kunskapskrav för betyget A

Eleven musicerar på ett nyanserat sätt i kör och följer med säkerhet genrers krav på rytm, melodi, harmonik och form, innantill efter komplexa och va- rierade former av notbilder och utantill. Eleven håller sin stämma i obekanta

och komplexa musikaliska situationer. I sitt musicerande bidrar eleven med

gott resultat till körens musikaliska och sceniska gestaltning. I sitt musice-

rande följer eleven med säkerhet klangideal, stildrag och uppförandepraxis i aktuell repertoar och redogör utförligt och nyanserat för dem.

Eleven diskuterar utförligt och nyanserat relevanta metoder för instudering av aktuellt musikaliskt material. Eleven redogör utförligt och nyanserat för körens övriga stämmaterial. Eleven gör välgrundade och nyanserade ana- lyser av repetitionsarbetet och presenterar välgrundade förslag på hur det kan förbättras. Eleven gör en välgrundad och nyanserad textanalys av ett givet körstycke och diskuterar utförligt och nyanserat hur det kan påverka styckets interpretation. Eleven förbereder och leder efter samråd med hand- ledare instudering av enkel repertoar i sin egen körstämma.

Eleven redogör utförligt och nyanserat för grundläggande röstfysiologi. Ele- ven redogör utförligt och nyanserat för röstvård för sin egen röst och an- vänder med gott resultat flera relevanta metoder för uppsjungning av sin körstämma och kören.

Eleven kommunicerar med och anpassar sin kommunikation med säkerhet till medsångare och publik i musikalisk gestaltning. Eleven presenterar pro- gram med säkerhet.

När eleven samråder med handledare bedömer hon eller han med säkerhet den egna förmågan och situationens krav.

Den stora likheten mellan de båda kunskapskraven består i de kvalitetsan- givande uttrycken, dvs. de standardiserade formuleringar som företrädesvis skrivits i fet stil. Men det som är poängen med jämförelsen är att visa på skillnaden i vad som är avsett att bedömas. Min generella iakttagelse är att det första kunskapskravet vilar på elevens färdigheter att manövrera epistemiska relationer till musik (ER), medan det andra kunskapskravet grundar sig på elevens förmåga att hantera sociala relationer till musik (SR).

Kontentan av denna jämförelse är att de båda kurserna representerar två olika legitimeringskoder. Gehörs- och musiklära 2 för i huvudsak episte- miska relationer till musik och genom utbildningsmekanismens krav på hierarkisk struktur bildas en kunskapsstruktur. Körsång 2 står däremot i närmast motsatt riktning, i vilken sociala relationer till musik formas enligt en kännarestruktur. Denna kännarestruktur är således en hierarkisk ord- ning över olika ’sätt att agera’ i ett sammanhang av musikaliskt samspel. I den förstnämnda kursen står eleverna inför uppdraget att hantera en kun- skapskod, i den andra att knäcka en kontextuell kännarekod (fig. 6.4).

Ämne Legitimering Särskiljande kod Semantisk kod

Musikteori Kunskapskod ER+, SR- SG-, SD+

Musik Kännarekod ER-, SR+ SG+, SD-

Fig 6.4

Den strukturanalys som nu gjorts riskerar dock att bli helt missvisande och leda till ett allvarligt tolkningsfel. Anledningen är att det egentligen enbart är just kursen Gehörs- och musiklära 1 & 2 som legitimeras genom en utpräglad kunkskapskod. Vi behöver egentligen inte gå längre än till mu- sikteoriämnets andra kursvariant – Arrangering och komposition – för att se hur motsvarande kunskapskrav inrymmer betydande drag av en känna- rekod (Lgy 11 II: ämnesplaner och kurser: Arrangering och komposition 2):

Arrangering och komposition 2 – kunskapskrav för betyget A

Eleven redogör utförligt och nyanserat för typiska ensembler och musikfor- mer från flera valda tidsperioder, genrer eller kulturer. Dessutom beskriver eleven utförligt och nyanserat olika formtyper. Eleven redogör utförligt och

nyanserat för kompositionsprincipen för vald typ av musikalisk sats.

Eleven arrangerar och komponerar med kreativitet, konstnärlig kvalitet och

ett personligt, musikaliskt uttryck, flerstämmig vokalmusik med god an-

passning till den valda genrens konventioner och med säkerhet i texthand- lingen. Eleven arrangerar och komponerar med kreativitet, konstnärlig kva- litet och ett personligt uttryck, flerstämmig instrumentalmusik med god an- passning till den valda genrens konventioner och till instrumentens karaktär. Dessutom instrumenterar eleven för några större ensembleformer och visar konstnärlig kreativitet i experimenterandet med och bearbetningen av musi- kaliskt material.

I arbetet använder eleven med säkerhet digitala hjälpmedel och annan mu- sikteknisk utrustning som redskap för musikskapande.

Eleven diskuterar utförligt och nyanserat konstnärliga kvaliteter i olika ar- rangemang och kompositioner samt värderar med nyanserade omdömen sitt eget arbete och ger förslag på hur arbetet kan förbättras. Dessutom värderar

eleven med nyanserade omdömen hur det inre hörandet har omsatts till klingande musikaliskt material i det egna arbetet samt ger förslag på hur detta kan förbättras. I diskussionen och värderingen använder eleven med säkerhet musikteoretiska begrepp.

Kännarekoden visar sig i detta kunskapskrav främst i andra stycket, i vilket ”kreativitet” och ”ett personligt, musikaliskt uttryck” är betonande mo- ment. Om vi härifrån studerar den gymnasiala musikundervisningen som en kunskapspraktik, och om vi dessutom låter kalla Musik och Musikteori vid ett och samma ämne – Musik – och är övertygade om att så måste gö- ras för att fånga den egentliga strukturen, ja då uppenbarar sig en markant övervikt för Musik som praktiskt-estetiskt (hantverks)ämne, och där kän- narekoden är i betydande dominans (Lgy 11 II: Estetiska programmet). Det är visserligen möjligt att se denna övervikt för en kännarekod i ren jämfö- relse mellan kurspoäng, dvs. att kurser präglade av epistemiska relationer är tilldelade färre poäng än kurser representerade av sociala relationer, men då landar analysen i en mer än nödvändigt förenklad metodologi. Att musikämnet i grund och botten är strukturerat enligt sociala relationer till musik förstås istället genom tolkning av vad som kan sägas utgöra ämnets bas respektive fokus (Maton kommande/2013). Förhållandet mellan bas och fokus kan liknas vid vad som utgör ämnets mål (bas) respektive medel (fokus) för detta mål. Om en läroplan i musik inbegriper beskrivningar av både epistemisk och social karaktär, innebär det inte att de båda elementen i strukturellt hänseende behöver jämställas. Tvärtom blir det relevant att förklara och förstå vad som hör till den strukturella basen och vad som är innehållsligt fokus. I nästa avsnitt ska jag hävda att den gymnasiala musik- utbildningen är av en kännarekod (bas) och i nästkommande kapitel ska denna kod belysas.