Utredningens bedömning: Det behöver vidtas åtgärder för att
skärpa lagstiftningen om utländska månggiften.
Som har beskrivits i kap. 4 tar svensk lagstiftning tydligt avstånd från månggifte när det gäller äktenskap som ingås enligt svensk lag. Den som redan är gift får inte ingå ytterligare äktenskap. Om det vid hind- ersprövningen skulle förbises att den som avser att ingå ett äktenskap redan är gift är det senare ingångna äktenskapet visserligen formellt giltigt, men det ska normalt upplösas av domstol – i sista hand på talan av åklagare. Månggifte är också kriminaliserat i Sverige.
En generell utgångspunkt har länge varit att ett äktenskap som ingås enligt utländsk lag ska erkännas i Sverige om det är giltigt i den stat där det ingicks. Detta underlättar situationen för enskilda i gräns- överskridande situationer. De ingripande konsekvenserna för berörda parter av ett nekat erkännande har framhållits som ett viktigt motiv för att i stor utsträckning erkänna utländska äktenskap (se t.ex. prop. 2013/14:208 s. 27).
Under senare år har det dock gjorts en rad inskränkningar när det gäller erkännandet av utländska äktenskap. Sedan 2004 är huvudregeln att ett äktenskap som har ingåtts trots att någon av makarna redan var gift eller partner i ett registrerat partnerskap inte erkänns här i landet om någon av parterna var svensk medborgare eller hade hem- vist i Sverige när äktenskapets ingicks. Detta framgår av 1 kap. 8 a § lagen (1904:26 s.1) om vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskap och förmynderskap (IÄL). Vidare gäller förbuden mot erkännande av tvångs- och barnäktenskap numera som huvudregel oavsett parternas anknytning till Sverige. Förändringarna har ansetts nödvändiga för att effektivt motverka sådana äktenskap i Sverige.
Utländska månggiften som ingås av personer utan anknytning till Sverige omfattas däremot inte av erkännandeförbudet i 1 kap. 8 a § IÄL. Om ett månggifte har ingåtts utomlands på där giltigt sätt och en eller flera parter därefter flyttar till Sverige, hindrar den bestäm- melsen alltså inte att en person även här betraktas som gift med flera personer. Som har beskrivits i avsnitt 4.3.2 är det inte helt klart om det finns utrymme att vägra ett erkännande med stöd av bestäm- melsen om s.k. ordre public i 7 kap. 4 § IÄL. I viss migrationsrättslig och annan förvaltningsrättslig praxis har man utgått från att äkten- skapen erkänns. Skatteverket har bedömt att det inte finns skäl att vägra registrering av sådana månggiften i folkbokföringen. Till följd av detta finns det i registret män som är gifta med flera kvinnor.1 Antalet registrerade månggiften per år har sedan 2010 varit markant högre än tidigare även om antalet registreringar minskat något de senaste tre åren.
Inriktningen på utredningens uppdrag är tydlig. Syftet är att åstad- komma ett starkare skydd mot polygama äktenskap än det som gäller i dag. Målsättningen är en reglering som förhindrar att utländska månggiften betraktas som giltiga eller på annat sätt tillåts bestå i Sverige, oavsett om någon av parterna vid tidpunkten för ett poly- gamt äktenskaps ingående hade anknytning till Sverige genom med- borgarskap eller hemvist.
Även Riksdagen har tydligt markerat en negativ inställning när det gäller förekomsten av månggiften i Sverige och avgett tillkänna- givanden med innebörden att det bör säkerställas att utländska poly- gama äktenskap inte erkänns här i landet (bet. 2016/17:CU10 punkt 2, rskr. 2016/17:189 och bet. 2017/18:CU8 punkt 3, rskr. 2017/18:192). Det finns alltså ett brett politiskt samförstånd om att månggiften inte bör förekomma i Sverige. Även i den allmänna debatten har kri- tik riktats mot att dagens lagstiftning är otillräcklig.2
Också enligt utredningens bedömning finns det skäl att förtyd- liga och skärpa lagstiftningen när det gäller utländska månggiften. I många länder där företeelsen är tillåten anses den bl.a. fylla en funk- tion som ekonomisk och social trygghet för kvinnor. Det svenska samhället är dock byggt på en generell välfärd för alla där socialför- säkringen är ett betydande inslag och där man inte är utlämnad åt
1 Se avsnitt 3.4.
2 Se t.ex. debattartikeln Ofeministiskt att tillåta kryphål för månggifte av Sara Mohammad och
Mikael Thörnqvist, företrädare för Riksorganisationen Glöm aldrig Pela och Fadime, publi- cerad den 12 november 2017 på www.etc.se/debatt/ofeministiskt-att-tillata-kryphal-manggifte.
privata lösningar. Enligt svensk lag är makar i ett äktenskap jämlika och har samma förutsättningar att gifta sig. Det är diskriminerande att män tillåts att gifta sig med flera kvinnor. I praktiken är det mer eller mindre uteslutande sådana månggiften som kommer i fråga för erkännande i Sverige. Dessa månggiften innebär en syn på äkten- skapet som är oförenlig med den princip om likabehandling av makar som svensk rätt bygger på och kraven på jämställdhet. Mot denna bakgrund kan den nuvarande regleringen i IÄL uppfattas som att Sverige accepterar och legitimerar en form av äktenskap som är diskri- minerande mot kvinnor. Samtidigt som detta sker är det inte tillåtet att ingå polygama äktenskap enligt svensk lag eller, som utgångspunkt, möjligt att få ett utländskt månggifte erkänt om någon av parterna dessförinnan var svensk medborgare eller hade hemvist här.
Det finns forskning som visar att polygama äktenskap kan ha ogynnsamma effekter för kvinnor och barn. Även om resultaten inte är entydiga framträder en bild av att månggiften kan medföra nega- tiva konsekvenser för dessa grupper när det gäller bl.a. ekonomi och hälsa.3 Vid de kontakter som utredningen har haft med organisa- tioner och enskilda har det framförts att månggiften i Sverige ofta förekommer i patriarkala miljöer, i vilka det är männen i familjen som bestämmer och är de ekonomiskt starkare parterna. För de be- rörda kvinnorna kan det vara svårt att ta sig ur ett månggifte, bero- ende på krav eller förväntningar från familjen eller omgivningen att upprätthålla sociala eller kulturella traditioner.
Internationellt har man på ett tydligt sätt tagit avstånd från mång- gifte. FN:s kommitté för avskaffande av diskriminering av kvinnor har konstaterat att månggifte motverkar kvinnors rätt till jämställd- het och kan ha så allvarliga känslomässiga och ekonomiska konse- kvenser för en kvinna, och de som är beroende av henne, att sådana äktenskap bör förhindras och förbjudas.4 Uttalandena har gjorts mot bakgrund av 1979 års FN-konvention om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor (CEDAW5). Av artikel 16 i konventionen följer att alla lämpliga åtgärder för att avskaffa diskriminering av kvinnor i frågor som gäller äktenskap ska vidtas. Av samma artikel
3 Se t.ex. sammanställningarna över internationell forskning av Angela Campbell m.fl. (2005)
i Polygamy in Canada: Legal and Social Implications för Women and Children, A collection of
Policy Research Reports.
4 FN:s kvinnodiskrimineringskommittés allmänna rekommendation nummer 21 från den 12 april
1994, avsnitt 1.A.
framgår att en lika rätt att ingå äktenskap ska säkerställas med jäm- ställdheten mellan män och kvinnor som grund.
Vidare har FN:s kommitté för avskaffande av diskriminering av kvinnor och FN:s kommitté för barnets rättigheter tillsammans i en rekommendation 2014 uttalat att polygami strider mot en kvinnas värdighet och hennes mänskliga rättigheter och frihet, inkluderande jämställdhet och skydd inom en familj. Enligt rekommendationen har konventionsstaterna uttryckliga skyldigheter att motverka och för- bjuda polygami.6 Även FN:s människorättskommitté har konstate- rat att polygami strider mot principen om likabehandling när det gäller rätten att gifta sig och att månggifte strider mot kvinnors vär- dighet (se mer om detta i avsnitt 5.2).7
Problematiken kring månggiften är inte bara kopplad till civil- ståndet som sådant utan även till hanteringen av de rättsliga konse- kvenserna. Svensk rätt är inte utformad efter utländska månggiften. Det gäller inte bara familjerätten utan även andra rättsområden. Mång- giften kan, i de fall de erkänns, ge upphov till en rad tillämpnings- problem. Exempelvis när det kommer till det allmännas förhållnings- sätt till polygama äktenskap i frågor om ekonomiskt bistånd, olika bidrag samt pensionsförmåner etc. Som har konstaterats i kap. 7 är många av dessa frågor oklara i dag. Praxis på området är mycket begränsad och det är svårt att på förhand bedöma hur domstolarna skulle förhålla sig till olika rättsverkningar som kan komma att aktu- aliseras med anledning av ett utländskt månggifte. Det innebär en osäkerhet för berörda personer.
Mot den beskrivna bakgrunden kan det med fog hävdas att mång- giften i Sverige bör motverkas och att den gällande lagstiftningen inte är tillräcklig. Det finns behov av en skärpt och förtydligad lag- stiftning. Behovet av åtgärder har accentuerats mot bakgrund av att förekomsten av registrerade månggiften i Sverige har ökat markant sedan frågan tidigare övervägts, inte minst genom ett ökat antal asyl- sökande.8
Vid övervägandena måste dock beaktas att månggifte aktualiserar frågor om mänskliga rättigheter ur flera olika perspektiv. Utöver principer om likabehandling och icke-diskriminering bör bl.a. rätten till privat- och familjeliv uppmärksammas. En strängare reglering
6 Den gemensamma allmänna rekommendationen nummer 31 från FN:s kvinnodiskriminerings-
kommitté och FN:s kommitté för barnets rättigheter från den 14 november 2014, avsnitt VI.C.
7 FN:s människorättskommittés allmänna kommentar nummer 28 från den 29 mars 2000, punkt 24. 8 Se SOU 2017:96 och prop. 2003/04:48.
kan få negativa konsekvenser för de berörda personerna. Det bör inte bortses från att personer som har flytt till Sverige, eller av annan anledning har bosatt sig här, i regel har inrättat sig efter att leva som gifta. Att haltande äktenskap uppkommer, dvs. att en person räknas som gift i ursprungslandet men inte i det land han eller hon t.ex. söker asyl, kan också vara problematiskt för den enskilde. Utred- ningen återkommer till dessa frågor i kap. 9 och 10.
Sammantaget bedömer utredningen att det finns behov av att vid- ta åtgärder för att åstadkomma ett starkare skydd mot månggiften i Sverige. Lagstiftningen bör vara utformad så att det även i icke- anknytningsfallen framgår att Sverige inte godtar äktenskap som utifrån grundläggande värderingar i vårt samhälle inte är acceptabla. Utifrån förutsättningen att äktenskap ska bygga på jämställdhet, och med beaktande av det ökade antalet månggiften utan tidigare anknyt- ning till Sverige, bör det säkerställas att lagstiftningen är tydlig och adekvat i detta avseende. Ambitionen bör vara en lagreglering som ger en klar signal om de normer som gäller i Sverige samtidigt som de negativa konsekvenserna för enskilda beaktas. Lagstiftningen bör ge uttryck för en icke-diskriminerande och modern syn på äktenskap i linje med Sveriges internationella åtaganden att motverka diskrimi- nering av kvinnor, parallellt med att motstående intressen uppmärk- sammas.
Avslutningsvis kan nämnas att det under utredningens arbete har framförts synpunkter om att det inte är acceptabelt att s.k. infor- mella äktenskap, däribland polygama, ingås i Sverige och att åtgärder borde vidtas för att motverka detta.9 Utredningen kan instämma i det men ser samtidigt att detta är svårt att åstadkomma lagstiftnings- vägen. Under alla förhållanden konstaterar utredningen att dessa frå- gor inte ingår i uppdraget utan att det är inriktat på formellt sett giltiga utländska månggiften.