internationella processer
De samlade internationella ambitionerna är otillräckliga i förhållande till Parisavtalets långsiktiga utsläpps- och temperaturmål.396 Genom Sveriges
deltagande i internationella processer finns möjlighet att påverka denna ambition.
Hinder och möjligheter
EU:s klimatmål till 2030 är otillräckligt och till 2050 odefinierat
EU:s klimatmål förhandlas fram i europeiska rådet och i EU-parlamentet.
EU:s nuvarande mål för 2030 innebär per capita-utsläpp om över 6 ton per capita, jämfört med de 3-4 ton som krävs för att nå 1,5 grader.397 EU:s mål för 2050 är ännu inte fastställt specificerat närmare än 80-95 procent minskade utsläpp jämfört
396 UNEP (2018), UN Environment Emissions Gap Report 2018 397 Carbon Action Tracker, https://climateactiontracker.org
med 1990.398 Kommissionen har i sitt förslag till långsiktig klimatstrategi för 2050 föreslagit – utan att definiera – att EU ska ha ett mål netto-noll-utsläpp till 2050. Sveriges utsläppsminskningar kan öka utsläppsutrymme för andra EU-länder Sverige har för närvarande nationella utsläppsmål som är mer ambitiösa än de som Sverige tilldelats under ESD/ESR, vilket gett upphov till ett överskott av AEA – utsläppsenheter som länder kan handla med sinsemellan för att uppnå betinget i ESD/ESR. Skulle dessa AEA föras över till EU-länder som inte uppfyller sina mål i ESD/ESR har Sveriges minskade utsläpp bidragit till att andra EU-länder kunnat öka sina utsläpp i motsvarande omfattning.
Överskott från LULUCF-sektorn kan med vissa begränsningar användas för att täcka underskott i ESR. Överskott inom LULUCF sektorn kan även säljas till andra medlemsländer för att täcka upp om de inte når sina LULUCF-åtaganden.
Parternas bidrag till Parisavtalet mål är otillräckliga och asymmetriska. Inför klimatmötet COP21 i Paris 2015 presenterade det stora flertalet länder sina indikativa utsläppsmål och i samband med att länder ratificerat Parisavtalet har dessa omvandlats till nationellt fastställda bidrag (NDC). Ambitionen i dessa NDC är svårbedömd, bland annat beroende på bristande information och att målen i flera fall inte är absoluta utan satta i förhållande till BNP-tillväxt eller referensscenarier. Osäkerheterna tagna i beaktande: ambitionen bedöms vara otillräcklig och leda till temperaturökningar runt tre grader istället för 1,5-2 grader.399 De nationellt
fastställda bidragen ska uppdateras eller kommuniceras vart femte år, men eftersom det ännu inte finns några fastställda krav på vilka tidsramar NDC:er har (de flesta länders NDC sträcker sig fem eller tio år) uppstår en politisk assymetri om alla parter inte uppdaterar eller tar fram nya NDC:er vid samma tidpunkt.
Strategiskt viktiga områden
Förhandlingar om EU:s klimatmål till 2030 och 2050
För att EU:s utsläppsmål till 2030 ska ligga i linje med 1,5-graders
temperaturökning behöver det skärpas. I samband med Parisavtalets globala översyn 2023 och EU:s samtida interna översyn av 2030-paketet bör Sverige driva på för utsläppsmål i linje med Parisavtalets långsiktiga utsläpps- och
temperaturmål, också för att få målen att ligga mer i linje med svenska målsättningar. Sveriges EU-ordförandeskap våren 2023 innebär en extra god påverkansmöjlighet. Naturvårdsverket bedömer att en höjd ambitionsnivå fram till 2030 sannolikt kan öka kostnadseffektiviteten i måluppfyllelsen, samt minska riskerna för negativa följdeffekter.
398 EU Rådsslutsatser 2014
https://www.consilium.europa.eu/uedocs/cms_data/docs/pressdata/en/envir/145508.pdf
EU:s netto-noll-mål för 2050 behöver definieras på ett sätt som ligger i linje med Parisavtalets och Sveriges långsiktiga mål. Kommissionen har lagt fram alternativa målnivåer till 2050. Att tidigt komma överens om vilken målnivå som EU ska anta är viktigt för långsiktigheten i politiken. Målnivån är basen för de styrmedel som behöver tas fram inom olika områden. Sverige behöver aktivt arbeta för att öka stödet bland EU-medlemmar för höjda ambitionsnivåer (se även 13.2 om stöd och samarbete med andra länder).
Annullera överskott av AEA
Under perioden 2013-2016 har Sverige annullerat närmare 27 miljoner AEA. För perioden 2017-2020 bedöms att Sveriges utsläpp kommer vara runt 24 miljoner ton lägre än kraven i ESD. Skulle även dessa AEA annulleras istället för säljas vidare till länder som inte uppfyllt sina åtaganden kommer Sverige under perioden 2013- 2020 bidragit till att minska EU:s totala utsläpp med dryga 50 miljoner ton, vilket nästan motsvarar ett års totala utsläpp i Sverige. AEA:erna från perioden 2013 – 2020 kan inte föras över till kommande ESR-period 2021 – 2030.
I och med att Sverige har ett mer ambitiöst åtagande om att sänka utsläppen till 2030 med 63 procent och inom EU är kravet att minska med 40 procent kommer Sverige troligen ha ett överskott även för perioden 2021-2030. Sverige har då möjligheten att begränsa EU:s totala mängd utsläppsenheter (AEA:er) fram till 2030 genom att spara sina AEA:er med intentionen att annullera dessa efter den slutliga avräkningen.
Mot den totala klimatnyttan fram till 2020 eller 2030 kan vägas:
• Möjligheten att sälja vidare AEA och därmed öka intäkterna till
statskassan. Dock är överskottet inom EU utav AEA:er i alla fram till 2020 stort. Hittills har enbart ett land köpt (Malta) och ett land sålt (Bulgarien)- Övriga medlemsländer som inte klarat av sina årliga åtaganden har under perioden fram till dess sparat egna AEA:er som täcker underskottet. Detta har gett att marknaden är liten. Priset för AEA:er är inte offentligt. • Om reglerna för perioden 2031 – 2040 är densamma som i tidigare perioders regelverk kommer inga AEA:er att kunna föras över från perioden 2021-2030. Om Sverige skulle erhålla ett strängare beting inom EU än det nationella kommer vi behöva göra mer eller vid behov handla AEA:er. Om Sveriges beting dock är i samma paritet eller mindre inom EU kommer Sverige behöva spara sina krediter men ha som intention att annullera dessa under samma premisser som under perioden tidigare. Annullering av eventuella överskott även inom LULUCF
LULUCF- bokföringen är uppdelad i två ”pelare” en för beskogning, avskogning, bruk av åkermark och betesmark (”första pelaren”) samt en för bruk av skogsmark (” andra pelaren”). I dag kan eventuella kreditöverskott (efter begräsningen, CAP) inom bruk av skogsmark enbart användas för att täcka underskott inom den ”första LULUCF pelaren”.
I dagsläget får krediter från den ”första LULUCF-pelaren” nyttjas för att täcka underskott i ESR, utifrån givna restriktioner. I ESR (artikel 7) finns en option på en delegerad akt som ger att även krediter från bruk av skogsmark skulle kunna inkluderas i ESR-bokföringen (utifrån vissa restriktioner).
För att öka trycket på faktiska åtgärder även inom LULUCF-sektor skulle Sverige kunna välja att i första hand inte sälja några krediter till andra medlemsländer utan att spara dessa för att vid behov nyttja inhemskt som den del av de 15 procent som klimatlagen ger att Sverige får nyttja som kompletterande åtgärder. Att spara på krediterna enbart för nyttjande nationellt och om dessa inte kommer behövas annullera eventuella överskottskrediter skulle kunna öka ambitionen inom EU och vara linje med annulleringarna under ESR.
Beslut om femåriga gemensamma tidsramar för nationella klimatplaner NDC Enligt Parisavtalet ska länder vart femte år kommunicera eller uppdatera sina nationellt fastställda bidrag (NDC). Vid COP24 i Katowice beslutades att NDC:er efter 2031 ska ha gemensamma tidsramar. Vilken längd dessa tidsramar ska ha ska beslutas senare. I nuläget finns ett antal NDC som har en femårig
genomförandeperiod (2021-2025), medan ett större antal har tioåriga genomförandeperiodet (2021-2030).
Ett beslut i UNFCCC om att NDC ska ha femåriga genomförandeperioder skulle öka sannolikheten att länder ökar sin ambition därför att:
• Det torde vara större sannolikhet att en ny NDC leder till ökad ambition jämfört med att uppdatera befintlig NDC som redan har ett mål.
• Femåriga gemensamma tidsramar medför att varje global översyn inom UNFCCC som genomförs vart femte år följs av nya NDC:er.
• Inför COP21 i Paris var det tydligt att ett politiskt tryck skapades då samtliga länder inför Paris skulle presentera sina nationellt bestämda klimatplaner. Detta politiska tryck skulle lättare återskapas om samtliga länder presenterar nya NDC:er vart femte år.
Styrning av internationella sjöfartens utsläpp via IMO
Sverige är i hög grad ett import- och exportberoende land. Cirka 90 procent av landets export- och importgods transporteras till sjöss400. Enligt Trafikverkets senaste prognoser är sjöfarten det trafikslag som bedöms öka mest under de kommande 10 åren, med 2,3 procent per år401.
Den globala sjöfartens växthusgasutsläpp har vuxit kraftigt sedan 1990 och utgör närmare 3 procent av de globala växthusgasutsläppen. Det bränsle som bunkras till både inrikes och utrikes sjöfart i Sverige motsvarar närmare 30 procent av
400 Trafikverket (2015), Underlagsrapport till inriktningsunderlag 2018-2029. Publikationsnummer
2015:228
401 Regeringskansliet (2018), Effektiva, kapacitetsstarka och hållbara godstransporter – en nationell
växthusgasutsläppen från alla inrikes och utrikes transporter i Sverige. Inrikes sjöfart utgör en mindre andel, i storleksordningen 5 procent.
Den internationella sjöfarten styrs i hög grad av internationella regler och är utsatt för internationell konkurrens både vad gäller priser på bränsle och arbetskraft ombord. FN:s sjöfartsorganisation (IMO) har tagit fram vissa styrmedel för att minska den internationella sjöfartens utsläpp och arbete pågår för att internationellt komma överens om fler verkningsfulla styrmedel för att nå minst en halvering av utsläppen till år 2050.
Under 2018 fattade FN:s sjöfartsorganisation (IMO) beslut om målsättningen att snarast under detta århundrade fasa bort de fossila utsläppen från sjöfarten och att minska dem med minst 50 procent till år 2050 jämfört med år 2008.
Om inga ytterligare styrmedel införs väntas den globala sjöfartens utsläpp av växthusgaser fortsätta att växa. För att nå framgångar vad gäller minskade växthusgasutsläpp från den internationella sjöfarten krävs framöver beslut om ytterligare kraftfulla styrmedel inom FN (IMO) och EU.