Tillämpningen i månggiftessituationer

Frågan är då om den gällande undantagsbestämmelsen vid synnerliga skäl är lämplig och tillräcklig i de nu aktuella fallen, dvs. när det gäller månggiften som ingåtts i situationer där parterna saknade anknyt- ning till Sverige. För att besvara den saken är det på plats att belysa det tänkta tillämpningsområdet för att undantagsvis kunna erkänna sådana månggiften på grund av synnerliga skäl.

Som konstaterats innebär bestämmelsen om synnerliga skäl att ett äktenskap inte ska vägras erkännande om det skulle medföra all- varliga konsekvenser för de berörda eller annars framstå som orim- ligt. I bedömningen av om det finns synnerliga skäl ligger även att ett nekat erkännande måste uppfylla kravet på proportionalitet en- ligt artikel 8 i Europakonventionen (om rätten till respekt för privat- och familjeliv) och unionsrätten (framför allt rätten för EU-medborgare och deras anhöriga att fritt röra sig inom unionen). Tillämpnings- området får alltså inte vara snävare än vad Europakonventionen och unionsrätten medger, vilket tydligt har angivits i förarbetena (prop. 2017/18:288 s. 35). Redan av detta följer det att den gällande regleringen dels innehåller ett utrymme att beakta möjliga negativa konsekvenser av ett icke-erkännande, så länge dessa är av viss tyngd, dels lever upp till Sveriges internationella åtaganden.

Vad som kan utgöra synnerliga skäl i mångiftessituationer måste liksom i andra fall avgöras utifrån en samlad bedömning av omstän- digheterna i det enskilda fallet. Följande kan dock nämnas.

Att erkännandeförbudet för månggiften skulle omfatta äktenskap som ingåtts av parter utan tidigare anknytning till Sverige torde innebära att det i fler fall finns anledning att göra undantag från huvudregeln. Till skillnad från nuvarande ordning har äktenskapen i dessa fall ingåtts utan att det har funnits anledning för parterna att beakta det svenska äktenskapshindret mot polygami i 2 kap. 4 § ÄktB. En huvudregel om icke-erkännande i dessa fall syftar alltså inte till att förhindra ett kringgående av svensk lagstiftning, vilket bör kunna beaktas och medföra att skälen för erkännande är något starkare i fall som saknar anknytning (jfr prop. 2017/18:288 s. 28 om barnäkten- skap). Generellt bör det även kunna tas hänsyn till att parterna i ett äktenskap som vägras erkännande inte har möjlighet att gifta sig på nytt med varandra och att de inte heller omfattas av sambolagens

skydd, så länge som makarna i det första äktenskapet fortfarande är gifta. De berörda kan på det sättet drabbas särskilt hårt av ett icke- erkännande.

En omständighet som enligt utredningens bedömning bör moti- vera undantag från erkännandeförbudet är att det eller de äktenskap som har ingåtts först redan har upplösts. Denna situation har pekats ut som ett typexempel på när det tidigare kravet på särskilda skäl var uppfyllt (prop. 2003/04:48 s. 56), men bör även vara aktuell vid en bedömning av om det finns synnerliga skäl. Det skulle t.ex. kunna vara så att en man har gift sig två gånger i sitt ursprungliga hem- vistland, att hustru nummer ett avlider och att han flyttar till Sverige tillsammans med hustru nummer två. I ett sådant fall bör det normalt finnas synnerliga skäl att erkänna äktenskapet med hustru nummer två. Det skulle också kunna vara så att en man flyttar till Sverige med hustru nummer två (alternativt med båda sina hustrur) och att äkten- skapet mellan mannen och hustru nummer ett upplöses genom äkten- skapsskillnad, på initiativ antingen av mannen eller hustru nummer ett. Även i det fallet bör äktenskapet med hustru nummer två kunna erkännas här i landet.

I övrigt är det svårt att ange vissa typsituationer eller omständig- heter som i sig alltid skulle medföra skäl för undantag från förbudet. Som har framhållits i tidigare förarbeten bör det bli fråga om en indi- viduell bedömning. Några exempel på förhållanden som bör kunna få betydelse kan emellertid nämnas.

De berördas faktiska familjesituation och ekonomiska förhållan- den kan behöva beaktas vid en sådan sammantagen bedömning av samtliga omständigheter som behöver göras i varje enskilt fall. Det kan t.ex. vara av relevans om de berörda parterna under lång tid har levt tillsammans, i vad som i praktiken är en monogam relation. Även deras kännedom om månggiftessituationen kan ha betydelse. Parterna kan t.ex. ha ingått äktenskap i tron att ett tidigare äktenskap var upplöst. Situationen kan även vara den att en andra hustru har ingått äktenskap med en man utan vetskap om att denne är gift sedan tidi- gare. Vidare kan det inte uteslutas att det ibland kan vara så eko- nomiskt betungande för en berörd person att inte omfattas av äktenskapets rättsverkningar att ett icke-erkännande av äktenskapet skulle framstå som orimligt. Det kan t.ex. behöva tas hänsyn till om mannen ägt all egendom och hans maka skulle drabbas tungt av att bestämmelser om bodelning, underhåll och arv inte har någon verkan.

Endast den omständigheten att rättsverkningarna av ett äktenskap uteblir, bör dock inte ensamt utgöra skäl för ett erkännande. Att så är fallet är en direkt konsekvens av den föreslagna huvudregeln och normalfallet är att erkännande ska vägras.

Det bör också kunna beaktas att månggiftet i vissa fall har upp- stått som en konsekvens av svårigheterna för en av parterna, eller båda, att utverka en äktenskapsskillnad. I många länder där polygama äktenskap är tillåtna har kvinnor begränsade möjligheter att genom- driva en skilsmässa (se avsnitt 3.5 om det som ibland benämns oav- siktlig polyandri) och de få fall i vilka en kvinna har mer än en make kan ofta antas ha sin bakgrund i sådana förhållanden. I sammanhanget måste dock beaktas att det i Sverige finns en i princip ovillkorlig rätt till äktenskapsskillnad. Om parterna inte utnyttjat denna rätt kan det tala emot ett erkännande (jfr dock 3 kap. 2 § 3 och 4 § andra och tredje stycket IÄL som innebär att det i vissa fall kan finnas hinder för svensk domstol att ta upp ett äktenskapsmål eller att döma till äktenskapsskillnad).

Sammanfattningsvis ska det vara fråga om förhållanden som till- sammans, med tydlighet och styrka, talar för ett erkännande efter- som en motsatt bedömning skulle medföra allvarliga konsekvenser för paret eller annars framstår som orimlig.

Av betydelse är även att frågan om erkännande kan prövas i olika situationer och av olika myndigheter. Vad en myndighet har beslutat är i regel inte bindande för en annan. För Skatteverkets del är det fråga om en summarisk prövning (se avsnitt 4.3.3) vid vilken utrym- met för undantag torde vara begränsat. Vid en prejudiciell bedöm- ning av äktenskapet t.ex. i samband med en tvist i domstol om rätten att bo kvar i en bostad, arv eller underhåll kan det däremot finnas anledning att i viss mån göra andra typer av överväganden.

I sammanhanget bör nämnas att det kan finnas andra möjligheter för de berörda att omfattas av rättsverkningarna av ett månggifte än genom en tillämpning av synnerliga skäl. Som behandlats i avsnitt 7.2.2 har det visserligen ansetts att en prejudiciell prövning av ett äkten- skaps giltighet normalt bör göras utifrån domstolslandets lag (lex fori). Det kan dock i vissa fall finnas utrymme för svensk domstol att bedöma en prejudiciell fråga om ett äktenskaps giltighet utifrån utländsk rätt i stället för enligt IÄL, om huvudfrågan ska avgöras enligt utländsk rätt och det finns skäl för att även den prejudiciella prövningen bör ske enligt lagstiftningen i det landet (lex causae). Dess-

utom är ett äktenskap som inte erkänns i Sverige i regel giltigt i de berördas ursprungliga hemland.4 _{Beroende på förhållanden som part-} ernas hemvist och medborgarskap, samt om frågan t.ex. avser egen- dom som finns utomlands, kan det vara möjligt att rättsverkningarna går att söka i ett sådant utländskt land i stället för i Sverige. Om så blir fallet behöver det inte vara lika betungande för de berörda att äktenskapet inte betraktas som giltigt i Sverige.