Ett barn som har en stark bas i sitt modersmål har lättare för att tillägna sig ett andra språk. Har barnet utvecklat ett förråd av ord och begrepp på ett språk, så innebär andraspråksinlärningen i stor utsträckning att sätta nya språkliga eti- ketter på redan kända begrepp. Tyvärr kan barn som har ett annat modersmål
än svenska ha luckor i såväl modersmålets bas som dess utbyggnad. Utbygg- naden är de delar av språkbehärskningen som barnet tillägnar sig under skolti- den och senare i livet. Detta beror på att barnet inte möter sitt eget språk i så många funktioner och på ett så nyanserat sätt att det stimuleras till en allsidig språkutveckling. För att underlätta utvecklingen i svenska är det viktigt att barnets förstaspråk får en allsidig utveckling. Det är även viktigt för kun- skapsinhämtandet att förstaspråket utvecklas så att det kan användas för inlär- ning av nytt stoff, åtminstone tills svenskan har uppnått förstaspråksnivå. Forskning visar att elever, som får tvåspråkig undervisning i de teoretiska äm- nena, får bättre resultat än de elever som har ett annat modersmål men som enbart får undervisning på svenska i dessa ämnen (Thomas & Colliers 1997, Skolverket 2002).
Det är av största vikt att tydligt markera att modersmålet har ett stort värde. Både för att motivera eleverna men också för att stärka elevernas iden- titet. Förbjuder man eleverna att tala sitt språk leder det sannolikt till antingen lydnad och sänkt självkänsla, eller motstånd mot läraren och undervisningen, kanske också motstånd mot det svenska samhället. Här spelar skolledningen en viktig roll. Om skolledningen har uttalat en klar linje i frågan om använd- ningen av de olika språken påverkar det hela skolans förhållningssätt.
Jämförelse av kursplaner i svenska och svenska
som andraspråk
I kursplanen för svenska utgår man från att eleven redan har en bas i sitt förstaspråk. Därför uttrycker man att eleven ska använda och utveckla sitt språk. Medan man i kursplanen för svenska som andraspråk istället uttrycker att eleverna skall uppnå förstaspråksnivå i svenska och få förutsättningar för detta.
Det poängteras tidigt i kursplanen för svenska som andraspråk att berät- tande kommer i första hand sedan skrivning och slutligen läsning medan kurs- planen för svenska tar upp läsning, sedan skrivning, berättande och slutligen ska eleverna känna till och tillämpa de vanligaste grammatiska reglerna. Det sista är en punkt som inte finns med i kursplanen för sva.
I kursplanen för svenska står att det i språket finns ett lands historia och kulturella identitet. Detta innebär att man inte kan ta för givet att elever med svenska som andraspråk bär med sig samma kulturskatt som elever med svenska som modersmål. Om dessa elever ska kunna läsa litteratur som mot- svarar deras kunskapsmässiga mognad, behöver de hjälp med att studera tex- terna. På detta sätt sker då språkutveckling i anslutning till ett innehåll.
Bedömning av elever med svenska som andraspråk
Vid bedömning av elever med annat modersmål än svenska, ska hänsyn tas till förmågan att använda språket rätt i olika situationer, att kunna uttrycka käns- lor och åsikter. Elevens förmåga att samspela med andra människor och med- vetenheten om vikten av att kunna hantera språket för att lära sig nya sakeroch läsa olika sorters böcker skall också vägas in. Eleven ska ha fått insikt i hur språket utvecklas och lärt sig att använda denna insikt för att utveckla sitt eget språk. Det är också viktigt att anpassa sig efter den man samspelar med. I Malmö stads Riktlinjer för undervisning i Svenska som andraspråk kan vi läsa följande om bedömning:
”En elevs språkfärdighet bör alltid bedömas av en lärare med utbildning i svenska som andraspråk. Det är av yttersta vikt att undervisningen i ämnet är anpassad till elevens språkliga nivå.
• Direkt bedömning utgår från elevernas egen produktion, t. ex. samtal och fri skrivning.
• Bedömning kan ske med hjälp av performansanalys (en språklig analys av tex- ter) och lärarens egna språktester.
• Under de första skolåren måste en stor del av bedömningen basera sig på munt- lig kommunikation.”
I Skolverkets referensmaterial (2002) Att undervisa elever med Svenska som andraspråk tar man upp om hur synen på svenska som andraspråk har föränd- rats. Från att ha varit en form av stödundervisning, har det nu blivit ett ämne som är likvärdigt med ”vanlig” svenska. Av denna anledning har syftet med bedömning förändrats. Vi behöver inte legitimera elevens rätt att få undervis- ning i svenska som andraspråk, eftersom den är till för alla som har ett annat modersmål än svenska. En korrekt bedömning av elevens språkliga nivå måste göras för att kunna följa elevens språkutveckling. Detta kan också an- vändas som underlag för utvecklingssamtal.
Att elever placeras rätt, språkligt sett, har betydelse för deras fortsatta språkutveckling. Även deras förutsättningar att tillgodogöra sig undervisning i övriga ämnen är beroende av att de har hamnat i rätt språkliga nivå. För att detta ska vara möjligt krävs det att personalen har ett gemensamt bedömningsinstrument.
När det är dags för lärarbyte säger den överlämnande lärarens muntliga omdömen betydligt mer än ett testresultat med siffer- eller bokstavsnivå. I ett muntligt överlämnande kan man få med både vad eleven klarar språkligt och kognitivt.
Vid kontakter med elevernas föräldrar är det viktigt, att kunna visa på att en utveckling av språket skett, trots att vi kanske har helt olika syn på hur skolarbetet ska vara upplagt. Föräldrarna måste också få information om att svenska som andraspråk ger samma möjligheter att komma in på olika utbildningar och alltså ur alla synpunkter är ett positivt val för eleven. Några olika modeller för bedömning
Det finns både direkta och indirekta bedömningsmetoder.
En indirekt modell består av konstruerat testmaterial som bara kan besva- ras rätt eller fel. Direkt bedömning utgår från vad eleven presterar och produ- cerar själv. Man bedömer t.ex. utifrån samtal och texter som eleven skrivit.
Härigenom får man en mycket mer mångfacetterad bild av vad eleven verkli- gen kan. Eleverna placeras in i nybörjarnivå, mellannivå eller avancerad nivå. I Skolverkets referensmaterial (2000) Att undervisa elever med svenska som andraspråk har man gjort en sammanställning över vad som krävs för de olika nivåerna. (Bilaga 1). Samma nivågruppering hittar vi i Två flugor i en smäll (Bergman m.fl., 1999). Här har man också gjort en bedömningsmall för elevtexter.
En god hjälp för att analysera elevens språkförmåga är performansanalys. Performansanalys innebär att man fokuserar på vad barnen/eleverna kan i svenska och hur de använder språket. När det gäller de yngsta barnen, som kanske inte börjat producera skrivna texter ännu, kan man ta bandspelaren till hjälp. Barnet kan få berätta utifrån en bildserie och man skriver sedan ut be- rättelsen och analyserar språknivån. För de lite äldre eleverna ser man mycket tydligt vad som händer med språket, om man bryter ner den skrivna texten i ordklasser, ser på bisatser, ordföljd, böjningsformer o.s.v. Att analysera en elevs text varje termin är en mycket god hjälp för att se den språkliga utveck- lingen. En text som först ser torftig ut, kan vara mycket ”bättre” än första anblicken gör gällande, när man väl brutit ner den. Ibland är det kanske for- mellt fel, men logiskt rätt och alltså en del i utvecklingen till en ”riktig” svenska. Genom analysen hittar man den utvecklingsfas där eleven språkligt befinner sig och den är alltså en god hjälp, för att hitta rätt nivå på undervis- ningen för att barnets språk ska utvecklas.
Att samla exempel på elevens skrivna material då och då är en enkel jämförelsemetod, som visar på elevens språkliga utveckling. Detta går att an- vända även om man inte hinner djupanalysera varje enskild text. Det är också roligt för barnet att få ett samlat material när det lämnar skolan, så att både barnet och föräldrarna ser att en utveckling skett.