Allt detta leder till den känsla av obekvämlighet som diskuterades i inledningen. I relation till vad jag förväntade mig så byggde kanske min känsla av obekväm- lighet som aktiv deltagare i Babus helandeverksamhet mer på likheten mellan oss än på svårigheten att acceptera den andre. Och likheten är inte bara den som ligger närmast tillhands såsom att vi både arbetat i samma tanzaniska lutherska kyrka. Man kunde dock hävda att jag kände mig besvärad då jag såg att den kritiska typen av teologi som jag försökt plantera hos lokala studenter (jag kallades t.o.m. vid smeknamnet ”Nietzsche”) inte hade någon betydelse för Babu och inte heller alla mina f.d. akademiska kollegor vid det lokala universitetet. Alla jag frågade hade besökt Babu. Men min obekvämlighet byggde inte på sådant.
Som lärare och forskare som från min första akademiska uppsats och sedan dess under hela min karriär har arbetat med afrikansk religiositet är jag van vid att se hur de västerländska upplysningsidealen är en svagare valuta i Afrika än vad man oftast antar. I bästa fall samlever den upplysta världsbilden parallellt med den förmoderna. För en afrikanist eller en missionsvetare är det därför inte alltför svårt att se den andre som annorlunda. Tvärtom, oftast ser en afrikanist och missionsvetare sig som en advokat för den andre mot den fördomsfulla västerländska blicken. I den senmoderna andan firar man i dessa discipliner snarare denna mångfald.
av sig själv som man gärna inte skulle vilja se. När den andre inte är den andre men representerar trosformer eller värden som man inte helt och hållet avvisar, men samtidigt ser som problematiska, blir relationen till den andre mer komplex – därför att den andre inte endast är den andre. Samtidigt som en analys som bygger på den beforskade människans livsvärld förutsätter en viss kontinuitet mellan forskaren och de människor som man undersöker blir förhållandet knepigt när kontinuiteten befinner sig helt eller delvis inom ett område som motsäger sådana kritiska principer som man använder i sin forskning. Samtidigt avslöjar ett sådant obehag dimensioner av forskarens egen världsbild som inte blivit till- räckligt genomtänkta. Man kan varken avvisa dem eller lyfta dem till nivån av ”den andra naiviteten”.33 Hur ska jag egentligen lösa mitt förhållande vis-à-vis
mirakler? Duger det verkligen att avvisa problematiken genom att gömma mig bakom min medicinska inkompetens som jag hittills gjort, genom att säga att jag inte har något sätt att verifiera eller falsifiera sådana påståenden? Hur skulle jag kunna tolka det existentiellt när jag möter en helare som inte fejkar men tror på vad han gör, när människor som jag känner sedan decennier tror att de blivit helade, samtidigt som jag vet att det finns människor som Babus kopp inte hjälpt? Och när jag både har svårigheter att inkludera sådana mirakler i min världsbild men också inte heller kan jag tolka dem rationalistiskt? Och när jag vill förbli öppen och förstående gentemot verklighetsuppfattningar som är kulturellt annorlunda än min egen? Så länge som jag själv har svårigheter att navigera mellan de förtrollade, avförtrollade och återförtrollade dimensionerna av min egen verklighetsuppfattning är det då överraskande att jag i mötet med mig själv genom den andre, även möter min egen svårhanterliga spegelbild av mig själv som forskare?
Noter
1 Ubwani, Zephania. 2011. ‘Chartered aircraft firms increase flights to Loliondo’. Business
Daily, 12 April. <http://www.businessdailyafrica.com/Corporate-News/Chartered-aircraft-
firms-increase-flights-to-Loliondo/-/539550/1142762/-/htxarpz/-/index.html> Accessed 6 October 2011; Philemon, Lusekelo. 28 March 2011. ‘Retired pastor suspends services to new patients.’ <http://www.ippmedia.com/frontend/index.php?l=27474> Accessed 6 October 2011.
2 Deltagande observation 4 februari 2012 i Samunge samt audioinspelning.
3 Babu kikombe, 14–15: ”watu wananiuliza babu tunameza dawa kila siku kwa ajili ya kisukari, ukimwi, presha, sasa tukinywa dawa hii tunaweza kuendelea na vile vidonge ama tuache?… Na mimi nikamuuliza Mungu, akaniambia dawa hii wakiishakunywa inashika nafasi ya vile vidonge, sasa nasema hivi pia inategemea na imani yako. Ukiona imani yako ni haba endelea na vidonge.”
4 Mwakalinga, Atufigwege, Unamtambuaje nabii? Dar es Salaam 2011, s. 1; Intervju nr. 2 med Ambilikile Mwasapila, s. 4.
5 Intervju nr. 2 med Ambilikile Mwasapila. Om missionshistoria och den religiösa situa- tionen i byn innan Babus helandetjänst se Vähäkangas, Mika, Between Ghambageu and
Jesus: The Encounter between Sonjo Traditional Leaders and Missionary Christianity. Studia
missiologica et oecumenica fennica 61. Helsinki: Luther-Agricola-Society 2008. 6 Intervju nr. 2 med Ambilikile Mwasapila, s. 5; Intervju nr. 5 med Ambilikile Mwasapila,
s. 2.
7 Uppenbarad medicin betyder medicin som blivit uppenbarad av Gud. I flera afrikanska kyrkor, mest kyrkor som grundats av afrikaner själva tror man att vissa religiösa specialister kan ta emot uppenbarelser gällande både epikris och tillverkning av medicin. Kanske det mest systematiska verksamheten gällande uppenbarad medicin, eller médicine révélée var i den Evangeliska Kyrkan i Kongo (Brazzaville). Se Åhman, Bertil, Daniel Ndoundou:
Väckelseledare i den Evangeliska Kyrkan i Kongo. Uppsala: Uppsala University 2014, s. 93,
120, 214–216.
8 Intervju nr. 2 med Ambilikile Mwasapila, s. 5–6; Intervju med Mama Upendo (förändrat namn); Mwakalinga, Unamtambuaje, s. 4–5.
9 Osanjo, Tom, ‘Drink This Herbal Cup: Churches Debate Healing Power of Pastor’s ”Miracle Cure”’, Christianity Today, October 2011/ 1, s. 16. Jag besökte ett ställe inom byn där jag räknade 15 gravar. Längs vägen mot Samunge finns det flera andra ställen där de avlidna blivit begravna.
10 T.ex. Majira 12 March 2011, s. 5.
11 Se t.ex. Nipashe 28 March 2011,s. 4; Nipashe 30 April 2011, s. 4.
12 Se t.ex. Maluleke, Tinyiko, ”Of Africanised Bees and Africanised Churches: Ten Theses on African Christianity”, Missionalia 38:3 (2010), s. 372.
13 De kallas ofta emic och etic i antropologisk litteratur. Där drar man från lingvistik så att emic hänvisar till fonemik och etic till fonetik. För en typisk definition se t.ex. Eriksen, Thomas Hylland, Ethnicity and Nationalism: Anthropological Perspectives. 2nd edition. London: Pluto Press 2002, s. 12 fn. 1.
14 Kipling, Rudyard, ”The White Man’s Burden”, 1899, http://www.fordham.edu/halsall/ mod/kipling.asp, accessed 25 April 2014. Originaltext: ”half-devil and half-child”. 15 Man kan dock diskutera om dikten The White Man’s Burden egentligen var ironi från
Kiplings del eller inte. Talrika läsare under högkolonialtiden tog dikten, i alla fall, i största allvar.
16 Lévy-Bruhl, Lucien, La mentalité primitive. Paris: Librarie Félix Lacan 1925, s. 48–50, 93.
17 Intervju nr. 2 med Ambilikile Mwasapila, s. 9.
18 Weber, Max, ”Wissenschaft als Beruf” (1919) i Kleine Schriften und Vorträge – Max
Weber: Gesammelte Werke. Elektronisk version; ”Die protestantische Etik und der Geist
der Kapitalismus” (1920) in Die Protestantismusschriften – Max Weber: Gesammelte Werke. Elektronisk version.
19 Sandell, Lina, Svarta Sara (1882), http://linasandell.blogspot.fi/2009/12/svarta-sara.html, accessed 26 April 2014.
20 Lévy-Bruhl, La mentalité primitive, s. 503–504.
21 Lévy-Bruhl, La mentalité primitive, s. 504; Lévy-Bruhl, Lucien, La mythologie primitive:
Le monde mythique des australiens et des papous. Paris: Librarie Félix Alcan 1935, s. xi,
Oxford: Basil Blackwell 1975, s. 99–100. För en förklaring om vad Lévy-Bruhl menar med participation se Evans-Pritchard, E.E., Theories of Primitive Religion, Oxford: Clarendon Press 1965, s. 84–86 och Luhrmann,T.M., ”How Do You Learn to Know that it is God Who Speaks?” in David Berliner & Ramon Sarró (red.), Learning Religion: Anthropological
Approaches. New York & Oxford: Berghahn Books 2007, s. 96.
22 Evans-Pritchard, Theories of Primitive Religion, s. 43–44.
23 Heidegger, Martin, Sein und Zeit. 18e Auflage. Tübingen: Max Niemeyer Verlag 2001. 24 Se Gadamer, Hans-Georg, Wahrheit und Methode: Grundzüge einer philosophischen Her-
meneutik. 2e Aufl. Tübingen: Mohr 1965.
25 Bourdieu, Pierre, ”Participant Objectification”, Journal of the Royal Anthropological Insti-
tute 9 (2003), s. 287–288: ”He… should refer continually to his own experience but
not, as is too often the case, even among the best researchers, in a guilty, unconscious, or uncontrolled manner.” Se även s. 288–292.
26 För mer om missionsvetenskapens läge och roll idag se Vähäkangas, Mika, ”The Future of Missiologies”, in Walking Humbly with the Lord: Church and Mission Engaging Plurality, Viggo Mortensen and Andreas Østerlund Nielsen (red.), s. 217–229. Grand Rapids, MI: Eerdmans, 2010.
27 Bauman, Zygmunt, Intimations of Postmodernity. London: Routledge 1992, s. x–xi; Bauman, Zygmunt, Postmodern etik. Göteborg: Daidalos 1995, s. 45; Jenkins, Richard, ”Disenchantment, Enchantment and Re-Enchantment: Max Weber at the Millennium”,
Max Weber Studies 1 (2000), s. 11–32; Prado, José Hernándes, ”Max Weber y la raciona-
lización, desmagificación y remagificación del mundo”, Topicos 7 (1994), 7–17; Weber, ”Wissenschaft als Beruf”, s. 554–555.
28 Ett bra exempel om sådant är coaching eller mindfulness som både är i grund och bot- ten religiösa fenomen men som tillämpats till den kommersiella miljön. Se Hornborg, Anne-Christine, Coaching och lekmannaterapi – en modern väckelse. Falun: Dialogos 2012. Om hur religionen blivit flexibel se Taira, Teemu, Notkea uskonto. Turku: Eetos 2006. 29 Om parallella religiösa system se Schreiter, Robert, Constructing Local Theologies. London:
SCM Press 1985, s. 148.
30 Ricoeur, Paul, The Symbolism of Evil. Boston: Beacon Press 1969, s. 348–353. 31 Se Jenkins, Disenchantment, s. 13.
32 Lévy-Bruhl, The Notebooks, 100–101, 104; Luhrmann, ”How Do You Learn to Know”, s. 97. Se även Bourdieu, ”Participant Objectification”, s. 286: ”The anthropologist who does not know himself, who does not have an adequate knowledge of his own primary existence in the world, puts the primitive at a distance because he does not recognize the primitive, pre-logical thought in himself.”
33 Se Bourdieu, ”Participant Objectification”, s. 285, 286
Referenser
Otryckta
Nio inspelade och transkriberade intervjuer med Ambilikile Mwasapila 01.02.2012–04.02.2012 Babu kikombe: Inspelad och transkriberad observation av Mwasapila’s helandesession 04.02.2012 Mama Upendo (bytt namn): Inspelad och transkriberad intervju med Mwasapilas första
Litteratur
Bauman, Zygmunt. Intimations of Postmodernity. London: Routledge 1992. Bauman, Zygmunt. Postmodern etik. Göteborg: Daidalos 1995.
Bourdieu, Pierre, ”Participant Objectification”, Journal of the Royal Anthropological Institute 9 (2003), s. 281–294.
Eriksen, Thomas Hylland. Ethnicity and Nationalism: Anthropological Perspectives. 2nd edition. London: Pluto Press 2002.
Evans-Pritchard, E.E. Theories of Primitive Religion, Oxford: Clarendon Press 1965. Gadamer, Hans-Georg. Wahrheit und Methode: Grundzüge einer philosophischen Hermeneutik.
2e Aufl. Tübingen: Mohr 1965.
Heidegger, Martin. Sein und Zeit. 18e Auflage. Tübingen: Max Niemeyer Verlag 2001. Hornborg, Anne-Christine. Coaching och lekmannaterapi – en modern väckelse. Falun: Dia-
logos 2012.
Jenkins, Richard, ”Disenchantment, Enchantment and Re-Enchantment: Max Weber at the Millennium”, Max Weber Studies 1 (2000), s. 11–32.
Kipling, Rudyard, ”The White Man’s Burden”, 1899, http://www.fordham.edu/halsall/mod/ kipling.asp, accessed 25 April 2014.
Lévy-Bruhl, Lucien. La mentalité primitive. Paris: Librarie Félix Alcan 1925.
Lévy-Bruhl, Lucien. La mythologie primitive: Le monde mythique des australiens et des papous. Paris. Librarie Félix Alcan 1935.
Lévy-Bruhl, Lucien. The Notebooks on Primitive Mentality, Transl. Peter Riviere. Oxford: Basil Blackwell 1975.
Luhrmann,T.M., ”How Do You Learn to Know that it is God Who Speaks?” i David Berliner & Ramon Sarró (red.), Learning Religion: Anthropological Approaches, s. 83–101. New York & Oxford: Berghahn Books 2007.
Majira Februari-Juni 2011.
Maluleke, Tinyiko, ”Of Africanised Bees and Africanised Churches: Ten Theses on African Christianity”, Missionalia 38:3 (2010), s. 369–379.
Mwakalinga, Atufigwege. Unamtambuaje nabii? Dar es Salaam 2011.
Nipashe Februari-Juni 2011.
Osanjo, Tom, ‘Drink This Herbal Cup: Churches Debate Healing Power of Pastor’s ”Miracle Cure”’, Christianity Today, October 2011/ 1, s. 16.
Philemon, Lusekelo. 28 March 2011. ‘Retired pastor suspends services to new patients.’ <http:// www.ippmedia.com/frontend/index.php?l=27474> Accessed 6 October 2011.
Prado, José Hernándes, ”Max Weber y la racionalización, desmagificación y remagificación del mundo”, Topicos 7 (1994), 7–17.
Ricoeur, Paul. The Symbolism of Evil. Boston: Beacon Press 1969.
Sandell, Lina, Svarta Sara (1882), http://linasandell.blogspot.fi/2009/12/svarta-sara.html, accessed 26 April 2014.
Schreiter, Robert. Constructing Local Theologies. London: SCM Press 1985. Taira, Teemu. Notkea uskonto. Turku: Eetos 2006.
Ubwani, Zephania. 2011. ‘Chartered aircraft firms increase flights to Loliondo’. Business
Daily, 12 April. <http://www.businessdailyafrica.com/Corporate-News/Chartered-aircraft-
firms-increase-flights-to-Loliondo/-/539550/1142762/-/htxarpz/-/index.html> Accessed 6 October 2011.
Weber, Max, ”Wissenschaft als Beruf” (1919) i Kleine Schriften und Vorträge – Max Weber:
Weber, Max, ”Die protestantische Etik und der Geist der Kapitalismus” (1920) in Die Prot-
estantismusschriften – Max Weber: Gesammelte Werke. Elektronisk version.
Vähäkangas, Mika. Between Ghambageu and Jesus: The Encounter between Sonjo Traditional
Leaders and Missionary Christianity. Studia missiologica et oecumenica fennica 61. Helsinki:
Luther-Agricola-Society 2008.
Vähäkangas, Mika, ”The Future of Missiologies”, in Walking Humbly with the Lord: Church
and Mission Engaging Plurality, Viggo Mortensen and Andreas Østerlund Nielsen (red.), s.
217–229. Grand Rapids, MI: Eerdmans, 2010.
Åhman, Bertil, Daniel Ndoundou: Väckelseledare i den Evangeliska Kyrkan i Kongo. Uppsala: Uppsala University, 2014.