nettoutsläpp till
3 Åtgärder i industrisektorn
Industrisektorn är en relativt heterogen sektor med många möjliga typer av åtgärder där potential och kostnader kan variera mellan olika anläggningar. Åtgärdsmöjligheterna är därför mer komplicerade att enkelt sammanfatta i denna sektor än exempelvis för bostäder och lokaler. Utsläpp och energi- användning domineras av ett begränsat antal energiintensiva sektorer som järn- och stålindustrin, massa- och pappersindustrin, cementindustrin, och kemiindustrin. Utsläppen från industrin kan delas in i utsläpp från förbränning och processutsläpp där de senare ofta anses mer komplicerade att reducera.
Åtgärderna kan ske genom förbättringar och effektiviseringar av befintliga processer och genom att man vid nyinvesteringar konstruerar anläggningar med låga utsläpp. Den senare typen av åtgärder ger störst möjligheter till utsläppsminskningar men de tillfällen där det finns utrymme för en total omställning är begränsade på grund av anläggningarnas långa livslängder.
På uppdrag av Naturvårdsverket har Lunds universitet studerat hur utsläppen kan reduceras till nära noll i den svenska industrin (Åhman m.fl., 2012). I rapporten lyfter man fram ett antal generella tekniska lösningar som är viktiga för att eliminera utsläppen av växthusgaser från industrin, nämligen elektrifiering av industrin, ersättning av fossila bränslen för värmebehov (med hjälp av biomassa, solvärme, värmepumpar m.m.) samt industriell CCS.
Utöver dessa lösningar går man i studien från Lund igenom ett antal specifika tekniker som behöver utvecklas2 för att helt avkarbonisera industrin. Mer spe- cifika tekniker som analyseras är:
· Nya reduktionsmedel i stålindustrin/elektrolytisk reduktion3. · Alternativa värmekällor och nya material i cementindustrin.
· Svartlutsförgasning och CCS i kemiska massa- och pappersindustrin. · Ersättning av fossila bränslen med biobränslen i den petrokemiska
industrin och raffinaderier.
· Inerta anoder för produktion av primär aluminium.
Flera av de alternativa lösningar som presenteras för industrin erfordrar kol- dioxidfri el som antingen används direkt i processerna eller för produktion av vätgas som kan användas som reduktionsmedel i industrin. Elprisets utveckling är därför av stor betydelse för åtgärdernas ekonomiska förutsättningar och åtgärderna i industrin blir därmed nära kopplade till utvecklingen i tillförsel- sektorn liksom till hur effektiviseringen av elanvändningen blir i andra sektorer. Teknikutveckling som leder till kostnadsreduktioner för elproduktionstekniker med låga utsläpp är centralt för en ökad elektrifiering av industrisektorn.
2 Och som därmed är i forsknings- och utvecklingsstadiet.
3 Elektrolytisk reduktion (på engelska Electrowinning) innebär att man producerar järn från järnmalm
Skattningar av kostnader för många långsiktiga åtgärder är osäkra och saknas därför i många fall. Kostnaden för CCS inom industrin har av Åhman m.fl. bedömts till 350–1050 kronor/ton CO2 till 2025/2030.4 I IEA (2012) anges motsvarande intervall till 210–1120 kronor/ton CO2.5 Kostnaderna är osäkra och varierar både beroende på typ av process och anläggningsspecifika fakto- rer. Ett flertal åtgärder som identifierades i underlaget till kontrollstation 2008 (exempelvis effektiviseringar och konverteringar till biobränslen) bedömdes där kunna nås till kostnader under 400 kronor/ton CO2 (Energimyndigheten och Naturvårdsverket, 2007). Beräkningarna som gjordes 2007 baserade sig på betydligt lägre priser på fossila bränslen än vad som idag är aktuellt vilket talar för att åtgärdskostnaderna idag är lägre.
I de målscenarier från industrin som tagits fram inom färdplansarbetet (se vidare sektorsunderlag industri) antas följande tekniska åtgärder ingå:
· Energieffektivisering och bränslekonverteringar bl a till torrfierad biomassa,
· övergång från fossil råvara till bioråvara i kemiindustri, · svartlutsförgasning,
· CCS på bioraffinaderier, i cementproduktion och på anläggningar för primär järn- och stålproduktion.
· Elektrolytisk reduktion/vätgasteknik antas i ett alternativt målscenario introduceras istället för CCS-teknik på anläggningar för järn- och stålproduktion.
Större processförändringar antas bli genomförda relativt sent i perioden fram till 2050 men innan dess behöver utvecklingsarbete behöva bland annat genom demonstrationsanläggningar.
4 50–150 USD/ton CO
2 omräknat med 1 USD=7 kr. 5 30–160 USD/ ton CO
4 Åtgärder i sektorerna jord-
och skogsbruk
Jordbruksverket (2012) har i ett underlag till färdplanearbetet tagit fram en översikt över möjliga åtgärder inom jordbruket. I underlaget sorteras möjliga åtgärder in i sådana som kan reducera utsläppen av metan och lustgas från jordbruket, åtgärder som kan bidra till minskade utsläpp av växthusgaser från energianvändningen, åtgärder som kan minska utsläppen från användningen av insatsvaror som t ex konstgödsel, åtgärder för ökad kolinlagring i mark, åtgärder för att öka produktionen av bioenergi samt åtgärder för att minska konsumtionens klimatpåverkan. Dessutom redovisas forskning och utveckling som en separat åtgärdskategori.
Vissa åtgärder faller inom flera kategorier, t ex åtgärden att återföra orga- nogen6 åkermark till våtmark som både minskar utsläppen av lustgas och bidrar till ökad kolinlagring (eller snarare minskar kolavgången vid odling) och rötning av gödsel till biogas, som såväl kan reducera avgången av metan, bidra till minskade utsläpp av koldioxid vid ersättning av fossila bränslen som minska behovet av mineralgödsel. Huvuddelen av åtgärderna kan ses som tek- niska lösningar medan åtgärder som till exempel påverkar köttkonsumtionen är kopplade till en beteendeförändring. Denna kan vara en följd av styrmedel som gör kött dyrare eller ett resultat av förändrade preferenser.
De åtgärder som Jordbruksverket visar har störst potential är ökad pro- duktion av bioenergi (ca 7 Mton CO2e under förutsättning att all bioenergi används för att ersätta fossila bränslen), samt åtgärder som ökar kolinbind- ningen respektive minskar kolavgången från mark (ca 1 Mton CO2e). Den totala potentialen för att minska avgången av lustgas och metan skattas till cirka 0,5 Mton CO2e. Åtgärder riktade mot konsumtion har också en stor potential att minska växthusgasutsläppen under förutsättning att de också ger effekter på produktionen.
I referensscenariot för år 2050 har Jordbruksverket utgått från att pro- duktionen då ska vara den samma som nu. Produktiviteten och effektiviteten i jordbruket antas öka och fossila bränslen bytas ut mot förnybara vilket inne- bär att utsläppen av växthusgaser ändå beräknas minska över tid. De totala utsläppen av växthusgaser från jordbruket år 2050 (exklusive utsläppen från importerade insatsvaror) skattas utifrån dessa antaganden uppgå till 8,9 Mton CO2-ekvivalenter. Åtgärder inriktade mot metan och lustgas från jordbruket, energianvändning och kolavgång från markanvändning skattas tillsammans kunna minska de årliga utsläppen med 1,8 Mton CO2-ekvivalenter.7 Till detta kommer åtgärder riktade mot konsumtion. Kostnaderna för åtgärderna varierar från relativt sett lägre som t ex för biogasproduktion från gödsel (skattad
6 Organogena jordar är jordar med en hög andel organisk material såsom torvjordar och gyttjejordar. 7 0,5, 0,3 respektive 1 Mton för respektive åtgärd. I scenarierna är det endast den första posten som
kostnad cirka 540 kr/ton CO2e om även effekten av att ersätta fossila bränslen med den producerade biogasen räknas in) till avsevärt dyrare kopplade till att anlägga våtmarker på organogena jordar (för den senare skattas åtgärdskost- naden av Jordbruksverket till cirka 1 900 kr/ton CO2e när både minskningen i lustgas- och koldioxidavgång räknas in). Vissa åtgärder, som t ex anläggning av våtmarker, bidrar till andra positiva miljöeffekter vilka skulle kunna motivera högre åtgärdskostnader än om fokus låg endast på klimatvinsten.
Det kan vara värt att notera att inte alla de utsläppsminskningar som åtgärderna ger upphov till, med dagens redovisningssystem, kommer att visa sig som utsläppsminskningar från Sveriges jordbruk. Effekter på markkol i Sverige kommer till exempel att visa sig i sektorn LULUCF, effekterna av ökad produktion av bioenergi kommer att dyka upp som utsläppsminskningar i de sektorer där fossila bränslen ersätts, effekter av minskning av energianvändning inom sektorn kommer att leda till utsläppsminskningar inom sektorn bostäder, lokaler m.m. Åtgärder som påverkar klimatpåverkan från konsumtion kan dyka upp som minskade utsläpp från jordbrukssektorn antingen i Sverige eller utomlands beroende på var produktionsminskningarna sker.
I skogssektorn diskuteras ett flertal åtgärder som skulle kunna bidra till minskade utsläpp eller ökade upptag av växthusgaser (se t ex Naturvårds- verket, 2012a). Exempel är avsättning av skog i reservat, ökad bioenergi- användning genom ökat uttag av GROT8 och stubbar, energisnålare transporter, ändrade avverkningsbeteenden samt tillväxthöjande åtgärder såsom gödsling och användning av alternativa träslag. Beskogning av åkermark bedöms ha en potential för betydande kolinbindning (400 000 ha kan ge en årlig inbind- ning av 4 Mton CO2). Flera av åtgärderna leder samtidigt till ändrade utsläpp genom substitutionseffekten (genom ersättning av fossila bränslen och material med höga utsläpp) och till påverkan på skogens kollager genom att olika former av biomassa tas ut skogen. Beroende bland annat på dessa kopplingar mellan inbindning och substitutionseffekt och de långa tidsperspektiv som råder inom skogsbruket är det svårt att skatta potentialer och åtgärdskostnader som är direkt jämförbara med åtgärder inom andra sektorer. 9 Ett försök till skattning, som kan ge en viss uppfattning av effekter, har gjorts för åtgärden avsättning av 450 000 ha skog i reservat som runt 2050 bedöms kunna ge ett årligt nettoupptag på i storleksordningen 1,5 Mton.
8 Grenar och toppar.
9 Effekterna av en åtgärd är beroende på vilket tidsperspektiv som anläggs i en studie (är det exempelvis