Kategorisering av barnens signaler

De kategorier som vuxit fram ur observationsmaterialet framgår av föl- jande avsnitt där de redovisas med konkreta exempel från observations- materialet.

Att signalera

• önskan om att få något, • önskan om bekräftelse, • önskan om delat fokus, • önskan om uppmärksamhet, • protest eller avvisande,

• önskan om affektiv kontakt samt • fråga.

Önskan om att få något

Innebörden i denna kategori är att barnen ger signaler om önskan att få något konkret, att få vuxenstöd i en aktivitet eller konflikt alternativt att få hjälp med någonting. Följaktligen är detta en vanligt förekommande

tioner. Följande observation från förskolan Rosen med pedagogen Ada illustrerar detta:

Barnen håller med pedagogernas hjälp på att klä på sig för att gå ut och leka. Monica kommer med sina vantar i handen och ställer sig framför pedagogen Ada och håller fram dem. Ada till Monica: ”Du behöver inte den (en halskrage) idag. Det är inte så kallt. Du behöver inte vantarna hel- ler”.

Önskan om bekräftelse

För att få bekräftelse på att man utfört något visar ibland barnen något man gjort för pedagogerna. Exemplet som följer utgörs av två observa- tioner från förskolan Rosen. Pedagogen Bea sitter på golvet i lek- rummet och ritar med fem barn:

Eskil visar sin teckning för Bea. Bea svarar: ”En till grön”. Eskil: ”Till mamma, till min mamma”. Bea: ”Ja då blir mamma glad”.

Följande situation utspelas i tvättrummet där pedagogen Disa har bytt blöjor på några barn. Tidigare har hon målat med barnen, då Peter var en av dem som deltog:

Peter pekar ut mot matrummet: ”Titta måla”. Disa: ”Ja det har du målat Peter”. Peter: ”Målat, det är målat”.

Den vanligaste formen för bekräftelse är inte att få något bekräftat i betydelsen att få något bedömt eller värderat, utan ofta söker barnen bekräftelse på något de iakttagit, upplevt eller tänkt på. Följande obser- vation är ett exempel på önskan om bekräftelse på en iakttagelse. Den är hämtad från förskolan Linet där Olle sitter och äter middag vid peda- gogen Fridas bord. En stor del av måltiden upptas för Olles del av vem som fått eller inte fått en citronskiva i sitt vattenglas.

Olle: ”Frida, Frida” (tittar på pedagogen Frida och skakar intensivt på hu- vudet). Olle pekar på Fridas glas. Frida: ”Nej, jag har inte fått någon ci- tronskiva, nej”, och Frida skakar på huvudet och tittar på Olle. Frida: ”Du fick citronen”.

Att på det här sättet önska bekräftelse på en tanke är den vanligaste kategoriseringen vid de Helt vuxenledda situationerna. Följande exem- pel är på samlingar på förskolan Tuvan med pedagogen Viktoria:

Man har just sjungit sången ”Stor våg, liten våg”. Då säger plötsligt Mar- tin: ”Det finns fiskar i vattnet”. Pedagogen Viktoria frågar: ”Vad sa du?”. Martin mumlar något och Jill säger: ”Vi tar fiskarna”.

Vid en samling på förskolan pratar pedagogen om vilka färger barnen har på kläderna. Martin säger då plötsligt: ”Jag har Bamse hemma”. Eva sä- ger: ”Jag har Bamse hemma”. Pedagogen Viktoria svarar: ”Men nu ska vi titta på kläderna. Om jag sjunger om en färg och om ni har den så får ni gå ut och sätta er på er stol, så ni får titta noga nu, så får fröknarna hjälpa er lite grann så kan ni nog”.

Kommentar: Vissa registreringars tolkning bygger helt på inplaceringen i en kontext. På grund av deras begränsning hade de annars varit omöj- liga att tolka. Följande exempel är från en lekstund på förskolan Rosen med pedagogen Bea:

Bea sitter med några av de yngsta barnen på golvet i lekrummet. Tilda kommer mot Bea som pratar med Arvid som burit med sig några leksaker och visar Bea. Tilda säger till Bea: ”Rurrn, rrrrn”. Bea svarar: ”Rrrn, rrn”. Att denna registrering tolkats som förmedlande av bussljud och katego- riserats som önskan om bekräftelse beror på att Tilda precis tidigare sagt: ”Titta – buss”.

Önskan om delat fokus

Barnen pekar på saker, ibland i kombination med benämning av det man vill visa, och verkar vilja dela fokus med de vuxna. Exemplen som följer är båda hämtade från förskolan Linet. Den första observationen är hämtad från en middagssituation med pedagogen Emma och tre barn. Nina som varit på toaletten kommer tillbaka till matbordet.

Nina pekar ut genom fönstret: ”Det kommer snö”. Pedagogen Emma sva- rar: ”Ja det snöar lite”. Emma tittar ut genom fönstret och tittar sen på Nina. Emma: ”Å, hoppas det kommer ännu mer”.

Den andra observationen är filmad vid en samling som pedagogen Frida håller i och det är upprop vid tillfället för observationen.

Julius pekar ovanför tavlan som man sätter upp bilder på vid sam- lingen och säger: ”Där hänger paket”. Pedagogen Frida ser lurig ut och svarar Julius: ”Ja paket till alla barnen,” och fortsätter därefter uppropet.

Önskan om uppmärksamhet

Denna kategori fanns inte med från början utan har vuxit fram efter hand, eftersom vissa situationer tydde på att barnen endast signalerade att de ville bli uppmärksammade av de vuxna. Denna kategori före- kommer relativt begränsat men i alla typer av situationer och har delvis fungerat som en restkategori. När barnens initiativ om samspel med de vuxna inte passat in i någon av de andra kategorierna har de klassifi- cerats som uppmärksamhetsönskan. Nedanstående exempel är hämtat från en avklädningssituation på förskolan Tuvan med pedagogen Laila:

Pedagogen Laila hjälper Ebbe, som suttit länge och väntat, av med ytter- kläderna. Bosse som har klätt av sig, kommer mot Laila och gnäller till och kryper upp i fåtöljen bredvid henne. Laila säger till Bosse: ”Du får leka lite själv nu”. Bosse sitter kvar en stund och kryper sen ner.

Ett exempel är hämtat från en måltidssituation på förskolan Linet med pedagogen Frida:

Jill petar pedagogen Frida på armen och säger ”Frida, Frida”. Frida tittar på Jill och ler.

Denna situation kategoriserades ursprungligen som önskan om affektiv kontakt, men kategoriserades senare om till önskan om uppmärksamhet (s 143).

Protest eller avvisande

Som nämnts i föregående kapitel registrerades inte de protester från barnen som var svar på direkta frågor eller uppmaningar till det aktuella barnet.

Att protestera eller avvisa något är inte vanligt förekommande men det finns en genusaspekt vid granskning av totalmaterialet. Hade pro- test i form av svar på direkt fråga eller påstående från pedagogerna till ett enskilt barn registrerats, hade protestregistreringarna blivit betydligt fler och pojkdominansen tydlig (se s 126). Följande observation är ex- empel på en observation som inte har registrerats. Det är en påkläd- ningssituation på förskolan Rosen och pedagogen Ada är i tamburen med några barn som ska gå ut:

Ada: ”Eskil du får ha din mössa”. Eskil: ”Neej”. Ada: ”Kepsen får du ha här inne”.

Nedanstående observation är däremot exempel på en registrerad protest hämtad från en samlingsstund på förskolan Rosen. Pedagogen Bea hål- ler i samlingen.

Vid en samlingsstund med sång, plockar Bea fram en bild på en ko och man ska sjunga sången om ”Mamma Mu”. Pedagogen Ada säger: ”Mamma Muu”. Mårten säger: ”Neej”.

Följande exempel kommer från en samlingsstund som pedagogen Frida leder på förskolan Linet:

Pedagogerna och några barn sjunger: ”Vi komma, vi komma från peppar- kakeland”. Julius ropar: ”Nej, nej, nej”. Ingen reaktion från pedagogerna. Exemplet från en Delvis vuxenledd situation är hämtat från förskolan Tuvan när pedagogen Viktoria ska byta blöja på Marcus:

Marcus kommer in i tvättrummet. Viktoria lyfter upp honom på skötbor- det. Marcus drar ihop ansiktet och gnäller när Viktoria börjar lyfta upp honom. Viktoria: ”Kom då, oj”. Viktoria vänder honom på magen. Han fortsätter gnälla.

Önskan om affektiv kontakt

Denna signal uttrycker önskan om affektiv kontakt med pedagogerna. Det kan vara ett barn som lutar huvudet i knät på pedagogen och tittar med ett leende på henne eller som kommer och sträcker armarna mot en pedagog för att kramas. Affektiv kontakt är en kategori som före- kommer sparsamt i materialet som helhet. Följande observationer är hämtade från förskolan Linet; den första utspelas på en samling med pedagogen Emma och den andra är en leksituation med pedagogen Fri- da:

Vid en samlingsstund på förskolan Linet lägger Olle handen på pedago- gen Emmas knä. Emma smeker Olle över ryggen.

Följande exempel är också från förskolan Linet med pedagogen Frida: Nina kommer fram mot pedagogen Frida och går mot henne och ler. Frida lyfter upp henne och svänger henne i luften, sätter ner henne och sätter sig på huk och småpratar med henne. Frida petar på hennes klänning på ma-

gen och tar henne sen i knät. Sen faller de ner på golvet och rullar runt. Frida: ”Ååååå”.

Fråga

Inom kategorin fråga har, som tidigare nämnts, enbart direkta frågor registrerats. Direkta frågor till pedagogerna från barnen är inte heller vanligt förekommande.

Den verbala förmågan, och därmed åldersaspekten, blir däremot av betydelse. I och med att enbart direkta frågor registrerats, är det framför allt de äldre barnen som innefattas i dessa registreringar. Följande ex- empel är hämtat från en middagsstund med pedagogen Viktoria vid för- skolan Tuvan:

Vid pedagogen Viktorias bord frågar Jill: ”Ska vi äta kiwi idag?” Viktoria svarar: ”Nej idag ska vi äta banan”.

Exemplet nedan är hämtat från tvättrummet på förskolan Tuvan efter en badstund i bassäng med de yngsta barnen och pedagogen Laila. De äld- re barnen har haft rytmik och kommer tillbaka och tittar in i tvättrum- met:

Eva kommer fram till tvättrummet. Eva till pedagogen Laila: ”Ska vi bada?” Laila svarar: ”Nej, nu får ni göra vad ni vill en stund och sen ska vi ha samling”.

Följande observation från förskolan Linet med pedagogen Frida illu- strerar att kontexten är betydelsefull för tolkningen:

Pedagogen Frida håller i samlingen och Olle pekar mot madrassen med en uttrycksfull min i ansiktet och säger: ”Sitta där”. Frida svarar: ”Nej där borta behöver man inte sitta”. Pedagogen Emma tillägger: ”Det är bättre att sitta så här lite närmre varandra”.

Olles uttalande registrerades som önskan om bekräftelse. Hans uttalan- de utan förhistorien hade kunnat tolkas som en fråga: ”Får man sitta på madrassen?”. Eftersom kontexten inte alltid är lika tydligt tolkningsbar har valet blivit att endast tolka direkta frågor som fråga.

Att det förekommer så få frågor stämmer inte med utvecklings- psykologin som betonar små barns nyfikenhet och frågande i ett och ett

7.3

Kategorisering av pedagogsvar på barnens