Utsläppsreduktioner till 2 ton per capita

Tvågradersmålet och att den industrialiserade delen av världen behöver minska sina utsläpp med 80–95 procent till 2050 jämfört med 1990 är en utgångspunkt för den svenska klimatpolitiken enligt klimatpropositionen. Betydande utsläppsreduktioner i Sverige är grundläggande i en färdplan för

att nå visionen om nettonollutsläpp. En omställning av Sveriges infrastruktur och energisystem till ett samhälle med låga växthusgasutsläpp ger också en varaktighet för låga utsläpp i Sverige bortom år 2050. För att klara tvågraders- målet behöver utsläppen minska till 0,5-1 ton koldioxidekvivalenter (CO₂e) per capita vid seklets slut.

Slutsatsen från synteser av det vetenskapliga kunskapsläget om utsläpps- banor som klarar tvågradersmålet är att de globala utsläppen sannolikt måste halveras till år 2050 jämfört med 1990 års utsläpp. Det innebär att de globala utsläppen år 2050 bör understiga 20 miljarder ton CO₂e vilket är cirka 2 ton CO₂e per capita vid en världsbefolkning på 9–10 miljarder människor. Idag är de globala genomsnittliga växthusgasutsläppen ca 7 ton per capita1_.

En genomsnittsnivå för utsläppen på 2 ton CO₂e per capita för världen i stort innebär att det inte finns utrymme för några utsläppsökningar, inte ens för utvecklingsländerna annat än som en övergångsfas i perioden mellan idag och 20502_{. Det är inte rimligt att anta att det 2050 kan finnas länder med} utsläpp betydligt under två ton CO₂e per capita och av det följer att det inte finns något utrymme för länder att kunna ha utsläpp betydligt över två ton per capita om de globala utsläppen ska halveras. Till 2050 behöver alla regioner minska sina utsläpp.

Utsläpp av växthusgaser (exkl. LULUCF) i Sverige var år 2010 ca 65 mil- joner ton CO₂e (ca 7 ton per capita) enligt 2012 års rapportering till UNFCCC. Utsläppet per capita är lågt jämfört med många andra industriländer. Till år 2050 har Sverige goda förutsättningar för att kunna basera el och fjärrvärme­ tilltillförseln på förnybar energi, t.ex. bioenergi, vattenkraft och vindkraft. Kärnkraft ingår också i elproduktionsmixen enligt det senaste energipolitiska beslutet. Fossila bränslen för enskild uppvärmning av bostäder och lokaler bör kunna fasas ut långt innan 2050. Mindre mängder metan och lustgasutsläpp från förbränning av biobränslen återstår. Transportsektorn kan bli nästan fossil- bränslefri men det kräver transportsnål samhällsplanering, teknikutveckling med elektrifiering och biodrivmedel. Med el- och elhybridteknik och biodriv- medel kan även arbetsmaskiner nå låg användning av fossila bränslen. Stora utsläppsminskningar från industrins processutsläpp är beroende av genom- brott av ny teknik – som CCS tekniken3 _{– följt av snabb kommersialisering} och marknadsspridning. En omfattande reduktion av metan- och lustgasutsläpp från jordbruket ser idag ut att bli svårare att åstadkomma. Tekniska lösningar förekommer inte på samma sätt som i andra sektorer.

Inför klimatförhandlingarna i Köpenhamn år 2009 stödde Europeiska rådet ett EU mål att minska utsläppen med 80–95 procent till 2050 jämfört med 1990 års nivåer, som en del av ett kollektivt åtagande från de utvecklade

1 _{Siffran inkluderar utsläpp från förändrad markanvändning (avskogning och svedjebränning) men inte}

koldioxidupptag från växande skog.

2 _{Genomsnittsnivån för utvecklingsländer är ca 4 ton per capita och för utvecklade länder ca 12 ton per capi-}

ta. Ett land som Kina under kraftig ekonomisk utveckling uppskattas ha utsläpp på ca 7 ton CO₂e per capita.

3 _{eller tekniker baserade på elektrifiering/vätgas som idag ligger ännu längre från marknadsintroduktion}

länderna som grupp (30/10/2009 Nr:15265/1/09 rev1). Detta ställningstagande har konfirmerats av senare rådsmöten. Genomsnittligt per capita utsläpp i EU är ca 10 ton CO₂e.

Europeiska Kommissionen har låtit genomföra modellanalyser med ett antal utsläppsscenarier, både globala och för EU, för att få underlag för sitt meddelande om en färdplan för ett Europa år 2050 med en ekonomi med mycket låga utsläpp av växthusgaser. De globala modelleringarna gav till resultat att EU:s inhemska utsläpp behöver reduceras med omkring 80 procent till 2050 för att på ett kostnadsminimerande sätt bidra till en global utsläpps- minskning med 50 procent. Kommissionens modellering av utsläppsutvecklingen inom EU visade att en minskning med 80 procent till 2050 är genomförbar med idag tillgänglig teknik och känd teknik under utveckling samt de beteende- förändringar som följer av modellerade prisökningar för koldioxidutsläpp och energi (Europeiska kommissionen 2011). Inhemska utsläpp i EU på 20 procent år 2050 jämfört med 1990 innebär cirka 2 ton per capita.

Ett antal länder i EU har genomfört eller påbörjat arbete med att ta fram egna färdplaner och utsläppsmål till 2050. De genomförda färdplanerna har olika status men föreslagna målsättningar för utsläpp till 2050 är relativt lika. I huvudsak utgår de föreslagna eller antagna målen från att de globala per capita utsläppen ska konvergera till 2 ton per capita år 2050 och att en stor del av denna minskning behöver ske på hemmaplan. Utsläppsminskningar inom intervallet 80–95 procent eller mer än 80 procent anges av Finland och Tyskland. Dessa länder når inte ned till två ton/capita vid 80 procent minskning av de inhemska utsläppen (Naturvårdsverket 2012a). För Sverige skulle 2 ton per capita i inhemska utsläpp innebära drygt 20 miljoner ton CO₂e vid 11 miljoner invånare år 20504 _{vilket är ca 70 procent lägre utsläpp jämfört med år 1990.}

I uppdraget har ett antal målscenarier med åtgärder som kan minska utsläppen i Sverige till 2050 tagits fram (se bilaga 6). I målscenariot med lägsta utsläppen 2050 har antagits att CCS (Carbon Capture and Storage) finns kommersialiserat och att styrmedel finns på plats som medför att CCS teknik börjar installeras i Järn- och stålindustrin och i mineralindustrin samt på svartlutsförgasning i kemisk pappersmassaproduktion (biobaserad CCS) från år 2040. I det scenariet ingår avskiljning av 10 miljoner ton koldioxid år 2050 från svartlutsförgasning. Figur 5:1 visar det spann för utsläpp i Sverige som målscenarierna resulterat i. Spannet ligger mellan 60 och 85 procent minskning till år 2050 jämfört med 1990. Det är naturligtvis mycket osäkra antaganden som ligger till grund för det undre intervallet; att CCS kommersia- liseras och att det används på svartlutsförgasning i stor omfattning. Potentialen att minska utsläppen till högst 2 ton per capita i Sverige som ligger i mitten av spannet (ca 70 procent reduktion jämfört med 1990) innefattar omfattande infrastrukturåtgärder och utveckling av idag känd, men inte färdigutvecklad eller kommersialiserad teknik för transporter och industrins processutsläpp. Men förlitar sig inte tungt på utnyttjande av CCS tekniken.

Figur 5:1 Diagrammet visar det intervall för utsläpp i Sverige som analyserade målscenarier resulterat i. Den övre utsläppsbanan med ca 60 % utsläppsreduktion (jämfört med 1990) innefattar långtgående tekniska åtgärder i transportsektorn samt hög användning av bioenergi i transporter och industrin. Industrin antas också använda nya processlösningar baserade på el men CCS tekniken får inte något större genomslag. Den undre utsläppsbanan med 85 % reduktion innefattar dessutom en utveckling där CCS tekniken får genomslag efter år 2040.

1.2 Upptaget av koldioxid i skog och mark som