Hälsoundervisning utifrån ett elevperspektiv

Eleverna i studien önskar en varierad undervisning; de menar att deras förståelse av hälsa ökar med ett sådant upplägg. Enligt Quennerstedt (2006) lär man sig hälsa genom att begripa och han- tera hälsa, vilket är det sätt de flesta eleverna här vill lära sig på. En del anger till exempel att för att verkligen förstå något behöver de både undervisas om, men även få prova på det och därmed ut- veckla sin förmåga på ett praktiskt sätt. De behöver träna sig i att praktiskt hantera olika hälsoaspekter för att öka sin förståelse kring hälsa. Jag tolkar elevernas svar som att avståndet mellan teo- ri och praktik i undervisningen krympt. Detta jämfört med andra studier, som visat att hälsa är teori, något man talar om, på ett från praktiken mera avskilt sätt (Sandahl, 2002; Larsson, 2004; Thedin Jakobsson, 2005; Karlefors, 2012).

Flertalet elever framhåller att det är viktigt att lärare i skolämnet Idrott och hälsa tydligt betonar hur olika aspekter av hälsa hänger ihop. De enskilda delarna, till exempel fysisk aktivitet, kost, åter- hämtning och hälsoskadliga aspekter, bör enligt dem diskuteras inte bara enskilt utan vävas samman till en helhet. Eleverna har inte problem att förstå de enskilda aspekterna en och en, det är att i vardagen ta hänsyn till alla aspekter som de upplever komplice- rat. Hur påverkar till exempel de olika delarna varandra och vad kan konsekvenserna bli av en viss typ av livsstil? De vill se sam- banden mellan olika hälsoaspekter och tränas i att få ihop en han- terbar vardag. Många tycker även att det är viktigt att undervis- ningen också belyser vad som inte är bra för hälsan och vad de ne- gativa konsekvenserna kan bli, helt enligt skolämnets kursplan (Skolverket, 2011). Jag menar i tillägg till detta att det är viktigt att undervisningen belyser att allt inte är möjligt samtidigt, en livsstil kan vara omöjlig att kombinera med en annan (jmf Ziehe, 1989). Skolan bör vara konstgjord, argumenterar Ziehe vidare, den ska inte fördubbla elevernas vardagliga upplevelser utanför skolan, utan ska erbjuda dem något utöver dessa. Eleverna ska ges möjlig- het till positiv reflektion och behandling i skolan. De sekundära er- farenheterna som eleverna har med sig till skolan måste ifrågasät- tas (Ziehe, 1989; Pålsson Syll, 2011). Stämmer till exempel det som media förmedlar kring hälsa? Ett av de mest grundläggande och obestridda argumenten för skolämnet Idrott och hälsa är förhål- landet mellan rörelse/fysisk aktivitet och hälsa, skriver Larsson (2004):

Barnen är så att säga inte i skolan för att lära sig hur fysisk ak- tivitet kan vara relaterad till hälsa, eller att problematisera den- na relation (i bemärkelsen hur utövas fysisk aktivitet som är hälsosam? när är fysisk aktivitet hälsosamt?), utan för (att lära sig) att det är hälsosamt att vara fysiskt aktiv. (Larsson 2004, s 217)

Quennerstedt (2006, s 139) menar, för att anknyta till Larssons re- sonemang, att frågan som bör undersökas är ”på vilka sätt kan rö- relse vara av betydelse för hälsa sett som välbefinnande?”. Majori- teten av eleverna i min studie bekräftar Quennerstedts frågeställ- ning – den är högst relevant för dem att besvara. I tillägg menar de att ordet rörelse kan bytas ut mot kost, sömn, utevistelse eller andra aspekter för att täcka in det innehåll som de anser att skol- ämnet bör innehålla.

Ett motiv till skolämnet Idrott och hälsa som påfallande ofta lyfts fram i media, menar Kirk (2006), är att kroppsvikten ökat bland dagens barn och ungdomar och att de behöver skolämnet för att i alla fall utöva lite fysisk aktivitet och därmed ha möjlighet att bli smalare. Evans (2003) och Kirk (2006) liksom Quennerstedt, Öhman och Eriksson (2008) framhåller att det inte finns forskning som stödjer att dagens barn och unga är mer överviktiga jämfört med tidigare och därför skulle behöva skolämnet enbart för att ak- tiveras. I denna studie framgår att kroppens vikt, utseende och form spelar roll för en del av eleverna, företrädesvis de som ger ut- tryck för ett pressat förhållningssätt till hälsa. Viktigt att poängtera är dock att flertalet av studiens elever tycks värdesätta kroppslig förmåga och funktion framför utseendet. Majoriteten ger även ut- tryck för att hälsa är ett personligt ansvar. Forskning visar att ett okritiskt fokus på kroppsvikt och kroppsform skapar oro och ång- est bland elever (Gard & Wright, 2001). Evans (2003) understry- ker, liksom Gard och Wright, att undervisning som betonar nöjet i att utveckla sin kroppsliga förmåga har större chans att främja de- ras hälsa. Att eleverna trivs och har roligt på lektionerna medan de utför fysisk aktivitet, som lärarna i Larsson och Redelius (2008) undersökning gav uttryck för var deras mål, är kanske av avgöran- de betydelse? Vi vet inte med säkerhet vad som får unga att fortsät- ta med fysisk aktivitet efter skolgången. Engströms (2008) studie ger inte heller svar på varför människor väljer att fortsätta vara fy- siskt aktiva som vuxna. Däremot visar han att det är troligare att man kommer att lever ett aktivt liv om man har ett högt kulturellt

kapital, vilket gör det troligt att många av respondenterna i studien kommer att leva ett fysiskt aktivt liv när de blir äldre. Om eleverna får positiva upplevelser och känner att undervisningen är menings- full för dem, kanske chanserna för att de tar hand om sig själva och sin hälsa genom livet ökar? En orsak till att vissa elever inte lever hälsosamt skulle kunna bero på hur deras självbild ser ut.