Nedan återger vi uppnåendemålen samt bedömningens inriktning. För att kommentera dem har vi valt att använda ”Mohammed” - en fingerad person - som ett exempel för en genomsnittlig SVA-elev på de högre stadierna på Rönnenskolan. Den kursiverade texten är tagen ur den nationella kursplanen för SVA.
För betyget G skall eleven
• kunna förstå och - med hänsyn till olika mottagare - själv använda det svenska språket i tal och skrift i de olika situationer eleven ställs inför, Mohammed klarar av att uttrycka sig förståligt i de flesta vardags- och skol- situationer vilket gör att mottagaren förstår honom. I de situationer där det ställs högre krav på Mohammeds språk för att mottagaren ska acceptera inne- börden av hans budskap som t ex kontakt med myndigheter, påvisas emeller- tid brister. Detta behöver dock inte vara ett specifikt SVA-problem eftersom många andra elever oavsett språklig bakgrund skulle ha samma problem.
• aktivt och med tydligt uttal kunna delta i samtal och diskussioner, ut- trycka tankar och känslor, sammanhängande återberätta något som eleven hört, läst eller upplevt samt kunna muntligt redovisa ett arbete, Trots att Mohammed talar med brytning förmår han att på ett naturligt sätt delta aktivt i samtal och diskussioner i de situationer som nämns ovan. Hans brytning kan eventuellt vara till nackdel i olika situationer. Socialt är en dia- lekt oftast accepterad men inte alltid en brytning.
• kunna läsa och tillgodogöra sig till åldern avpassad skönlitteratur och förstå faktatexter av den art som behövs i skolarbetet,
Att läsa ovanstående texter är oftast det som är svårast för SVA-eleverna, dels beroende på att de inte behärskar det svenska språkbruket och dels beroende på att de har bristande ordförråd i svenska. Faktatexter är ofta mindre kontextbundna än det skönlitterära språket. Dessutom föråldras språkbruket i skolböcker snabbt.
• kunna ta del av, reflektera över och värdera innehåll och uttrycksmedel i bild och film,
Detta utgör oftast inget problem för Mohammed och läraren kan då med för- del använda sig av detta i undervisningssituationen eftersom det inbjuder till andra möjligheter till kontext och sammanhang än de som det skrivna språket kan ge.
• kunna läsa, reflektera över och sätta in i ett sammanhang några skönlit- terära verk och författarskap med betydelse för människors sätt att leva och tänka,
Detta är färdigheter som Mohammed liksom övriga elever måste få träning i. Förmågan i sig är inte beroende av vilket språk man har.
• kunna skriva olika sorters texter så att innehållet framgår tydligt och med en sådan språkriktighet som syftet med skrivandet kräver, både vid skrivande för hand och med dator,
Att skriva korta texter med lägre krav på språkriktighet klarar Mohammed väl men vid uppsatsskrivning och andra situationer där kraven är högre kan pro- blem uppstå. Om Mohammed väljer att studera vidare på gymnasie- eller universitetsnivå, där rapportskrivning är vanligt förekommande, måste han behärska gängse svenska skrivregler.
• kunna uppfatta variationer, värdeladdningar och nyanser i det svenska språket.
Detta moment är svårt att lära sig för en andraspråksinlärare då en kulturs normsystem och värderingar inte går att läsa sig till. Även om Mohammed lär sig behärska det svenska språket till fullo men inte det svenska normsystemet kommer han troligtvis att få svårigheter att integreras helt.
Slutsatser
Vi kunde efter vår undersökning konstatera att det finns ett samband mellan vardagsspråk/ungdomsspråk och elevens skolprestationer. Förutsättningarna för att lyckas i skolan ökar om eleven har ett alternativ till ungdomsspråket. Enligt betygskriterierna för SVA ska eleven kunna ta hänsyn till och anpassa språket efter mottagaren. De elever som saknar ett alternativ till vardags- språket kommer inte att klara detta kriterium. Vidare kan dessa elever få svå- righeter med betygskriteriet att kunna läsa och analysera skönlitteratur som inte är skriven med vardagsspråklig svenska. Samma elever kan också få pro- blem att klara av ytterligare ett kriterium, nämligen det som innefattar att skriva olika sorters texter med krav på språkriktighet. För att ge dessa elever ett alternativ till vardagsspråket är det därför viktigt att eleven får möjlighet att höra en god svenska på annat håll t.ex i skolan. Lärare ska vara ett muntligt föredöme. Genom att läraren använder sig av ett vårdat och varierat språk ger vi eleven möjlighet att berika sin språkhantering.
Diskussioner och samtal måste vara en central del i SVA-undervisningen. Genom att diskutera elevernas så kallade nyord och dess ursprung kan läraren exemplifiera med ett svenskt ord istället för t ex softa, chilla etc.
Liksom i annan språkundervisning måste SVA-eleverna komma i kontakt med det främmande språket på så många sätt som möjligt; inte endast i samtal med läraren eller genom litteratur. Exempel på sådana sätt är lyssna på kass- etter, se på film, lyssna på radioprogram, debatter m.m.
Det skulle underlätta om alla föräldrar har en god förmåga att uttrycka sig i svenska språket. Genom att informera föräldrarna om vikten av att behärska svenska väl motiveras de förhoppningsvis att engagera sig i barnens språk- inlärning. Viktigt är att genom diskussion klargöra vad skolans ansvar är och vad barnen förväntas lära sig hemma. Tid bör avsättas för att klargöra då frå- geställningar baserat på fördomar eller ryktesspridning uppstår. Härigenom minskar risken för en felaktig bild av skolan och dess personal. Skolan bör förvissa sig om att samtliga föräldrar är införstådda med läroplaner och betygskriterier för att undvika missförstånd.
Vi anser att män och kvinnor med invandrarbakgrund måste komma i kon- takt med samhället så mycket som möjligt genom t.ex. praktikplaceringar. Ett sätt är att genom arbetsmarknadsåtgärder placera dessa personer som prakti- kanter i skolmiljö i väntan på fast arbete. En lösning av denna modell gynnar såväl vuxentätheten i skolan som språkinlärning för praktikanten.
Svenska Akademien har ibland nått en elitstatus och har kommit långt ifrån allmänhetens språkbruk. Lindström menar som nämnts ovan att det i stället är det vardagliga talet som ska föra utvecklingen av det svenska språket framåt. Lindströms sätt att se på det skulle innebära att ungdomsspråket borde bli mer accepterat i skolan t.ex. vid betygssättning eftersom han hävdar att ett gott språkbruk är det som förstås av mottagaren. Vi anser att betygskriterierna som alltså ställer högre krav på elevernas språkbruk än att bara göra sig för-
stådd, kan ge dem bättre förutsättningar att lyckas i samhället och på arbets- marknaden.
Rinkebysvenskan kommer att påverka svenskan. Genom tiderna har språ- ket alltid färgats av främmande influenser, vare sig det har handlat om vallo- ner, hanseater eller det engelska mediasamhället. Skillnaden idag är att floran av influenser är betydligt brokigare än tidigare. Samma utveckling syns i de flesta europeiska länder som tar emot stora grupper av invandrare, inte minst i Paris.
SVA och svenskämnet i skolan måste få högre status. Med det menar vi att vi vill ge vårt språk status genom att vara rädd om det och inte låta utveck- lingen bli den att skolsvenskan tar upp rinkebysvenskan och därmed sänker ribban för kravet på funktionsduglighet. Vi får inte nöja oss med att ge en viss kategori av våra elever ett begränsat språk. Vårt mål måste vara att deras språk blir lika funktionsdugligt i vårt samhälle som svensktalande elevers. För att komma i kontakt med samhället och fackspråk, borde SVA-elever göra så många studiebesök som möjligt där man kommer i kontakt med fack- människor. Skolan måste servera den språkliga kontakt och förebild som kan- ske inte annars kan existera för invandrareleven. Samtidigt skulle elever som visar svaga prestationer i skolan p g a språket gynnas av studiehandledning på modersmålet eller t ex NO2 och SO2.
Avslutning
Ungdomsspråket har sin förmedlande funktion och fungerar därför bra som verktyg i kommunikationen mellan de som besitter det. I undersökningen framgår att många har ungdomsspråket som ett alternativ till en annan svenska. De elever som har lägre betyg i svenska har ofta inget alternativt språk. När vi presenterade vårt resultat för våra kurskamrater på högskolan var det flera som reagerade på en del av de uttryck som fanns med i undersök- ningen. Vi hörde kommentarer som:
– ”Men så här brukar jag också säga” – ”Det här ordet använder jag med!”
Men våra medstuderande konstaterade också snabbt att:
– ”Visserligen skulle jag inte välja att säga så om jag inte vore med familjen eller bland vänner. I andra sammanhang väljer jag ju att uttrycka mig på ett annat
sätt”.
Här finns det centrala i vårt arbete, den språkliga möjligheten att göra ett val gällande hur jag vill uttrycka mig. Språket blir ett nyanserat verktyg som jag behärskar och kan hantera efter situationen. Den som saknar denna färdighet blir starkt begränsad och kommer ofrånkomligen att hamna i situationer då omgivningen reagerar på denna oförmåga att formulera sig. Vår slutsats blir att vi värnar om våra betygskriterier och konstaterar att i vår SVA-undervis-
ning vilar ett stort ansvar vad gäller att nyansera språkbruket. Kursplanen på en skola borde därmed på ett seriöst och ingående sätt klargöra vägarna att gå för att hjälpa våra elever till ett fullgott språk och en god svenska.