Max Adler publicerade många artiklar och böcker om marxismen och oftast var han då upptagen av relationen mellan Kant och Marx, för att uttrycka det förenklat. Han menade att det föreligger en parallell i tan- kegångarna mellan Kant och Marx, och denna parallell står att finna i deras kritiska metod. Det som är kärnan i denna är att de båda menar att i själva kunskapsakten finns inget böra, skillnaden mellan falskt och sant är inte densamma som mellan ont och gott. 3 Detta visar, enligt Adler, att
det inte går att grunda socialvetenskapen i Kants praktiska filosofi, dvs i den del där Kant diskuterar moralfrågor. Såväl Kant som Marx är överens om att börat inte hör hemma i en kunskapsteoretisk undersökning. Han 1 För en bakgrundsteckning se, Olausson, Lennart, Demokrati och socialism. Austro- marxismen under mellankrigstiden. Lund 1987
2 En bild av Max Adlers gärning ges av Pfabigan, Alfred., Max Adler: eine politische Biographie. Frankfurt 1982
3 Det var många teoretiker som vid sekelskiftet 1900 brottades med likartade frågor när det gäller samhällsvetenskapen, exempel på sådana personer är Max Weber och Axel Hägerström.
Kant och historiematerialismen
slår vidare fast att det böra som framträder i det teoretiska har ingen egen lagbundenhet, utan består i inget annat än det allmänna etiska omdömet. Om det skall finnas en vetenskap om människan och hennes aktiviteter och om det skall finnas en koppling till ett entydigt vetenskapsbegrepp, så måste den vara lik naturvetenskapen.
Allt tänkande som faller utanför vetenskapen om människan är an- tingen etik eller estetik, men det kan också vara filosofi. Det som sär- skiljer naturvetenskapen från humanvetenskapen är att den ena studerar det naturliga varat och den andra det sociala varat. För att uttrycka det kort, det är den församhälleligade människan som är medelpunkten för humanvetenskapen.4
Detta är ett tema som Adler diskuterar i sitt tyngsta teoretiska verk, Kausalitet och teleologi i striden om vetenskapen, vilket publicerades 1904. Adler försöker fördjupa innebörden i tesen om den församhälleli- gade människan. Han är tydlig med att man inom samhällsvetenskapen måste utgå från den enskilda människan, samtidigt som man måste förstå att hon är församhälleligad. Människan är social, inte för att hon bor och lever i samhällen, utan hon kan leva i samhällen på grund av att hon re- dan i sitt medvetande är social.
Den grundläggande lagbundenheten i mänsklighetens liv är norm- mässigheten. Normen är att betrakta som det kunskapskritiska uttrycket för den sociala beskaffenheten. För att förklara sig här hänvisar Adler till Kants skrift från 1784, Idé till en allmän historia ur världsmedborgerlig mening. Jag skall strax vända mig till Kants skrift för att utröna vad det är som Adler syftar på.
Det är inte så konstigt att Adler hänvisar till ett historiefilosofiskt arbe- te av Kant, snarare än att gå in på dennes tre kritiska arbeten, därför att för Adler var den materialistiska historieuppfattningen grunden i marx- ismen. I sin bok Marxistiska problem från 1913 diskuterar han bland an- nat den tyske socialdemokraten Karl Kautskys uppfattning. Denne hade menat att etiken skall ha en naturvetenskaplig grundval, något som Adler inte kan instämma i. Han menar i stället att vi beträder ett helt annat om- råde när vi går över till etiken än det där vi betraktar varat och skeende- na i världen. Då befinner vi oss inom kunskapens område, den teoretis- ka erfarenhetens. Går vi däremot över till etikens område och betraktar börat, då tar vi ställning till saker och ting. Detta innebär att vi i detta sammanhang är ställningstagande varelser, ställningstaganden som leder 4 Jag kommer i denna text omväxlande tala om samhällsvetenskap, socialvetenskap och humanvetenskap och låta för enkelhets skull dessa tre termer stå för samma sak.
Lennart Olausson
till handlingar. Då rör det sig helt enkelt om praktisk erfarenhet och om viljan, som är central inom etiken; den är god eller ond. Det finns två etis- ka grundproblem, det ena rör förpliktelsens fenomen och det andra det sedliga idealet. Dessa grundproblem inom etiken kan vi inte lösa genom att hänvisa till en kausal förklaring över hur de har vuxit fram. Det som rör förpliktelsen syftar på Kants tes om att vi skall handla av plikt i enlig- het med det kategoriska imperativet. Det andra grundproblemet skulle vi kunna säga rör innehållet i det sedliga idealet.
Kant har tagit avgörande steg för att lösa dessa båda etiska grundpro- blem genom sin etik. Kautsky har försökt förklara dessa båda grundpro- blem på sitt sätt; det första grundproblemet genom den sociala driften och det andra genom den sociala kampen eller klasskampen. Adler ställ- de sig kritisk till Kautskys uppfattning om att darwinismen skulle kunna utgöra en förklaringsgrund för såväl historiens gång som etiken. Varför skall man vända sig till djurriket för att förstå människan, frågar sig Ad- ler? Detta är och förblir obegripligt. I stället förhåller det sig som så att de materiella villkoren skapar inte ett etiskt ideal, utan de ger etiken ett historiskt innehåll. Det etiska idealet utgör en riktningsgivande faktor för den samhälleliga utvecklingen.
Om vi vill förstå hur de etiska kraven får sin mångfald och hur de har utvecklats, liksom hur de har stått i konflikt med varandra och vilka som har varit tvungna att ändra sig, då måste man vända sig till Marx och dennes materialistiska historieuppfattning. Men om vi vill förstå den etis- ka utgångspunkten, då rör det sig inte längre om vetenskap. Den mate- rialistiska historieuppfattningen förmår ingenting när det gäller etikens problem. Detta är inte en brist hos densamma utan det visar bara att vi har nått en gräns för den vetenskapliga kunskapens möjlighet.
Socialismen är en i marxismens mening historisk social rörelse och som sådan ett socialt fenomen. Marxismen är en vetenskap och det hör till dennas uppgift att förklara socialismen som en historisk rörelse. Om man försöker ge denna utveckling en etisk grund, då bryter det mot marxismens vetenskapliga metod liksom att man inte respekterar Kants åtskillnad mellan den teoretiska och den praktiska erfarenheten.
När Herrman Cohen, den främste företrädaren för den nykantianska Marburgskolan, hävdar att socialismen som politisk idé är fast förank- rad i det kategoriska imperativet, dvs att man aldrig får behandla andra människor enbart som medel utan att de alltid måste behandlas som än- damål i sig, så instämmer Adler i detta. Men enbart i den meningen att man kan värdera socialismen utifrån detta. Adler fortsätter:
Kant och historiematerialismen
… i så motto som man uppfattar socialismen som en historisk rörelse – och det är bara detta som är marxismens problem – så tycks oss den sociala idé som uttrycks i det kategoriska impera- tivet inte mer som en värdering, utan som en immanent verkan- de kraft som strävar efter att genom årtusendena genomtränga de skilda formerna av klasskamp. 5
Skall man förstå den etiska lagbundenheten och hur den fulländas, då måste man utgå från Kants etik. Adler är övertygad om att när det krävs så måste socialismen grundas etiskt och han är därtill övertygad om att detta endast kan göras utifrån Kants etik. Detta låter en aning motsägel- sefullt men jag skall längre fram försöka göra det mer begripligt.
Kants tänkande innehåller en begränsning av den marxistiska läran, säger Adler, i den mån man förstår den som en kausal lagbundenhet. Kants etik har gett oss begreppen för den etiska riktningsbestämningen och är viktig för den fortsatta utvecklingen av marxismen.