Johan A. Lundin & Fredrik Nilsson
Det kan låta paradoxalt, men det sorgligaste intryck vi fingo var ej af deras smärta, utan af deras glädje, af deras förnöjsamhet, af den lycka som strålade ur deras ögon öfver att nu vända hem.1
Att bistå främlingar i behov av hjälp och skydd är en grundläggande norm i de flesta samhällen. I den judisk-kristna traditionen, bland flera andra, är det rent av ett moraliskt imperativ att hjälpa den Andre.2 Sverige utgör där-
vidlag inget undantag, men normen har fått en särskild kulturell laddning här. I en mindre studie om svenskt biståndsarbete, ”Sverige hjälper” – att fostra svenska folket till medvetenhet om sin egen storhet och andras liten- het, hävdar exempelvis genusvetaren May-Britt Öhman att normen sam- mantvinnats med en nationell självförståelse, en svensk nationell identitet, under 1900-talets andra hälft. Anledningen anses vara att Sverige, efter en vacklande hållning underandra världskrigets inledande år, ville framstå som en ansvarstagande samarbetspartner.3 Historikern Lina Sturfelt men-
ar emellertid att rötterna till denna nationella självförståelse kan spåras till första världskriget då svenska Röda Korset, i samarbete med svenska stat- en, stod för avgörande humanitära insatser.4 Flera av dessa insatser hade
en tydlig känslomässig klangbotten som gjorde det möjligt att göra an- 1 Svenska Dagbladet, 14/8 1915.
2 Conrad Lashley, “Towards a theoretical understanding”, Lashley, Conrad & Morri- son, Alison (red.): In Search of Hospitality. Theoretical perspectives and debates, Oxford
2000; Luke Bretherton, Hospitality as Holiness. Christian Witness Amid Moral Diversity,
Farnham 2010, s. 138. Uppfattningen om den behövande Andre formas av kulturella nor- mer och kan därmed variera i tid och rum.
3 May-Britt Öhman, ”Sverige hjälper. Att fostra svenska folket till medvetenhet om sin egen storhet och andras litenhet”, Tidskrift för genusvetenskap, nr 1 2008; jfr även Mika-
el Byström, Invandringens historia – från ¨folkhemmet¨ till dagens Sverige, Stockholm
2017, s. 24.
4 Lina Sturfelt, Eldens återsken: första världskriget i svensk föreställningsvärld, Lund
2008, s. 203-209, 254-255; jfr även Monika Janfelt, Stormakter i människokärlek: svensk och dansk krigsbarnshjälp 1917-1924, Åbo 1998.
En gränslöst svensk moral?
språk på en stark svensk moral, såsom transporterna av så kallade Liebes- gaben. Insatsen omfattade 1016 järnvägsvagnar med gåvor som skulle delas ut till krigsfångar i Ryssland respektive Tyskland.5 Organisationen
ansvarade dessutom för omfattande utväxlingar av skadade krigsfångar som också, vilket framgår i citatet ovan, förknippades med starka känslor. Utvecklingen i Sverige följde på så vis ett internationellt mönster; första världskriget resulterade i “a great humanitarian awakening” och hum- anitärt arbete ansågs spegla nationernas moraliska styrka.6
Även om idén om en överlägsen svensk moral kan spåras till första världskriget så saknas det kunskap rörande de emotionella praktiker som gjorde det humanitära arbetet möjligt. Bristen på kunskap är anmärk- ningsvärd eftersom känslor bidrar till att ge humanitära insatser en mor- alisk laddning.7 Syftet med denna artikel är därför att undersöka hur ar-
betet med krigsfångar färgades av emotionella praktiker. Genom att stud- 5 Ernst Didring, Sveriges hjälp till krigsfångarna: berättelse över Svenska Röda Korsets Hjälpkommittés för Krigsfångar verksamhet under åren 1915-1919, Stockholm 1920.
6 Julia Irwin, Making the world safe: the American Red Cross and a nation´s humani- tarian awakening, New York 2013.
7 jfr Liisa H. Malkki, The need to help: the domestic arts of international humanitari- anism, Durham 2015.
Bild 1: Ryska krigsinvalider ombord på invalidtåg 1915. Fotograf okänd, Trelleborgs museum.
Johan A. Lundin & Fredrik Nilsson
era det humanitära arbetets emotionella praktiker avser vi att blottlägga hur moral uttrycktes och förhandlades. Vi utgår inte från att den svenska moralen är särskilt god eller gränslös, utan vi avser snarare att problema- tisera hur denna föreställning tog form. Artikeln ställer två övergripan- de frågor: 1. Vilka emotionella praktiker använde Svenska Röda Korset i syfte att mobilisera för det humanitära arbetet? Här bör det påpekas att känslor inte betraktas som överhistoriska och naturliga, utan som förhandlingsbara sociala handlingar8; 2. På vilka sätt gav de så kallade
kärleksgåvorna givaren en möjlighet att göra anspråk på en moralisk po- sition? Frågan knyter an till gåvans kulturella laddning: En gåva kräver en gengåva, eller ett tecken på tacksamhet, vilket samtidigt innebär att givaren, i social eller moralisk mening, intar en överordnad position.9
Med utgångspunkt i detta undersöks hur Svenska Röda Korset under arbetet med kärleksgåvor sökte efter tacksamhetens tecken och därmed bekräftelse på en moralisk position.
I teoretisk mening inspireras vi av ett performativt perspektiv på käns- lor och moral. Utgångspunkten är att känslor måste iscensättas (munt- ligt eller skriftligt), förkroppsligas eller materialiseras för att tillskrivas ett moraliskt värde.10 Det performativa perspektivet gör det sålunda möjligt
att förstå hur känslor görs, uttrycks, och därigenom även hur ett etiskt jag uttrycker eller gör anspråk på en moralisk position.11 Artikeln utgår till
största delen från tidskrifter, tidningar och arkivmaterial, vilket innebär att vi undersöker emotionella praktiker i skriftlig form. Vi menar dock att det är möjligt att försiktigt närma sig det faktiska känsloarbetet genom detta material. Vi inleder med en kort presentation av Svenska Röda Kor- set och transporterna av krigsfångar. Därefter vidtar analysen av trans- porternas och gåvornas emotionella praktiker.
8 jfr Monique Scheer, “Are Emotions a Kind of Practice (and Is That What Makes Them Have a History)? A Bourdieuian Approach to Understanding Emotion”, History and The- ory 51 (May 2012), 193-220, s. 203.
9 Marcel Mauss, Gåvan, Lund 1923/1997.
10 jfr Cheryl Lousley, “’With Love from Band Aid’. Sentimental exchange, affective economies, and popular globalism”, Emotion, Space and Society, Volume 10, 2014; jfr Sara
Ahmed, “Affective Economies”, Social Text, 79, Vol. 22, Nr 2, 2004, s. 121; Ahmed, “Not
In the Mood”, New Formations: A Journal of culture/theory/politics, Vol. 82, 2014, s. 194.
11 Jfr Scheer, 2012, s. 212; Fredrik Nilsson, “’Yet, they are still humans in need of help’. On humanitarian aid and moral performances”, Eldh, Christer & Nilsson, Fredrik (red.):
Fika, Hygge and Hospitality. The Cultural Complexity of Service Organisation in the Öre- sund Region. Göteborg 2019.
En gränslöst svensk moral?