ögonrörelser och minnesåterkallning

För att få ett mer konklusivt svar på den här frågan designade vi därför ett sista experiment som var konstruerat för att specifikt svara mot frågan om hur ögon- rörelser till ingenting påverkar minnesframplockning (Johansson & Johansson, 2014). Istället för att låta forskningspersonerna titta på komplexa bilder eller lyssna på scenbeskrivningar så fick de nu titta på ett arrangemang av 24 objekt. Därefter fick de lyssna på påståenden som handlade om de här objekten och som antingen var sanna eller falska (t.ex. ”hammaren var riktad åt höger”). Samtidigt som de skulle svara på de här påståendena så manipulerade vi var de tittade i fyra olika villkor: (1) fritt tittande på en tom skärm; (2) central fixering av en punkt i mitten av skärmen; (3) tittande på en yta som var placerad på samma position som det aktuella objektet befann sig på innan; och (4) tittande på en yta som var placerad på en annan position än var det aktuella objektet befann sig på innan. Huvudresultaten i det här experimentet visade att minnesprestationen var bäst när forskningspersonerna blev styrda att titta på ytan som matchade det aktuella objektets tidigare position och sämst när de blev styrda att titta på ytan som inte matchade det aktuella objektets tidigare position. När de var fria att titta på den tomma skärmen så hamnade prestationen mitt emellan de här båda villkoren.

I fallen när man skulle titta på en yta som antingen matchade eller inte matchade ett objekts tidigare position så är fallet som i det tidigare experimen- tet att vi introducerar en ytterligare uppgift. Men den här gången är det exakt samma uppgift, dvs. att titta inom en begränsad yta. Resultaten kan därför inte förklaras enbart utefter ökad kognitiv belastning, och det verkar alltså som om beroende på hur och var man tittar så kan man både förbättra och försämra minnesprestationen under mentala visualiseringar, trots att man faktiskt enbart tittar på en tom yta som egentligen inte ”borde” innehålla någon hjälpande information. De här resultaten rimmar väl med en lång och etablerad tradi- tion inom minnesforskningen som har påvisat att minnesprestationen av olika händelser är som bäst när de processer som var aktiva under inkodningen i största möjliga mån kan återaktiveras under minnesframplockningen (se t.ex., Roediger & Guynn, 1996)

Diskussion

I den här artikeln har jag presenterat en serie studier som visar att våra inre föreställningar ofta åtföljs av ögonrörelser som speglar positioner och rumsliga relationer ifrån denna ”inre rymd” av mentala bilder och att det inte spelar någon roll om ursprunget till dessa visualiseringar kommer från en tidigare observerad bild eller om det är från en verbal scenbeskrivning vars innehåll man aldrig tidi- gare har sett (Johansson m.fl., 2006). Jag har också visat att dessa ögonrörelser uppkommer oavsett om man tittar på en tom skärm eller om man tittar på ”ingenting” i totalt mörker (Johansson m.fl., 2006). Vidare så har jag visat att sådana här ögonrörelser tycks ha en aktiv och funktionell roll vid skapandet av mentala bilder (Johansson m.fl., 2012) och att beroende på var och hur man tittar under återkallandet av visuell information så kan man både förbättra och försämra sin minnesbild (Johansson & Johansson, 2014).

Det finns många teoretiska tolkningar av de här resultaten (se Johansson, 2013) där en rimlig och inflytelserik tolkning är att ögonrörelserna fungerar som en form av spatiala index när man sekventiellt konstruerar bitarna från en mental bildlig representation i en funktionell ”inre” rymd (t.ex. Mast & Kosslyn, 2002). Resultaten är mycket svårare att förklara för motståndarna till interna bildliga representationer eftersom det då inte borde finnas någon anledning att systematiskt titta som om den mentala bilden finns framför en. Argumentet att vi beter oss på det här sättet på grund av att vi har en underförstådd kunskap om hur vi borde bete oss under mentala visualiseringar ter sig också som relativt osannolikt (för en längre diskussion se, Johansson, 2013).

Men om man inte vill ge sig in i debatten om det exakta underliggande formatet av våra mentala representationer (se ovan) så kan man åtminstone konstatera att vårt blickbeteende till stor del ser likadant ut när vi mentalt visu- aliserar något som när vi under visuell perception faktiskt tittar på saker i vår omvärld. Från ett bredare perspektiv visar därför dessa resultat att vi inte bara tittar på positioner i vår omvärld för att tillskansa oss sensorisk input till vårt visuella system utan att vårt tittande också har en aktiv roll under de interna simuleringar som ligger till grund för vår förmåga att skapa mentala bildupple- velser. Ett populärt teoretiskt perspektiv inom kognitionsvetenskapen är idag så kallad ”embodied cognition” där man anser att vårt tänkande är fundamentalt förankrat i interna simuleringar av motoriska och perceptuella processer som ständigt befinner sig i ett dynamiskt samspel med den av situationen givna kontexten (t.ex. Barsalou, 2008). I ett sådant perspektiv finns det inga skarpa gränser mellan motoriska handlingar, perception och kognition, vilket rimmar väldigt väl med de rapporterade resultaten i den här artikeln.

Men för att i detalj förstå hur det här komplexa samspelet fungerar i männ- iskans kognitiva apparat krävs det dock mycket framtida forskning.

Noter

1 se Brewer & Schommer-Aikins (2006) för diskussion om människor som uppges sakna den här förmågan.

2 Effekten var dock lite svagare eftersom man tenderar att blinka mer i mörker och eftersom man inte har någon referenspunkt att titta på överhuvudtaget så gör man ofta vad som ser ut att vara ”omcentreringar” av den mentala bilden. Sådana här ”artefakter” är något som vår analysmetod inte kan hantera. För mer information se Johansson m.fl. (2006).

Referenser

Barsalou, L. W. (2008). Grounded cognition. Annual Review of Psychology, 59(1), 617–645. Borst, G., & Kosslyn, S. M. (2008). Visual mental imagery and visual perception: Structural

equivalence revealed by scanning processes. Memory & Cognition, 36(4), 849–862. Brandt, S. A., & Stark, L. W. (1997). Spontaneous eye movements during visual imagery

reflect the content of the visual scene. Journal of Cognitive Neuroscience, 9, 27–38. Brewer, W. F., & Schommer-Aikins, M. (2006). Scientists Are Not Deficient in Mental Ima-

gery: Galton Revised. Review of General Psychology, 10, 130–146

Farah, M. J., Hammond, K. M., Levine, D. N., & Calvanio, R. (1988). Visual and spatial mental imagery: Dissociable systems of representation. Cognitive Psychology, 20, 439–462. Finke, R. A. (1989). Principles of Mental Imagery, Cambridge, MA: MIT Press.

Finke, R. A., & Pinker, S. (1983). Directional Scanning of Rembered Visual Patterns. Journal

of Experimental Psychology: Learning, Memory and Cognition, 9, 398–410.

imagery and visual perception: An fMRI study. Cognitive Brain Research, 20, 226–241. Hebb, D. O. (1968). Concerning imagery. Psychological Review, 75, 466–477.

Johansson, R. (2013). Tracking the Mind’s Eye: Eye movements during mental imagery and

memory retrieval. Lund University Cognitive Studies 155. Doctoral dissertation. Lund

University. ISSN: 1101-8453. ISBN: 978-91-7473-655-7.

Johansson, R. & Johansson, M. (2014). Look here, eye movements play a functional role in memory retrieval. Psychological Science. 25(1), 236–242.

Johansson, R., Holsanova, J., Dewhurst, R., & Holmqvist, K. (2012). Eye movements during scene recollection have a functional role, but they are not reinstatements of those produced during encoding. Journal of Experimental Psychology: Human Perception and Performance,

38, 1289–1314.

Johansson, R., Holsanova, J., & Holmqvist, K. (2006). Pictures and spoken descriptions elicit similar eye movements during mental imagery, both in light and in complete darkness.

Cognitive Science, 30, 1053–1079.

Kosslyn, S. M., Ball, T. M., & Reiser, B. J. (1978). Visual Images Preserve Metric Spatial Information: Evidence from Studies of Image Scanning. Journal of Experimental Psychology:

Human Perception and Performance, 4, 47–60

Kosslyn, S. M., Thompson,W. L., & Ganis, G. (2006). The case for mental imagery. New York, NY: Oxford University Press.

Kosslyn, S. M., Thompson,W. L., Kim, I. J., & Alpert, N. M. (1995). Topographical repre- sentations of mental images in primary visual cortex. Nature, 378, 496–498.

Mast, F. W., & Kosslyn, S. M. (2002). Eye movements during visual mental imagery. Trends

in Cognitive Sciences, 6, 271–272.

Moore, C. S. (1903). Control of the memory image. Psychological review, 4, 277–306. Neisser, U. (1967). Cognitive psychology. New York: Appleton-Century-Crofts.

Perky, C. W. (1910). An experimental study of imagination. American Journal of Psychology, 21, 422–452.

Pylyshyn, Z. W. (2002). Mental imagery: In search of a theory. Behavioral and brain sciences, 25 (2), 157–238.

Roediger, H. L., III, & Guynn, M. J. (1996). Retrieval processes. I E. L. Bjork & R. A. Bjork (red.), Memory (pp. 197–236). San Diego, CA: Academic Press.

Spivey, M., & Geng, J. (2001). Oculomotor mechanisms activated by imagery and memory: Eye movements to absent objects. Psychological Research, 65, 235–241.

Suddendorf, T., & Corballis, M. C. (2007). The evolution of foresight: What is mental time travel, and is it unique to humans? Behavioral and Brain Sciences, 30, 299–351.

Thomas, N. J. T. (2010). Mental Imagery. In E.N. Zalta (Ed.), The Stanford Encyclopedia of

Philosophy (Fall 2010 edition).