Det pressade förhållningssättet i fokus

Här belyses det pressade förhållningssättet till hälsa, då jag menar att detta utgör ett riskfyllt sådant som kräver särskild uppmärk- samhet.

Att få ihop tillvaron är svårt i det pressade mönstret. Det fram- tonar en bild i elevernas svar att träningen av dessa utförs på ett nästan maniskt sätt, utan någon glädje eller som en källa till något lustfyllt. Det är skönt efteråt för då har det dåliga samvetet mattats en stund. Engström (2010) menar att fysisk aktivitet kan ses ur ett investeringstänkande, att den är meningsskapande genom att belö- ning i någon form kan fås efteråt, till exempel en bättre hälsa eller en snyggare kropp. Flera som ger uttryck för det pressade mönstret skriver om träning på ett sätt som påminner om Engströms inve- steringsvärde. De verkar i första hand träna för att få en vältränad och smal kropp, inte för att de tycker det är kul eller för att de nju- ter av att röra på sig.

Jag finner att det finns likheter mellan den pressade gruppens förhållningssätt till fysisk aktivitet och den gymkultur med dess kroppsfixering, som Johansson (1998) beskriver. Johansson tar bland annat upp att gymkulturen kan vara kritisk, eftersom allt skenbart verkar vara möjligt att uppnå om man bara hittar den rät- ta metoden. I samband med detta är risken för att utveckla en otrygg kroppsfixering och överträna hög. Förhållningssättets adep-

ter tycks också sträva mot att uppnå olika typer av ideal och de söker liksom i gymkulturen efter svar på hur detta ska gå till.

Många av eleverna som ger uttryck för det pressade mönstret skriver att de har goda uppväxtförhållanden och föräldrar som stöttar. Varför framstår det då som att de är stressade? Kanske de är så upptagna av att lyckas eller att tävla med andra inom alla områden, att de tappar bort sig själva på vägen. Det som skiljer Johanssons kroppsbyggare från de pressade är att de senare inte går över linjen till det okända i sin kamp att uppnå idealens perfek- tion. De pressade söker och prövar endast kända lösningar.

Den kulturella friställningen och den kulturella expropriationen ger via media en bild av att du själv har möjligheten och ansvaret att skapa en hälsosam kropp, uppfylla dina drömmar etcetera (Zi- ehe, 1989). Bilderna av alla möjligheter kan upplevas som stres- sande och tung för eleverna, då de gör allt de kan för att till exem- pel vara attraktiva och lyckas i skolan. Behovet av att bli berörd har dessutom ökat i vår kultur, vilket bidrar till en ökad sårbarhet bland människor, menar som tidigare nämnts Ziehe (1989). Ett an- tal av eleverna, som visat på förhållningssättet ifråga ger även in- trycket av att de känner sig lite ensamma, då de skriver att de inte umgås särskilt ofta med vänner. Att känna sig ensam om sina upp- levelser, otillräcklig och att inte få tiden att gå ihop är i längden ohälsosamt (Grahn m fl, 2012).

Den av Ziehe (1989) formulerade frågan ”Ska jag kräva det av mig?” är en fråga som jag menar att dessa elever inte ställer till sig själva; en fråga som han poängterar kan utgöra ett viktigt skydd mot att handla mot sin vilja och sina intressen. Istället leder från- varon av frågan till att de befinner sig i en ständig jakt efter alla de bollar som de slänger upp i luften (jmf Isenberg, 2007). Bollarna kan bestå av en strävan efter höga skolbetyg, en snygg kropp, en spännande fritid, social tillhörighet etc.

Ungdomarna i folkhälsorapporten Barn och Unga i Skåne 2012 visar att de flesta elever, oavsett ålder, upplever kraven från skola och lärare som lagom. Däremot anger de äldre att de känner sig stressade av sina egna krav (Grahn m fl, 2012). Featherstone (1982) skriver att motsättningarna mellan de olika livsstilar som konsumtionskulturen marknadsför blivit alltmer uppenbar för konsumenterna. I min studie framgår detta på så sätt att eleverna till exempel är väl medvetna om att ifall man tränar för mycket och för hårt, skadas kroppen. Om man äter för lite orkar man inte med allt man vill göra. Med andra ord, det identifierade mönstret som visar att eleverna i studien utifrån kursplanen för skolämnet Idrott

och hälsa har god förståelse av hälsa. Vid beskrivningen av elever- nas förhållningssätt till den egna hälsan, synliggjordes att en del av eleverna trots detta har svårt att till exempel hitta en balans mellan kost och fysisk aktivitet. Det som utmanar dem är alltså deras kombination av klarsynthet och självuppfattning, där upplevelsen av att räcka till eller inte är det väsentliga i sammanhanget. Att vara kritisk och hälsomedveten i allmänna ordalag tycks vara lätta- re än att känna hälsa.

Jag menar att de elever som framstår som pressade ger uttryck för vad jag benämner en ”ond annorlundahet”. Den onda annor- lundaheten uppstår om jag kopplar samman Ziehes (1999) begrepp med den hälsostress några elever ger uttryck för och som även Quennerstedt och Öhman (2014) varnar för inom det salutogena perspektivet på hälsa. Jag ser det som att den moderna konsum- tionskulturens hälsoperspektiv här möter ytterligheten av det salu- togena perspektivet på hälsa och att kombinationen är mindre lyckad. Med andra ord, en osund kroppsfixering förenas med en evig jakt efter en bättre hälsa. Å andra sidan skulle det kunna vara så att dessa elever inte upplever någon annorlundahet alls, eftersom de konsumerar allt på samma sätt. Konsumtionen av skolans kun- skapsutbud, vänner, hälsa etcetera sker på samma ängsliga och självutplånande sätt. Den goda annorlundahet som kan förändra, skapa en gnista till något givande och autentiskt, finns inte.

Den sistnämna rymmer både en strävan efter gemenskap och att känna sig unik i jämförelse med de flesta andra. Lalander och Jo- hansson (2012) framhåller att dagens samhälle värdesätter främ- jandet av den individuella friheten samt att när denna ges utrymme uppstår en känsla av autenticitet. Genom att finna sin goda annor- lundahet borde därmed prestationskravet bland de elever som ger uttryck för ett pressat förhållningssätt till hälsa kunna dämpas och förändras till en positiv kraft. Att hjälpa eleverna att hitta denna faktor bör vara utgångspunkten för lärare i mötet med dessa.