3 Allmänt om månggifte
3.3 Förekomsten av månggifte i andra länder
Polygyni är den helt dominerande formen av polygami och var länge tillåtet enligt de större världsreligionerna med undantag för kristen- domen, som tidigt intog en avvisande hållning till företeelsen. Nu- mera förekommer polygyni, och är rättsligt tillåten, främst i länder i Afrika och Asien med en muslimsk majoritetsbefolkning. För män är månggifte tillåtet i många sådana stater med en islamiskt präglad familjelagstiftning. Polygyni tillåts även av vissa icke-islamiskt präg- lade rättsordningar i Afrika (främst på sedvanerättslig grund) och tolereras därvid av somliga kristna samfund.2 Några exempel på länder
1 Ibid.
2 Se t.ex. Maarit Jänterä-Jareborg (2011), Om polygami i dagens samhälle – särskilt ur ett svenskt
perspektiv, i Rätten och rättsfamiljer i ett föränderligt samhälle – rättshistoriskt och kompa-
rativt: Vänbok till Rolf Nygren (red. M. Jänterä-Jareborg och M. Kumlien), s. 391, och Elijah M. Baloyi (2013), Critical reflections on polygamy in the African Christian context, Missionalia: Southern African Journal of Missiology, Vol. 41, No. 2, s. 164–181.
i vilka polygyni är tillåtet är Egypten, Afghanistan, Algeriet, Somalia, Ghana, Indien, Indonesien, Irak, Iran, Kenya, Liberia, Libyen, Syrien, Pakistan, Tanzania och Sydafrika.
Polygyni förekommer också bland vissa mormonska grupper i Nordamerika även om månggifte är förbjudet i både USA och Kanada, vilket innebär att det inte är fråga om formellt giltiga äktenskap i dessa fall. Polyandri är däremot mycket sällsynt och när det före- kommer, som t.ex. i Tibet, handlar det ofta om en praxis där bröder delar samma hustru.3
Som utgångspunkt krävs det att ett utländskt äktenskap är giltigt enligt tillämplig utländsk lag för att det ska kunna erkännas i Sverige. Därmed är det intressant att i korthet beröra förutsättningar för in- gåendet av polygama äktenskap utomlands, och då särskilt i de länder från vilka många av de i Sverige registrerade månggiftena härrör. Det gäller bl.a. Syrien, Somalia, Afghanistan och Pakistan (se avsnitt 3.4). Gemensamt för dessa länder är att de i familjerättsligt hänseende ingår i en islamiskt präglad rättstradition. Innan lagstiftningen i dessa länder behandlas kan det därför vara på plats att på ett allmänt plan redogöra för polygamins ställning i en islamisk kontext.
Enligt koranen är det under vissa omständigheter tillåtet för en man att vara gift med flera kvinnor samtidigt. Däremot är det inte tillåtet för en kvinna att ingå äktenskap med flera män. I koranen be- handlas polygama äktenskap huvudsakligen i kap. 4 vers 3:
Om ni är rädda att inte kunna behandla de faderlösa med rättvisa, tag då [andra] kvinnor som är tillåtna för er till hustrur – två, eller tre eller fyra; men [begränsa er till] en enda om ni inte tror er kunna behandla dem alla lika.
Enligt koranen får antalet hustrur vara högst fyra. Polygamins legi- timitet är dock ifrågasatt i dag och månggifte har blivit alltmer ovan- ligt även i länder med en huvudsakligen muslimsk befolkning.4 I prak- tiskt taget alla islamiskt präglade familjerättsordningar har mannens rätt att ta upp till fyra hustrur begränsats på olika sätt.5 I många
3 Jänterä-Jareborg (2011), s. 392.
4 Ibid. Se även Mosa Sayed (2010), Svensk och islamisk familjerätt – en jämförelse, Juridisk publi-
kation 2/2010, s. 207.
5 Mosa Sayed (2011), Är den islamiska rätten en evig religiös lag? En analys av förändrings-
tendenser i den islamiska familjerätten, i Rätten och rättsfamiljer i ett föränderligt samhälle –
rättshistoriskt och komparativt: Vänbok till Rolf Nygren (red. M. Jänterä-Jareborg och M. Kumlien), s. 417.
länder är polygama äktenskap alltså omgärdade med restriktioner, t.ex. krav på myndighetstillstånd eller den första hustruns medgiv- ande.6 I vissa länder med en muslimsk majoritetsbefolkning har möj- ligheten att ingå polygama äktenskap helt avskaffats. I Tunisien avskaffades polygami år 1956 genom artikel 18 i 1956 års lag om per- sonliga rättsförhållanden. Enligt bestämmelsen ska en man som in- går ett månggifte bestraffas med fängelse i ett år och böter om 240 000 francs eller genom någon av dessa påföljder.
Vidare har uppfattningarna om polygami länge varit delade inom den islamiska rättsgemenskapen. Vissa uttolkare hävdar att mång- gifte är ett institut som fredats i koranen och att denna klart och tydligt föreskriver att det är tillåtet att vara gift med fyra kvinnor samtidigt. Dessutom anses vissa omständigheter kunna rättfärdiga levnadsformen (t.ex. vid kvinnlig infertilitet eller då hustruns hälso- tillstånd medför att hon inte kan uppfylla sina äktenskapliga plikter samt vid tider då antalet kvinnor överstiger män på grund av t.ex. krig).
Andra menar att polygami inte är förenligt med koranens anda och att koranen i själva verket förespråkar monogami.7 Bland de som förespråkar en begränsning av polygama äktenskap är tolkningen kontextuell, med betoning på de skäl som föranledde den aktuella versen i koranen. Versen tillkom efter ett slag vid vilket muslimerna drabbades av ett nederlag som lämnade många faderlösa barn och änkor efter sig. Genom att tillåta att de manliga överlevarna från slaget gifte sig med krigets änkor kunde kvinnornas försörjning och ställning i det dåvarande samhället säkerställas. Enligt denna hållning upphöjs inte månggifte som en samlevnadsform att sträva efter och polygami anses inte vara en absolut rättighet för att tillgodose mäns önskemål. Koranversen ska i stället ses som att den syftade till att tillgodose ett samhällsbehov, dvs. försörjningen av änkor och föräldralösa barn, som förr inte kunde lösas på annat sätt.8
När polygamins ställning diskuteras påpekas det ibland även att månggifte enligt koranen förutsätter att mannen kan behandla samt- liga hustrur lika (sista ledet i kap. 4 vers 3). I en annan vers i koranen föreskrivs dock att det inte är möjligt med en sådan likabehandling eftersom det, oberoende av mannens ärliga intentioner, inte går att
6 Jänterä-Jareborg (2011), s. 393.
7 Mosa Sayed (2011), s. 417 samt Ulf Bergquist och Anna Fayad (2017), Internationell äkten-
skapsrätt, s. 116.
behandla flera hustrur lika i alla avseenden.9 Om likabehandling är en förutsättning för månggifte samtidigt som koranen slår fast att en sådan behandling inte är möjlig, kan det således hävdas att endast monogama äktenskap borde vara tillåtna. Det är också utifrån ett sådant rättsligt resonemang som tunisisk lagstiftning straffbelagt polygami.10 Även ett förbud mot månggifte, såsom det tunisiska, kan alltså grunda sig på en tolkning av koranen. Detta exempel visar att den islamiska rättstraditionen varken är enhetlig eller statisk när det kommer till månggifte.
Mot denna bakgrund skiljer sig reglerna i viss mån åt i länder där månggifte är tillåtet. Här ges några exempel.
I Syrien är det tillåtet för en muslimsk man att under vissa för- hållanden och efter tillstånd av domstol gifta sig med upp till fyra hustrur (se artikel 37 i lagen om personliga rättsförhållanden). Enligt artikel 40 i samma lag ska äktenskap ingås under överinseende av domstol.11 Parterna förväntas presentera hindersprövningsintyg med relevant information såsom namn, ålder, födelseattester, statusför- hållanden, uppgifter om förmyndare och läkarintyg som visar från- varon av vissa sjukdomar. När det är fråga om månggifte ska domaren pröva förutsättningarna för tillstånd med hänsyn taget till artikel 17 i lagen. Enligt denna bestämmelse får domstolen ge tillstånd bara när mannen har ekonomisk förmåga att försörja samtliga hustrur. I prin- cip ska mannen alltså ha förmåga att försörja två eller fler hushåll. Därutöver kan tillstånd vägras när äktenskapet med hänsyn till ålders- skillnad inte bedöms vara i parternas intresse (artikel 19). Denna regel tillämpas även på månggiften.
Antalet månggiften synes ha ökat i Syrien sedan inbördeskriget började år 2011.12 Av alla äktenskap som ingicks år 2015 bedöms 30 % ha varit polygama, medan motsvarande siffra för år 2010 var 5 %.13 Bakom ökningen av polygama äktenskap synes ligga den eko- nomiska situationen för de kvinnor som blivit änkor till följd av kri-
9 ”Det är inte möjligt för er att ge era hustrur lika behandling i allt, hur uppriktigt ni än önskar
det [---].”
10 Mosa Sayed (2011), s. 419.
11 Under vissa omständigheter kan dock ett äktenskap (monogamt eller polygamt) registreras
i efterhand trots att det ingåtts utan det domstolsförfarande som föreskrivs i lagen (artikel 40 p. 2).
12 www.dailymail.co.uk/wires/afp/article-3784732/Polygamy-divorce-rise-war-torn-
Syria.html (publicerad den 12 september 2016).
13 www.businessinsider.com/afp-polygamy-and-divorce-on-the-rise-in-war-torn-syria-2016-
get. De begränsningar som finns i lagen för månggifte verkar tolkas mindre strikt under inbördeskriget.
I Afghanistan tillåts äktenskap med mer än en hustru, om det inte kan befaras olika behandling hustrurna emellan och om tillräckliga medel står till förfogande för att säkra underhåll av samtliga hustrur. Dessutom krävs att det tillkommande äktenskapet är skäligt, t.ex. på grund av den första hustruns ofruktbarhet eller allvarlig sjukdom (se artikel 86 i den afghanska civillagen, lag nr 353 från 1977). Om ett polygamt äktenskap ingås i strid mot dessa förutsättningar har den första hustrun rätt att vid domstol väcka talan om äktenskapsskill- nad (artikel 87). Rätt till äktenskapsskillnad tillkommer även en andra hustru om mannen undanhållit sin äktenskapliga status eller inte har fått ett uttryckligt samtycke av den första hustrun i ett månggifte (artikel 89). Den senare hustrun i ett månggifte kan i dessa situa- tioner begära skilsmässa med hänvisning till den skada som äkten- skapet förorsakar henne.
I Pakistan finns det möjlighet för gifta muslimska män att ingå ytterligare äktenskap efter tillstånd från domstol, som bl.a. ska för- vissa sig om den första hustruns medgivande (sektion 6 i The Muslim Family Laws Ordinance, lag nr 7 från 1961). Innan tillstånd beviljas ska domstolen utse representanter för berörda parter samt tillse att det nya äktenskapet är nödvändigt och rättvist (sektion 6 punkt 3). Domstolen kan också förena månggiftet med villkor som följer av dessa krav. Bestämmelserna om månggifte är straffrättsligt sanktio- nerade. En man som bryter mot kraven i sektion 6 kan åläggas både böter och fängelsestraff.14 Också hinduiska män tillåts i vissa fall att ingå månggifte i Pakistan.
Även i bl.a. Somalia är månggifte tillåtet för män. De rättsliga förutsättningarna har dock inte kunnat klarläggas närmare, på grund av läget i landet som länge präglats av instabilitet.
Ovanstående redogörelse ska inte uppfattas som att det uteslut- ande är personer från länder med en muslimsk majoritetsbefolkning eller från vissa afrikanska länder som ingår månggiften. Att utred- ningen redogör för lagstiftningen i sådana länder beror på att poly- gama äktenskap under vissa förutsättningar är giltiga där och att de flesta månggiften som kan bli aktuella för en erkännandeprövning i Sverige har ett sådant ursprung.
14 2017 dömdes en man i Pakistan till fängelse på grund av att han ingått ett andra äktenskap
Månggiften behöver inte heller ingås utifrån endast religiösa eller kulturella uppfattningar. I många länder kan ingåendet av äktenskap uppfattas vara ett sätt att, utifrån rådande omständigheter, säkerställa kvinnors säkerhet och uppehälle, framför allt i tider av krig eller annan oro.
Sammanfattningsvis ingås månggiften således inte bara i muslimska länder och i Afrika utan även på annat håll och anledningen till så- dana äktenskap behöver inte vara strikt religiös eller kulturell.