Panelförändring

Att en del av de individer som ingår i en panel flyttar, dör, inte vill vara med längre eller helt enkelt inte går att få tag på vid det senare undersökningstillfället gör att panelen förändras från det första undersökningstillfället till de senare. Detta kan vara problematiskt ur främst två aspekter. För det första, om minskningen i antalet är stort, kan detta påverka möjligheten att göra statistiska beräkningar, eller påverka signifikansen för dessa. Lösningen är ofta att få upp antalet individer vid första undersökningstillfället. För det andra kan det vara så att de individer som försvinner ur panelen visar stora skillnader jämfört med dem som är kvar i panelen. De som borde vara mest intressanta i undersökningen kan vara de som har störst tendens att också försvinna från panelen. Lösningen på detta andra problem är ofta att resonera kring egenskaperna som försvinnarna uppvisade vid det första undersökningstillfället (Menard 1991:36f).

Det första problemet om antal personer utföll i min undersökning så att av de 396 som besvarade enkäten vid det första tillfället besvarade 106 stycken inte enkäten vid det andra tillfället. Detta ger ett bortfall på 27 procent och gör att undersökningsgruppen består av 290 elever som besvarade enkäten vid båda tillfällen. Bortfallet kan ses som högt men det är inte ovanligt att panelstudier har ett bortfall i denna storleksordning (se till exempel Westholm 1991:303). Ett bortfall i denna storleksordning är således något som en undersökning med paneldesign får leva med. Orsakerna till bortfallet i denna undersökning är av sådan natur att de är svåra att undvika. För det första innebär tidpunkten när den första enkäten fylls i att det för många handlar om de första veckorna på gymnasiet och ganska många byter gymnasieprogram de första månaderna. För det andra visade det sig att frånvaron vid slutet på terminen var hög och att det då helt enkelt var svårt att få tag på eleverna. Den viktiga frågan är vad bortfallet i just denna undersökning mer faktiskt innebär för analysen.

Antalet individer som deltar i en enkätundersökning har störst betydelse för om undersökningens resultat ska vara signifikanta eller ej. Detta kan förstås som den tillförlitlighet som eventuella samband och skillnader mellan under-sökningstillfällen har. Ju högre antal individer desto större är chansen att undersökningens resultat visar statistisk signifikans. Antalet i denna undersök-ning (290) kunde gärna varit större men ger dock förutsättundersök-ningar för att resultat för hela undersökningsgruppen ska vara signifikanta. Undersökningens design med skolklasser som subgrupper innebär att dessa subgrupper aldrig kan vara

större än drygt trettio individer. Efter bortfallet är antalet svarande i de flesta klasserna kring tjugo och med ett genomsnitt på 18,1. Subgrupperna är alltså små redan från början och min bedömning är att bortfallet inte gör analysen mindre tillförlitlig än de begränsningar som undersökningens design ger. Det andra problemet om vilka det är som försvinner från panelen är till sin karaktär delvis hypotetiskt och delvis möjligt att påvisa empiriskt. Det är omöjligt att veta vad de som inte längre är med skulle ha svarat om de varit med även vid det andra tillfället. Dock kan man resonera kring de egenskaper och attityder som framkom vid svarandet på den första enkäten. De elever som bara svarade på den första enkäten kommer i fortsättningen att kallas för bortfallsgrupp. I undersökningen bör flytt och sjukdom som tänkbara orsaker till försvinnande inte påverka utfallet eftersom det inte finns anledning att tro att försvinnandet i undersökningen är systematiskt snedvridet. När det gäller elever som hoppat av eller bytt program kan detta bortfall innehålla en andel som inte trivdes och som skulle ha varit omotiverade om de gått kvar i samma klass som vid första undersökningstillfället. Ett liknande resonemang kan föras för de elever som inte dyker upp på lektionerna de sista terminsveckorna då den andra enkätinsamlingen genomfördes.

Både de som hoppat av och de som inte dyker upp kan också förväntas ha svagare studieresultat än de elever som är kvar. Det i tidigare undersökningar påvisade sambandet mellan kunskapsnivå och demokratiska attityder skulle kunna betyda att bortfallsgruppen har en lägre grad av demokratiska attityder. Med ett sådant resonemang skulle de som försvinner på grund av programbyte, avhopp eller som uteblir från lektionerna kunna antas ha haft en mindre positiv förändring av sina demokratiska orientationer än genomsnittet. Om undersökningsresultatet visar på att det sker en demokratisk socialisation i samband med kursen i Samhällskunskap A (se kapitel 5.7.1) så måste hänsyn tas till att bortfallsgruppen mycket väl skulle kunna ha visat en mindre grad av demokratisk socialisation än undersökningsgruppen. Å andra sidan kan skolan och de undervisande lärarna bara antas ha socialisationseffekt på de elever som de facto finns i skolan.

När bortfallsgruppens svar jämförs med undersökningsgruppens används de standardiserade index (värden från -100 till +100, se kapitel 5.6) som konstruerats för de fyra aspekterna av demokratiska orientationer. Jämförelsen

görs dels mellan indexens medelvärde och dels mellan hur individerna fördelat sig i indexen.

Tabell 5.2 Jämförelse mellan undersökningsgrupp och bortfallsgrupp

Demokratisk förpliktelse

Intern efficacy Extern efficacy Vertikalt förtroende

Undersökningsgrupp +39,81 -22,63 -13,28 +11,76** Bortfallsgrupp +35,68 -13,22 -16,10 +2,35** Standardavvikelse u-grupp Standardavvikelse b-grupp 21,23 30,42 49,45 46,83 30,85 33,34 29,25 31,18 **p≤0.01

Vid en analys av hur bortfallsgruppen svarade vid det första enkättillfället och som redovisas i tabell 5.2 blir slutsatsen att den till stor del liknar undersökningsgruppen i egenskaper och attityder. Denna likhet gäller för gruppmedlemmarnas anslutning till grundläggande demokratiska värderingar som utgör en stor del av demokratisk förpliktelse. Bortfallsgruppens medelvärde här (+35,68) är visserligen något lägre än för undersökningsgruppen, men visar ändå på en stor anslutning till demokratiska principer. Några intressanta undantag från likheten mellan grupperna finns dock. För det första innehåller bortfallsgruppen en större andel vet inte-svar än undersökningsgruppen. Bortfallsgruppen har lägre tilltro till de politiska institutionerna och dess företrädare både vad det gäller vertikalt förtroende och det politiska systemets lyssnande och svarande förmåga som här mäts genom extern efficacy. Särskilt stor är skillnaden för vertikalt förtroende (+2,35 respektive +11,76). Detta är också den enda skillnaden mellan grupperna som vid T-test är statistiskt signifikant. Däremot har bortfallsgruppen en högre tilltro till sin egen politiska förmåga mätt i intern efficacy, även om bortfallsgruppen liksom hela undersökningsgruppen har en negativ inställning till sin egen politiska förmåga. Det finns en högre andel med invandrarbakgrund, en högre andel kvinnor (59,2 procent respektive 55,3 procent) och en högre andel med få böcker i hemmet i bortfallsgruppen (26,2 procent har 0-50 böcker jämfört med 13,7 procent).

Sammanfattningsvis så har bortfallsgruppen ett lägre förtroende för det politiska systemet än undersökningsgruppen men en något större tilltro till den egna politiska förmågan. När det gäller grundläggande demokratiska värderingar är grupperna närmast likvärdiga och även bortfallsgruppen visar en stor anslutning till demokratiska principer. Det finns således inget fog för

antagandet om att bortfallsgruppen vid det första undersökningstillfället skulle ha en lägre grad av demokratiska attityder än undersökningsgruppen. Däremot kvarstår möjligheten att läraren har en mindre möjlighet att påverka attityderna eftersom dessa elever troligen deltar i mindre utsträckning och mindre aktivt i undervisningen.