Som 16-åring försökte Thompson ansöka om medlemskap i kommunist- partiet 1940. Rektorn på den skola där han studerade hade beslagtagit an- sökningen varpå Thompson polisförhördes, vilket blev slutet på hans för- sök att bli medlem i kommunistpartiet den gången.5 Bättre gick det 1942
samma år som han inkallades till militärtjänst och symboliskt nog, med tanke på hans kompromisslöshet samt polemiska eller rentav koleriska läggning, tjänstgjorde som pansarbilsbefäl. Väl tillbaka i England 1945 återvände han till Cambridge och avslutade universitetsstudierna för att sedan leda en volontärgrupp i Jugoslavien som byggde en järnväg.6 Er-
farenheterna därifrån gjorde ett djupt intryck och den positiva syn på det jugoslaviska samhället från 1947 var grundad inte minst på den kollekti- vism han upplevde. ”The values of a growing socialism are new values, those bound up in a cooperative ethic and in a new emphasis on man’s 3 E.P. Thompson, William Morris: Romantic to Revolutionary (London 1955).
4 E.P. Thompson, The Making of the English Working Class (New York 1982/1963).
5 Christos Efstathiou, E.P. Thompson: A Twentieth-Century Romantic (London 2015),
s. 17.
6 Dennis Dworkin, Cultural Marxism in Postwar Britain: History, the New Left, and the Origins of Cultural Studies (Duke University Press; 1997, s.18.
E.P. Thompson som historiker under förändrade politiska omständigheter
obligations to his neighbours and society.”7 På det personliga planet finns
ett brev bevarat som också ger vittnesbörd åt den entusiasm Thompson kände för det folkliga och kollektivistiska: ”What they [folket i Jugoslavien och Bulgarien] are doing just can’t be described and the spirit of the people was something I had imagined in day dreams, but was better than imagi- nation when seen in living fact.”8
Åter i England avslutade han sina studier i litteratur och historia och flyttade 1948 till Leeds för att arbeta med vuxenundervisning och då främst med litteratur. Han tillhörde den 1946 bildade ”The Histori- ans’ Group of the Communist Party” tillsammans med andra välkända historiker som Eric Hobsbawm, John Saville, Rodney Hilton och Chris- topher Hill. Gruppens betydelse är svår att underskatta för den framtida brittiska kulturhistorien och det historiefilosofiska tänkandet. Tillkom- sten av tidskriften Past and Present är till exempel en direkt effekt av his- torikergruppen.
Gruppen hade en relativt självständig existens i kommunistpartiet och sågs även med gillande av partiledningen. En bidragande orsak till det var att gruppen såg som sin huvudsakliga uppgift att falsifiera det som i deras ögon var borgerlig historieskrivning och lyfta fram en engelsk folklig tradition, vilket knappast stötte på något motstånd från partiet. Hobsbawm ser 1978 tillbaka och beträffande relationen till partiet skriver han:
We were or tried to be good communists, though probably only E.P. Thompson (who was less closely associated with the group than Dorothy Thompson [Dorothy Thompson var maka till E.P. Thom- pson] was politically important enough to be elected to his District Party Committee. The party seemed quite satisfied with our work.9
Vid ett annat tillfälle hade han i en intervju beskrivit det litet annorlun- da. Han och de andra partimedlemmarna var förhindrade att skriva om tiden efter bildandet av den kommunistiska rörelsen. Därmed kunde inte 1900-talets historia studeras och självfallet inte Sovjetuninonens historia.10
7 E.P. Thompson,”Omladinska Pruga”, i E.P. Thompson, (red.), The Railway: An Adven- ture in Construction (British-Yugoslav Association; 1948), 2f. citerat ur, John McIllroy,
”Another Look at E.P. Thompson and British Communism, 1937-1955”, Labour History,
2017, vol. 58, nr 4, 506-539, s. 515.
8 E.P. Thompson, Letter, u.å., Marxist International Archive, https://www.marxists.org/ archive/thompson-ep/letter.pdf
9 Eric Hobsbawm, “The Historian’s Group of the Communist Party”, i Mauric Cornforth (red.), Rebels and Their Causes: Essays in Honour of A.L. Morton (London 1978), s. 28.
Nils Andersson
Thompsons aktivitet i gruppen var som Hobsbawm konstaterade inte speciellt hög men det berodde inte bara på att han var den mest politiskt aktive av medlemmarna utan också för att han inte var historiker vid den tiden.
Grundarna av historikergruppen bestod främst av kommunistiska historiker som gått med i partiet under 1930-talet då folkfrontsstrategin var rådande inom den kommunistiska världsrörelsen. Strategin utveck- lades för att via en allians mellan kommunister och socialdemokrater, men även mellan arbetarklassen och andra klasser, bemöta fascismen. I linje med detta låg historikergruppens syn på kommunistpartiet som ”arvtagare” till den engelska demokratiska traditionen och gruppen ar- betade med att begreppsliggöra en speciell typ av engelskhet vilket bland annat tog sig uttryck i teorin om engelsmännens ”lost rights” – folkets ursprungliga rättigheter hade berövats det.11 Detta är ett tema som väl
känns igen i Thompsons skrifter från tidigt 1950-tal och framåt. Thomp- son citerar med gillande en text av William Cobbett från 1807 där denne lyfter fram folkets ursprungliga rätt till en fri press:
If there ever was in the world a thing completely perverted from its original design and tendency, it is the press of England; which instead of enlightening does, as far as it has any power, keep the people in ignorance; which instead of cherishing notions of liber- ty, tends to the making of the people slaves”.12
Thompsons Morrisbok var en del i kommunisternas arbete med att ut- veckla en speciell engelskhet i form av en för England unik revolutionär tradition.13
Betonandet av folket kom onekligen att inkräkta på klass såväl hos Thompson som hos de andra historikerna. I The Making, till exempel, samlar Thompson olika klasser och sociala skikt under ett och samma tak, vilket leder till att det blir oklart vad som kännetecknar arbetarklas- sen vid 1830-talet då Thompson menar att den har formerats. Att arbe- tarklassen var närvarande vid sin egen tillkomst kan starkt ifrågasättas eftersom de beståndsdelar som av Thompson räknas som avgörande för arbetarrörelsens klassmedvetande härrör snarare ur den liberala borgar- klassen än de underordnade klasserna eller skikten i det engelska sam- Hobsbawm” i desamma (red.), Visions of History (New York, 1984), s. 33f.
11 Dworkin (1997), s. 23.
12 E.P. Thompson, The Struggle for a Free Press (London 1952), s. 5.
13 “Thompson’s interest in Morris was part of a larger Communist project to create an English revolutionary tradition.” Dworkin, (1997), s. 22.
E.P. Thompson som historiker under förändrade politiska omständigheter
hället. Tom Paine är den enskilt viktigaste personen i Thompsons his- torik och något förvånande får John Bunyan en framskjuten position: ”Pilgrim’s Progress is, with Rights of Man one of the two foundation texts of the English working-class movement.”14 Det är på ett sätt självklart ef-
tersom det som föregick arbetarklassens tillblivelse måste vara något an- nat än arbetarklassen.
Historikergruppens relativt fria ställning i kommunistpartiet visade sig också i att medlemmarna inte följde den av Sovjetunionen påbjud- na historiska och dialektiska materialismen. Historiefilosofiskt gjorde de inte mycket väsen av sig utan arbetade på som historiker. Marx och Eng- els texter var något som lästes och diskuterades. Kapitalets framställning av kapitalismens ursprung tjänade som modell för historikerna liksom de historiematerialistiska grundpostulaten, men som en yttre ram för de historiska händelserna. Maurice Dobbs arbete om kapitalismens utveck- ling var avgörande för historikergruppen. ”Dobb opened up and pione- ered a historiography to which all the Communist Party historians owed a substantial debt”.15
Förordet till Marx’ Till kritiken av den politiska ekonomin kom att bli en av den traditionella Sovjetmarxismens grundläggande texter beträf- fande den historiska utvecklingen som bestämd av motsättningen mel- lan produktivkrafter och produktionsförhållanden. På ett övergripande plan tjänade förordet även för historikergruppens medlemmar som ett grundantagande. Men när det kom till konkreta analyser stödde de sig mer på Marx historiefilosofi som den i koncentrerad form framställdes i Kommunistiska manifestet: ”Alla hittillsvarande samhällens historia är klassakampens historia.”16 Deras vetenskapliga realism fick dem också att
betrakta förordets historiefilosofi som alltför abstrakt med försumbart in- flytande på historikerns praktik.
Den ekonomiska determinismen var också tydligt uttalad i Sovjet- marxismen där basen formade såväl samhällen som individer. Här finns en tydlig skillnad mellan Thompson före och efter 1956. Thompson för 1963 en kortfattad men explicit och salvelsefull polemik mot ekonomisk determinism i förordet till The Making. Thompson är kanske litet polem- iskt raljant när han lättsinnigt skriver att ”class happens when some men, 14 E.P. Thompson (1982), s. 31.
15 Bill Schwarz, “The People in History: The Communist Party Historians’ Group, 1946-1956”, i Richard Johnson, Gregor McLellan, Bill Schwarz & David Sutton (red),
Making Histories: Studies in History-Writing and Politics (London 1982), s. 50.
16 Friedrich Engels & Karl Marx, Det kommunistiska partiets manifest (Stockholm,
Nils Andersson
as a result of common experiences (inherited or shared), feel and artic- ulate the identity of their interests as between themselves”.17 Här blir det
inte enbart en kritik av ekonomisk determinism utan också en kritik mot dem som hävdar att det finns lagbundenheter i historien – slumpen blir den avgörande faktorn. Den raljanta tonen och även det slumpmässigas påverkan mildras av att erfarenheten bestäms av produktionsförhållan- den, på klassnivå. Om Thompson här tog ett kliv mot Sovjetmarxismen så tar han ett kliv tillbaka genom att införa klassmedvetandet som bear- betar erfarenheten och detta sker genom kultur, idéer, värderingar och i institutionella former och fortsätter med en direkt polemik mot ”the par- ty, sect”.18 Klassmedvetandet kan aldrig deduceras ur klassförhållandena
och därmed kan inte en viss klass eller medlem av en klass tillskrivas ett medvetande som den borde ha, givet klassens position i produktions- förhållandena.19 Tyvärr utvecklar inte Thompson sin syn på förhållan-
det mellan klass och klassmedvetande och han reviderar aldrig förordets principer och han förtydligar dem inte heller. Skillnaden mot Morrisbo- ken är att där förs ingen uttalad kritik mot ekonomisk determinism. Om Thompsons historiematerialistiska uttalanden var kortfattade ef- ter 1956 så kan samma sak sägas om perioden före 1956. Morrisboken är den första mer omfattande texten han skrev och förutom den var det häften och artiklar med mer samtida politisk anknytning som Thompson författade. En artikel om Morris är ett bra exempel på hans texter under 1940-talet och 1950-talet. Ett häfte om tryckfriheten är ett annat exempel, där han visserligen ger en historisk kontext till 1950-talets situation men det politiska är det centrala och övergripande. Lojaliteten mot kommunistpartiet och därmed Sovjetunionen är också med på ett thom- psonianskt sätt, dvs. inte ofta eller framskjutet utan mer i skymundan. ”A sexual murder merits several columns of suggestive details: a new work of art, an achievement of constructive labour, a Sovjet proposal for peace may not be mentioned at all.”20
Morris
Thompson var inte den förste kommunistpartimedlemmen att ta en ideo- logisk strid om Morris utan det gjorde R. Page Arnot, en av grundarna av 17 E.P. Thompson, (London 1982), s. 8.
18 E.P. Thompson, (London 1982), s. 10. 19 E.P Thompson (1982), s. 9.
E.P. Thompson som historiker under förändrade politiska omständigheter
det brittiska kommunistpartiet, då han 1934 publicerade William Morris: A Vindication.21 Författaren kritiserade att den kommunistiske aktivisten
Morris hade avlägsnats ur historieskrivningen. Den direkta anledningen till skriften var att 1934 hade en utställning om Morris öppnat på Victo- ria and Albert Museum. Öppningstalet hölls av den före detta och blivan- de konservative premiärministern Stanley Baldwin. Utställningen får ses som en utgångspunkt för Arnot som var kritisk till att inte bara högern utan också socialdemokratin försökte neutralisera Morris revolutionära hållning för att inkorporera denne i de egna traditionerna. Thompson som hade börjat arbeta med Morris under slutet av 1940-talet publicerade en artikel i samma anda 1951. Artikeln inleds med den utställning som Arnot skrev om, och Thompson hävdar att författare från socialdemokratin och högern hade försökt att tvätta bort det revolutionära hos Morris för att se- dan begrava honom:
On the opening of the William Morris Centenary Exibition at the Vicoria and Albert museum Mr Stanley Baldwin was engaged to deliver the funeral oration (which he accomplished without men- tioning Morris’ revolutionary opinions), and the bourgeoisie sat back in their chairs and sighed with relief. The thing had been done most decorously; there had been no obvious violence, no signs of struggle, no blood”.22
Thompson fortsätter begravningsmetaforen med att konstatera att det var inte nog med att begrava Morris. Bourgeoisien hade inte ”finished with William Morris yet. Having buried him, the next thing to do was to res- urrect him, this time as an angel.” Arbetet med att gräva upp Morris hade länge pågått inom socialdemokratin, men bourgeoisien var inte nöjd med det arbetet eftersom socialdemokratin inte hade lyckats helt och hål- let, ”this was not exactly the guise in which the bourgeoisie wanted Mor- ris resurrected”.23 Felet var att den uppgrävd Morris inte hade funnit sin
”Paulus” vilket nu hade blivit åtgärdat.24 Åtgärden stod Lloyd Eric Grey
för med boken William Morris: Prophet of England’s New Order. Thom- pson upplyser oss om att ”lämpligt nog” är författaren från USA och att ”bourgeoisiens” press gav boken ett varmt mottagande, åtminstone den del av den som fortfarande uppmärksammade böcker.25
21 Robin Page Arnot, William Morris: A Vindication (London 1934).
22 E.P. Thompson, ”The Murder of William Morris”, Arena, 2:7 (1951), s. 12.
23 Thompson (1951), s. 12. 24 Thompson (1951), s. 14.
Nils Andersson
Rapsodiskt avverkar Thompson socialdemokratins försök att föra in Morris i deras fålla för att med mer än en tredjedel av artikeln visa hur även högern försöker avlägsna det kommunistiska och marxistiska hos Morris. Greys försök består framför allt i att försöka separera Morris från Marx. Morris tog moralisk ställning vilket på något sätt skulle göra ho- nom till en icke-marxist. Marx ekonomiska läror skulle vara något som Morris inte skulle ha ägnat sig åt.
Intentionen bakom Morrisboken är som sagt att infoga Morris i det brittiska kommunistpartiets tradition. Återigen är det aktivisten Thomp- son som hållit i pennan och det framgår av ändringar i upplagorna att det politiska var viktigt för Thompson. I den andra upplagan hade det revolu- tionära som till exempel dubbelmakt, folkliga resningar och inbördeskrig i Morris politiska strategi tonats ned. Till detta kom också att Thompson i Morrisboken från 1955 porträtterade en Morris som var totalt avvisande till reformismen.26 Det senare är nedtonat i den andra utgåvan då Thom-
pson blivit medlem i Labourpartiet eller snart skulle bli det. På det poli- tiska planet fanns det med andra ord en skillnad 1955 mellan Thompson och kommunistpartiet. Det revolutionära var något som kanske inte för- svårade inlemmandet av Morris i kommunistpartiets tradition men väl i dess politiska strategi under 1950-talet. Då hade reformismen i partiet blivit officiell i och med det 1951 antagna The British Road to Socialism. Boken är ingen uppvisning av vare sig kommunistpartiets officiella fi- losofi eller historikergruppens historiematerialism. Inga resonemang om bas och överbyggnad förs och begrepp som produktivkrafter och pro- duktionsförhållanden lyser också med sin frånvaro. En tendens till inter- textualism är i stället närvarande i Thompsons praktik. Thompson beto- nar i förordet att han placerar in Morris i hans tid.27 Kontextualiseringen
innebär inte att det är sociala faktorer som tas upp utan det är en genom- gång av de romantiska poeternas dikter och Ruskins samt Carlyles texter. En kontextualisering till det sociala är inte helt frånvarande i boken. De romantiska poeterna ses som revolutionärer mot samtiden vilken vände dem ryggen. I ett stycke radar Thompson upp politiska missför- hållanden för att sedan relatera detta till Shelley. ”This overpowering evil was ever-present to Shelley’s senses: it was the real material of ’England in 1819’.”28
ett led i kampen mot den amerikanisering som kommunisterna förde i England. 26 Perry Anderson, Arguments within English Marxism (London 1980), s. 185-189.
27 Thompson (1955), s. 7. 28 Thompson (1955), s. 33.
E.P. Thompson som historiker under förändrade politiska omständigheter
Gestaltandet av Morris sker till stor del med hjälp av omdömen av personer i Morris närhet, brev, dagboksanteckningar och Morris litterä- ra produktion. Biografin är således mer en mikrohistoria som bygger på subjektiva källor än en beskrivning av Morris i hans sociala samtid. Det senare är inte frånvarande men underordnat. Genomgående i boken är Morris fientlighet mot den victorianska kulturen men det är få koppling- ar och beskrivningar till den som görs och ofta med citat och karaktä- rer hämtade från Charles Dickens romaner. För att förstå Morris, menar Thompson, krävs en beskrivning av de romantiska poeterna dikter efter- som dessa hade en stor påverkan på Morris utveckling. Bokens inledande rader ägnas åt romantikerna:
William Morris was born in March, 1834 – ten years after the de- ath of Byron, twelve years after Shellely’s death, thirteen years after the death of Keats [...] the Romantic Revolt Romanticism was bred into his bones, and formed his early consciousness.29
Han fortsätter med att skriva att en studie om revolutionären Morris nöd- vändigtvis måste börja med ”the Romantic revolt in poetry”. När Morris kom i kontakt med socialister 1882 var det romantikernas kritik av sam- hället som förmedlade kontakten och i mötet mellan dem förvandlades romantikern Morris till revolutionären Morris.30
Två viktiga vändpunkter i Morris liv tar Thompson upp. Morris var med och grundade det prerafaelitiska broderskapet tillsamman med li- kasinnade. De hade ställt sig uppgiften att föra ett heligt krig mot samti- den. Dock saknades en klar uppfattning om hur det skulle kunna gå till. Thompson hämtar en krigsmetafor från poeten Arthur Hugh Clough, ”slagfältet”. Prerafaeliterna hade inte funnit sitt slagfält än och många av dem desillusionerades. Men efter att Morris och en god vän besökt kyrka efter kyrka i Normandie såg de lösningen:
Under the influence of the high excitement cast upon their minds by the medieval cities and towns of France, the decision seemed simple. Here were achievements which the Gradgrinds would ne- ver be able to equal. It must be their vocation to add their contri- bution to the beauty of the world.31
Här finns ett idealistiskt drag hos Thompson som blir ännu tydligare vid den andra vändpunkten, då Morris efter en lång period av håglöshet åter- 29 Thompson (1955), s. 15.
30 Thompson (1955), s. 16. 31 Thompson (1955), s. 57.
Nils Andersson
vinner framtidstron via de isländska sagorna. Framför allt i dem men också i dåtidens isländska samhälle ser Morris en möjlighet till föränd- ring av samhället:
The literature of the the North provided him with a quite new me- asure of value to set beside his own age. Just as Carlyle, Ruskin and Morris himself, had been enabled to critizise their own time by standing in the pre-capitalist ground of the Middle Ages, so now Morris could view his society from a new position.32
De många och långa utläggningarna om poesi som fyller funktionen av att inspirera Morris i en eller annan riktning bidrar också till det idealis- tiska draget i Thompsons analyser vid sidan om en kulturhistorisk mik- rohistora och en raffinerad historiematerialism.
Källmaterialet består, som tidigare nämnts, till stor del av dikter såväl skrivna av Morris som av andra, dagböcker, brev och hågkomster. Det är inte det omgivande samhället som Morris relateras till utan den närmaste kretsen av vänner och bekanta samt hans verksamhet som lyriker, konst- när och företagare. Detta görs utan att reflektera över materialets karaktär. Källmaterialet skiftar karaktär från 1880-talet då Morris blivit so- cialist och ledande partimedlem i olika organisationer. Källmaterialet speglar partiaktiviteten och källorna handlar om det dagsaktuella. Även under Morris socialistiska period är det i stor utsträckning det lilla som skildras. Det är ingen överdrift att hävda att Thompson håller sig på en individnivå. Brev utgör till exempel en stor del av källmaterialet även under den socialistiska perioden.
När fenomenet Morris ska förklaras sker det genom att Thompson grä- ver fram faktorer som kan ha format Morris erfarenheter. Men de teore- tiseras inte. Händelser, texter och erfarenheter läggs till varandra på ett närmast positivistiskt sätt där de antas tala för sig själva. Även i The Ma- king finns det en idealistisk ådra. Det är idéer som intar främsta rummer i boken och de som har idéerna ses inte så mycket som representanter för strömningar i tiden utan som representaner av sig själva. Styrkan med