En annan form av iscensättning av massornas teater, vilken inte präglas av hot och våld utspelar sig vid populärmusikens stora publikevenemang, då publiken kan leva ut sina känslor i musiken. Även denna sorts iscen- sättning har förändrat karaktär. Jag kan inte säga när publiken började skrika och svara artisterna, när dessa gjorde sexuellt utmanande gester eller på något särskilt sätt vände sig till publiken. Möjligen var det i sam- band med Elvis Presleys offentliga framträdanden 1955-58. Men, det var framför allt i samband med Beatles invasion av USA år 1964 som den unga – företrädesvis kvinnliga – publiken helt tog över. En del rockfors- kare menar att rockens publik genom att skrika så högt tog över makten över framträdandet och vände upp-och-ned på föreställningens maktor- dning när artisterna inte längre kunde höra vad de sjöng.42
Publikens känsloyttringar varierade beroende på musikgenre och på var och hur musiken framfördes. Så kunde punkkonserter resultera i våldsamheter när unga aggressiva män mätte sig med varandra, medan arenornas och festivalernas stora dansande publik i stället uttryckte gläd- je, beundran, inlevelse och utlevelse. Och det var en mäktig upplevelse att i samband med Hultsfredsfestivalerna känna hur marken gungade och böljade när den unga publiken hoppade till musiken.43
Massornas teater
Massornas teater kunde iscensättas på olika sätt och gestaltas i olika sce- narier. Det gemensamma var att folkmassan (re)agerade känslomässigt. Ofta förenades våld och glädje. Med sitt kollektiva och myllrande hand- lande kunde folkmassan för tillfället utmana samhällets hegemoniska makt, för att under den för- eller tidigindustriella tiden återetablera den förlorade balansen i samhället. Detta gällde både förindustriella matpro- tester och den tidiga industrialiseringsperiodens kamp mot strejkbryta- re. I samband med industrikapitalismens framväxt institutionaliserades och organiserades arbetarklassen, vilket påverkade massornas teater och
krati. Malmö 2019, kapitel 7 och där anförd litteratur.
42 Ian Inglis, ”’The Beatles Are Coming!’ Conjecture and Conviction in the Myth of Kennedys, America and the Beatles”, Popular Music & Society nr 2 2000
43 I samband med Hultsfredsfestivalen arrangerade Mats Greiff, Lars Berggren, Jonas Bjälesjö och jag under en följd av år konferensen Rock och samhälle. Se även Lars Berg- gren, Mats Greiff och Björn Horgby, red, Populärmusik, uppror och samhälle. Malmö 2009
Massornas teater
innebar att sättet att lösa konflikter förändrades. 1917 års potatiskravaller visar hur förhandlingsmomentet fick allt större roll, men också att arbe- tarrörelsen till stor del kunde kontrollera massan.
Detta bidrog till att massornas teater fick en annan karaktär än tidi- gare. För det första fick den utlopp i samband med bataljer mellan iden- titetsgrupper som rasister och antirasister, där motsättningarna rörde starkt känslomässigt förankrade övertygelser om att den egna gruppen agerade rättfärdigt och legitimt. För det andra gestaltades den ibland när folkmassor utifrån sin kollektiva identitet samlades för att leva sig in i en underhållningsaktivitet – som elitfotboll och stora musikevenemang. Då uttrycktes en lång rad av palettens känslor. Fotbollshuliganerna förenade identifikationen med laget – och firman – med ett machoaktigt hand- lande på och utanför fotbollsläktarna, där man samtidigt kunde uppleva glädje och stolthet och få utlopp för aggressiva och våldsamma känslor styrda av rollförväntningar och oskrivna regler om hur man själva, laget och motståndarna borde handla. Samtidigt anknöt både huliganerna och publiken vid musikevenemangen till tidigare former av massunderhåll- ning. I massornas teater förenades nästan alla känslor.
Massornas myllrande teater uppkom lättast när iscensättningen var re- lativt oorganiserad och när det saknades en styrande organisation. Arbe- tarrörelsens framväxt skapade därmed ett trendbrott. Det är talande att massornas teater då utvecklades av grupper som inte var så välorganise- rade och/eller i sammanhang utanför den organiserade rörelsens kon- troll. När konfrontationerna mellan identitetsgrupper ledde till våldsam- heter var dessa troligen en del av organisationernas våldskapital.
Referenser
Åke Abrahamsson, Ljus och frihet till näringsfång. Om tidningsväsendet, ar-
betarrörelsen och det sociala medvetandets ekologi – exemplet Stockholm 1838-1869. Stockholm 1990
Michail Bachtin, Rabelais och skrattets historia. Francois Rabelais’ verk och den
folkliga kulturen under medeltiden och renässansen. Uddevalla 1986
Lars Berggren, Mats Greiff och Björn Horgby, red, Populärmusik, uppror och
samhälle. Malmö 2009
Håkan Blomqvist, Potatisrevolutionen och kvinnoupploppet på Södermalm 1917.
Ett historiskt reportage om hunger och demokrati. Stockholm 2017
Björn Horgby
Studies. Forskningsfältet social och politisk konfrontation på frammarsch i Skandinavien”, Scandia nr 1 2015
Peter Burke, Folklig kultur i Europa 1500-1800. Malmö 1983
Peter Burke, En kung blir till. Myter och propaganda kring Ludvig XIV. Stock- holm 1996
Louis Chevalier, Laboring Classes and Dangerous Classes in Paris During the
First Half of the Nineteenth Century. New York 1973
Richard Cobb, The Police and the People. French Popular Protest 1789-1820. Oxford 1972
Hugh Davis Graham & Ted Robert Gurr samt Richard Maxwell Brown, Vio-
lence in America. Historical and Comparative Perspectives. New York 1969
Christer Ericsson, Björn Horgby & Bill Sund, Fotboll, kommersialisering,
demokrati. Malmö 2019
Arlette Farge, Livets sköra tråd. Våld, makt och solidaritet i 1700-talets Paris. Stockholm 1989
Clifford Geertz, The Interpretation of Cultures. New York 1973
Herbert S Gutman, Work, Culture, and Society in Industrializing America. Es-
says in American Working-Class and Social History. New York 1976
Björn Horgby, Den disciplinerade arbetaren. Brottslighet och social förändring i
Norrköping 1850-1910. Stockholm 1986
Björn Horgby, Surbullestan. Stockholm 1989
Björn Horgby, Egensinne och skötsamhet. Arbetarkulturen i Norrköping 1850-
1940. Stockholm 1993
Ian Inglis, ”’The Beatles Are Coming!’ Conjecture and Conviction in the Myth of Kennedys, America and the Beatles”, Popular Music & Society nr 2 2000 Ingemar Johansson, Strejken som vapen. Fackföreningar och strejker i Norr-
köping 1870-1910. Stockholm 1982
Roger Johansson, Kampen om historien. Ådalen 1931. Sociala konflikter, histo-
riemedvetande och historiebruk 1931-2000. Stockholm 2001
Jan Jämte, Antirasismens många ansikten. Umeå 2013
Rolf Karlbom, Hungerupplopp och strejker 1793-1867. Lund 1967 Gustave Le Bon, Massornas psykologi. Stockholm 1912
Emmanuel Le Roy Ladurie, Karnevalen i Romans. Från Kyndelsmäss till Askons-
dag 1579-1580. Stockholm 1982
Hans Medick “Plebeian Culture in the Transition to Capitalism”, Raphael Sam- uel & Gareth Stedman Jones eds, Culture, Ideology and Politics. Essays for
Eric Hobsbawm. London 1982
Massornas teater
ie av politiskt våld i mellankrigstidens Sverige. Malmö 2010
Magnus Olofsson, Kravallen som kom bort. Berättelsen om 1902 års rösträttsk- ravaller i socialdemokratisk historieskrivning”, Mats Greiff & Roger Johans- son red, I ständig rörelse – mellan arbete, kultur och didaktik. En vänbok till
Lars Berggren. Malmö 2016
Lars Olsson & Lars Ekdahl, ”Klass i rörelse. Arbetarrörelsen i svensk samhäll-
somvandling.”, Arbetarhistoria nr 1-2 2002
Bryan D Palmer, A Culture in Conflict. Skilled Workers and Industrial Capital-
ism in Hamilton, Ontario, 1860-1914. Montreal 1979
Birgit Petersson, Den ’farliga’ underklassen. Studier i fattigdom och brottslighet i
1800-talets Sverige. Umeå 1983
Paul A Pickering, ”Class Without Words: Symbolic Communication in the Chartist Movement”, Past & Present nr 112 1984
James F Richardson, Urban Police in the United States. Port Washington, NY 1974 George Rudé, The Crowd in History. A Study of Popular Disturbances in France
and England, 1730-1848. London 1995
William H Sewell, Work and Revolution in France. The Language of Labor from
the Old Regime to 1848. Cambridge 1980
Gareth Stedman Jones, Language of Class. Studies in English Working Class His-
tory 1832-1982. London 1983
John Stevenson, “Social Control and the Prevention of Riots in England, 1789- 1829”, A P Donajgrodzki ed, Social Control in Nineteenth Century Britain. London 1977
E P Thompson, The Making of the English Working Class. New York 1964 E P Thompson, Herremakt och folklig kultur. Stockholm 1983
Charles Tilly, Louise Tilly & Richard Tilly, The Rebellious Century 1830-1930. Cambridge, Mass 1975
Charles Tilly, The Politics of Collective Violence. Cambridge 2003 Erik Wijk, Göteborgskravallerna och processerna. Stockholm 2002