Hermeneutik – att tolka uppfattningar om undervis ningsmetoderna

Hermeneutik, läran om tolkning, är en vetenskapsteori som försöker förstå händel- sers individuella insidor genom en dialogisk process mellan forskaren och materia- let. Viktiga uttryck inom hermeneutiken är individers livsvärld, vilket är objektet för undersökningar, förstålese, vilket en forskare försöker nå samt tolkning, det sätt förståelsen införskaffas och rättfärdigas. Tre inriktningar kan skönjas inom her- meneutiken: objektiverande, aletisk och praktisk hermeneutik. Det gemensamma grunddraget för dessa tre varianter, enligt Alvesson och Sköldberg (1994), är bl.a. intuitionens betydelse. Kunskap kan inte alltid nås på traditionellt sätt, på reso- nerande och förståndsmässig (diskursiv) väg. I hermeneutikens grund ligger en cirkularitet (se figur 3.1) där den objektiverande spiralen sammanfaller med tolk- ningen.

Figur 3.1 Den hermeneutiska cirkeln35, basversion (Alvesson & Sköldberg, 1994, s. 174)

Den objektiverande hermeneutiken skiljer mellan ett forskande subjekt och ett ut- forskat objekt och framhäver forskarens förståelse mellan en del och helheten. Den hermeneutiska spiralen innebär att man börjar i någon del som man sedan sätter i samband med helheten. Forskaren ska successivt skifta mellan delar och helhet för att nå en fördjupad förståelse. Genom att alternera mellan polerna kan en proces- suell, dialektisk lösning erhållas.

Forskaren tar inte ”objektet” i besittning med en utvald metod, utan låter det, en- ligt Gadamer (1997), bli ett ”subjekt” som får tala. Genom dialogen kan en vidare värld av förståelse öppna sig. Fakta blir fakta först i relation till större sammanhang, vilka kommer att återverka på denna kontext. Forskaren bör även reflektera över fakta och empiri för att bättre kunna förstå den värld han lever i samt förstå andra. Det finns inget slutgiltigt svar, men förhoppningsvis erfarenheter som i sin tur genererar nya frågor. Inom det hermeneutiska synsättet betonas att i varje verklig dialog finns mycket outtalat och underförstått. Det centrala kan finnas mellan ra- derna (Alvesson & Sköldberg, 1994).

Det finns ingen dikotomi mellan subjekt och objekt utan utgångspunkten är den hermeneutiska situationen, nämligen förståelsen som sådan. Rimligheten kan bedömas genom en kritisk genomlysning av och dialog om de argument som läm- nats under forskningen. Resultaten anses vara provisoriska och ej slutgiltiga, enligt samma författare.

Den traditionella hermeneutikens uppgift syftar till att tolka, förstå och förklara, enligt Gadamer (1997), som menar att all erfarenhet och förståelse förutsätter frå-

gande, ”allt vetande tar vägen genom frågan” (a.a. s. 174). Frågan ska ha avsikt, syfte och mening och därigenom styra svaret. Skickligheten är att kunna föra frågan vidare, vilket för samtalet framåt för att kunna bilda och utveckla begrepp, som också styrs av tidigare erfarenhet. Språket har därför, liksom tolkningen, en stor betydelse, enligt ovannämnda källa. Att kunna tolka samtal och texter leder till ny kunskap.

Kritik som riktas emot hermeneutiken är bl.a. att vaghet och tvetydighet kan genomsyra en text och denna grund kan verka svävande. Dock kan konstateras att resultatet av vissa tolkningar kan vara bättre än andra. En annan omdebatterad aspekt i den postmodernistiska eran är huruvida hermeutiken lämpar sig för tolk- ning av företeelser med harmoni eller motstridiga helheter (Alvesson & Sköldberg, 1994).

I detta avhandlingsarbete används en hermeneutisk ansats, främst den objekti- verande, genom att försöka finna förståelse för och kunskap om delar och helheter i intervjuer med lärarna och eleverna samt de öppna frågorna, för att få insikter i deras uppfattningar och upplevelser av grammatikmomentet. De intervjuades ut- talanden har jag försökt att läsa ihop, förstå och tolka till en helhet. För att bättre kunna läsa mellan raderna och för att kunna få den intervjuade att precisera vissa tankar och upplevelser, valde jag halvstrukturerade intervjuer (se 3.3.3). Jag har sökt sätta mig in i de intervjuades situationer och se deras villkor i kontexten. Förståelsen av materialet står i dialektiskt förhållande till min förförståelse, vilken också är kontextbunden. Ny förståelse uppstår vid varje genomläsning av texterna och detta innebär att förståelseprocessen inte har något slut. Jag har själv fått sätta punkt. Under arbetets gång har tolkningar prövats. Här finns egentligen ingen metod, endast kunskaper, kreativitet, erfarenheter och fantasi från tolkarens sida (Starrin & Svensson, 1994). De intervjuade har, med min hjälp, konstruerat sin syn på arbetet med grammatikmomentet och deras utsagor har jag i min tur givit mening och betydelse. Med mitt språk, mitt perspektiv och mina medvetna eller omedvetna föresatser skapar jag en verklighet om och formar ett synsätt på gram- matikarbetet.

3.3.3 Om intervjuerna

Intervjuer kan göras i varierade former, där de vanligaste är personlig kontakt, telefonintervjuer och enkäter, enligt Fontana och Frey (1994). Dock poängteras av Kvale (1997) och Trost (1997) att inga standardregler, gemensamma procedurer eller metodologiska konventioner finns för intervjuforskning. Här gäller för forska- ren dels att reflektera över metodologiska och praktiska frågor i förväg, dels att fatta

metodologiska avgöranden under intervjutillfället. Med andra ord krävs av inter- vjuaren såväl kunskap om ämnet som förtrogenhet med metodologiska alternativ.

Intervjuer kan vara strukturerade, halvstrukturerade eller öppna (Fontana & Frey, 1994). Vid val av den halvstrukturerade intervjumetoden bör forskaren vara insatt i ämnet och kunna placera sig i informanternas roll, för att kunna se frågorna ur deras synvinkel, enligt samma författare och därigenom har forskaren större flexi- bilitet och kan variera tekniken efter situationen. Med hjälp av vissa färdigskrivna frågor som underlag kan intervjuaren gå från enkla frågor till mer specificerade. Av största vikt är att forskaren ger ett förtroendefullt intryck, har en realistisk framto- ning väl insatt i specifika termer och förstår det kontextuella i intervjuinnehållet. Däremot är den strukturerade intervjumetoden inte flexibel, därför att intervjuaren då utgår från ett förutbestämt frågeformulär utan att ta hänsyn till situationen. Intervjuer med öppna frågor kan ge värdefull information, enligt Fontana och Frey (1994), eftersom det här ges ett stort utrymme åt att hitta de rätta definitionerna eller undersökningsproblemen eller att identifiera nyckelinformanterna.

Den halvstrukturerade intervjumetodiken valdes i detta arbete framför allt för att få en möjlighet att följa upp varje fråga med följdfrågor. Dessutom anser jag mig vara väl insatt i såväl elevernas som lärarnas vardagsarbete. Genom dialog med informanterna kunde jag sätta mig in i deras tankar, upplevelser och vär- deringar och därigenom bidra till en pusselbit för helhetsbilden. Detta arbetssätt bedömdes kunna ge den mångfald som eftersträvas och hitta nya, kanske ovanliga infallsvinklar. I samtalen kunde jag ställa olika typer av frågor och pröva olika in- fallsvinklar. Jag byggde intervjuerna på frågor som var formulerade i förväg i olika teman och det var möjligt att ändra den inbördes ordningen och följdfrågorna om så var önskvärt.

Genom intervjuerna sökte jag insikter i lärarnas attityder, förhållningssätt och upplevelser av anpassad metodik och traditionell undervisning. Lärarintervjuerna skedde vid åtta åtskilda tillfällen (varje lärare för sig) och elevintervjuerna genom- fördes på respektive skola med två eller tre elever vid varje tillfälle. Intervjuerna ljudbandades, skrevs ut, analyserades och redovisas utifrån mina tolkningar av dem i avsnitt 4.6, 4.8 och 4.9.

Vid bedömning av vilken stil utskrifterna ska ha, bör forskaren beakta forsk- ningsdesign, syfte och målgrupp, enligt Kvale (1997) och författaren hävdar att det inte finns något standardsvar för bästa utskriftsstil. I detta arbete har jag valt att sortera bort para- och extralingvistiska drag och omformulerat informanternas tal till skriftspråk, men avsikten att ge ett allmänt intryck av deras åsikter och belysa exempel. Detta förfaringssätt passade också den valda designen.

Jag tolkar det jag ser i läsningen och det jag hör i intervjuerna, t.ex. hur meto- diken tycks påverka elevernas lärande, deras engagemang, deras framsteg, om de förstått grammatiken och anser att de utvecklats inom området, om den är ett

hinder för dem, om metodiken inte spelar någon roll osv. Jag är medveten om att tolkningen utgår från min egen referensram. Det tal som är transkriberat tolkar jag i ljuset av mina kunskaper och erfarenheter. Jag kanske hittar samband och okända förhållanden jag inte varit medveten om tidigare.

De intervjuade lärarna är i åldrarna 29 – 58 år. Intervjuerna fokuserade på er- farenheter av att arbeta med lärstilar som pedagogisk plattform, erfarenheter av grammatikarbetet, upplevelser i allmänhet och framför allt deras förhållningssätt till olika metoder. Samtliga lärare samtyckte till inspelning av samtalen.

De tolv eleverna som intervjuades var både ungdomar och vuxenstuderande. Även dessa fick ge sitt samtycke till inspelning av samtalen. Fyra av eleverna hade stark preferens för ett speciellt sinne. Till exempel var en elev starkt visuell och en starkt taktil och bearbetade grammatikmomentet via sitt starkaste sinne. Fyra av eleverna kom från T-gruppen (enbart traditionell undervisning), också de typiska för något starkt sinne. Fyra av dem som intervjuades var vuxenstuderande. De hade blandad stil, ingen tydlig sinnespreferens och var med i T & LS-gruppen (först traditionell undervisning och sedan lärstilsanpassad undervisning) eller LS & T-gruppen (först lärstilsanpassade metoder och sedan traditionell undervisning). Elevintervjuerna fokuserade på deras förståelse för grammatik, arbetet med gram- matik via de individuella lärstilarna, erfarenheter av undersökningsmomentet, deras subjektiva upplevelser samt lärarnas förhållningssätt.

I huvudsak beskriver och tolkar jag mina intervjuer och även öppna kommenta- rer i enkäterna, för att förstå dem.