Att man inom emisk forskning inte bara studerar den andre utan även sig själv, bidrar till att skiljelinjen mellan forskaren och forskningsobjektet blir vag och att avståndet mellan de båda krymper. Utgångspunkten blir då inte olikheterna utan likheterna och forskarens förmåga att genom hens egna tidigare erfarenheter se sig själv i den andres position. Betyder detta då att man kan låta Weber och Lévy-Bruhl samla damm i källarförrådet?
Frågan om avförtrollning är inte så enkel som man tidigare tänkt. För det första, den gamla, premoderna, förtrollade världen har ännu inte helt försvunnit från vår moderniserade västvärld, vissa traditioner och upplevelser av det förtrollade överlever. Vid min sommarstuga i Finland finns en brunn som upptäcktes av en slagruteman som ärvt sin förmåga i familjen. De närvarande betraktade aktiviteten med en blandning av nöje och allvar och så brukar det vara med de förtrollade gamla ritualerna eller s.k. vidskepelser – flera SAS flygplan har fortfarande inte rad nummer tretton bland sina passagerarplatser därför att många anser nummer tretton som otursförföljt. Skillnaden mellan våra moderniserade samhällen och en stor del av majoritetsvärldens (f.d. tredje världens) samhällen gällande förtrollandet är dock nivån av hur mycket av den förtrollade världen som finns kvar och accept- eras. Det som minskar den förtrollade dimensionens synlighet i väst idag är att våra rationalitetsideal marginaliserar och osynliggör de dimensioner/aspekter av våra traditioner som strider mot rationalitetsprincipen. Från denna synvinkel kan skillnaden mellan mig och Babu anses vara mer av grad än typ.
är att man idag kan se ett återförtrollande (Wiederzauberung) av världen, något som Weber inte behandlade i detalj men hänvisade till.27 Parallellt med en
offentlig diskurs där de rationalistiska, naturvetenskapliga och ekonomistiska principerna understryks tillämpar människor i sina liv ofta helt annorlunda kriterier. Även en naturvetare kan i sitt privatliv söka mystiska upplevelser i nyandlighet eller karismatiska kyrkor. Inom religionsforskning diskuterar man ofta ”the return of religion” som man kan betrakta som ett återförtrollande. Då är det ofta fråga om nya former av religion som ofta inte är strukturerade likt traditionella religioner med exempelvis kyrkor (både som organisationer och byggnader) utan fungerar i form av nätverk, lösa grupper eller som förhållanden mellan kund-företagare eller lärjunge-guru. Religionens gränser kan då sägas ha blivit vagare, alternativt att religionen blivit mer flexibel. 28 Allt detta tyder på
att detta spörsmål är mycket komplicerat. Det går inte att hävda att kulturernas utveckling följer samma lineära mönster överallt.
I förhållande till detta återförtrollande är dock min situation annorlunda än Babus. Min värld kan bli återförtrollad därför att den är avförtrollad medan Babus värld aldrig har blivit avförtrollad i samma utsträckning som min har. Skillnaden blir stor: För Babu är t.ex. andevärlden en verklighet som han betraktar från sin position, en position som Paul Ricoeur skulle beskriva som naiv. Som resultat av ett återförtrollande av världen kan också en västerlänning idag tro på exakt samma andar. Men tron på andarnas existens har genomgått en process som innehåller kritiska dimensioner. Tron på andevärlden, om den inte existerar som en helt parallell trosvärld har varit i kritisk kontakt med den naturvetenskapliga världsbilden.29 Denna återförtrollning kan då beskrivas som
”den andra naiviteten” (la dèuxieme naïveté).30 Utifrån detta kan man betrakta
sin tro i sådant som man inte kan grunda på naturvetenskapliga eller rational- istiska premisser med en viss eftertanke. Man kan då förstå och betrakta sin tro även från ett etisistiskt perspektiv vilket betyder att man kan ta distans till sin egen världsuppfattning. Å ena sidan minskar alltså återförtrollandeprocessen skillnaden mellan den moderna och den förmoderna världsbilden medan den å andra sidan skapar en betydlig kvalitativ skillnad mellan de två. Den kritiskt återförtrollade människan skulle kunna röra sig mellan världar och förändra perspektiv mellan den avförtrollade och återförtrollade världen. Man kan kanske även uppnå en situation där man kan nå ”den andra naiviteten” också i förhål- lande till sin egen tillit till vetenskaplig forskning. En naiv tilltro till vetenskapen är på sitt sätt närmare en förtrollad värld än en återförtrollad värld formad av en andra naivitet i och med att även den naiva tilltron till vetenskapen saknar också de självkritiska momenten.
För att ytterligare problematisera Webers teori så har kritik riktats mot att själva moderniteten kan tolkas som en myt.31 Därmed blir avförtrollandepro-
cesser i sig själva processer som skapar myter om vetenskaplighet. I och med detta skapas nya former av förtrollning. Att se på moderniseringsprocessen som mytskapande och samtidigt verka inom en modern vetenskaplig världsbild leder till ett förhållande till det vetenskapliga som ”den andra naiviteten”. Denna naivitet som bygger på en kritisk så väl som självkritisk syn på modernitet kan i bästa fall också hjälpa till att förstå den andre som inte helt accepterar en västerländsk modern världsbild.
Lucien Lévy-Bruhl modifierade i sitt senare verk sin syn på skillnaderna mellan det moderna och det primitiva samhället. Enligt honom finns även i det moderna samhället ett tänkande som liknar det primitiva. Avgrunden mellan de två existerar således inte. Han kunde inte längre hävda att primitiv mentalitet existerar utan att alla kulturers tankesätt är snarlika även om vissa kulturer innehåller mer av det mystiska och andra mindre.32