Den nu aktuella enkätundersökningen visar att kvinnor har en större benägenhet att fälla i våldtäktsmål jämfört med män. Samtidigt är det viktigt att vara kritisk eftersom resultatet trots allt kan vara en tillfäl- lighet utifrån de respondenter som har deltagit i den aktuella enkätun- dersökningen. En jämförelse med tidigare studier, som har redovisats i avsnittet ”[f]orskning kring kvinnliga och manliga domare visar olika resultat”, sätter därför den aktuella studien i ett större perspek- tiv.
De tidigare genomförda amerikanska studierna visade att kvinn- liga domare var strängare i bedömningarna av skuldfrågan mot tillta- lade i våldtäktsmål jämfört med manliga domare, vilket synes överens- stämma med resultatet i den nu aktuella studien – i alla fall om man
UNDERSÖKNING A Jurister Kvinnor (n = 77) Män (n = 61) Fria 12 % 34 % Fälla 88 % 66 % UNDERSÖKNING B Juriststudenter Kvinnor (n = 182) Män (n = 96) Fria 12 % 22 % Fälla 88 % 78 %
ser till undersökningen bland färdigutbildade jurister där det skiljer 22 procentenheter mellan kvinnor och män.
Däremot visade en senare amerikansk studie att kvinnor och män dömer någorlunda lika, vilket också bekräftades av den svenska studien rörande 100 domare samt Barnabos undersökning av våld- täktsdomar. Resultatet av de nu nämnda studierna synes samspela nå- got mer med den aktuella undersökningen bland juriststudenter. Re- sultatet av den nu gjorda studien bland juriststudenter visade nämli- gen en skillnad på 10 procentenheter mellan kvinnor och män vilket är en något mindre skillnad jämfört med undersökningen bland fär- digutbildade jurister. Däremot är det viktigt att poängtera att 10 pro- centenheter fortfarande är en faktisk skillnad utifrån ett rättssäker- hetsperspektiv. Det ska dock påpekas att de tidigare studierna inne- håller bedömningar från verksamma domare vilket borde föranleda en jämförelse med den nu gjorda studien bland färdigutbildade jurister för att få ett jämförbart resultat. Eftersom det skiljer hela 22 procen- tenheter mellan könen i den nu gjorda studien bland färdigutbildade jurister torde det innebära att resultatet av denna studie inte överens- stämmer med de ovan nämnda studierna som visar att kvinnliga och manliga domare dömer någorlunda lika.
Samtidigt kan denna jämförelse mellan domare och jurister kri- tiseras med tanke på den kompetens som domare besitter jämfört med övriga jurister vad gäller just värdering av utsagor och objektivitets- frågor. Det framgår inte av den nu aktuella undersökningen inom vil- ket område de svarande juristerna verkar. Det innebär att de exempel- vis kan arbeta inom det civilrättsliga området och därav inte stöta på dessa frågor lika frekvent som domare, likaväl som det kan vara do- mare som har svarat på enkäten.
Resultatet av den nu aktuella studien visar på ett motsatt resul- tat jämfört med Larssons undersökning av våldtäktsdomar år 2002 samt Larssons undersökning av samtliga våldtäktsdomar som avkun- nades i Sverige år 2003. Larssons studie från år 2002 visade en skillnad på 40 procentenheter mellan kvinnliga och manliga domares friande domar och studien från år 2003 visade en skillnad på 10 procenten- heter, där de kvinnliga domarna var mer benägna att fria jämfört med de manliga domarna. Diesens teori, om att kvinnor har en tendens att överkompensera för sin könstillhörighet genom att anta en manlig ak- törsroll, bekräftas således inte i den nu aktuella studien bland jurister och juriststudenter, utan den dementeras snarare. Det bör dock påpe- kas att underlaget i Larssons första studie från år 2002 var begränsat
(totalt 15 domar) samt att de kvinnliga domarnas bedömningar i stu- dien från år 2003 var betydligt färre jämfört med de manliga domarnas bedömningar (42 domar jämfört med 133 domar). Det kan därför ifrå- gasättas hur väl underbyggd slutsatsen är att kvinnliga domare är mer benägna att fria i just våldtäktsmål. En annan aspekt som bör framhä- vas är att examensarbeten inte kan anses ha någon vetenskaplig tyngd. Det bör dock påpekas att ämnesvalet för den nu gjorda studien är mycket smalt, vilket gör att det endast finns måttligt jämförelse- material att tillgå vad det gäller forskning avseende svenska förhållan- den. Därav har dessa mindre studier trots allt behövt användas för att ge perspektiv till det nu aktuella enkätresultatet.
Trots att vetenskapligheten av vissa undersökningar kan ifråga- sättas mot bakgrund av det begränsade empiriska materialet kan det utifrån respektive studies resultat konstateras att den nu aktuella en- kätundersökningen inte överensstämmer med den redogjorda forsk- ningen på området (med undantag för den amerikanska studien med start under 1960-talet). De olika studierna har i övrigt visat olika re- sultat vilket ifrågasätter om det finns eventuella skillnader mellan kö- nen. Visserligen påpekar Diesen att det är svårt att se någon större skillnad mellan kvinnliga och manliga domare överlag, men det som är uppseendeväckande i detta fall är att jämförelser mellan de olika studierna visar helt skilda och till och med motsatta resultat vad gäller sexualbrott. Det går dock inte att undgå att resultatet av den nu aktu- ella studien visar att respondenterna har gjort olika bedömningar på grundval av samma material. Forskare och rättsvetenskapsmän på om- rådet framhäver dessutom att det är svårt att frångå den subjektiva aspekten hos människor vid bedömning av olika fall. Någon form av subjektiv påverkan synes finnas, men vad består den då i om bedöma- rens kön inte är avgörande?