Om man kan få ut så mycket (pedagogiska vinster, entusiasm och aktivitet) av att utgå från elevernas intresse, TV, kan man undra varför vi inte gör det oftare.
Skolan har i huvudsak varit mycket kritisk till massmedia och populärkul- tur. Genom att dela upp kultur i högt och lågt, bildat och vulgärt i klassrum-
met fullföljer vi lärare enligt Holmberg (1994) en lång historisk tradition. Den ska vi inte gå in djupare på här. Vi kan bara konstatera att det fortfarande finns en stor tveksamhet hos många lärare inför användadet av medierna som ett pedagogiskt hjälpmedel. Ett stort problem är de ökande klyftorna mellan olika åldrar. I Ungdom och media skriver Bjurström att det inte räcker med att bara tala om generationsklyftan - nu kan vi snarare använda ordet ålder- segregation (Holmberg 1994). Även inom en syskonskara kan man se stora skillnader.
De elever som vi har på högstadiet befinner sig i sin ungdomstid. Denna period har en social, psykologisk och kulturell särprägel och enligt de flesta sociologer tenderar den att bli allt längre. Puberteten inträder tidigare och i och med att skoltiden har förlängts tar det längre tid innan ungdomar tar ett ekonomiskt ansvar och kan vara delaktiga i samhället på andra sätt. Ungdo- marna befinner sig i en ”marginalposition” - ett begrepp som innebär att en människa befinner sig mellan två grupper utan att riktigt höra hemma i någon (Holmberg 1994).
Detta skapar ett avstånd till vuxenvärlden och kan leda till osäkerhet och känslomässig instabilitet. Ungdomarna kan ha svårt att känna sig delaktiga och finna mening i tillvaron. Samtidigt vet ungdomar idag väldigt mycket om vuxenvärlden - så kallat i förväg vetande enligt Ziehe (Holmberg 1994). I den meningen är barn/ungdomar idag ”vuxnare” än de var förr. Massmedia spelar en betydande roll när det gäller förmedlande av denna kunskap.
Vårt samhälle är ålderssegregerat. Det är stor skillnad mellan genarationer såväl fysiskt, psykiskt som kulturellt. Det märker vi inte minst som lärare. Även om det inte skiljer mer än 10-15 år i ålder mellan lärare och elev tittar vi oftast på helt olika TV-program och lyssnar på olika sorters musik med några få undantag. Detta kan tyckas vara ett problem särskilt om vi medger att me- dia spelar en mycket stor roll i barn och ungdomars liv. Massmedia tjänar som en förmedlande funktion mellan olika världar. Genom bland annat TV kan vi få gemensamma upplevelser som vi kan diskutera och kommunicera kring. Om vi lärare tittade på samma filmer och TV-program torde vi ha bättre förutsättninagr att länka ihop deras verklighet med skolans (Holmberg 1994). Holmberg (1994) radar upp ett antal andra betydelsefulla uppgifter som medierna har:
• Barn och ungdomar kan genom media förstå och hantera sociala samman- hang som de inte kommer i kontakt med i kamratkretsen.
• I medierna kan ungdomar finna förebilder när den äldre generationens livs- stilar inte längre tilltalar dem.
• I medierna finns råmaterial för ungdomars sökande efter identitet - där finns stilar, mönster och livsutkast som kan utprövas.
• Medierna kan hjälpa eleverna att bearbeta tankar och känslor.
Skolan ställs oftast i kontrast till medierna. Bristen på verklighetsanknytning i skolan är påtaglig medan handlingen i TV-programmen oftast har ett tydligt
formulerat mål eller en mening som hjälper ungdomarna att bearbeta motsä- gelser och inre spänningar. Denna verklighet har skolan svårt att skapa på egen hand.
Sammanfattning
Vi har i denna artikel berättat om ett arbetsområde som gett oss nya infalls- vinklar på vår pedagogiska verksamhet. Men det är inte metoderna som är nya. Vi har tidigare arbetat med både portfolio, skrivprocessen och kort- skrivning. För oss är det innehållet som är nytt. Vårt arbete med Det nya lan-
det utgick från eleverna och deras verklighet. Vi tog chansen att möta eleverna
kring en gemensam upplevelse. Vi tror att förutsättningarna för elevernas språkutveckling och kunskapsutveckling ökar om man i sin undervisning an- vänder sig av autentiskt material. Eleverna accepterar inte längre skolboks- kunskaper med förklaringen att de kommer att ha nytta av dem någon gång i framtiden. De behöver arbeta med sådant som engagerar dem och som bygger på deras egna erfarenheter. Därför är det vår uppgift att ta reda på den verklig- het som de lever i. Vill vi påverka deras attityder och värderingar måste vi kunna utgå från exempel som de kan känna igen sig i. I Det nya landet anser vi att en sådan gemensam utgångspunkt finns. Skolan är verkligheten. Där till- bringar våra elever större delen av sin vakna tid!
Skolan är en förberedelse för livet, säger lektor Barfot i ett svagt ögonblick, då han inte längre förmår giva våra frågor förnuftiga svar. Det var som tusan! Genmäler Ljung, ty i samtal med denne vår lärare i svenska språket använda vi gärna äktsvenska uttryck. Förberedelse för livet? Lever jag inte Lever jag inte just nu? Vem vet om jag lever i morgon? (Hjalmar Bergman; Jag, Ljung och Medarus 1923,
s.128)
Holmberg bekräftar den betydelse som vi tror att medierna - i vårt fall filmen
Det nya landet - kan ha i skolan genom att förse oss med gemensamma upple-
velser av autentiska händelser som vi kan diskutera. Film kan föra in en ”verk- lighet” i skolan som vi inte kan skapa inom skolans ram - en verklighet full av motsägelser precis som livet är. I läroplanen står det att vi ska ta upp kontro- versiella och viktiga ämnen som bl. a. våld, sexualitet, rasism, mobbing och jämställdhet. Gör man det på ett traditionellt sätt (strukurerat, avgränsat med hjälp av lärobok och fråga-svar-metoden) blir det gärna krystat och taget ur sin kontext. Eleverna har svårt att leva sig in i problemen om de presenteras på ett alltför abstrakt sätt. Här kan förutom skönlitteraturen även medierna och populärkulturen tjäna som ett ypperligt redskap. Det behöver inte innebära att vi tycker att det vi ser är bra. Även filmer av dålig kvalitet bör analyseras och diskuteras.
Den aktivitet och iver som genomsyrade lektionerna när vi jobbade med filmen var något nytt för oss. Tidigare hade eleverna varit ganska svåra att få med sig. De nationella proven hade även de tagit ut sin rätt. Nu visade eleverna på nya krafter. Många som tidigare varit passiva under lektionstid var
nu mycket angelägna om att få göra sin röst hörd och visa för lärarna vad de skrivit.
Nådde vi då upp till våra på förhand uppsatta mål? I dagens målstyrda skola talar vi mycket om alla de mål som ska uppfyllas av lärare och elever. När vi fokuserar så intensivt på dessa missar vi lätt processen och dessutom en hel del oförutsedda händelser på vägen. Händelser som på ett utmärkt sätt kan hjälpa eleverna att nå målen! Det ligger en stor fara i att blanda ihop mål och medel. Lärarna tenderar att vilja kontrollera även vägen fram till kunskapsmålen (genom t ex val av arbetssätt och stoff). Därmed missar vi också en av skolans viktigaste och svåraste uppgifter – att få eleverna delak- tiga i skolarbetet. Eftersom våra mål är kvalitativa krävs en djupare analys för att konstatera om vi uppnått dem eller inte eller snarare i vilken utsträckning vi har uppnått dem. Vi kan dock konstatera att färdighetsmålet i stort är upp- fyllt. Eleverna har alla kommit till tals i de mindre grupperna och genom de individuella skrivuppgifterna. De har blivit lite bättre på att lyssna på varandra och ta hänsyn till varandras åsikter vilket vi har lagt märke till genom frånva- ron av de annars ständigt återkommande konflikterna. Eleverna har i allra högsta grad använt sitt språk i ett för dem meningsfullt sammanhang. Det stora skrivmotståndet har varit som bortblåst. Eleverna var vana vid skriv- processen sedan tidigare. De ville genast ha respons av lärare och elever på sina texter. Elevernas lust att skriva var påtaglig och det var en av de viktigaste målen för oss.
Vi har genom att utgå från seriens rollfigurer och deras egenskaper lättare kunnat diskutera fördomar och stereotyper. Att eleverna har sett bortom det första intrycket av en människa ser vi i deras texter och det framgick även av diskussionerna. Det såg att människan har förmågan att förändras.
Massoud är full med fördomar om svenskar och inte bara det, han var också en envis, självupptagen och aggressiv person men Ali lyckades ändra det lite grand.
(Pojke åk 9)
De kunde också uttrycka att det finns onda och goda egenskaper inom t ex en etnisk grupp.
Alla svenskar är inte dåliga, det finns några som är bra, samma sak med utlän- ningar. Att alla människor är lika och det finns ingen skillnad mellan svenskar och utlänningar. (Flicka åk 9)
Det är inte ofta som elever och lärare, barn och vuxna kan uppskatta samma film eller TV-program. Man ställer sig onekligen frågan om vad det är i Det
nya landet som kan engagera över ålders- och generationsgränserna. Vi tror
att det beror på att alla människor kan känna igen sig i någon eller flera av personerna. Många av våra svenska filmer och TV-program utgår från den svenska kulturen eller en idealbild av den. ”Verkligheten” som skildras där är så olik våra elevers. Vi vill att våra elever ska ta till sig delar av vår kultur –
det kan de göra om vi möts på halva vägen som vi har kunnat göra genom Det
nya landet.
Det vi har berättat om är alltså varken avancerat eller nytt. Att vårt arbete nu lyckades så bra kan ha många förklaringar och vi har i denna artikel försökt ge några. Den främsta förklaringen tror vi nog är att vi vågade bryta gamla invanda mönster och att vi tog tillvara ett givet ögonblick för att locka fram engagemang och skrivlust hos våra elever. De tog initiativet och fick en möj- lighet att påverka hela processen. Belöningen för att vi vågar släppa på kon- trollen? Jo elever som känner sig motiverade och delaktiga i processen och som med liv och lust kastar sig in i formulerandets äventyr!
Litteratur
Bergöö, Kerstin, Jönsson, Karin, Nilsson, Jan: Skrivutveckling och undervis-
ning. Lund: Studentlitteratur 1997.
Ellmin, Roger: Portfolio: sätt att arbeta, tänka, lära. Göteborg: Gothia 1999 Holmberg, Olle: Ungdom och media. Lund: Studentlitteratur 1994.
Krashen, Stephen D.: Writing, Research, Theory and Applications. Oxford: Pergamon Press 1984.
Kursplaner för det obligatoriska skolväsendet. Stockholm: Utbildnings- departementet 1994.
Läroplanen för det obligatoriska skolväsendet. Stockholm: Utbildnings- departementet 1994.
Malmgren, Lars-Göran: Svenskundervisningen i grundskolan. Lund: Studentlitteratur 1988.
Molloy, Gunilla: Reflekterande läsning och skrivning. Lund: Studentlitteratur 1996.
Oliveira, Gunilla: PBL i språkundervisningen. Stockholm: Natur och kultur 1996.
Strömquist, Siv: Skrivprocessen. Lund: Studentlitteratur 1993.
Teleman, Ulf: Svenskämnet och svenskan, i Kulturpolitisk debatt 8. Språket och kulturen – utgångspunkten för en humanistisk förnyelse. Stockholm 1982.