Följande kapitel avser att belysa några underliggande principer för musik- ämnets interna strukturering. I denna mening är det inte frågan om musik- ämnets kontextuellt skiftande innehållsbeskrivningar. Det är istället relativt generativa principer för ämnets uppbyggnad som behandlas. Med andra ord ska detta kapitel inte i första hand redogöra för vad musikämnet är eller har varit, snarare den inre grammatik som reglerar hur musikämnet blir omtalat och tillskrivet.29 Syftet med detta angreppssätt är att ge en
analytisk utgångspunkt inför nästkommande kapitel. Därför bör dessa båda kapitel (6 & 7) läsas och förstås som två delar i en helhet. Det första och nu föreliggande kapitlet beskriver musikämnet genom en närmast av- kontextualiserad strukturanalys, där texten till stor del betraktas utifrån relationen text/social–struktur i sig. Analysen utgår primärt från ämnespla- ner (delar ur Lgy 11) för det nu gällande Estetiska programmet. Redogörel- sen över det nutida förstås dock som intertextuella rekontextualiseringar av historiska läroplaner. Men för att gynna en beskrivning av principerna i sig, har historiska referenser till övervägande del klippts bort. Detta kapitel bli så en slags avkontextualiserad strukturanalys av musikämnets relativt generativa principer. I nästkommande kapitel ska de principer som här presenterats återföras till en kontextuell förklaring och förståelse. Princi- perna ska då belysas genom läroplansförändringar från 1940 års skolut- redning och framåt. Kapitlen (6 & 7) hade förvisso kunnat presenteras i omvänd ordning, dvs. först kontextuella beskrivningar och sedan påvi- sande av genomgående principer. Jag har dock låtit utformningen inspire- ras av Ricoeurs texthermeneutik, där texten först betraktas som text– struktur i sig och därefter återförs till sin kontext för en tolkning framför texten. På så vis fungera nästkommande historiska återblick inte som en historieskrivning i sig, utan som en vidare och djupare belysning av princi- perna i sig.
En metodologisk grundbult i detta avhandlingsarbete (enligt Ricoeursk och Durkheimiansk modell) är att belysningar gynnas av att saken kastas in i den spänning som likhet–skillnad utgör. I min analys kommer jag där- för att göra återkommande utblickar mot sådant som kan visa på musik-
29 Dessa interna relationer ska inte förstås som utommänskliga. De är principer för
hur musikämnet som disciplin/kunskapspraktik kommit att få en specifik struktu- rell identitet. För en vidgad belysning av dessa principer kommer detta kapitel även inbegripa några referenser från läroplaner för grundskolan. Jag finner det vara en poäng att göra så eftersom huvudsakligt fokus ligger på relativt generativa princi- per.
ämnets skillnad. Genom avhandlingens tidigare kapitel har rörelser mellan naturvetenskapliga kontra människovetenskapliga ideal varit ett slags ge- nomgående tema. Jag tänker nu utnyttja en sådan vetenskaplig polemik inför mitt sätt att skapa analytiskt fruktbara spänningar. I mina kom- mande försök att belysa musikämnets säregna natur ska jag därför låta det egna speglas i sådant som vanligen har definierats som ’det andra’. Till sådana osignifikanta ’andra’ har ofta naturvetenskap och matematik place- rats. Därför ska analysen i detta kapitel initieras med en jämförelse mellan ämnesbeskrivningarna för Musik, Fysik och Matematik enligt läroplanen för gymnasieskolan 2011 (Lgy 11 II: Ämnesplaner och kurser: Mu- sik/Fysik/Matematik):
MUSIK: Musik finns i alla kulturer och den berör oss såväl kroppsligt som tankemässigt och känslomässigt. Musik är en estetisk uttrycksform som an- vänds i en mängd sammanhang, som har olika funktioner och som betyder olika saker för var och en av oss. Ämnet musik har sin grund i konstnärligt uttryck, musikaliskt hantverk och musikvetenskap.
FYSIK: Naturvetenskapen har sitt ursprung i människans nyfikenhet och behov av att veta mer om sig själv och sin omvärld. Kunskaper i fysik har stor betydelse för samhällsutvecklingen inom så skilda områden som energi- försörjning, medicinsk behandling och meteorologi. Med kunskaper om energi och materia får människor redskap för att kunna bidra till en hållbar utveckling.
MATEMATIK: Matematiken har en flertusenårig historia med bidrag från många kulturer. Den utvecklas såväl ur praktiska behov som ur människans nyfikenhet och lust att utforska matematiken som sådan. Kommunikation med hjälp av matematikens språk är likartad över hela världen. I takt med att informationstekniken utvecklas används matematiken i alltmer kom- plexa situationer. Matematik är även ett verktyg inom vetenskap och för olika yrken. Ytterst handlar matematiken om att upptäcka mönster och formulera generella samband.
Skillnaderna mellan hur Musik, Fysik och Matematik skrivs fram är själv- fallet många och långt fler än vad denna avhandling kan eller avser att studera. Men ett genomgående drag är att medan Fysik och Matematik på skiftande sätt försöker definiera ämnets kärna och skolkunskapens funkt- ionella betydelser för olika kontexter, framstår beskrivningen av Musik närmast som en icke-definition. För det första preciseras inte till vad Musik ska tjäna till, eller att dess språk skulle vara ”likartat världen över” (Ma- tematik). Musik är istället något som uttrycks estetiskt och ”används i en mängd sammanhang, som har olika funktioner och som betyder olika sa- ker för var och en av oss”. Jag menar att denna mening uttrycker en kun-
skapsteoretisk relativism, och är förteelse som kommer bli belyst i näst- kommande kapitel. Vad som ligger i denna mening, men som bättre fram- kommer genom den första och tredje satsen, är musikämnet som flerdi- mensionellt. Musikens funktionella påverkan på människan är svår att entydigt lokalisera. Att musik berör oss ”kroppsligt”, ”tankemässigt” och ”känslomässigt” blir så snarare en beskrivning av musikämnets flytande karaktär, än en precisering av dess specifika placering. Detta menar jag hänger samman med att musik har ”sin grund i konstnärligt uttryck, musi- kaliskt hantverk och musikvetenskap”. Med detta understryks att ämnets struktur vilar på fler element än de rent musikvetenskapliga, och att det således finns olika kunskapspraktiker som har en funktionell betydelse för ämnets struktur.30 Jag menar att dessa uttryck symboliserar tre diskursiva
spår och tillika tre sociokulturella praktiker varifrån rekontextualiseringar till en relativt specifik musikpedagogisk diskursordning kan förstås.
Fig 6.1
I detta kapitel är det företrädesvis principiella förhållanden i denna bild (fig. 6.1) som ska belysas. Närmare bestämt är det de relationella pilarna som ska sättas under analytiskt ljus.