Hälsoundervisning utifrån ett lärarperspektiv

I det följande skiftar jag fokus och går från att tidigare ha betraktat resultatet med forskarögon till att reflektera utifrån ett lärarper- spektiv. De tre mönster, som i studien definierats utifrån elevernas förhållningssätt till hälsa, synes innefatta en varierad självbild. Ele- verna som ger uttryck för de trygga och de spontana förhållnings- sätten tycks ha en positiv sådan, eftersom de visar att de har sätt att hantera hälsa och ger uttryck för att trivas med sig själva. Bland de som framstår som pressade tolkar jag det istället som att här har man inte en lika positiv självbild. Denna tolkning gör jag med bak- grund av att elevernas svar pekar på att de vill uppnå en idealbild, ofta kopplad till utseende eller skolprestationer. Eleverna tycks inte våga vara nöjd med sig själv och deras eget välbefinnande blir därmed lidande. Ziehes (1989) fråga ”Ska jag kräva det av mig?” ställer de alltför sällan.

Angående det pressade förhållningssättet finner jag det därför extra viktigt att stötta eleverna i tron på sig själva, att stärka deras självbild och med läroplanens formulering ”låta varje enskild elev finna sin unika egenart” (Skolverket, 2011, s 7). Eleverna ska kän- na att de är viktiga, att de har rätt att må bra och hitta sin goda annorlundahet, finna det meningsfullt att främja sin personliga häl- sa och att de har redskap för detta. Denna ståndpunkt är inte ny; slutsatsen som till exempel Evans drog (2003) är att skolämnet Id- rott och hälsas målsättning bör vara att eleverna ska ha kontroll över sina liv och positiv självkänsla, för att undervisningen ska ge god hälsoeffekt.

Ziehe (1989) poängterar vikten av att möta eleverna där de be- finner sig, vilket också är en utgångspunkt i min studie. Han skri- ver vidare om motivation och menar att vi har ett behov av att bli personligt berörda och kunna koppla olika saker till oss själva på ett helt annat sätt nu, jämfört med vad tidigare generationer upp- levt. Ett begrepp, till exempel hälsa, måste ha en tydlig betydelse för den enskilde eleven för att intresse ska uppstå och en vilja till att lära sig mer ska infinna sig. Försök till att motivera genom att tala om att en viss typ av livsstil lämpar sig bra för att förebygga

benskörhet, fetma, diabetes och hjärt-kärlsjukdomar i vuxen ålder, som lärarna i Thedin Jakobssons (2005) studie sade sig göra, har därmed liten chans att skapa engagemang och kännas meningsfull för eleverna. Lärarna förmedlade ett vuxenperspektiv genom att säga att det är nyttigt att röra på sig och att motionsträning gör att man mår bra. Vidare framhåller Thedin Jakobsson att en ökad medvetenhet hos lärare i skolämnet Idrott och hälsa och en förmå- ga att konkretisera undervisningen i syfte att integrera teoretisk och praktisk kunskap skulle ge elever en ökad möjlighet till läran- de. Mina resultat stämmer väl överens med Thedin Jakobssons (2005) resultat rörande att konkretisera undervisningen, då detta är precis vad eleverna efterfrågar. Däremot skiljer sig det i det av- seendet att eleverna endast i låg grad efterfrågar ett vuxenperspek- tiv kring framtidseffekter för att motivera sig till träning. Studiens elever är medvetna om varför till exempel fysisk aktivitet och en allsidig kosthållning är bra för deras hälsa, men de anger inte att detta i någon större utsträckning faktiskt får dem att leva hälso- samt. Deras svar är på den punkten mer samstämmigt med Johns och Tinning (2006) som föreslår att undervisningens fokus bör läggas på vad deltagandet i fysisk aktivitet betyder för individer. Det är ett fokus jag tror skulle attrahera elevernas inställning till att hitta just sin livsstil, då många lyfter fram att människor är oli- ka och att en sak inte passar alla. Detta är något som Johns och Tinning (2006) poängterar är en betydelsefull insikt för lärare, vil- ket också eleverna i min studie understryker. Även Bailey med flera (2009) kommer fram till att det är viktigt att i hälsoundervisningen möta varje elevs individuella behov. Genom att i undervisningen möta eleverna i deras frågor ökar, enligt Ziehe (1989), dessutom deras motivation och vilja att lära sig.

Frågan jag ställer mig är, hur hanterar skolan en redan hög kun- skapsnivå kring hälsa bland eleverna? Om de inte har en positiv självbild pekar mina resultat på att de är exceptionellt mottagliga för undervisning kring hälsa. Det finns en uppenbar risk att pressen de ställer på sig själva ökar ännu mer om nya aspekter synliggörs för dem, oavsett hur snillrika de pedagogiska undervisningsmeto- derna är. Ny kunskap, som i all välmening syftar till att hjälpa ele- verna, kan leda till en upplevelse av nya idealbilder och ökade krav (jmf Bauman, 2008). De elever som ger uttryck för ett pressat för- hållningssätt till hälsa saknar förmågan att skapa balans i tillvaron. Att öka deras redan goda hälsokunskaper riskerar att skada dem ytterligare.

Häri ligger en verklig utmaning, att möta individer med olika förhållningssätt till hälsa på olika sätt. Hälsa kan dessutom inte enbart vara en fråga om kunskap. Kunskapen ska omvandlas till förståelse och positiva handlingar för att det avsedda målet ska uppnås – en god hälsa! Därför bör undervisningen ge en förståelse av begreppet och göra det möjligt att genom handlingar skapa ett gott förhållningssätt till den egna hälsan hos eleverna. Detta reso- nemang finner jag stöd för hos Quennerstedt (2006), som poängte- rar att om eleverna vet varför och hur de ska delta i fysiska och so- ciala aktiviteter, uppstår en känsla av sammanhang och det blir meningsfullt att främja sin hälsa. Jag funderar dock på hur de många elever med tryggt respektive spontant förhållningssätt, som redan är väl insatta i olika hälsoaspekter och dessutom främjar sin hälsa på olika vis stimuleras i undervisningen? Jag frågar mig även hur skolan kan möta de, som inte kommit till tals i min undersök- ning? Är dessa elever kanske genuint ointresserade eller har de ett annat förhållningssätt till hälsa som inte synliggjorts i studien?

När det gäller just hälsa och undervisning om hälsa är det inte i första hand en varierad kunskapsnivå läraren behöver ta hänsyn till, utan skillnaderna i elevernas självbilder. Det är alltså inte teori om hälsa som primärt ska stödja läraren utan teori kring unga och deras liv. Målet är att alla ska finna sina goda annorlundaheter. Hälsa är något ständigt närvarande hos människor. Oavsett vilken väg i livet elever väljer att ta kommer deras hälsa att ha betydelse för dem. Om skolan bidrar till att eleverna utvecklar en positiv självbild, kanske de därigenom blir mottagliga och kan lära sig hantera sin hälsa på ett bra sätt? Den avgörande frågan är; ”Hur hjälper skolan eleverna att utveckla en positiv självbild?”