Normativa alternat

Hur skall utmaningarna hanteras? Vilka alternativ finns när det gäller ställ- ningstagande till utmaningarna? Min tidigare ståndpunkt var att plattformen är etiskt godtagbar och fungerar, och att ett av huvudproblemen är brist på kunskapsunderlag. Det anser jag fortfarande, men några smärre modifikationer kan vara på sin plats.30 _{Mycket grova höftningar är nödvändiga på grund av}

bristen på heltäckande och tillförlitliga kunskaper. Framför allt bör principerna testas mot konkreta exempel.

Det finns också problem som har att göra med att det inte råder full enighet om de grundläggande värdemässiga utgångspunkterna. Vad bör ha prioritet? Individ eller samhälle? Skydd för individer eller det som gagnar samhället i det långa loppet? Här finns i den internationella debatten en skillnad mellan Tyskland och England, som är lätt att förstå genom den idéhistoriska kopp- lingen mellan Kant – tyska konstitutionen och mellan utilitarism (Bentham) – hälsoekonomiska kalkyler. Till bakgrunden hör också skillnader i de juridiska regelsystemen: generella principer (”Roman law”, Tyskland) och tidigare fall och

prejudikat (”common law”, England).

Denna motsättning kommer tydligt fram i slutorden i Lübbes tidigare nämn- da reservation:

Zu beurteilen ist die Zulässigkeit der Kosteneffektivität als Differenzierungs- merkmal, also die Frage, ob der Verweis auf gesamthaft mehr erzielte Gesund- heit ein Unterschied ”von solcher Art und solchem Gewicht” ist, dass er eine ungleiche Behandling einer ”Gruppe von Normadressanten im Vergleich zu anderen Normadressanten” rechtfertigt. Nach hier vertretener Auffassung ergibt sich aus einer konsequenten Ablehning des utilitaristischen Grundprinzips, dass dies verneint werden muss.31

Hur som helst, om prioriteringsplattformen skall ändras, skall det inte ske utan öppen och ordentlig diskussion. För det handlar i så fall om ett paradigmskifte, en förändring i synen på sjukvårdens mål och uppgift. En glidande övergång från principen ”de sjukaste och svårast skadade först” till principen ”rädda flest liv”, ”förbättra livskvaliten så mycket som möjligt för så många som möjligt” bör inte ske utan debatt. Det bör därför ske genom en parlamentarisk utredning, eftersom plattformen tidigare antagits av riksdagen och dess principer ingår i Hälso- och sjukvårdslagen.

Utilitarister, libertarianer, egalitärteoretiker osv har inbördes lite skilda idéer, och idéer som i vissa fall är svåra att förena med människovärdesprincipen. Om samhällsnytta prioriterades, skulle kroniker, personer med många och svåra funk- tionshinder, gamla och svaga lätt kunna offras. Samhället skulle tjäna mest om alla som fyllde 65 automatiskt dog eller avrättades. Helst borde alla 65-åringar dricka konjak och röka cigaretter oavbrutet i stället för att belasta långvården, för att välja en mer human och kanske för en del angenämare formulering.

Det kan slutligen vara intressant att tillämpa John Rawls idé om okunnighetens slöja, ”the veil of ignorance”,32 _{på prioriteringsproblematiken, vilket föreslagits}

av många. Anta att vi inte visste i vilket samhälle våra barn och barnbarn, och deras barn och barnbarn, skulle födas, vilken hudfärg de skulle ha, hur mycket de skulle tjäna, hur deras DNA och riskprofil såg ut. Hur skulle vi då vilja att de principer som styrde fördelningen av sjukvårdens resurser skulle väljas? Vilka principer skulle vi vilja ha? 33

Noter

1 Se G. Hermerén, Criteria of Objectivity in History. Danish Yearbook of Philosophy, (14) 1977:13–35 och Objectivity in the social sciences, i: A Peczenik et al (eds) Theory of Legal

Science. Dordrecht: Reidel, 1984:195–215 och den där anförda litteraturen.

2 Synpunkter på forskningens nytta har nyligen redovisats i Forskningens nytta. Lund: Fysiografiska sällskapet, 2012.

3 Om prioriteringar i socialtjänsten, se Ulla Pettersson (red), Etik och socialtjänst 4 uppl 2013, särskilt kap 2.

4 Marmot, M, Wilkinson, RG. Social determinants of health. Oxford: Oxford University Press, 2006. Marmot, M. et al. The Marmot Report. Geneva: WHO, 2008.

5 För detaljer se Fleischhauer, K., Hermerén, G. The Goals of Medicine in the Course of

History and Today. Stockholm: Almqvist & Wiksell, Royal Academy of History, Letters

and Antiquities, 2006, och den där anförda litteraturen.

6 Hermerén, G. Efter prioriteringsutredningen. Svenska erfarenheter. I: Prioritering i

sundhedsvæsendet. Proceedings fra debattdag 22 feb 1996. Köpenhamn: Det etiske råd

og Amtsföreningen i Danmark, 1996: 27–39.

7 SMER, Assisterad befruktning – etiska aspekter. Stockholm, 2013: 110–111. 8 Sen, A. Why health equity? Health economics (2002) 11: 664.

9 Tinghög G, Carlsson, P. Individual responsibility for healthcare financing: application of an analytical framework exploring the suitability of private financing of assistive devices.

Scandinavian Journal of Public Health, 2012, 40(8), 784–794; Carlsson, P, Tinghög G. Läkemedel – när är det rimligt att betala själv? Stockholm: SNS: 2013; Anell, A. Vilken

ojämlikhet är mest rättvis? Örebro: Entreprenörskapsforum, 2014.

10 Sen Op. cit., 2002:661 (”Suppose persons A and B have exactly similar health predisposi- tions, including a shared proneness to a particularly painful illness. But A is very rich and gets his ailment cured or completely suppressed by some expensive medical treatment, whereas poor B cannot afford such treatment and suffers badly from the disease. There is clearly a health inequality here. Also, if we do not adopt the moral standing of the rich to have privileged treatment, it is plausible to argue that there is also some violation of health equity as well”).

11 Se t.ex. Lippert-Rasmussen, K., Lauridsen, S. Justice and the allocation of healthcare resources: should indirect, non-health effects count? Med Health Care and Philos. (2010) 13:237–246.

12 Harris, J. The Value of Life. London: Routledge and Kegan Paul, 1970/1985: 93. 13 Harris, J. The Value of Life. London: Routledge and Kegan Paul, 1970/1985: 91–94. 14 Williams, A., The ‘fair innings argument’ deserves a fairer hearing! Comments by Alan

Williams on Nord and Johannesson. Health Economics (2001) 10:584.

15 Rivlin, M. Why the fair innings argument is not persuasive. BMC Medical Ethics (2000) 1:1.

16 Nord, E. Concerns for the worst off: fair innings versus severity. Social Science & Medicine 60 (2005): 262. (”For example, it implies that an 80-year old who has led a good life but now has pain has less moral claims on pain relief than a 50-year old with the same amount of pain. This runs counter to both moral intuitions and official government guidelines in Norway and Sweden.”)

17 Juth, N. Challenges for principles of needs in health care. Health Care Analysis (2013), published on line.

18 Sahlin, N-E. Kritik mot PrioriteringsCentrums förslag till ny prioriteringsplattform: Från allas lika värde till hälsoekonomisk kalkyl. Läkartidningen 2008; 37:2465–66. 19 Carlsson, P., Anell, A., Eliasson, M. Hälsoekonomi får allt större roll för sjukvårdens

prioriteringar. Bättre användning av vårdens knappa resurser hälsoekonomins mål. Läkar-

tidningen 46; 103 (2006): 3617.

20 Sandman, L., Heintz, E. ”Är du nyttig lille vän?” – om produktionspåverkan, kon- sumtionspåverkan och den svenska etiska plattformen för prioriteringar. Prioriteringar i

hälso- och sjukvården. Kristianstad: Region Skånes etiska råd, 2013: 90.

21 Brock, D. Separate spheres and indirect benefits. Cost effectiveness and resource allocation. 2003; 1:4.

22 Klonschinski, A. Das Kosten-Nutzen-Verhältnis als Priorisieringskriterium? Eine philos- ophisch-dogmenhistorische Betrachtung des ökonomischen Paradigmas der Wertmax- imierung. I: Schmitz-Luhn, B., Bohmeier A. (ed) Priorisierung in der Medizin. Kriterien

im Dialog. Berlin/Heidelberg, Springer 2013: 100. (”Nutzenmaximiering ist nur legitim,

wenn sie mit einer gerechten Verteilung kompatibel ist. Das KN-Verhältnis medizinischer Massnahmnen sollte daher nicht als eigenständiges Priorisieringskriterium konzipiert werden”).

23 Deutscher Ethikrat. Nutzen und Kosten im Gesundheitswesen – Zur normativen Funktion

ihrer Bewertung. Berlin, 2011. Även engelsk version.

24 Hermerén, G. Jakten på sjukdomsrisker: hälsoekonomi, prioriteringar, etik. I: Genetisk

screening – om hälsa och ärftlig sjukdomsrisk. Stockholm: Statens medicinsk-etiska råd,

2002, s. 103–121.

25 Moore, G.E. Ethics. Oxford: Oxford University Press, 1912, kap. 3.

26 Daniels, N. and Sabin, J. Setting limits fairly: Can we learn to share medical resources? Oxford: Oxford University Press, 2002.

27 De Line Ficht, J. Do We Really Want to Know? The Potentially Negative Effect of Trans- parency In Decision Making on Perceived Legitimacy. Scandinavian Political Studies 34:3:183–201.

28 Hoffman, B. Priority setting in health care: trends and models from Scandinavian expe- riences. Med Health Care and Philos (2013) 16: 355.

29 Prioriteringsscentrum. Nationell modell för öppna prioriteringar inom hälso-och sjukvård. Rapport, reviderad version. Linköping: Prioriteringscentrum 2011.

30 Hermerén G. Prioriteringar: plattformen och problemen. I: Prioriteringar i hälso- och

sjukvården. Kristianstad: Region Skånes etiska råd. 2013: 9–24.

31 Se Deutscher Ethikrat. Nutzen und Kosten im Gesundheitswesen – Zur normativen Funktion

ihrer Bewertung. Berlin, 2011: 123–4. Den officiella engelska versionen av denna text

är: At issue is the permissibility of the use of cost-effectiveness as a differentiating crite- rion – that is, whether the reference to the achievement of more health in the aggregate constitutes a distinction ”of such a kind and weight” as to justify the unequal treatment of one ”target group as compared with another”. According to the view expressed here, the answer, if the fundamental principle of utilitarianism is consistently rejected, must be that it does not.

32 John Rawls, A Theory of Justice. Cambridge, Mass.: Harvard University Press, 1999: 118–123.

33 Denna text bygger på anföranden och föredrag jag hållit under de senaste åren vid olika konferenser och seminarier bl a i Stockholm och Lund. Jag vill tacka deltagarna, särskilt Linus Broström, Mats Johansson och Nils-Eric Sahlin, för värdefulla kommentarer.

Referenser

Anell, A. Vilken ojämlikhet är mest rättvis? Örebro: Entreprenörskapsforum, 2014. Brock, D. Separate spheres and indirect benefits. Cost effectiveness and resource allocation.

2003; 1:4.

Callahan, D. Setting limits. Medical goals in an aging society. New York: Simon & Schuster, 1987.

Carlsson, P., Tinghög G. Läkemedel – när är det rimligt att betala själv? Stockholm: SNS: 2013. Carlsson, P., Anell, A., Eliasson, M. Hälsoekonomi får allt större roll för sjukvårdens priorite- ringar. Bättre användning av vårdens knappa resurser hälsoekonomins mål. Läkartidningen 46; 103 (2006): 3617–3623.

Daniels, N., Sabin, J. Setting limits fairly: Can we learn to share medical resources? Oxford: Oxford University Press, 2002.

De Line Ficht, J. Do We Really Want to Know? The Potentially Negative Effect of Transparency In Decision Making on Perceived Legitimacy. Scandinavian Political Studies 34:3: 183–201. Deutscher Ethikrat. Nutzen und Kosten im Gesundheitswesen – Zur normativen Funktion

ihrer Bewertung. Berlin, 2011. Även engelsk version.

Fleischhauer, K., Hermerén, G. The Goals of Medicine in the Course of History and Today. Stockholm: Almqvist & Wiksell, Royal Academy of History, Letters and Antiquities, 2006. Fysiografiska sällskapet, Forskningens nytta. Lund: Fysiografiska sällskapet 2012.

Harris, J. The Value of Life. London: Routledge and Kegan Paul, 1970/1985.

Hermerén, G. Criteria of Objectivity in History. Danish Yearbook of Philosophy, (14) 1977:13–35.

Hermerén, G. Efter prioriteringsutredningen. Svenska erfarenheter. I: Prioritering i sund- hedsvæsendet. Proceedings fra debattdag 22 feb 1996. Köpenhamn: Det etiske råd og Amtsföreningen i Danmark, 1996: 27–39.

Hermerén, G. Jakten på sjukdomsrisker: hälsoekonomi, prioriteringar, etik. I: Genetisk screening – om hälsa och ärftlig sjukdomsrisk. Stockholm: Statens medicinsk-etiska råd, 2002, s. 103–121.

Hermerén G. Objectivity in the social sciences. I: A Peczenik et al (eds) Theory of Legal Sci- ence. Dordrecht: Reidel, 1984:195–215.

Hermerén G. Prioriteringar: plattformen och problemen. I: Prioriteringar i hälso- och sjuk- vården. Kristianstad: Region Skånes etiska råd, 2013: 9–24.

Hermerén, G. Priorities and Resource Allocation: Problems, Principles and Procedures. I: Lotta Vahlne Westerhäll (ed). Health Care Prioritisation. Ethical, Legal and Economic Perspectives. Stockholm: Santérus, 2000: 11–30.

Hermerén, G. Värdering och objektivitet. Lund: Studentlitteratur, 1972.

Hoffman, B. Priority setting in health care: trends and models from Scandinavian experiences. Med Health Care and Philos (2013) 16: 349–356

Juth, N. Challenges for principles of needs in health care. Health Care Analysis (2013), pub- lished on line, e-pub Mar 12.

Klonschinski, A. Das Kosten-Nutzen-Verhältnis als Priorisieringskriterium? Eine philosop- hisch-dogmenhistorische Betrachtung des ökonomischen Paradigmas der Wertmaximierung. I: Schmitz-Luhn, B., Bohmeier A. (ed) Priorisierung in der Medizin. Kriterien im Dialog. Berlin/Heidelberg, Springer 2013: 79–107.

Lippert-Rasmussen, K., Lauridsen, S. Justice and the allocation of healthcare resources: should indirect, non-health effects count? Med Health Care and Philos (2010) 13: 237–246.

Marmot M., Wilkinson, RG. Social determinants of health. Oxford: Oxford University Press, 2006.

Marmot, M. et al. The Marmot Report. Geneva: WHO, 2008. Moore, G. E. Ethics. Oxford: Oxford University Press, 1912.

Nord, E. Concerns for the worst off: fair innings versus severity. Social Science & Medicine 60(2005): 257–263.

Oliver, A. A Fair Test of the Fair Innings? Med Decis Making (2009) 29: 491–499. Petersson U. (red). Etik och socialtjänst. Stockholm: Gleerups 2013.

Prioriteringsscentrum. Nationell modell för öppna prioriteringar inom hälso-och sjukvård. Rapport, reviderad version. Linköping: Prioriteringscentrum 2011.

Prioriteringsscentrum. Vårdens alltför svåra val? Kartläggning av prioriteringsarbete och analys av riksdagens principer och riktlinjer för prioriteringar i hälso- och sjukvården. Rapport, Linköping: Prioriteringscentrum 2007:2.

Rawls J. A Theory of Justice. Revised ed. Cambridge, Mass.: The Belknap Press of Harvard University Press, 1999 (först publicerad 1971).

Rivlin, M. Why the fair innings argument is not persuasive. BMC Medical Ethics (2000) 1:1 http://www.biomedcentral.com/1472-6939/1/1

Sahlin, N-E. Kritik mot PrioriteringsCentrums förslag till ny prioriteringsplattform: Från allas lika värde till hälsoekonomisk kalkyl. Läkartidningen 2008; 37: 2465–66.

Sandman, L., Heintz, E. ”Är du nyttig lille vän?” – om produktionspåverkan, konsumtions- påverkan och den svenska etiska plattformen för prioriteringar. Prioriteringar i hälso- och sjukvården. Kristianstad: Region Skånes etiska råd, 2013: 63–93.

Schmitz-Luhn, B., Bohmeier, A. (eds). Priorisierung in der Medizin. Kriterien im Dialog. Berlin, Heidelberg: Springer, 2013.

Sen, A. Why health equity? Health economics (2002) 11: 659–666.

SMER, Assisterad befruktning – etiska aspekter. Stockholm: Statens medicinsk-etiska råd, 2013. Socialdepartementet. Vårdens svåra val SOU 1995:5 (också i engelsk översättning)

SOU 2012:75. Pris, tillgång och service – fortsatt utveckling av läkemedels- och apoteksmark- naden. Bilaga 4: Prioritering och finansiering av läkemedel för behandling av patienter med sällsynta sjukdomar.

Tinghög G., Carlsson, P. Individual responsibility for healthcare financing: application of an analytical framework exploring the suitability of private financing of assistive devices. Scandinavian Journal of Public Health, 2012, 40(8): 784–794.

Tsuchiya, A., Williams, A. A ”fair innings” between the sexes: are men being treated inequi- tably?” Social Science & Medicine 60 (2005): 277–86.

Williams, A. Intergenerational equity: an exploration of the ‘fair innings’ argument. Health economics (1997) 6: 117–132.

Williams, A. The ‘fair innings argument’ deserves a fairer hearing! Comments by Alan Willi- ams on Nord and Johannesson. Health Economics (2001) 10: 583–85.