markanvändning och skogsbruk
(LULUCF)
12.3.1 LULUCF-sektorn kan bidra som kompletterande åtgärd till 2045
Det finns en potential att öka upptagen av koldioxid och minska utsläppen av växthusgaser inom Sveriges LULUCF-sektor. Vissa av dessa åtgärder bedöms kunna bidra till ökad kolsänka på kort sikt 0-50 år, medan andra åtgärder bedöms kunna ge effekt på längre sikt 50-100 år. Den klimatpolitiska vägvalsutredningen (M 2018:07) kommer att uppskatta den tekniska och den realiserbara potentialen att öka kolsänkor samt ge förslag på incitament för att öka kolsänkor.
På skogsmark finns enligt vissa studier potential att öka kolsänkan genom skogsbruksåtgärder som ökad andel löv- och blandskog, förlängda omloppstider, samt produktionshöjande åtgärder som ökad användning av förädlat plantmaterial och främmande trädslag. Även ett ökat skydd av skog för att bevara biologisk mångfald bedöms resultera i en ökad kolsänka. Ökad beskogning och minskad avskogning bidrar också till ökad kolsänka. Dessutom finns det en viss potential att öka kolinlagringen i avverkade träprodukter.
På åkermark finns det i princip två sätt att öka kolinlagringen i jorden: att öka mängden tillfört kol till systemet vilket gör mer kol tillgängligt för att bindas in i jorden samt att minska läckaget av redan inbundet kol från jorden. I praktiken kan det vara svårt att kategorisera åtgärder eftersom de både kan ha effekten av att öka mängden tillgängligt kol samt att minska läckaget, exempelvis kan odling av fånggrödor tillföra mer kol till marken samtidigt som förlust av kol genom erosion minskar.
På betesmark finns en potential att öka kolinlagringen i träd och buskar. På naturbetesmarken finns det en begränsad potential till ytterligare kolinlagring i marken utan att tillföra näring.
Skydd och restaurering av dikade näringsrika torvmarker kan minska utsläppen av växthusgaser. Stora arealer torvmark har dikats ut för jordbruk och skogsbruk i
Sverige. En del av dessa marker har tagits ur produktion och skulle kunna återföras till våtmarker utan konflikt med andra samhällsmål.393
12.3.2 Framtida bidraget från LULUCF-sektorn är osäkert på längre sikt
Som beskrivits ovan finns det en åtgärdspotential att öka kolsänkan inom
LULUCF-sektorn. De framtida utsläppen och upptagen i LULUCF-sektorn är dock osäkra eftersom dessa både beror på naturliga och mänskliga orsaker.
Ett förändrat klimat innebär både möjligheter och hinder för ökad kolsänka. Enligt vissa studier kommer ett varmare klimat innebära ökad skogstillväxt och
kolinlagringen i skogsbiomassa i Sverige. Å andra sidan kan naturliga
skadehändelser som torka, bränder, stormar och skadeinsekter bli vanligare i ett förändrat klimat vilket kan resultera i att inlagrat kol återgår till atmosfären igen. Därför är det viktigt att anpassa skogen till ett förändrat klimat för att tillvarata eventuella positiva effekter och motverka negativa effekter av
klimatförändringarna.
Bokföringsregler och tillhörande begränsningsregler har avgörande betydelse för hur mycket av förstärkta kolsänkor som kan tillgodoräknas som kompletterande åtgärder. Regelverket under EU:s LULUCF-förordning gäller endast till 2030.
12.3.3 Kolinlagring och produktion – synergier och motsättningar
På skogsmark finns det både synergier och konflikter mellan kolinlagring och produktion. På brukad skogsmark finns det exempelvis synergier mellan
kolinlagring och produktion för åtgärder som syftar till att öka tillväxten i skogen samt att öka kolinlagring i avverkade träprodukter. För andra åtgärder, som till exempel att öka arealen skyddad mark, finns istället motsättningar mellan kolinlagring och produktion.
På jordbruksmark finns det ofta synergier mellan kolinlagring och produktion. En hög produktion innebär att inflödet av nytt organiskt material till marken ökar och även kolförrådet i marken. Ett hållbart mer resurseffektivt jordbruk innebär att man kan producera mer livsmedel på en mindre areal vilket därmed frigör ytterligare jordbruksmark för t.ex. odling av fleråriga bioenergigrödor, kantzoner, återvätning av dikad torvmark, beskogning eller låta överbliven mark stå i träda vilket ökar kolförråden i odlingslandskapet. Å andra sidan kan Sveriges livsmedelsstrategi innebära att arealen jordbruksmark ökar vilket minskar den tillgängliga arealen överskottsmark.
Minskad avskogning och beskogning av överskottsmark är exempel på åtgärder där det finns synergier mellan att öka skogens kolförråd och produktionsmöjligheter. I
393 Förslag för återvätning av torvmarker finns i Fördjupad utvärdering av miljömålen 2019,
Sverige beskogas varje år ungefär 20 000 hektar vilket är ungefär dubbelt så stor areal som avskogas. På den beskogade marken kommer det ske en kolinlagring lång tid framöver vilket kommer bidra till att upprätthålla kolsänkan år 2045. Åtgärder som utöver enbart kolinlagring även bidrar till andra ekosystemtjänster, miljömål och samhällsmål har troligen större förutsättningar att bli långsiktigt gynnsamma ur ett samhällsekonomiskt perspektiv än åtgärder som enbart bidrar till kolinlagring. Därför kan det vara en god strategi att i första hand fokusera på åtgärder som även ger andra nyttigheter än kolinlagring. Ett exempel på en klimatåtgärd som kan bidra till andra nyttigheter och i vissa fall kan vara kostnadseffektiv är återvätning av dikade torvmarker394. Ökad användning av fånggrödor på åkermark skulle öka kolinlagringen i marken samtidigt som man minskar läckaget av övergödande ämnen. Att öka byggandet med trästomme, även i flerfamiljs- och kontorsbyggnader, kan ge viss ökning av kollagret i teknosfären, men ha sin största klimatnytta i att cementanvändningen och energiåtgången inom byggsektorn minskar