Inledningsvis skrev jag att det finns skäl att fundera över vad man kan lära av sådana föreställningar som de vi här sett exempel på och om de skulle kunna vara av intresse för diskussionen om en bärkraftig samhällsutveckling. Den tonganska
”allmänningarnas tragedi” visar ju hur modern lagstiftning inte har lyckats lägga grunden för en sådan utveckling. Tack vare bevarade historiska dokument vet vi i detalj hur och varför öarna fick nya taburegler. Hur de ursprungliga kom till, de som hade med gudarna och deras manifestationer att göra, är däremot något vi bara kan spekulera över. Å andra sidan vet vi en del om hur de fungerade.
När man väl lagt sig i vinn om att söka förstå lokalbefolkningens uppfattningar, kan det mycket väl hända att man bakom synbart märkliga taburegler finner ekologiska insikter eller att effekterna kan vara vad man skulle kunna kalla ”miljövänliga”. Det finns i själva verket en snabbt växande litteratur i ämnet som tyder på att tabuförklaring av platser och organismer i lika hög grad är en bevarandestrategi som ett uttryck för religiösa trosuppfattningar (Dudley et al. 2009). Till de folk som uppmärksammats i detta avseende hör dogon i Mali, som hade särskilda beskyddare för träden men vars befogenheter begränsats, i detta fall genom islam och lyftande av tabu samt andra animistiska bruk som exempelvis var knutna till tron att de bortgångnas andar kunde ta sin boning i gamla träd (Leach et al. 2011). Kan det vara så, att vissa sociala restriktioner, av de involverade förklarade såsom ett uttryck för högre makters vilja, kunde fortleva i många generationer därför att konsekvenserna av dem blev ett minskat tryck på ekosystemet och dess begränsade resurser?
Vi vet inte huruvida tabureglerna för Haele-fekes klan kom till därför att någon ekologiskt insiktsfull hövding kommit på att de skulle kunna bidra till att säkerställa bestånden av en över hela Oceanien så högt uppskattad läckerhet som bläckfisken. Det var troligtvis en indirekt effekt snarare än en orsak. Men det finns faktiskt data från åtskilliga samhällen där havs- och landmiljöer, eller överexploaterade arter, förklarats tabu tills bestånden återhämtat sig. Eugene N. Anderson (1996) menar att tabu kan vara religiöst kodifierad resursförvaltning och anför flera exempel på detta, bl.a. när det gäller allmänningarnas problematik.
En annan antropolog som funderat över samband mellan tabu och ekologi var Marvin Harris, som bl.a. sökte förklara varför grisen är ett ”orent” djur enligt den mosaiska lagen. När Mary Douglas (1966) diskuterade samma tabu och hänvisade till att grisen är en anomali, dvs. faller utanför det normalas ramar genom att ha klövar men inte idissla, var det enligt Harris (1986: kap. 4) ett cirkelresonemang hon förde. Det förklarar nämligen inte varför klassificeringen har utformats så att grisen faller utanför det renas gränser. Harris kulturmate- rialistiska teori innebär att det finns en materiell bas innefattande ekologiska relationer som bestämmer ett samhälles struktur ifråga om exempelvis hushålls- mönster, och dessa ligger i sin tur till grund för en överbyggnad av kunskap och ideologi. Harris poängterar att grisen befinner sig på en högre nivå i näringspy-
ramiden än idisslarna och dessutom är dåligt anpassad till den mestadels torra miljö där de mosaiska tabureglerna kom till. I grund och botten är orsakerna till grisarnas ”orenhet” därför ekologiska, om man ska tro Harris, för det skulle innebära miljöpåfrestningar att föda upp dem i stor skala jämfört med idisslare. Exempel som de jag just nämnt ger oss inte nödvändigtvis argument för att återuppliva den gamla religionen och, som i Tongas fall, ett föga saknat despo- tiskt styresskick, men de visar att det finns goda skäl till att genom fältarbeten och studier av annat slag försöka förstå hur människor tänkt beträffande tabu i olika kulturella kontexter. I alla händelser åskådliggör den tonganska historien att det inte räcker med enkelriktade statliga åtgärder för att få till stånd skydd av den biologiska mångfalden. Det behövs, kan man säga, något nytt som upplevs såsom lika självklart att följa som ”gudarnas vilja”, eller kanske en motsvarighet till Logos, den enligt antikens filosofer grundläggande principen för universums uppbyggnad och funktioner.8 I vår samtid tycks det mig som om en normativ
ekologi är på väg att bli en sådan självklarhet.
Men den vägen är kantad av svårigheter, varav en är brist på kommunika- tion. Den tonganska tragedin ifråga om allmänningarna kan sannolikt bara avhjälpas genom bättre samarbete med lokalsamhällena och genom att håll- barhetsfrågor ges ordentligt utrymme i skolorna. Åtgärder ”uppifrån” är i varje fall inte tillräckliga, vilket exemplet med de tonganska musselodlingarna visar. Men sådana odlingar kan faktiskt få en helt annan förankring i medvetandet genom inte alltför krångliga åtgärder. På Samoa anordnar t.ex. Fiskerideparte- mentet bymöten för att diskutera hur man ska kunna anlägga musselodlingar och skydda lagunområden från överfiske, och ofta har kvinnliga representanter varit sammankallande. Det hänger samman med att kvinnor har lagunerna som sina speciella domäner, och de har i flera byar stimulerats att starta kommittéer som förefaller respekteras.
Jag tänker också på tonganska skolklasser där man haft teckningstävlingar för att barnen ska fundera över hur man kan skydda havets organismer. En av de vinnande teckningarna visade koraller utformade som händer och med fiskar glatt simmande däremellan. ”Deras framtid är i våra händer”, löd budskapet. Bättre än så kan väl ingen uttrycka det.
Noter
1 Tack till Christer Lindberg och Henrik Rahm för synpunkter på manuskriptet. Mer utförliga resonemang om totemism och taburegler förs i Malm 1999.
2 Jag har bl.a. behandlat sådana kulturmöten och deras följder i Malm 2003 samt synen på ”vildar” i Malm 2009a.
3 Detta liksom övriga i texten återgivna citat har jag själv översatt.
4 Det står i de flesta källor att Hikuleo var en gudinna. Men i det tonganska språket saknas genusdifferentierande pronomen, och i Hikuleos fall är det en smula oklart huruvida det rörde sig om en manlig, kvinnlig eller rentav hermafroditisk gudom (se Malm 1999:116, n. 78).
5 För en annan uppfattning, se Obeyesekere (1997).
6 Basttyg (ngatu på tonganska) tillverkades för det mesta av det bastlager som finns innanför pappersmullbärsträdets (Broussonetia papyrifera) bark. På Tonga används sådant pappers- liknande handdekorerat tyg alltjämt, framför allt i samband med bröllop, begravning och andra ceremonier (se t.ex. Lindberg & Malm 2012:152–153).
7 Äldre förhållanden och förändringar ifråga om det marina utnyttjanderättssystemet har jag mer ingående behandlat i Malm 2009b.
8 För en diskussion om Logos, se Rappaport (1994).
Referenser
Anderson, Eugene N. 1996. Ecologies of the Heart: Emotion, Belief, and the Environment. New York: Oxford University Press.
Beckwith, Martha. 1972. The Kumulipo: A Hawaiian Creation Chant. Honolulu: University Press of Hawaii.
Bell, Frank L. S. 1931. ”The Place of Food in the Social Life of Central Polynesia.” Oceania, 2:117–135.
Bott, Elizabeth. 1982. Tongan Society at the Time of Captain Cook´s Visits. Wellington: Poly- nesian Society.
Collocott, Ernest Edgar Vyvyan. 1921. ”Notes on Tongan Religion.” Journal of the Polynesian
Society, 30:119–120,152–163, 227–240.
Douglas, Mary. 1966. Purity and Danger: An Analysis of the Concepts of Pollution and Taboo. London: Routledge & Kegan Paul.
Dudley, Nigel, Liza Higgins-Zogib & Stephanie Mansourian. 2009. ”The Links Between Protected Areas, Faiths, and Sacred Natural Sites.” Conservation Biology, 23:568–577. Firth, Raymond. 1930–31. ”Totemism in Polynesia.” Oceania, 1:291–321,378–398. Frazer, James G. 1910. Totemism and Exogamy: A Treatise on Certain Early Forms of Superstition
and Society. London: Macmillan & Co.
Freud, Sigmund. 1913. Totem und Tabu: Einige Übereinstimmungen im Seelenlebes der Wilden
und der Neurotiker. Leipzig: Heller.
Gunson, Niel. 1990. ”Tongan Historiography: Shamanic Views of Time and History”, i Phyllis Herda, Jennifer Terrell & Niel Gunson (red.), Tongan Culture and History, s. 12–20. Canberra: Australian National University.
Handy, E. S. Craighill. 1968. ”Traces of Totemism in Polynesia.” Journal of the Polynesian
Society, 77:43–56.
Hardin, Garrett. 1968. ”The Tragedy of the Commons.” Science, 162:1243–1248. Harris, Marvin. 1986. Good to Eat: Riddles of Food and Culture. London: Allen & Unwin. Klass, Morton. 1995. Ordered Universes: Approaches to the Anthropology of Religion. Boulder,
San Francisco & Oxford: Westview Press.
Knoll, Thomas. 1997. ”Kultur, förnuft och vetenskap: Sigmund Freud (1856–1939) och antropologerna om Totem och Tabu”, i Christer Lindberg (red.), Antropologiska porträtt 2, s. 163–195. Lund: Sociologiska institutionen.
Latukefu, Sione. 1974. Church and State in Tonga: The Wesleyan Missionaries and Political
Development, 1822–1875. Canberra: Australian National University Press.
Latufeku, Sione. 1975. The Tongan Constitution: A Brief History to Celebrate its Centenary. Nukualofa: Tonga Traditions Committee.
Leach, Heather B., Christine van der Stege & Christian R. Vogl. 2011. ”Baobab (Adansonia
digitata L.) and Tamarind (Tamarindus indica L.) Management Strategies in the Midst of
Conflict and Change: A Dogon Case Study from Mali.” Human Ecology, 39:597–612. Lévi-Strauss, Claude. 1962. Le totemisme aujourd’hui. Paris: Presses Universitaires de France. Lévi-Strauss, Claude. 1983. Det vilda tänkandet. Lund: Arkiv förlag.
Lindberg, Christer. 2009. Samhället som tanke: Claude Lévi-Strauss och den franska struktura-
lismen. Lund: Arkiv förlag.
Lindberg, Christer & Thomas Malm. 2012. Det gröna hjärtat: Bilder från Lunds universitets
Botaniska trädgård. Stockholm: Bokförlaget Signum.
Malm, Thomas. 1999. Shell Age Economics: Marine Gathering in the Kingdom of Tonga, Poly-
nesia. Lund: Sociologiska institutionen.
Malm, Thomas. 2003. De svarta pärlornas ö: Tahiti i centrum och periferi. Lund: Arkiv förlag. Malm, Thomas. 2009a Den omöjliga kedjan: Människan och mångfaldens mönster. Lund:
Arkiv förlag.
Malm, Thomas. 2009b. ”The Tragedy of the Commoners: The Decline of the Customary Marine Tenure System of Tonga.” Asia-Pacific Forum, no. 44: 82–108.
Obeyesekere, Gananath. 1997. The Apotheosis of Captain Cook: European Mythmaking in the
Pacific. 2:a uppl. Princeton: Princeton University Press.
Rappaport, Roy. 1994. ”Humanity’s Evolution and Anthropology’s Future”, i Robert Borofsky (red.), Assessing Cultural Anthropology, s. 153–167. New York: McGraw-Hill.
Rivers, William H. R. 1909. ”Totemism in Polynesia and Melanesia.” Journal of the Royal
Anthropological Institute of Great Britain and Ireland, 39:156–180.
Sahlins, Marshall. 1995. How ”Natives” Think: About Captain Cook, For Example. Chicago: University of Chicago Press.
Sharp, Andrew. 1968. The Voyages of Abel Janszoon Tasman. London: Oxford University Press. Shore, Bradd. 1989. ”Mana and Tapu”, i Alan Howard & Robert Borofsky (red.), Developments
in Polynesian Ethnology, s. 137–173. Honolulu: University of Hawaii Press.
Tylor, Edward Burnett. 1899. ”Remarks on Totemism with Special Reference to Some Mod- ern Theories Concerning it.” Journal of the Royal Anthropological Institute of Great Britain
and Ireland, 28:138–148.
Valeri, Valerio. 1985. Kingship and Sacrifice: Ritual and Society in Ancient Hawaii. Chicago: Chicago University Press.