Elham Shakhtour
Inledning
Jag är en modersmålslärare, som arbetat i 16 år med invandrarbarn (arabiska barn) inom Rosengårds stadsdel i Malmö. Eleverna som jag har undervisat och fortfarande undervisar är arabiska elever från hela arabvärlden. I mitt ar- bete möter jag ständigt olika kulturer, religioner och traditioner. Jag upplever olika sorts problem vad gäller språk och identitet som drabbar de människor som av olika skäl kommer till Sverige. I mina diskussioner kring barns och ungdomars språk och identitet har jag utgått från mina egna erfarenheter samt studerat litteratur. Jag är övertygad om att kultur är något icke statiskt utan något som är under ständig påverkan och förändring. I krockarna mellan re- dan etablerade kulturmönster sker ett kulturellt nyskapande. Genom språket kan man få möjlighet att erövra nya kulturer och genom kulturen erövrar vi språket.
Bakgrund
Malmö är en segregerad stad. Rosengård är Malmös invandrartätaste stadsdel. Minst 74 % av invånarna har utländsk bakgrund. Med utländsk bakgrund räknas de som är utländska medborgare och svenska medborgare födda i utlandet eller barn under 18 år födda i Sverige med minst en av föräldrarna född i utlandet. Över 90 % av alla elever som finns på de 4 rektorsområdena har invandrar- bakgrund.
(Mikael Stigendal 1998:32)
Rosengårds stadsdel är den mest segregerade av alla stadsdelar i Malmö även inom stadsdelen är segregationen hög. Utanförskapet är stort och många män- niskor har sociala problem och mår dåligt. Arbetslösheten är stor och många som bor här är lågutbildade. En del har krigsskador eller lever kvar med min- nen från krig som nu pågår runt om i världen. Mitt i detta lever barnen. De vuxnas problem speglar sig i barnen.
I mitt arbete använder jag termen invandrarbarn/elever och syftar då på elever med annat modersmål än svenska.
Barn (ungdomar) som bor i stadsdelen talar ofta ett annat språk än svenska i sina hem. Deras livsmönster och traditioner skiljer sig från tidigare genera- tions seder och bruk. Några av de viktiga frågorna för dessa invandrarbarn är ofta:
• Vilken kultur är min egen: Svenskarnas eller mina föräldrars? • Vem är jag? Är jag redan svensk eller fortfarande en invandrare?
Det är självklart att man skall tala sitt ”mest emotionella språk” som är en avgörande del av en människas identitetskänsla. Många av invandrarungdo- marna kan också hamna i en lojalitetskonflikt mellan å ena sidan föräldrarnas bakgrund och hemmiljöns krav och å andra sidan normer och värderingar hos de svenska kamraterna och det svenska samhället.
Om dessa invandrarungdomar känner sig utsatta för ett medvetet tryck mot sin ursprungliga nationella identitet kan detta, tror jag, leda till en ytlig och problemfylld försvenskning eller till svenskhat.
De flesta lärare som jobbar med invandrarbarn är medvetna om att många barn, på grund av bristande kunskaper i svenska, har svårt att följa med i skolarbetet. Detta kan i sin tur innebära att eleven kan få en stämpel på sig att hon/han är ett s.k. ”problembarn” med anpassningsproblem i skolan och då- ligt skolresultat. Riskerna för dessa barn är många, och värst, tror jag, är att vissa på olika sätt kan flyta omkring på väg mot ett slags identitetslöshet. Om de inte får hjälp att tillgodogöra sig skolans undervisning och knyta djupare kontakter med omgivningen, kan de inte heller få en chans till eget konstruk- tivt och produktivt liv som vuxna. Risken att det bidrar till en utslagen, förlo- rad generation är i så fall mycket stor.
Skolan måste vara den institution i samhället som har störst möjligheter att förebygga motsättningar, då den har hand om alla barn. Vi måste vara med-
vetna om att genom våra invandrarelever har alla möjligheter att i Sverige få hundra språk och hundra kulturer att blomma då vi har tillgång till många tvåspråkiga, bikulturellt kompetenta samhällsmedborgare. Har vi verkligen råd att avstå från detta?
Jag har i det här arbetet valt att studera några invandrarelever i åk 9 på Värner Rydénskolan. På sidorna som följer ska jag försöka reda ut vad som har haft betydelse i deras identitetsskapande process och om deras modersmål är en av de faktorer som har haft betydelse för vem de är nu.
Syfte och frågeställningar
Språket är människans viktigaste redskap för kommunikation och är nyckeln till harmoni och framgång. Det talade och skrivna språket kan vara en port ut ur fattigdom, social misär och trångsynthet. Språket kan också vara en port till fantasi, kunskap och glädje. Kunskap är makt. Jag anser att en god behärsk- ning av modersmålet, i så väl tal som skrift, är en viktig förutsättning för invandrarelevernas utveckling av god svenska. Jag menar också att det ökar elevernas självförtroende, trygghet och motivation.
Syftet med arbetet är att försöka beskriva hur några invandrarbarns identitetskänsla utvecklas. Samtidigt vill jag öka min egen kunskap om invandrarbarns språk- och identitetsutveckling. Jag vill även ta reda vilken betydelse språk och identitet har för att barnen ska kunna utveckla sina käns- lomässiga och tankemässiga tillgångar rikt och mångsidigt.
Mina frågeställningar är följande: • Hur skapas identitet?
• Har språket ”modersmålet” betydelse för identitetsskapande?
Metod
I mitt arbete vill jag försöka ge en bild av invandrarbarns språk och identitet och skolans roll som förmedlare av detta. För att uppnå mina syften har jag valt att läsa om invandrarungdomar i facklitteratur, forskningsrapporter och tidskrifter. Vidare har jag valt att använda mig av intervjuer för att kunna stu- dera identitetsprocessen på ett djupare plan än vad som hade varit möjligt med ett annat metodval. Jag har valt att använda mig av en kvalitativ metod i form av samtal, intervjuer med 6 invandrarelever i åk 9 på Värner Rydénskolan, 3 flickor och 3 pojkar.