Teoretiskt sammanfattande ramverk

en utmaning för hur ursprungsidén presenteras och omsätts i handling. I dekontextualiseringsprocessen kan översättaren därmed behöva ha kunskaper inom både sin egen och den mottagande organisationen för en lyckad idéöversättning. Dessutom kan dekontextualisering vara svårt i och med att en utbärare inte lyckas skapa en idémässig representation av centrala framgångselement som är tillräckligt täckande av en lyckad praxis. Detta kan bero på otydlighet och komplexa praktiker, vilket Røvik (2008) tydliggör:

Ju mer komplex, ju mer inflätad, och ju mindre explicit praktiken är, desto mindre översättbar är den – och följaktligen: desto lättare är det att göra fel när praktiken ska översättas till idémässig representation. (Røvik, 2008, s. 276)

Vidare kan en tvetydighet finnas i aktörernas intentioner att införa nya idéer (Røvik, 2008). Det ena handlar om organisationers vilja att adoptera idéer i rationellt syfte. Det andra handlar om en vilja att förstärka organisationens legitimitet genom att symboliskt översätta framgångsidéer för att betraktas som en modern organisation. Czarniawska och Sevón (1996) menar att det medför att organisationsbilden blir starkt idealistisk och ”overklig” genom att det blir en myt. Ett sätt att hantera dessa svårigheter i översättningsprocesser är genom att tillämpa löskoppling mellan sägande och görande. Detta kan innebära att formella strukturer och beslut löskopplas från de praktiska arbetsrutinerna. Tillämpningen av idéerna blir istället som ett yttre antagande att organisationen tillämpar och arbetar efter idéerna. Anledningen till det menar Meyer och Rowan (1977) vara en rationell myt att löskoppla informell verksamhet från formell struktur. Därtill fortgår tidigare arbetssätt inom organisationen för effektivitet men att legitimitet från omgivningen samtidigt kan behållas eller erhållas för att överleva, vilket skapar tillit och förtroende för organisationen:

The more an organization's structure is derived from institutionalized myths, the more it maintains elaborate displays of confidence, satisfaction, and good faith, internally and externally. (Meyer & Rowan, 1977, s. 358)

Detta leder mig in på det sista avsnittet av uppsatsens teorikapitel, som innefattar en sammanfattning av uppsatsens teoretiska ramverk.

3.6 Teoretiskt sammanfattande ramverk

De teoretiska ansatserna som redogjorts för ovan kan återkopplas till uppsatsens syfte och två frågeställningar som innefattar hur översättningsprocessen praktiskt sker mellan olika kontexter samt vilka översättare och arenor som används för att översätta specifika idéer till en specifik offentlig myndighetskontext. Även genom att fylla en kunskapslucka i form av att

31 studier på mikronivå efterfrågas (Powell & Colyvas, 2008; Suddaby, 2010; Wooten & Hoffman, 2016). Detta i och med att uppsatsen studerar översättningsprocessen av managementidén som verksamhetsstrategi utifrån en strategisk och en operativ avdelningsnivå. För att i senare kapitel kunna besvara mina frågeställningar har en modell utvecklats baserat på institutionell teori och skandinavisk institutionell teori, i synnerhet översättningsteori. Detta i syfte att använda relevanta begreppsapparater för att förstå spridnings- och översättningsprocesserna mer ingående (Czarniawska & Sevón, 1996; Røvik, 2008; Wedlin & Sahlin, 2017). Managementidéer sprids organisationer och organisationsfält emellan genom att transporteras, transformeras, anpassas och förändras. Processerna är mer dynamiska då tryck sker från omgivningen om hur organisationer ska vara, gällande rationalitet och legitimitet (DiMaggio & Powell, 1983, Meyer & Rowan, 1977). Linjerna i modellen nedan (figur 7) är streckade för att tydliggöra i enlighet med tidigare resonemang att översättningsprocessen består av tre huvudsakliga komponenter; dekontextualisering, översättningsarenor, översättare och kontextualisering där olika aktörer verkar mellan kontexter baserat på Røviks (2008) översättningsteorier. Där kan idéer inhämtas av olika yrkesgrupper från olika hierarkiska nivåer inom organisationen samt via externa arenor (Scott, 1995). Vidare behöver det inte nödvändigtvis innebära likformighet och en påverkan av externa aktörer inom samma fält (jfr institutionell teori) utan aktörer inom en organisation som vill implementera idéer kan även vara med och påverka processer mellan kontexter. Detta kan således skapa lokala variationer av idéer som verkar mellan olika organisationsfält för att anpassas till den egna verksamheten.

Figur 7. En teoretiskt sammanfattande modell för översättningsprocessen (Egen baserad på Røvik, 2008).

Dekontextualisering är den process som förklarar hur en praxis lyfts från sin kontext till en

generell idé. Översättaren gör det genom en idémässig representation som sker med ett avskiljande antingen via; uthämtning eller utbäring. Uthämtning innebär att aktörer hämtar ut idén från dess praxis och översätter idén till sin egen kontext medan utbäring handlar om att

Dekontextualisering - Avskiljande - Paketering Översättningsarenor - Inom organisationer - Mellan organisationer - Liknande bransch/sektor - Skild bransch/sektor Kontextualisering - Hierarkisk översättningskedja - Inskrivnings- och översättningsregler

32 aktörer från den aktuella praxisen förmedlar sin idé på en extern arena. Paketering sker i nästa steg av fasen genom att idén omformuleras i syfte att kunna översättas till en annan kontext genom att vara mindre kontextberoende.

Översättningsarenor är även av relevans för att visa på att översättningens innehåll kan

påverkas av fyra arenor som utbärare och översättarna verkar på. Dels möten inom en organisation (intraorganisatoriska arenor) samt mellan olika organisationer (interorganisatoriska arenor). I sin tur kan dessa två arenor delas in i liknande branscher eller sektorer (nära arenor) respektive olika branscher eller sektorer (avlägsna arenor). Ju mer arenorna är avlägsna för möten mellan deltagare och utbärare, desto mer generell och abstrakt blir praktiken.

Kontextualisering handlar om hur en idé plockas in i en ny kontext. Detta sker först genom en

hierarkisk översättningskedja gällande hur idéer från toppledningen förs inåt och nedåt i en organisation genom att materialiseras och konkretiseras ju längre ned idén anpassas. Stegen i detta är; top-down processen, probleminriktat sökande, begränsad översättningsfrihet, stimulus-respons-baserad logik samt abstrakta till konkreta idéer. Sedan används kontextualiseringsregler i form av inskrivningsregler gällande transformering av idéers yttre kontext för att skapa en lokal anpassning som blir igenkännbar för organisationen. Detta sker genom lokalisering av organisationsidéer och tidsmarkering av idéer. Översättningsregler handlar om den inre kontexten i form av innehållet som formas när det överförs mellan organisationskontexter. Förändringen sker genom tre omformningsmodus och fyra översättningsregler; reproducerande modus (kopiering), modifierande modus (addering respektive subtrahering) samt radikalt modus (omvandling).

Sammantaget understödjer den sammanfattade teoretiska modellen förståelsen för översättningsprocessen beroende på vilka delar som tillämpas av organisationer vid införande av nya managementidéer. Med hjälp av modellen kan även mina frågeställningar besvaras gällande hur översättning sker inom en specifik kontext och vilka arenor samt översättare som är av relevans i översättningsprocesserna inom de två valda avdelningarna. I nästa kapitel redogörs för mitt tillvägagångssätt och utformandet av uppsatsens struktur samt innehåll.

33