11 Andra utländska äktenskap som inte erkänns
11.4 Åklagarens möjlighet att föra talan
Utredningens förslag: I 5 kap. 5 § ÄktB införs en bestämmelse
som klargör att behörigheten för allmän åklagare att föra talan om äktenskapsskillnad enligt tredje stycket i samma paragraf inte gäller äktenskap som har ingåtts enligt utländsk lag. Det hänvisas till att bestämmelser om att sådana äktenskap i vissa fall inte erkänns i Sverige finns i 1 kap. 8 a § IÄL.
11.4.1 Bakgrund
Som beskrivits i avsnitt 4.2.1 finns det i 5 kap. 5 § ÄktB särskilda bestämmelser om upplösning av äktenskap som har ingåtts trots att det funnits ett äktenskapshinder eller där en make har tvingats att ingå äktenskapet.
En make har enligt dessa bestämmelser rätt till äktenskapsskill- nad utan föregående betänketid om det görs sannolikt att denne har tvingats att ingå äktenskapet eller om maken har ingått äktenskapet före 18 års ålder. Vidare har var och en av makarna rätt till äkten- skapsskillnad utan föregående betänketid om äktenskapet har ingåtts trots att makarna är släkt med varandra i rätt upp och nedstigande led eller är helsyskon. Detsamma gäller om äktenskapet har ingåtts trots att någon av makarna redan var gift eller registrerad partner och det tidigare äktenskapet eller partnerskapet inte har blivit upplöst (5 kap. 5 § första stycket ÄktB). Vid månggifte har dessutom var och en av makarna i det tidigare äktenskapet rätt att få detta upplöst genom omedelbar äktenskapsskillnad (5 kap. 5 § andra stycket ÄktB).
I de fall som avses i första stycket får talan om äktenskapsskillnad även får föras av allmän åklagare (5 kap. 5 § tredje stycket ÄktB). Åklagaren tillvaratar det allmännas intresse av att upplösa äktenskap som inte är önskvärda.
Som redogjorts för är tillämpningsområdet för bestämmelsen om åklagarens talerätt inte helt tydligt i förhållande till äktenskap som ingåtts enligt utländsk lag. De särskilda bestämmelserna om äkten- skapsskillnad i 5 kap. 5 § ÄktB tar sikte på äktenskap som är ingångna genom vigsel inför svensk myndighet. En regel om talerätt för åklag- aren fanns redan i lagen (den 12 november 1915) om äktenskaps
ingående och upplösning. Den inarbetades senare i den nya gifter- målsbalken som efter nordiskt lagsamarbete infördes 1920.
Det har i tidigare sammanhang gjorts uttalanden om tillämpnings- området. I Familjelagssakkunnigas slutbetänkande från 1987 anfördes bl.a. att parterna i ett polygamt äktenskap kan ha olika stark anknyt- ning till Sverige och att det med hänvisning härtill inte gick att med bestämdhet uttala sig om i vilka fall ett sådant äktenskap ska upp- lösas av åklagare.8 Ytterligare förarbetsuttalanden gjordes 2004 i sam- band med ändringar i paragrafen, som i någon mån talar för att åkla- garen med stöd av bestämmelsen skulle kunna föra talan om äkten- skapsskillnad även när det gäller äktenskap som ingåtts utomlands, i vart fall om makarna har tillräckligt stark anknytning till Sverige (prop. 2003/04:48 s. 49). Frågan har också diskuterats i litteraturen.9 Vid de kontakter som utredningen har haft med företrädare för Åklagarmyndigheten har framkommit att myndigheten inte har tagit ställning i frågan. Såvitt upplysts förekommer det i praktiken inte att åklagare för en talan om upplösning av utländska äktenskap.
11.4.2 Överväganden
Bestämmelsen om tvångsupplösning omfattar barn- och tvångsäkten- skap, släktskapsfall enlig 2 kap. 3 ÄktB (med undantag för dispensabla fall) samt månggiften och korresponderar därigenom i huvudsak med sådana äktenskap vilka enligt utredningens förslag ska vägras erkännande enligt 1 kap. 8 a § IÄL. Som har beskrivits i avsnitt 4.2.1 är bestämmelsen om åklagares talerätt fakultativ. Åklagarens beslut att väcka talan ska föregås av en intresseavvägning, varvid det får övervägas vilka negativa konsekvenser en framtvingad upplösning av äktenskapet kan få för de personer som berörs av upplösningen. Det kan alltså konstateras att de bedömningar som aktualiseras enligt denna bestämmelse till stor del sammanfaller med de avvägningar som ska göras enligt regleringen om erkännande av utländska äkten- skap i IÄL. Om omständigheterna i ett enskilt fall skulle vara så att det enligt 1 kap. 8 a § andra stycket IÄL finns synnerliga skäl att er-
8 SOU 1987:18 s. 193.
9 Maarit Jänterä-Jareborg (2011), Om polygami i dagens samhälle – särskilt ur ett svenskt per-
spektiv, i Rätten och rättsfamiljer i ett föränderligt samhälle – rättshistoriskt och komparativt:
Vänbok till Rolf Nygren (red. M. Jänterä-Jareborg och M. Kumlien), s. 404 och Michel Bogdan (1978), Rättsställning i Sverige av invandrarnas polygamiska äktenskap, Tidskrift för Sveriges Advokatsamfund årgång 1978, s. 139.
känna ett utländskt äktenskap torde det i praktiken saknas utrymme att tillämpa bestämmelsen om åklagarens talerätt.
Trots att bestämmelsen om åklagarens talerätt inte är uttryck- ligen begränsad till äktenskap som ingåtts enligt svensk lag, är det redan i dag så att den i praktiken inte fyller någon funktion när det gäller äktenskap som ingåtts enligt utländsk lag. Dessa hanteras i stället enligt reglerna i IÄL. Om det finns förutsättningar att erkänna ett äktenskap här i landet vidtar svensk åklagare enligt vad som fram- kommit inte åtgärder för att upplösa det.
Utredningen bedömer mot denna bakgrund att det bör förtyd- ligas att åklagarens möjlighet att föra talan om upplösning av ett äktenskap som ingåtts när någon redan är gift inte gäller äktenskap som ingåtts enligt utländsk lag. Samma överväganden gör sig gäll- ande i förhållande till de övriga former av äktenskap som omfattas av bestämmelsen, dvs. barn- och tvångsäktenskap samt släktskaps- fall. Utredningen föreslår att en bestämmelse om detta införs i ett nytt fjärde stycke i paragrafen. I klargörande syfte föreslås vidare att det i paragrafen införs en hänvisning till bestämmelserna om icke- erkännande av utländska äktenskap i 1 kap. 8 a § IÄL.
Enligt utredningens bedömning finns det däremot inte anledning att begränsa parternas egna möjligheter att begära omedelbar äkten- skapsskillnad enligt 5 kap. 5 § första och andra stycket ÄktB. Efter- som det handlar om äktenskap som är oacceptabla i Sverige framstår det som rimligt att de berörda makarna själva kan ta initiativ till en upplösning av äktenskapet utan föregående betänketid. Någon sådan begränsning föreslås därför inte.