Djurgravpoesins funktioner under stormakt- och frihetstiden var fler och mer mångskiftande än genren utåt sett ger sken av. En djurgravdikt från denna tidsperiod är nästan aldrig bara en gravdikt över ett djur utan så gott som all- tid samtidigt någonting annat, någonting mer. För många poeter har genren tjänstgjort som en sorts förklädnad. Genom att drapera sina poem i dess skrud, kunde de nå ut med idéer som de av olika anledningar ansåg var olämpliga att framföra i diktens vanliga genremiljö, eller som det var svårt eller till och med omöjligt att ge uttryck åt inom diktens normala genre. Härigenom nådde man ut med helt andra tankar än man förespeglat genom sitt val av diktart.
gängliga för andra syften än de var avsedda för, men djurgravpoesins använd- ningsområden var än fler. Genren valdes noggrant ut av tidens poeter för att sprida vitt skilda tankar och öppna dörrar till tjänster och ämbeten; dikterna skrevs för att berömma och klandra, polemisera och provocera, undervisa, trösta och underhålla – och inte sällan, som hos exempelvis Dalin, kombinerades två eller till och med tre olika syften eller funktioner i en och samma dikt.
Referenser
Otryckta
Dalin, Olof von, ”Grafskrifft”, Kungl. biblioteket (KB), Rål. fol. 145b, s. 50 f.
Hermelin, Olof, ”Pompeius egregius Canis, Invictissimo Svecorum Regi merito charus, in Polonia mortuus, inde in Sveciam, ne extra patriam tumularetur, transmissus”, Karlstads stifts- och läroverksibliotek (KLB), Fryxellska saml., band XV, vol. 29.
Hermelin, Olof (Holmström, Israel), ”Versio Epicedii Holmströmiani in Canem Regis Eun- dem”, KLB, Fryxellska saml., band XV, vol. 29.
[Hermelin, Olof (Holmström, Israel)], ”In Obitum POMPES Canis Regii”, Uppsala univer- sitetsbibliotek (UUB), V 5:2, ur Celsii saml.
Lindschöld, Erik, ”Epitaphium öfwer Hennes M:tz Enchedrottningens Hundh Epelin som ligger i Trägården på Ulricksdahl begrafwen”, UUB, Palmskiöld 390.
Lindschöld, Erik (?), ”Epitaphium Caniculæ Reginæ Angliæ”, UUB, Nordin 1121, s. 242v&r.
Tryckta
Bengtsson, Eva-Lena, 2005: Kungliga djur, i Eva-Lena Karlsson och Rebecka Millhagen (red.),
Strömsholms slott (De kungliga slotten). Stockholm. S. 192–205.
Bergius, Bengt (utg.), 1758: Allahanda, del III. Stockholm.
Bernström, John, 1983: Kulturhistoriska betraktelser, i Gösta Vogel-Rödin (red.), Hunden (Utställningskatalog, Läckö slott 1983). Skövde. S. 13–27.
Billeskov Jansen, F. J. & Albeck, Gustav, 1976: Dansk litteraturhistorie vol. 2: Fra Ludvig
Holberg til Carsten Hauch. København.
Cartwright, Julia, 1903: Isabella d’Este. Marchioness of Mantua 1474–1539, del I. London. Dalin, Olof von, 1767: Witterhets-Arbeten, J bunden och obunden Skrif-Art, del II och IV.
Stockholm.
Edenborg, Carl-Michael, 1995: Inledning, i Köttets poesi. 1: Könslemmarna i svensk text från
Stiernhielm till Almqvist. I urval och med en inledning av Carl-Michael Edenborg. Stockholm.
Fant, Eric Michaël, 1802: Handlingar til Uplysning af Svenska historien, del IV. Upsala. Fehrman, Carl, 1967: Karolinsk barock och klassicism, i E. N. Tigerstedt (red.), Ny illustrerad
svensk litteraturhistoria, del II, 2:a bearbetade uppl. Stockholm. S. 3–85.
[Hermelin, Olof], 1740: Hic est, qvi Dominum per tela secutus & ignes…, i Joh. Georg
Keÿßlers […] Neüeste Reise durch Teütschland, Böhmen, Ungarn, die Schweiz, Italien und Lothringen […], del I. Hannover.
Helander, Hans, 2006: Olof Hermelin. Latinist i konungens och rikets tjänst, i Lars Burman (utg.), ”Nödder att bo vid Fyris å”. Värmlänningar i Uppsala under fyra århundraden (Nationen
och hembygden, XVII). Uppsala. S. 45–59.
Helander, Hans, 1983–1984: Olof Hermelins Elegi om fältlivets vedermödor. Utgiven med inledning och översättning av Ingeborg Hermelin och med kommentar av Hans Helander,
Kungl. Humanistiska Vetenskaps-Samfundet i Uppsala. Årsbok, s. 43–66.
[Hermelin, Olof], 1913: Bref från Olof Hermelin till Samuel Barck 1702–1709, utg. av Carl von Rosen. Stockholm.
Herrlinger, Gerhard, 1930: Totenklage um Tiere in der antiken Dichtung. Mit einem Anhang
byzantinischer, mittellateinischer und neuhochdeutscher Tierepikedien, diss. Tübingen. Stuttgart.
Holmström, Israel, 1999: Samlade dikter. I: Kärleksdikter, förnöjsamhetsvisor, sällskapspoesi, dansvisor, burleska dikter, fabler, gåtor, spådomar, epigram. Utg. av Bernt Olsson, Barbro Nilsson och Paula Henrikson (Svenska Vitterhetssamfundet. Svenska författare. Ny serie). Stockholm.
[Horatius, eg. Quintus Horatius Flaccus], 1807: Horatii Bref till Pisonerna om skaldekonsten. Öfversatt af Gudmund Jöran Adlerbeth. Stockholm.
Hubbard, Clifford L.B., 1948: Dogs in Britain. A Description of all Native Breeds and Most
Foreign Breeds in Britain. London.
Johannesson, Kurt, 1968: I polstjärnans tecken. Studier i svensk barock (Lychnos-bibliotek, 24), diss. Uppsala.
[Keyßler, Johann Georg], 1740: Joh. Georg Keÿßlers […] Neüeste Reise durch Teütschland,
Böhmen, Ungarn, die Schweiz, Italien und Lothringen […], del I. Hannover.
[Karl XII], 1893: Karl XII:s egenhändiga bref. Samlade och utgifna af Ernst Carlson. Stockholm. Lagerbring, Swen, 1788: Sammandrag af Swea-Rikes Historia […], del IV, 3:e uppl. Stockholm. [Luxdorph, Bolle Willum], 1775: Carmina. Haviæ.
Möller, Daniel, 2011: Fänad i helgade grifter. Svensk djurgravpoesi 1670–1760, diss. Lund. Möller, Daniel, 2012: Att läsa en handskriven tillfällesdikt från omkring år 1700, Litteratur-
banken (red. Mats Malm), http://litteraturbanken.se.
Nestor, Sofia (red.), 2010: Trofast. Hov och tass i kunglig tjänst (Livrustkammaren, 1). Stockholm. Olsson, Bernt, 1978: Kommentar, i Georg Stiernhielm, Samlade skrifter. 1:2: Poetiska skrifter,
utg. av Johan Nordström och Bernt Olsson (Svenska författare utgivna av Svenska Vitter- hetsförbundet, VIII). Lund.
Olsson, Sven, 1953: Olof Hermelin. En karolinsk kulturpersonlighet och statsman, diss. Lund. Phaedrus, 1962: Fabler. Originalets text med svensk tolkning jämte inledning och anmärk-
ningar av Gerhard Bendz. Stockholm.
Rosen, Carl von, 1913: Förord, i [Hermelin, Olof], Bref från Olof Hermelin till Samuel Barck
1702–1709, utg. av Carl von Rosen, Stockholm. S. III–XIII.
Stiernhielm, Georg, 1688: Musæ Suethizantes, Thet är: Sång-Gudinnor/ Nu först Lärande dichta
och spela på Swenska. Tedde i någre små Wärck och Dichter/ som på andra Sijden förmäles. Å
nyo uplagde af Bengt Höök […]. Stockholm.
Stenroth, Ingmar, 2005: Sveriges rötter. En nations födelse. Stockholm.
Söderlund, Petra, 2007: Inledning, i Vågade verk ur vitterheten. Urval och inledning av Petra Söderlund. Stockholm.
Tengström, Emin, 1973: Latinet i Sverige. Om bruket av latin bland klerker och scholares, dip-
lomater och poeter, lärdomsfolk och vältalare. Stockholm.
Westerlund, Olov, 1951: Karl XII i svensk litteratur från Dahlstierna till Tegnér, diss. Lund. Villius, Hans (red.), 1960: Karl XII. Stockholm.