Christina Baggens
I olika slag av möten med patienter, vårdtagare och klienter använder professionella inom vård, omsorg och socialt arbete kommunikation och samtal som verktyg. Samtal används bland annat för att kartlägga och samla in uppgifter som underlag för bedömning, för att planera insatser, för att stödja och behandla, för att informera, ge råd och anvisningar och också för att motivera och stärka människor inför förändringar i livet. Eftersom samtal är ett av de mest verkningsfulla redskapen för den professionella i arbetet, behöver studenter utbildas i och förberedas för att kommunicera och samtala. Det här kapitlet handlar om hur det går till att lära sig samtala som professionell. Det bygger på analyser av samtal som sker under rollspel där blivande distriktssköterskor använder sig av samtalsmetoden ”Motiverande samtal” (från den engelska benämningen Motivational Interviewing, MI) i samband med en examination. Kapitlet visar att det ställs flera olika slags krav på studenterna och att lärande av kommunikation är något mycket komplext. Det uppstår spänningar när studenterna ska kommunicera enligt en modell för ideal kommunikation och samtidigt klara av att agera i ett rollspel. Situationen ställer stora krav på att de är väl insatta i MI-metodiken men också krav på deras inlevelseförmåga och förmåga att dramatisera eftersom de ska vara aktörer i helt olika roller och också kunna växla mellan dessa. Det uppstår ytterligare en spänning eftersom samtalen görs i samband med en examination. Betydelsen av att förbereda sig för att kommunicera i sitt kommande yrke genom samtalsträning under sin utbildning har stöd i litteraturen. Det finns exempelvis evidens för att träning av kommunikationsfärdigheter inom läkarutbildning bidrar till att läkare blir bättre på att kommunicera med patienterna (Kurtz m.fl. 2005, Silverman m.fl. 2013). Eftersom kommunikationsfärdigheter inom ramen för en yrkesroll inte är något som människor har per automatik är det således mycket väsentligt att studenter under en
179
professionsutbildning får teoretisk undervisning om kommunikation och får träna olika färdigheter i att kommunicera med tanke på sitt kommande yrke. Rollspel, antingen tillsammans med kurskamrater eller med simulerade patienter, kan vara en pedagogisk metod som används i vård- och läkarutbildning för att träna kommunikationsfärdigheter. De anses vara värdefulla därför att träningen sker under kontrollerade och säkra former. Ytterligare en fördel som framhålls med rollspel är att ”patienten” kan ge återkoppling till den som agerar professionell (Kurtz m.fl. 2005). Rollspel är emellertid inte oproblematiska eftersom det samtidigt pågår flera olika typer av kommunikativa aktiviteter (Linell & Persson Thunqvist 2003, Seale m.fl. 2007, Thomassen 2009).
Motiverande samtal (MI) är en samtalsmetod som används av vårdgivare i behandlande och förebyggande arbete, framför allt när det gäller livsstilsfrågor. Metoden verkar vara framgångsrik även vid ett fåtal kontakter med klienten (Burke m.fl. 2003, Hettema m.fl. 2005). Metoden är klientcentrerad och vägledande, men samtidigt styrande eftersom den syftar till att höja en människas inre motivation för förändring genom att utforska ambivalens. Den som är samtalsledare och använder MI-metodiken visar respekt för individens autonomi och tillämpar olika strategier för att hjälpa personen till att bli medveten om olika förhållanden i sitt liv. Därigenom kan personen bli stärkt till att sätta igång, genomföra och på sikt vidmakthålla förändring i vanor och livsstil (Miller & Rollnick 2013). En interventionsstudie visar att vårdpersonal som genomgick en två-dagars utbildning om MI uppnådde samma kunskapsnivå om metodiken oavsett om de tränade tillsammans med simulerade patienter eller tillsammans med kurskamrater under rollspel (Lane m.fl. 2008).
Distriktssköterskan, som är legitimerad sjuksköterska med specialistsjuksköterskeexamen, har en kompetens som omfattar hälsofrämjande och förebyggande arbete på individ-, grupp- och samhällsnivå för människor i alla åldrar. Distriktssköterskan behöver ha ett personcentrerat förhållningssätt och fördjupade kunskaper i kommunikation och samtals- metodik för att i dialog kunna stärka människors förmåga att utveckla en god hälsa (Distriktssköterskeföreningen i Sverige 2008).
180
Mot denna bakgrund bedriver lärosätet, där data har samlats in i den här studien, en kurs om samtal och kommunikation i distriktssköterskeutbildningen. I kursen ingår fördjupad kunskap om kommunikationsteori specifikt inriktad på distriktssköterskans olika möten och ska förbereda varje student för att samtala och kommunicera i sitt kommande yrke som distriktssköterska. Kursen innehåller teoretisk undervisning om MI och praktisk tillämpning av MI-metodiken sker i samband med den teoretiska undervisningen och vid examination av kursen.
Genom att använda MI i rollspel under sin utbildning kan blivande distriktssköterskor träna förhållningssätt och kommunikationsförmåga. På så sätt kan studenterna förväntas lära sig att tillämpa de grundläggande principerna i MI-metodiken; att ha en utforskande och samarbetande stil, att lägga vikt vid klientens autonomi, att visa empati, att utveckla värderingar som är motstridiga, att undvika argumentation och att stödja självtillit (Miller & Rollnick 2013). Därigenom kan de blivande distriktssköterskorna förberedas för att bistå och stärka människor med stödjande insatser så att dessa kan utnyttja sina resurser och aktivt bli delaktiga i sin egenvård, något som i förlängningen kan bidra till förbättrad hälsa. I kapitlet problematiseras hur lärandet går till och vad som påverkar detta. Vidare diskuteras om det fungerar att lära sig kommunicera med hjälp av en modell för ideal kommunikation; MI- metodiken betraktas som en sådan modell eftersom den betonar sådant som räknas ingå i ”det goda samtalet” (se bokens inledande kapitel). Slutligen kopplas studiens resultat till bokens övergripande tema och betraktar delaktighet ur olika perspektiv.