• No results found

Samboförhållanden och möjligheten att gifta

7 Rättsliga konsekvenser av att ett utländskt månggifte

7.2 Allmänna utgångspunkter

7.2.3 Samboförhållanden och möjligheten att gifta

Om ett utländskt äktenskap inte erkänns i Sverige kan följderna av detta i regel mildras eller undvikas genom att parterna betraktas som sambor eller genom att de gifter sig på nytt på ett sätt som medför ett här i landet giltigt äktenskap.

I Sverige har krav på äktenskap i olika sammanhang successivt tagits bort eller kompletterats med andra samlevnadsformer. I vissa avseenden görs det från det allmännas sida numera ingen åtskillnad på om man är gift eller sambo, t.ex. vad gäller olika ekonomiska för- måner. Det innebär att flera konsekvenser som tidigare hade kunnat följa av ett nekat erkännande av ett äktenskap inte längre aktuali- seras.2 För det fall ett utländskt äktenskap inte erkänns i Sverige kan parterna nämligen i stället vara att anse som sambor om de uppfyller förutsättningarna för det. Så kan vara fallet t.ex. om ett äktenskap har ingåtts utomlands trots att någon av parterna var under 18 år och äktenskapet av den anledningen inte erkänns i Sverige. När det gäller månggiften är saken dock mera komplicerad.

Med sambor avses två personer som stadigvarande bor tillsam- mans i ett parförhållande och har gemensamt hushåll (1 § första stycket sambolagen [2003:376]).3 När det i en lag eller annan för- fattning talas om sambor eller personer som bor tillsammans under äktenskapsliknande förhållanden eller används liknande uttryck, av- ses denna definition (1 § andra stycket sambolagen). Sambolagens definition gäller alltså även utanför dess tillämpningsområde. Sambo- lagen i sig gäller endast sådana förhållanden där ingen av samborna är gift (2 kap. 1 § tredje stycket sambolagen). Detta innebär att de berörda personerna varken får vara gifta med varandra eller med någon annan om lagen ska gälla. Ett registrerat partnerskap utgör på samma

2 Se t.ex. prop. 2017/18:288 s. 17.

3 För att det ska vara fråga om ett parförhållande i lagens mening ska det röra sig om en sam-

levnad i en inte alltför kortvarig förbindelse, vari normalt ingår sexuellt samliv, gemensamt hushåll och bostad samt gemensam ekonomi eller i vart fall ekonomiskt samarbete. Se prop. 2002/03:80 s. 27. Till skillnad från vad som gäller för äktenskap finns det ingen stadgad åldersgräns för att leva som sambo. Av förarbetena framgår dock att det faktum att ett par- förhållande normalt förutsätter sexuellt samliv kan tänkas utesluta personer som inte fyllt 15 år. Trots att barnäktenskap är förbjudet i Sverige är det enligt gällande lagstiftning tillåtet för barn över 15 år att med vårdnadshavarnas samtycke vara sambo med en vuxen. Se t.ex. SOU 2017:96 s. 64 och Göran Lind (2018), Sambolagen m.m., kommentaren till 1 kap. 1 § sambolagen, pub- licerad i Zeteo 2018-02-16.

sätt som äktenskap hinder mot konstituerande av ett samboförhåll- ande (2 kap. 1 § fjärde stycket sambolagen).

Som nämnts i avsnitt 7.2.1 utgår framställningen i detta kapitel från att det inte finns skäl att underkänna ett utländskt äktenskap på grund av att en make senare ingår ett ytterligare äktenskap. Eftersom det först ingångna äktenskapet erkänns, kommer sambolagens regler om sambors egendom och bodelning m.m. inte att vara tillämpliga mellan de personer i ett månggifte vars äktenskap vägras erkännande. Mannen i ett månggifte kommer fortfarande att vara giltigt gift med sin första hustru, varför regeln i 1 kap. 1 § tredje stycket sambolagen förhindrar lagens tillämpning när det gäller förhållandet mellan man- nen och kvinnan i det senare ingångna äktenskap som inte erkänns.4

Själva sambodefinitionen i 1 § första stycket sambolagen uteslu- ter dock inte att någon av samborna är gift på annat håll. Det är alltså bara lagen i sig som inte är tillämplig i en sådan situation.5 Detta innebär att när det i andra sammanhang än sambolagen talas om sam- bor eller liknande kan ett sådant förhållande vara för handen trots att någon av parterna är gift.6 Vid tillämpningen av andra författ- ningar bör en man och kvinna vars utländska äktenskap inte erkänns alltså kunna bedömas som sambor även om mannen är gift med någon annan än den kvinna han sammanbor med. Detta förhållande är av relevans i bl.a. sådana offentligrättsliga sammanhang i vilka lagstif- taren i stor utsträckning likställt sambor med makar, vilket bl.a. är fallet i socialförsäkringsbalken (SFB).

Trots detta kan det finnas polygama former av sammanboende/rela- tioner där sambodefinitionens krav inte är uppfyllda. Med sambor avses nämligen två personer som bor i ett parförhållande. Den rela- tion som parterna ska ha etablerat var enligt 1987 års sambolag ett ”äktenskapsliknande förhållande”. När detta uttryck i 2003 års sambo- lag ersattes med begreppet parförhållande motiverades det av att lagen skulle göras könsneutral och omfatta även homosexuella sambor

4 Om det äktenskap som erkänns senare upplöses på grund av hustruns död eller genom äkten-

skapsskillnad kan emellertid sambolagen bli tillämplig på de två parter vars äktenskap inte erkänns, under förutsättning att dessa sammanlever på sätt som avses i sambodefinitionen i 1 § första stycket sambolagen.

5 Se t.ex. lagrådets yttrande i prop. 2017/18:121, s. 231.

6 Se t.ex. Lars-Göran Hessmark m.fl. (2018), Socialförsäkringsbalken, kommentaren till 2 kap.

13 § SFB, publicerad i Zeteo 2018-07-05, vari det sägs att 1 § tredje stycket sambolagen inte torde vara tillämplig när det gäller bestämmelserna i SFB om samboförhållande.

(vilka på den tiden inte var behöriga att ingå äktenskap).7 Vad be- träffar relationens innehåll var dock ingen ändring i sak avsedd.8 När det gäller polygama relationer har det mot denna bakgrund anförts att sambodefinitionen inte är uppfylld eftersom kravet på äktenskaps- liknande förhållande förutsätter att förbindelsen ska vara monogam.9 I litteraturen har det ansetts att om någon i samma bostad lever tillsammans med två eller flera personer och de har gemensamt hushåll och en gemensam sexuell gemenskap bör ingen av relation- erna anses utgöra ett samboförhållande.10 Detta innebär att det kan vara uteslutet att tillämpa sådana regler som gäller för sambor i t.ex. den offentliga rätten när det är fråga om en polygam kontext. Be- dömningen får göras utifrån omständigheterna i det enskilda fallet. Som nämnts inledningsvis i detta avsnitt kan inflyttade parter i t.ex. ett barn- eller fullmaktsäktenskap många gånger undvika kon- sekvenserna av ett nekat erkännande genom att ingå ett nytt äkten- skap i Sverige (eller i ett annat land).11 Den möjligheten finns i princip inte när det gäller månggiften eftersom ett nytt polygamt äktenskap enligt svensk lag är förbjudet (2 kap. 4 § ÄktB) och sådana utländska äktenskap som huvudregel inte erkänns här om en anknyt- ning till Sverige i form av hemvist eller medborgarskap har etablerats (1 kap. 8 a § IÄL). Så länge mannen fortfarande är gift med sin första hustru i ett äktenskap som erkänns är det alltså inte möjligt för honom att ingå ett nytt, i Sverige giltigt, äktenskap med en kvinna i ett så- dant utländskt äktenskap som vägrats erkännande.

7 Något återinförande av begreppet äktenskapsliknande förhållanden har dock inte skett sedan

samkönade par 2009 blev berättigade att ingå äktenskap.

8 Göran Lind (2018), kommentaren till 1 kap. 1 § sambolagen.

9 Se t.ex. Mosa Sayed (2010), Svensk och islamisk familjerätt – en jämförelse, Juridisk publika-

tion 2/2010, s. 210 och Carolina Saf (2012), Utländska polygama äktenskaps rättsverkningar i

Sverige, i Rätt, social utsatthet och samhälleligt ansvar: Festskrift till Anna Hollander (red.

L. Ryberg-Welander och K. Alexius), s. 121. Vidare anförde lagrådet i samband med införan- det av 1987 års sambolag att i begreppet äktenskapsliknande förhållanden får anses ligga att det fråga är om en “monogam” förbindelse i den meningen att en person inte bör kunna leva i två samboförhållanden samtidigt, låt vara att lagrådet anförde att i vart fall det först etablerade samboförhållandet blir underkastat sambolagens bestämmelser om bl.a. bodelning (prop. 1986/87:1 s. 368 f.).

10 Göran Lind (2018), kommentaren till 1 kap.1 § sambolagen. Lind anför även att det, för det

fall att någon samtidigt upprätthåller två relationer med parter som bor på skilda håll, synes vara ytterst vanskligt att med båda parter uppfylla de krav som sambolagen ställer, särskilt på gemensam permanentbostad, men också på gemensamt hushåll, en sexuell gemenskap etc.

11 I det angivna exemplets fall krävs såklart att båda parterna blivit vuxna och närvarar sam-