementarläroverken, men kom i praktiken att dominera flera decennier av folkskolans historieundervisning.174 Boken likställde det finska folket med Finlands folk och inkluderade både svensktalande och finsktalande i det finska folket. Finland beskrevs också i boken som ett av Gud utvalt land, med uppdraget ”[...] att utsträcka den europeiska civilisationen så långt norrut som möjligt”. Det finska folket skildrades i läseboken som arbetsamt, ihärdigt, tåligt, trögt, försakande, stridbart och kunskapstörstande, medan den svenska delen av befolkningen beskrevs som rörligare, ståtligare och snabbare i beslut än
171 Folkskolans läsebok, (1868). Den är för övrigt är Sveriges mest lästa publikation genom historien. (Billy Ehn, Jonas Frykman & Orvar Löfgren. (1993) s.105).
172 Henrik Edgren. ”Menige mans historia. Centrala budskap i den första upplagan av Läsebok för folkskolan” i Esbjörn Larsson & Johannes Westberg (red.). Utbildningens sociala och kulturella historia. Meddelanden
från den fjärde nordiska utbildningshistoriska konferensen. (Uppsala 2010) s.117,120-126, 134-140.
173 Bland annat av Nils-Erik Forsgård, ”Från det kända till det okända, Zacharias Topelius och Boken om Vårt land.” i Kerstin Smeds (red). (1996), Håkan Andersson (1979) och Håkan Andersson (1991). 174 Håkan Andersson (1979) s.134-140.
finnarna.175 Topelius skildring av finnarna var positivt laddad, men innehållsmässigt liknade den Anders Retzius negativare beskrivning av uthålligheten och envisheten.176 Yrjö-Koskinen var positiv till Topelius läsebok och uttryckte att den förmedlade fosterlandskärlek och han betonade också vikten av att den var skriven på svenska.177 Beskrivningar gällande Finlands folk i Boken om vårt land påverkade inte bara den finska självbilden och dess efterkommande litteratur, utan även utomståendes bild av Finland. Ingen annan bok har haft lika stor genomslagskraft i Finland. Den räknas idag som en av Finlands klassiker med sina 2,5 miljoner tryckta exemplar. Boken ska dock läsas mot bakgrunden av den vaknande finska nationalitetskänslan och kanske även mot bakgrund av en nationalistisk renhetstanke. I det stora hela blev boken positivt mottagen, men kritik förekom, bland annat genom likställandet av finska folket med Finlands folk.178
Den svenska läseboken Nils Holgerssons underbara resa har studerats av Lars Elenius ur perspektivet om hur den behandlar det finska i Sverige. Författarinnan Selma Lagerlöf fick uppdraget att skriva en ny läsebok, efter kritik mot Folkskolans läsebok från 1868 som av vissa ansågs förlegad och omodern. Det geografiska uppdraget kantades av en nationalistisk underton, läsarna skulle bli goda medborgare och patrioter, språket skulle vara konstnärligt, samtidigt som det skulle ena nationen Sverige. Som förebild för denna nya läsebok nämndes bland annat den tidigare beskrivna finländska läseboken Boken om Vårt land av Zacharias Topelius. Lagerlöfs beskrivning av Norrland är perifer, den finska kulturen i Tornedalen nämns inte, istället visas de finska inslagen från utdöende finnmarker i Bergslagen. Detta skulle kunna vara en produkt av att det nya Sverige, utan vare sig Finland eller Norge, skulle målas upp med svensk kärna. Assimilationspolitiken i Sverige arbetade också hårt för att försvenska de finska områdena i Sverige, därav uppvisandet av utdöende svedjefinnmarker i Bergslagen istället för den rika levande finska kulturen i Tornedalen. Elenius menar att Akka, ledargåsen och de andra vildgässen symboliserade den fjällsamiska stoltheten, samt att de andra gässen har finska namn och gässens resa och icke-bofasthet kan symbolisera de samiska och finska folkslagens avsaknad av riktig hemort i Sverige.179
175 Nils-Erik Forsgård, (1996) s.36-38.
176 Christian Catomeris. (2004) s.88. Catomeris tar även upp att finnarnas rasegenskaper även reproduceras i läroböcker i geografi, som exempel ger han Skolgeografin från 1889 där finnarna beskrevs vara sega och uthålliga och därmed avskildes finnarna från den moderna världen. (Catomeris (2004)s. 88-89). 177 Håkan Andersson (1991) s.100.
178 Nils-Erik Forsgård (1996) s.36-38.
179 Lars Elenius. ”Selma Lagerlöf och Norrland: nationella idealbilder i Nils Holgerssons underbara resa” i Ann-Katrin Hatje (red.) Sekelskiftets utmaningar. Essäer om välfärd, utbildning och nationell identitet vid
Ovanstående resonemang visar att folkskolan och dess läro- och läseböcker hade en fostrande roll, med tydligt avvägt innehåll gällande nationalstat och beskrivningar av etnicitet. Vad som valdes att beskrivas, hur det presenterades och vad som valdes att inte inkluderas hade betydelse, både för författarna och för kritikerna.