I den fortsatta beskrivningen pekar jag ut hur enskilda äldre personer på olika sätt kan göra sig delaktig i den institutionella behovsbedömningen. Behovsbedömningssamtalet är en kommunikativ aktivitet eller verksamhet i vilket delatagarna ägnar sig åt att göra olika saker. De förhandlar, tolkar och utbyter meningar. Man kan säga att parterna har olika dagordningar för vad de avser att få ut av samtalet. Samtidigt är de beroende av varandra; de interagerar i själva genomförandet (Linell, 2005). Vilken dagordning som gäller för den äldre, kan man få kunskaper om genom att analysera vad han eller hon gör i samtalet. Detta kan vara sådant som att byta ämne, initiera någon handling, ställa frågor, antyda något, osv.
134
Handläggarens tolkningsschema börjar automatiskt fungera så snart hon eller han möter den äldre personen (Goffman 1974, s. 66). Handläggarens uppfattning om den äldre som den person som äldreomsorgen ska bistå på ett eller annat sätt, framträder. Den äldre (kategorin äldre) ses som någon, som antingen måste ha begränsade fysiska resurser eller psykiska begränsningar som begynnande senilitet eller demens med symtom av glömska och begränsad orientering till tid och rum i olika stadier för att kvalificera för bistånd. Hur klienten gör sig gällande för att inte reduceras som person handlar då om hur denne tillsammans med handläggaren begripliggör situationen och vilken kunskap dessa båda gör gällande.
I analysen nedan framgår det att för den äldre personens del inte bara handlar om att kunna samtala på ett kompetent sätt utan också om att visa sig som en trovärdig person. Presentationen av sig själv görs (positionering) med hjälp av olika (kommunikativa resurser) attribut som ingår i den äldres värdskap för mötet. Gästvänlighet och uppskattning av handläggarens besök visas på olika sätt. Det händer att bostaden är extra städad och att kaffe med hembakat bröd är framdukat.
För den äldre personen gäller det att kunna lägga fram sin sak i samtalsmötet så att handläggaren beslutar om det bistånd och de insatser som hon eller han önskar (den äldres dagordning för samtalet). Av samtalsutdraget nedan framgår det att om den äldre personen uppfattar handläggaren som ifrågasättande av hans biståndsbehov, används olika argument för att övertyga. Bland annat används motiveringar som vacklande hälsa, återstående levnadstid, politiska rättigheter, medborgerliga rättigheter, charm och smicker och hjälplöshet, enligt nedan:
Samtal nr. 10,
B: Biståndshandläggare K: Klient
1156 B: och det har du ju uttryckt tydligt 1168 K: jaha
1169 B: hur du vill ha det
1170 K: jag vill ha det som det är nu 1171 B: mm
135
172 K: och det hoppas jag att du att du – att du tycker också att det är bra för mig - jag jag – vill inte ha nån ändring på det här för jag tycker att det här är är det bästa som jag kan ha det 1173 B: mm
1174 K: och att jag är ute och rör på mig det är – det betyder inte att jag ska – kunna – att jag ska kunna gå dit opp för det är inte varje dag som jag kan komma ut det det här – och det skulle bara bli en massa krångel att den ena dan kunde jag komma och den andra dan inte
1175 B: mm
1176 K: det det det det blir inte nån hållfast punkt för mig 1177 B: ne:j
1178 K: nej – du förstår mig 1179 B: ja: jag hör vad du säger 1180 K: ja:
1181 B: mm
1182 K: du är förståndig kvinna eva (klappar handläggaren på armen och tittar djupt i ögonen) jag är glad att jag har dig – du är en fin representant för – kommunen
1183 B: får jag tacka för 1184 K: ja::
Av samtalet framgår hur den äldre personen motiverar de insatser i form av matleveranser till bostaden, som han får och att handläggaren inte ska ändra på dem. Den äldre tolkar handläggarens genomgång så att det finns risk för att matleveranserna dras in med motiveringar om den äldres tämligen goda fysiska funktion. Handläggaren har tidigare argumenterat för att han själv kan ta sig till kommunens måltidsrestaurang, eftersom han är rörlig och ibland till och med tar sig en tur på cykel. Den äldre vädjar till handläggarens förståelse för hans situation (rad 1172) utifrån sin livssituation (livsvärld). Det intressanta är hur handläggaren besvarar ”jag hör vad du säger” (rad 1179) på hans uttryck för en livssituation.
Ett problem, som framgår här, är den äldres utsatthet för institutionell ordning och institutionella tillkortakommanden. Organisatoriska problem kan uppstå, då hemtjänsten ska leverera omsorgstjänster till enskilda äldre. Utsattheten framträder tydligt då den äldres
136
önskemål krockar med institutionens rutiner. Då är det rutinerna som prioriteras på bekostnad av den äldres önskemål och inflytande (Harnett, 2020).
Som nämnts tidigare, transformeras den äldres individuella omsorgsbehov till institutionellt språk, det vill säga till abstrakta koder (kategorier) där varje insats som hjälp med personlig hygien, påklädning och bäddning får en egen kod. På det sättet lösgörs, omformas och etiketteras de vardagssysslor som görs i den privata sfären till institutionella standardiserade principer och konstruktioner. Dessa kategoriseras, etiketteras och sammanställs till klassificerade abstraktioner för kostnadsberäkningar och personaldimensionering för att senare omvandlas till omsorgsproduktion. I denna produktion samordnas och levereras insatserna till de äldre som standardiserade insatser. Det är då svårt för den äldre att hävda om delaktighet och individuellt inflytande mot denna institutionella ordning.
Den äldres behov av stöd vid tillagning av mat har ersatts med distribution av färdiglagad mat. Maten levereras till den äldre på för- och eftermiddagar. Personal levererar maten till de äldre. Det problem som uppstår vid denna standardisering av omsorgsinsatsen är att den äldre personen inte får avgöra vid vilken tid maten ska levereras. Möjligtvis lovas ungefärliga tider för matleverans. Men dessa löften uppfylls inte alltid, vilket framgår av följande urklipp. Matleveranserna försenas då och då, ibland uteblir leveransen helt.
Samtal nr. 10, excerpt 10 g. B: Biståndshandläggare K: Klient
809 K: idag trodde jag dom hade glömt mig för dom hade inte - kom kom inte med maten förs - strax före klockan ett så jag var tvungen och ringa åt dom där – dom tappar bort mig ibland
810 B: ja: - dom kanske – det kan ju va så att dom har olika – vänder – att dom kommer lite olika tider
811 K: ja: det är möjligt det är möjligt
812 B: det är väl så – det kanske ska va lite rättvist att 813 K: ja:
137
Det problematiska är, att den äldre personen inte får maten regelbundet och att den utlovade tiden för matleveranserna inte uppfylls (rad 809, 810, 811).
Den institutionella ordningen, som framgår i utdraget ovan, innebär att den äldre ska finna sig i en ordning som matleverantörerna har bestämt. Det är enligt handläggaren en
uppfattning om en rättviseprincip som styr tiderna huruvida han får sin mat tidigt eller sent
(rad 812, 815, 817), inte det individuella behovet. En annan aspekt är att handläggaren inte bemöter den äldre personens påpekande och delaktighet i samtalet om att ”de glömmer bort mig ibland”. Han blir utan mat den dagen! Den äldres delaktighet i samtalet om betydelsen av livsvärldsrationalitet, bemöts med systemvärldens rationalitet eller inte alls! Den äldres delaktighet och intressen å ena sidan och institutionell rättviseprincip (observera, inte effektivitetsprincip) å den andra, utgör ett problem då de utgår från olika perspektiv och rationaliteter. Som framgick ovan, hanterar handläggaren den äldre personens framställning med att informera om principer för körrutiner vid matleverans. Den tillämpade rättviseprincipen inom systemvärldens rationalitet innebär i den konkreta vardagen att den äldre binds till sin bostad i en osäker väntan på om maten levereras eller inte. En lösning kunde tänkas ha varit att beakta de äldres önskemål och anpassa körrutiner efter önskemålen. Det kan ju tänkas att en del äldre vill inta sin lunch tidigt, medan andra vill ha den senare. Den nu gällande ordningen innebär att alla som har bistånd i form av matdistribution får en ojämn kvalitet vad gäller tid för leverans, eftersom körrutinerna ändras från gång till annan.
Som samtalet visar, råder här ett rättvisetänkande om allas rätt till omsorg, men den handlar inte om omsorg i meningen att förädla och implementera den med äldres inflytande och delaktighet som grund.