För att undersöka om den enskilde polisens uppfattning om medver- kansfrekvensen hos målsäganden i utredningar rörande våld i nära re- lation riskerar att påverka bevisföringen har en empirisk studie ge- nomförts.
25 Bring, T. m.fl., 2019, s. 66. 26 Bring, T. m.fl., 2019, s. 75.
Kvantitativa empiriska inslag
Den empiriska studien innehåller kvantitativa inslag genom vilka po- lisens generella uppfattning om medverkansfrekvensen hos målsägan- den i våld i nära relation har undersökts, både vad gäller anmälnings- benägenheten direkt efter ett brott och det fortsatta deltagandet i ut- redningen och rättsprocessen. De kvantitativa inslagen har valts för att kunna dra slutsatser om polisens generella uppfattning om målsä- gandens eventuella deltagande. Genom en analys av de kvantitativa data som studien generar kommer ett generellt snitt att kunna redo- visas för att undersöka om den enskilda polisens uppfattning överens- stämmer med verkligheten och de siffror som forskningen presenterar. Kvalitativa empiriska inslag
Utöver de kvantitativa delarna förekommer kvalitativa inslag där del- tagarna på en öppet ställd fråga har fått lämna individuella svar angå- ende hur de anser sig bäst kunna stärka bevisläget i de fall målsägan- den uttrycker en ovilja att medverka. Den öppet formulerade frågan har valts för att uppmuntra deltagarna att delge sina individuella upp- fattningar om hur polisen genom långtgående förstahandsåtgärder kan verka för att säkra det bästa bevismaterialet. Genom att jämföra den enskilde polisens erfarenheter och kunskaper om bevisinhämtning i våld i nära relation med juridikens beviskrav och annan empirisk forskning inom området avser studien att undersöka om och hur den enskilde polisens eventuella uppfattningar kan komma att inverka på bevissäkringen.
Experimentella inslag
Eftersom våld i nära relation är ett upprepningsbrott har därutöver en experimentell studie genomförts i syfte att söka svar på hur polisens uppfattning om målsägandens eventuella vilja eller ovilja att medverka påverkas av att målsäganden i ett tidigare skede har varit i kontakt med polisen i samband med ett liknande brott där hon, vid polisens ankomst till brottsplatsen, uttryckt en ovilja att anmäla brottet. Den experimentella studien har vidare undersökt hur sådan information om upprepat våld inverkar på den enskilde polisens uppfattning om sin egen möjlighet eller förmåga att påverka målsägandens medverkans- benägenhet i någon grad.
Studiens genomförande
Den empiriska studien har genomförts genom en enkätundersökning bland ingripandepoliser i fyra lokala polisdistrikt; Linköping,
Norrköping, Motala och Sollentuna. Totalt deltog 42 personer i stu- dien, varav 31 män och 11 kvinnor.27 För att belysa eventuella skillna- der i svaren mellan manliga och kvinnliga deltagare har samtliga del- tagare fått uppge sin könstillhörighet. Studien har genomförts i be- gränsad omfattning och det bör därför nämnas att lokala variationer kan förekomma mellan olika polisdistrikt. I den aktuella studien har endast poliser i den ordinarie ingripandeverksamheten deltagit. Det har således inte förekommit deltagare med någon särskild specialkom- petens inom området våld i nära relation. Resultatet har nåtts genom att deltagarna har fått svara ja eller nej på följande frågor:
”I brott som rör våld i hemmet, upplever du att det finns en generell ovilja från målsägandens sida att anmäla brottet?”, samt
”I brott som rör våld i hemmet, upplever du att det finns en generell ovilja från målsägandens sida att, efter den initiala brottsanmälan, medverka i utredningen och den fortsatta rättsprocessen?”
Den experimentella studien har genomförts genom att samtliga delta- gare har fått ta del av följande scenario rörande en misstänkt miss- handel:
En kvinna har kontaktat polisen med anledning av en misshandel. Kvinnan uppger att det är hennes make som har slagit henne och att hon har skador i ansiktet till följd av misshandeln. Misshandeln har skett i pa- rets gemensamma bostad och den misstänkte finns inte kvar på brottsplatsen.
Därutöver har scenariot justerats för hälften av deltagarna så att de därtill har fått information om att den misstänkte inte förekommer i vare sig brotts- eller misstankeregistret sedan tidigare (scenario 1). Den andra hälften har i stället fått information om att den misstänkte förekommer med ett avsnitt, misstänkt misshandel, i misstankeregist- ret. De har därutöver informerats om att målsäganden i det ärendet,
27 Fördelningen mellan manliga och kvinnliga deltagare ligger något under det nationella genomsnittet. Detta då antalet kvinnliga anställda inom polisens ingri- pandeverksamhet uppgick till 28% år 2019, Polisen, Polisens årsredovisning 2019, 2020, tillgänglig: https://polisen.se/om-polisen/uppdrag-och-mal/polisens-resul- tat/, s. 63.
samma kvinna som nu har kontaktat polisen, valde att inte anmäla hän- delsen vid patrullens ankomst till platsen (scenario 2).
Samtliga deltagare har direkt därefter, utifrån en skala från 1 (ingen risk) till 5 (mycket hög risk), fått göra en individuell bedömning av risken för att målsäganden i det presenterade scenariot inte kommer att vilja anmäla händelsen eller medverka i den fortsatta processen. De har därutöver, på en likvärdig skala från 1 (ingen möjlighet) till 5 (mycket stor möjlighet), fått bedöma sina egna möjligheter att påverka målsägandens benägenhet att medverka i den fortsatta rättsproces- sen. Samtliga deltagare har därefter fått besvara en öppen fråga om hur de anser sig kunna stärka bevisläget i våld i nära relation även utan målsägandens medverkan.