Vissa andra civilrättsliga frågor

7.7.1 Adoption

Enligt 3 § lagen (2018:1289) om adoption i internationella situa- tioner ska en ansökan om adoption prövas enligt svensk lag även om adoptionsärendet har anknytning till en annan stat än Sverige.38

38 _{I lagens första paragraf anges att den gäller frågor om adoption i internationella situationer.}

Av bestämmelserna i 4 kap. FB framgår att makar och sambor endast får adoptera gemensamt. En make eller sambo får dock med sin makes eller sambos samtycke adoptera hans eller hennes barn (styvbarnsadoption). En make eller sambo får även i annat fall adop- tera ensam om den andra maken eller sambon vistas på okänd ort eller är varaktigt förhindrad att adoptera till följd av en psykisk sjuk- dom eller något annat liknande förhållande. Andra än makar och sambor får inte adoptera gemensamt (4 kap. 6 § FB). Ett barn får adopteras endast om det med beaktande av samtliga omständigheter är lämpligt. Vid bedömningen av om en adoption är lämplig ska bar- nets behov av adoption och sökandens lämplighet att adoptera sär- skilt beaktas (4 kap. 2 § FB).

Om ett äktenskap i ett månggifte erkänns har makarna i ett mång- gifte möjlighet att ansöka om adoption på angivet sätt.

Om äktenskapet däremot inte erkänns, eller inte tillåts bestå och har upplösts (se avsnitt 7.2.1), kan det berörda paret inte adoptera som makar. Å andra sidan likställs sambor med makar i detta sam- manhang. I förarbetena anges att med sambor avses två personer som stadigvarande bor tillsammans i ett parförhållande och som har gemen- samt hushåll, dvs. sambolagens allmänna definition (prop. 2017/18:121 s. 148). Något krav på att ingen av samborna får vara gift med någon annan gäller alltså inte (se även lagrådets yttrande i prop. 2017/18:121). Med andra ord bör två personer vars äktenskap inte erkänns kunna ansöka om adoption på samma sätt som om de vore gifta, under förutsättning att de betraktas som sambor. I vissa fall av polygama situationer har det dock anförts att sambodefinitionens krav inte kan anses uppfyllda. Detta gäller om någon i samma bostad lever tillsam- mans med två eller flera personer och de har gemensamt hushåll och en gemensam sexuell gemenskap (se avsnitt 7.2.3). I ett sådant fall torde det inte vara möjligt för ett par att ansöka om adoption gemensamt eller för en av dem att ansöka om adoption av den andras barn.

Det som har sagts tar sikte på möjligheten att ansöka om adop- tion. Huruvida förekomsten av en mångiftessituation kan påverka bedömningen av om en adoption är lämplig och till barnets bästa (4 kap. 1 och 2 §§ FB) är en annan fråga. Liksom i andra fall ska en

vara tillämplig. Den utländska anknytningen kan bestå i t.ex. att sökanden eller den som sök- anden vill adoptera har hemvist utomlands eller att någon av dem är utländsk medborgare. Anknytning till en annan stat finns även om ett adoptionsbeslut har meddelats utomlands. Se prop. 2017/18:121 s. 165.

sammantagen bedömning av omständigheterna göras i varje enskilt ärende.

7.7.2 Rätten att byta efternamn

Lagen (2016:1013) om personnamn (namnlagen) reglerar bl.a. familje- rättsliga förvärv av efternamn. Dessa har sin grund i äktenskapet eller i en förälder/barnrelation. Exempelvis får en make byta sitt efternamn till den andra makens efternamn (12 § namnlagen). Någon sådan särskild rätt till namnbyte som gäller för makar finns inte för sambor.

I ett äktenskap som erkänns innebär bestämmelserna i namnlagen att makarna har rätt att ta sin makes namn. För det fall ett äktenskap i ett utländskt månggifte inte skulle erkännas kan det innebära att de berörda inte har samma rätt att byta sitt efternamn. Situationen blir densamma om ett äktenskap inte tillåts bestå och har upplösts (se avsnitt 7.2.1).

Det ska tilläggas att det är möjligt för utomnordiska och isländska medborgare som har hemvist i Sverige att välja att antingen anpassa sig till det här i landet rådande namnsystemet eller att i stället följa hemlandets namnregler (32 § andra stycket namnlagen).39 _{Som ut-} gångspunkt prövas namnförvärv för en svensk medborgare av svensk myndighet med tillämpning av den svenska lagen. På motsvarande sätt får en utländsk medborgare förvärva namn i det land där han eller hon är medborgare med tillämpning av lagen där. Ett sådant ut- ländskt förvärv godtas sedan vid folkbokföring i Sverige. Den som har både ett svenskt och ett utländskt medborgarskap behandlas en- ligt namnlagen som svensk medborgare, vilket innebär att ett namn- förvärv i ett sådant fall sker med tillämpning av den svenska lagen. Namnlagen tillämpas på medborgare i Danmark, Finland eller Norge som har hemvist i Sverige. Andra utländska medborgare kan välja att förvärva namn med tillämpning av namnlagen eller enligt utländsk rätt. Mot denna bakgrund kan det inte uteslutas att sådana makar i ett utländskt äktenskap vars äktenskap inte erkänns i Sverige, eller annars inte tillåts bestå, trots allt kan ha rätt att ta varandras efter- namn, om tillämplig utländsk lag medger det.

7.7.3 Rätten att överta en bostad som innehas med hyres- eller bostadsrätt

Som har beskrivits i avsnitt 7.3 finns i ÄktB bestämmelser om mak- arnas gemensamma bostad. En make kan inom ramen för en bodel- ning ha rätt att få överta en bostad som tillhör den andra maken. Om ett äktenskap inte erkänns har de berörda inte dessa rättigheter.

I jordabalken (JB) finns bestämmelser om överlåtelse av hyres- rätt. En hyresgäst som inte avser att använda sin bostadslägenhet får under vissa förutsättningar överlåta hyresrätten till en närstående som varaktigt sammanbor med honom eller henne. Detta gäller också om hyresgästen avlider under hyrestiden och dödsboet vill överlåta hyresrätten till sådan dödsbodelägare eller annan hyresgästen närstå- ende som varaktigt sammanbodde med honom eller henne (12 kap. 34 § JB).

Den omständigheten att ett äktenskap i ett månggifte inte er- känns påverkar, såvitt utredningen kan se, inte rätten att på detta sätt överlåta en hyresrätt. Om de berörda varaktigt har bott tillsammans bör en av dem ha rätt att överlåta hyresrätten till den andra. Om en av dem avlider bör dödsboet kunna överlåta hyresrätten till den andra. I 12 kap. 47 § JB finns också en bestämmelse som tar sikte på det fallet att en lägenhet hyrts av flera gemensamt och att de inte ge- mensamt har rätt till förlängning av hyresavtalet, på grund av att endast en av hyresgästerna har sagt upp hyresavtalet eller till följd av annan omständighet som hänför sig till endast den personen. I ett sådant fall har medhyresgästen rätt att få hyresavtalet förlängt för egen del om hyresvärden skäligen kan nöja sig med honom eller henne som hyresgäst.

Denna rätt att få hyresavtalet förlängt påverkas inte av om ett äktenskap inte erkänns. Om båda de berörda är hyresgäster, har en av dem trots detta rätt att få hyresavtalet förlängt.

Det som har sagts gäller även om ett äktenskap inte tillåts bestå och har upplösts (se avsnitt 7.2.1).

I 12 kap. 47 § JB finns även vissa bestämmelser om förlängning av hyresavtal och övertagande av hyresrätt som endast gäller makar och sambor. Det anges dock uttryckligen att det som föreskrivs om sambor endast gäller sådana samboförhållanden där ingen av sam- borna är gift (12 kap. 1 § JB). Dessa bestämmelser kan alltså inte

tillämpas om ett utländskt månggifte inte erkänns eller tillåts bestå i Sverige (jfr avsnitt 7.2.3).

Även regleringen för bostadsrätter innehåller vissa regler till skydd för makar och sambor. I några fall gäller dessa uttryckligen endast sambor på vilka sambolagen ska tillämpas (t.ex. rätten till inträde i föreningen vid förvärv av andel i bostadsrätt och rätten att sätta annan i sitt ställe vid tecknande av förhandsavtal, 2 kap. 6 § och 5 kap. 6 § bostadsrättslagen 1991:614). Dessa bestämmelser gäller inte om någon av samborna är gift. Om ett äktenskap inte erkänns, eller annars inte tillåts bestå, omfattas de berörda alltså inte av dessa (jfr avsnitt 7.2.3).