Affekt i samspel

Vid en analys av de 30 utvalda situationerna, redovisade i kapitel 6, återfanns endast några enstaka intoningar. Efter denna genomgång ana- lyserades de resterande 30 situationerna och totalt 30 intoningar katego- riserades i hela materialet. Eftersom könsfördelningen är sned i det to- tala observationsmaterialet (60 situationer) görs ingen analys utifrån kön. Däremot redovisas de olika känslor som tonas in.

Observationerna visar att glädje och entusiasm är de känslor som framförallt intonas, medan ledsnad och ilska inte tonas in. Detta stäm- mer med tidigare studier som visar att exempelvis sorg och ilska i för- skolan inte intonas så ofta som glädjeuttryck (Dencik, et al., 1988). De flesta intoningar ägde rum vid Delvis vuxenledda situationer och alla utom två uttryckte glädje, entusiasm eller ömhet. Den ena avvikande registreringen uttryckte förvåning och den andra ledsnad och tröst.

Nedanstående observation vid blöjbyte i tvättrummet på förskolan Rosen med pedagogerna Ada och Disa är ett exempel på affektiv into- ning uttryckande entusiasm (energi).

Tilda ligger på skötbordet och väntar på att få ombyte av blöja. Plötsligt skriker hon till och sträcker armarna och tittar intensivt mot en mobillek- sak. Ada säger: ”Når du den inte?”. Disa: ”Så ja Tilda”. Tilda skriker till: ”Ahhh”, med kraftfull röst. Disa tittar på Tilda och svarar lika långt och med samma röst och tonläge: ”Jaaa”.

Från förskolan Linet är följande två observationer hämtade med in- toningar som uttrycker glädje. I tvättrummet byter pedagogen Emma blöja på Greta och pedagogen Frida byter på Ludde:

Pedagogen Emma har bytt blöja på Greta. Städerskan Ulla står utanför vid ett glasfönster. Emma: ”Så är det Ulla som kommer där också”. Greta: ”Ulla”, med skrikröst. Emma: ”Ulla ja”. Greta: ”Ullaaa?”. Rösten över- går i skratt. Emma ler, tittar på Greta och skakar huvudet i takt med Gre- tas skratt.

Pedagogen Frida byter på Ludde. Ludde ligger på skötbordet och Frida sjunger: ”Bä bä vita lamm”. Ludde börjar skratta mot Frida. Frida skrattar likadant mot Ludde och lutar sig över honom ner mot hans ansikte. Ytterligare en intoning som uttrycker glädje är hämtad från förskolan Tuvan vid ett bassängbad med pedagogen Laila:

Marcus, som sitter i bassängen och badar, tittar på pedagogen Laila med glad min och säger med glad röst: ”Jaaa”. Laila tittar på Marcus och sva- rar med samma glada röst och tonläge: ”Jaaa”.

Den enda registrering som uttrycker förvåning är hämtad från förskolan Rosen med pedagogen Disa.

Disa håller på att avsluta fruktstunden då det ringer på dörren. Mårten ut- ropar med förvånad min och röst: ”Oj”. Disa svarar med samma förvåna- de röst: ”Men”, och tittar på Mårten med stora ögon.

Ett exempel finns dock på intoning av ledsnad. Observationen är häm- tad från en lekstund på förskolan Linet med pedagogen Emma:

Pedagogen Emma sitter på golvet i lekrummet vid en bilmatta tillsam- mans med barnen. Olle sitter på en träbil. Han kör på Rita. Rita gråter.

Emma säger: ”Det var inte meningen”. Emma sträcker sig mot Rita och tar tag i henne. Olle reser sig från bilen. Rebecka ropar: ”Mamma, mam- ma”. Emma pratar tyst tröstande och håller sin kind mot Ritas och pussar hennes händer.

I vissa situationer, när barnen är ledsna och gråter, tonar pedagogerna inte in känslan av ledsnad utan svarar genom avledning. Följande exem- pel är hämtat från förskolan Linet med pedagogen Emma:

Julius och David kommer körande på bilar och brummar. Pedagogen Emma kramar Nina. Olle ställer sig vid väggen och gråter. Emma: ”Det finns ju bilar till dig”. Emma tar Olle i armen. Olle vänder sig bort och gråter bakom en dörr. Emma: ”Det finns ju bilar till dig”. Pedagogen Fri- da: ”Det är kanske någon speciell han vill ha”. Emma: ”Titta här vi har ju fler bilar”. Emma går in i förrådet. Olle gråter. Frida: ”Titta den med fla- ket. Den här vill jag ha”. Emma kommer inåkande på en bil. Olle gråter... Olle får tröst av Emma som har honom i knät och klappar honom och stryker honom över håret.

Kommentar: Inledningsvis, när Olle gråter, försöker båda pedagogerna prata med honom och ge honom olika förslag, medan han fortsätter gråta oupphörligt. Slutligen efter många försök till avledning, då Olle fortfarande gråter, får han tröst av pedagogen Emma.

Följande observation på samma tema är hämtad från förskolan Tu- van vid en fri leksituation med pedagogen Laila. Jill har suttit länge och trätt ett pärlhalsband. Eva kommer och tar en docka på bordet och råkar välta ut pärlor för Jill:

Pedagogen Laila: ”Försiktigt Eva”. Laila plockar undan pärlorna. Jill bör- jar gråta. Laila: ”Du är jätteduktig. Du har gjort jättemycket”. Laila klap- par Jill bakpå huvudet. Jill gnäller. Laila: ”Vet du vad Jill? Du får trä på dem så. Du är jätteduktig Jill. Du är jätteduktig. Det var en knut där. Det var därför det fastnade”. Laila hjälper Jill med halsbandet. Jill trär vidare och Laila plockar undan annat.

Kommentar: Pedagogen Laila klappar Jill på huvudet men pratar sam- tidigt med en röst som inte uttrycker någon känslomässig intoning av Evas känsla av besvikelse.

Ilska är ett känslouttryck som inte observerades mer än vid några tillfällen på någon av förskolorna. När det skedde tonades känslan ald- rig in av pedagogerna.

Det fanns alltså, som tidigare nämnts, inte någon möjlighet att stude- ra eventuella skillnader ur könsaspekt avseende vilken typ av känslo- uttryck som tonades in.

För att utröna i vilken utsträckning affekt i form av leenden, skratt, ilska, irritation, ledsnad förekom i pedagogernas övriga responser till barnen, förutom de registrerade intoningarna, undersöktes de först ana- lyserade 30 situationerna med jämn situations- och könsfördelning ut- ifrån pedagogernas respons med affekt. Det som är registrerat är tydliga affektuttryck som leenden, skratt, uttryck för ilska, sorg eller förvåning. Den samlade bilden från de tre förskolorna visade att det var affekt- uttryck, framför allt i form av leenden och skratt, som förekom på alla förskolorna. Det var mer av leende och skratt i svaren till pojkarna. Det fanns skillnader mellan förskolorna. På en förskola var det mest skratt och leenden i pedagogernas respons i de Delvis vuxenledda situationer- na, på en annan i samtliga situationer, och på den tredje förekom affekt begränsat i pedagogernas svar.