Gymnastik var inget man kunde försörja sig på under den här tiden, efter- som idrotten löd under amatörreglerna fram till 1967. Men forskning har visat att idrotten kom att professionaliseras och kommersialiseras stegvis under 1900-talet.40 Redan 1948 hade bestämmelserna mjukats upp och
idrottare kunde få viss ersättning för sina insatser genom ersättning för resor och boende men även för utebliven arbetsinkomst. Det fanns även skillnader och motsättningar mellan olika idrotter. Historiken Karin Wikberg har visat att gymnastiklärare som undervisade vid skolor un- dantogs från krav på ekonomisk avhållsamhet och sågs som amatörer.41
Karin berättar att de aldrig betalade något för resorna och boendet. De var inkvarterade hos olika familjer eller i skolor – först i OS 1956 fanns det en Olympisk by och i samband med detta OS tror sig Karin minnas att de fick ersättning med 25 kronor om dagen. De fick även tävlingsklä- der. Karin berättar att de ”…fick en uniform vartannat år, kläder – snygga kläder för det mesta”. Särskilt minns hon kläderna inför sitt första OS som var ”… the new look…långa grå kjolar … och en liten jacka och en mockahatt – det var jättesnyggt…”.
Parallellt med gymnastiken utbildade sig Karin – först till farmaceut och sedan till gymnastikdirektör.
Det var nog på sommaren vi var i Basel. Jag och min kompis bröt ut därifrån för att åka till Paris på hemvägen… Jag hade börjat utbildningen då 1949–50 gick jag på praktik och så började teori- utbildningen på hösten 1949. 1 september 1950 började jag jobba i Örebro.
Det fanns 85 platser för farmaceuter i landet och hon blev placerad i Öre- bro 1950. Karin flyttade dit och jobbade som farmaceut i några år. Se- dan bestämde hon sig för att bli idrottslärare istället och fick då flytta tillbaka till Stockholm för att studera vid GCI. Karin hade funderat över att bli sjukgymnast, men då krävdes att man hade praktik på sjukhus. 40 Karin Wikberg, Amatör eller professionist? Studier rörande amatörfrågan i svensk tävlingsidrott 1903–1967, Stockholm 2005.
Susanna Hedenborg
Därför valde hon att bli idrottslärare istället. Utbildningen var tvåårig och var under större delen av 1900-talet könssegregerad. Enligt Susanne Lundvall och Jane Meckbach kom kvinnornas utbildning inom gym- nastiken att påverkas av den föreningsdrivna gymnastiken som karak- teriserades av rytmiska avspända rörelser, känslouttryck och estetik.42
Förutom gymnastik förbereddes de kvinnliga studenterna för kontors- och pausgymnastik. Karin avslutade sin utbildning på GCI 1954, men har hela livet varit intresserad av att fortsätta studera.
1954 gick jag ut GCI. Jag blev erbjuden en tjänst på ett universitet i Amerika i fysiologi. Jag skulle forska på halvtid och undervisa på halvtid, men jag vågade inte åka. Jag åkte till Finland istället och fick ett sådant där statsstipendium och studerade kvinnogymnastik.
Karin minns det som att turnéer och tävlingar främst ägde rum på som- maren och att det inte var svårt att få ledigt från arbetet om det skulle behövas.
Sedan fick vi ta semester. Allihop pluggade vi. Det var sjukgym- naster, sjuksköterskor, en var modellsömmerska – och jag som var farmaceut. Alla jobbade vi och tog semester när vi skulle tävla.
Att hon skulle avstå från utbildning eller arbete var inte aktuellt. Själv ta- lar hon om att hon var omgiven av kvinnor som arbetade och understry- ker att hennes mamma inte var någon hemmamamma och att hon själv inte heller längtade efter att bli någon sådan: ”Jag har aldrig haft någon hemmamamma och jag har aldrig drömt om att vara det själv heller.” Modern arbetade, som tidigare nämnts, på Handelsbanken och försörj- de sig och sina tre döttrar. Döttrarna togs delvis omhand av en flicka från Värnamo (därifrån modern kom), som bodde hos dem i Stockholm. Att Karin understryker att hon inte ville vara en ”hemmamamma” kan ha att göra med de idealbilder av kvinnor som fanns i mitten av 1900-talet. Perioden talas ofta om som ”hemmafruepoken” då kvinnor förväntades vara hemma och ta hand om familj och barn medan mannen arbetade. Samtidigt fanns det en dubbelhet i synen på kvinnor.43 Husmoderside-
alet var starkt men det fanns även ett ideal om yrkeskvinnan. Efter andra världskriget expanderade servicesektorn och kom att bli en viktig arbets- 42 Susanne Lundvall och Jane Meckbach Ett ämne i rörelse. Gymnastik för kvin- nor och män i lärarutbildningen vid Gymnastiska Centralinstitutet/Gymnastik- och Idrottshögskolan under åren 1944 till 199, Stockholm 2003.
43 Yvonne Hirdman, Med kluven tunga. LO och genusordningen, Stockholm 1998;
Ulla Wikander, Kvinnoarbete i Europa 1789–1950. Genus, makt och arbetsdelning,
Flickan med facklan
givare för kvinnor. Historikern Mats Greiff har beskrivit hur den ökande produktionen och konsumtionen ledde till att det fanns ett ökande behov i både offentlig och privat sektor av personer som kunde föra protokoll, skriva kontrakt, beslut och brev. Sekreteraryrket blev ett typiskt arbete för kvinnor under denna tid.44 För en enskild person kunde det innebära att
kvinnan tvangs välja mellan arbete och äktenskap.45 Men forskning har
även visat att det fanns andra möjligheter och ideal för de kvinnliga gym- nastikdirektörerna. Idrottshistorikerna Leif Yttergren och Hans Bolling analyserar svenska kvinnliga gymnastikdirektörers liv genom ett unikt material – en vandringsbok som de kvinnliga gymnastikdirektörerna fyllde i och skickade mellan varandra under flera år. 46 Där framkommer
hur gamla de var, vilken social bakgrund de hade, vad kom de att arbeta med, och om de gifte sig och fick barn. Yttergren och Bolling studerar förändring genom att utgå från två olika grupper: de som genomgick ut- bildningen 1891–1893 (25 stycken) samt de som utexaminerades 1932 (32 stycken). De visar att de som gick ut 1893 inte kunde kombinera giftermål och yrkeskarriär. Antingen valde de singelliv och arbete eller giftermål och hemmafruarbete. De gymnastikdirektörer som gick ut 1932 kunde däre- mot i större utsträckning kombinera giftermål och arbete. De visar även att det fanns en stark lojalitet till gruppen och yrkesvalet. Vidare framgår att flera av dem, i likhet med Karin, spenderade perioder utomlands.47
Karin gifte sig 1956 och efter OS i Melbourne flyttade hon tillbaka till Örebro tillsammans med sin man. Hon arbetade då som idrottslärare i realskolan. Från 1966 arbetade Karin på den nyinrättade Gymnastik- och idrottshögskolan i Örebro, som lärarutbildare. Hon undervisade även i gymnastik på kvällstid och skrev en lärobok. År 1970 fick hon tillsammans med Örebrokollegorna Kjell Grane och Anders Lind i uppdrag att leda Morgonpasset, ett gymnastikprogram på radio. Gymnastikprogram på radio hade en lång historia. Idrottshistoriken Peter Dahlén visar att re- dan 1925 förekom föredrag om gymnastik i programtablån.48 Från 1927
började man propagera för radiogymnastik efter amerikansk förebild och 44 Greiff, Mats, Kontoristen: från chefens högra hand till proletär: proletarisering, fe- minisering och facklig organisering bland svenska industritjänstemän 1840-1950, Lund
1992, s. 396ff.
45 I sin avhandling visar Karin Åmossa hur denna problematik kan finnas inom en in- divid och inte bara på samhällsnivå i hennes exempel om Birgit Påhlsson, Åmossa, 2004. 46 Yttergren och Bolling, 2016, s. 185–219.
47 Bolling och Yttergren, 2015, s. 1437–1455; Yttergren, 2019, s. 3–23.
48 Peter Dahlén, ”Morgongymnastiken i svensk radio 1929—1939”, Idrott, historia och samhälle (2005), s. 21–44; Peter Dahlén, ”Gymnastik för kvinnor i svensk radio
Susanna Hedenborg
1929 började utsändningarna med kapten Bertil Uggla. Radiotjänst tog sitt uppdrag om att upplysa om kroppslig hälsa på allvar. I Ugglas mor- gongymnastik utmärktes av militära kommandon och en stram hållning och därför kom även önskemål om andra former om exempelvis gymnas- tik utformad för kvinnor. Svaret blev husmorsgymnastik som leddes av kvinnliga gymnaster som betonade rytm och rörelse till musik. Gymnas- tik för kvinnor började sändas under dagtid med början 1935. Från 1945 sändes två olika morgonprogram med gymnastik för herrar respektive damer. Med tiden förändrades utformningen och hur dags programmet sändes, men folkhälsouppdraget fanns kvar.49
När Karin, Kjell och Anders sände Morgonpasset pågick programmet under 10 minuter varje morgon med flera repriser och de spelade in var sitt program var tredje vecka i Örebro. De höll i Morgonpasset under 17 år och Karin berättar att de fick många uppmuntrande brev och att när radio beslutade sig för att flytta programmet till Stockholm protesterade allmänheten och programmet flyttades tillbaka till Örebro.