nettoutsläpp till
2 Allmänt om åtgärdspotentialer och kostnader
Åtgärder för att minska utsläppen av växthusgaser kan vara av många olika slag. Det kan vara tekniska åtgärder som införande av ny teknik, energi- effektivisering, bränslebyten. Logistikförändringar och byten av trafikslag är andra typer av åtgärder som inte påverkar de nyttor som produceras(i detta fall transport av varor eller personer från punkt A till B) utan hur dessa nyttor pro- duceras. En ytterligare typ av åtgärder kan vara förändring av aktivitetsmönster t ex vilka varor och tjänster som produceras och konsumeras i samhället. Hit hör beteendeförändringar, vilka kan vara en effekt av att priser ändras, men även vara en följd av förändrade attityder och normer. Metoderna för att skatta potentialer och åtgärdskostnader kan skilja sig åt för dessa olika åtgärder.
När det gäller åtgärdspotentialer brukar man ofta skilja på tekniska och ekonomiska potentialer. Tekniska potentialer baserar sig på tillgängliga resur- ser och tekniker som kan få systemen att fungera, medan den ekonomiska potentialen begränsas till sådana åtgärder som dessutom är ekonomiskt lön- samma. Denna begränsning gör att de ekonomiska potentialerna beror av kostnaderna för olika tekniker, bränslepriser, miljöskatter etc. vilka förändras över tiden. Vad som är ekonomiskt lönsamt beror också på avkastningskrav, preferenser m.m. vilka kan skilja sig åt mellan olika aktörer i samhället.
Åtgärder som ingår i en ekonomisk potential beräknad utifrån ett samhälls- ekonomiskt perspektiv uppfattas inte nödvändigtvis som lönsamma av olika aktörer. Detta kan ha många orsaker såsom att externa effekter inte har inter- naliserats i de priser som aktörerna möter, att aktörerna har höga avkastnings- krav, att aktörerna saknar information om åtgärden, eller att det existerar så kallade ”split incentives” vilket innebär att den som investerar i en åtgärd inte självklart skördar frukterna av den. Här kan styrmedel vara särskilt viktiga för att se till att den ekonomiska potentialen i största möjliga grad realiseras.
En viktig aspekt på åtgärdspotentialen och åtgärdskostnader är vilket tidsperspektiv man väljer. Den ekonomiska potentialen beror på hur investe- ringarna i utsläppsreducerande teknik förhåller sig till befintlig struktur (vid nyinvesteringar är kostnaderna i allmänhet avsevärt lägre än om man ersätter befintlig fungerande teknik). Genom investeringar i ny teknik i ett tidigt skede kan också läreffekter uppstå som leder till kostnadsreduktioner för liknande tekniker längre fram i tiden, se t ex. Neij (2008) och Weiss m.fl. (2010). I vissa fall och för enskilda aktörer och länder kan det å andra sidan finnas ett värde att vänta och investera senare när osäkerheter om teknikutvecklingen minskat. Balansen mellan dessa strategier är emellertid inte självklar.
En viktig aspekt när man analyserar åtgärders effekter är vilka systemgrän- ser man sätter upp i rummet såväl som i tiden. Ett exempel kan vara eleffekti- visering som inte leder till några minskningar av utsläppen lokalt utan kan leda till utsläppsminskningarna i andra delar av energisystemet, kanske till och med utanför landets gränser, genom att möjliggöra t ex mindre användning av fos- sila kondenskraftsanläggningar. Vilken effekt dessa effektiviseringar ger beror på hur elsystemet ser ut och hur elproducenterna agerar på kort och lång sikt.
Det innebär i sin tur att effekterna av enskilda åtgärder inte enkelt kan adderas ihop till en helhet. Även om koldioxidutsläppen, i enlighet med EU:s färdplan i stort sett försvinner från elproduktionen kan ändå effektiviseringar av el- användningen i många fall vara ekonomiskt motiverad eftersom investeringar i dyrare produktionsanläggningar kan undvikas. De totala kostnaderna för en koldioxidfri elförsörjning kan på så sätt hållas nere.
Man får en liknande systemeffekt av effektivisering av bioenergianvänd- ningen. Denna ger inga direkta utsläppsminskningar då utsläppen av växt- husgaser från biomasseanvändning i redovisningssammanhang räknas som noll. Dock, i ett klimatstrategiskt perspektiv där den globala tillgången på bio- massa kan förväntas bli knapp, innebär åtgärder som effektiviserar biomasse- användningen en möjlighet att substituera större mängder fossila bränslen samtidigt som risken för indirekta utsläpp från utnyttjandet av bioenergi minskar. Risken att andra miljömål och andra samhällsmål (t ex den globala livsmedelsförsörjningen) hotas reduceras också (se t ex Johansson, 2012).
Skattningar av åtgärdskostnader genomförs på olika sätt. I mer teknik- baserade studier utgår man från skillnader i investerings-, drift- och under- hålls- och bränslekostnader och beräknar de merkostnader som följer av en åtgärd. I vissa fall inkluderas även skattningar av transaktionskostnader för att genomföra åtgärden i analysen. Andra angreppssätt att beräkna åtgärds- kostnader kan vara att utgå från statistiskt skattade elasticiteter. Skattningar kan göras åtgärd för åtgärd eller integrerat med hjälp av systemmodeller (Kesicki och Strachan, 2012).
Med det långa perspektiv som anläggs i färdplansunderlaget (2050) är möjligheterna att skatta såväl åtgärdspotentialer som åtgärdskostnader med stor exakthet små. Osäkerheterna är stora vad gäller såväl den allmänna utvecklingen i de olika sektorerna, ekonomisk utveckling, teknisk utveckling, värderingar och normer, och energiprisernas utveckling. Kostnaderna är inte heller oberoende av vald policy eftersom tekniker som implementeras kan leda till sjunkande kostnader genom lär- och skaleffekter. Om man är medveten om dessa osäkerheter kan det ändå finnas skäl att försöka göra såväl potential- som kostnadsskattningar.
Figur 6:1 är en illustration på hur, i ett scenario förenligt med tvågraders- målet, nya utsläppsreducerande teknologier kan bli aktuella efterhand (IEA, 2012). Teknikerna blir aktuella både som en följd av teknikutveckling och att åtgärder med högre marginalkostnader kan accepteras när större utsläpps- minskningar krävs. . I modellen sjunker kostnaderna för de olika teknikerna sjunker när de väl är introducerade utifrån olika antaganden om lärkurvornas utseende. I IEA:s 2DS scenario har ett koldioxidpris i linje med dessa marginal- kostnader applicerats.1 Kostnaderna för teknikerna är lägre jämfört med IEA:s tidigare uppskattningar p.g.a. antaganden om högre framtida råoljepris och mer optimistiska antaganden än tidigare om kostnadsreduktionerna för tekniker såsom solceller och elbilar. (IEA 2012 s 47f).
1 Modellen är enligt IEA förenklad då den bland annat inte antar marknadsmisslyckanden, vilka gör att
tabell 6:1. globala åtgärdskostnader på marginalen och exempel på åtgärdsalternativ på marginalen för 2ds vid olika tidpunkter fram emot 2050 (iea, 2012).
2020 2030 2040 2050
marginalkostnad (kr/tco2)
210–350 560–700 770–910 910–1120
Energiomvandling Vindkraft land Solceller (takanläggning) Kol med CCS Solceller (centrala system) Vindkraft hav Solceller Naturgas med CCS Förstärkta geoter- miska system Samma som 2030 men spridning till en bredare marknad Biomassa med CCS Vågkraft Industri Implementering av BAT i alla sektorer Återvinning av masugnsgas Förbättrade katalytiska processer CCS på ammo- niak- och viss kemiindustri)
Biobaserade kemika- lier och plaster Svartlutsförgasning Ny membran separationstek- nik Inerta anoder och karboter- misk reduktion CCS i cement- industrin Vätgas/elektrolytisk reduktion i järn och stålindustrin Nya cementsorter CCS i aluminiumindustrin Transporter Snabbtåg Hybridfordon Plug-in fordon Hybrid fordon Plug-in fordon Batterifordon Avancerade biodrivmedel Samma som 2030 men spridning till en bredare mark- nad och till alla trafikslag
Bränslecellsfordon Nya flygplanskoncept
Byggnader Solceller och vattenvärme Förbättrade byggnadsskal Stabilitet i organisk LED-teknik Systemintegration och optimering med geotermiska värmepumpar
Solceller för
kylning Nya byggnadsmaterial; utveckling av ”smarta byggnader”
Bränslecellskraftvärme